Here we fucking go again......
Jag vet inte om det är periodgrej eller om livet är såhär. Just nu är jag i FULL kontakt med mig själv hela tiden. Jag vet vem jag är, var jag har varit, vad jag känner, vad jag inte känner, vad som är fel på mig och vad som inte är fel på mig. Alltså, jag är numera en vanlig produktiv medlem i det här samhället. Jag är en ung grabb precis som alla andra unga grabbar. Jag har inget att skylla på längre, jag är frisk, jag har avslutat behandling på 3 olika håll och alla säger samma sak, att jag är frisk. Att jag nu kan gå ut i livet och leva. Vilket jag har, jag har börjat skolan, fixat jobb osv. Men saaatan vad jag hatar mitt liv. Jag har inga vänner, och hur jag än försöker fixa dom så tamefan går det inte, jag identifierar mig inte med någon, jag känner inte igen mig i någon. Och jag är bara spyless på allt och alla. Jag har haft en grej att falla tillbaka på och haft det som trygghet, och tänkt: fuck it, så länge jag har det här så klarar jag mig. Men nu har det gått 2 månader och jag klarar fan nte av mer. jag går till skolan, vill därifrån, hatar alla som är där och alla som har varit där. Jag kommer hem, sätter mig i en tom lägenhet, och bara väntar på att nån ska komma in, värma mig med kärlek och bara fucking umgås med mig. Jag har försökt, verkligen, jag VILL ha vänner, jag vill kunna umgås med nån på helgerna, jag vill kunna ha vänner som stötter mig när jag behöver dom. Jag är så helvetes ensam. Så jävla förbannat ensam. dom i min "umgängeskrets", dvs folk på Anonyma Narkomaner har familjer, barn, jobb, och är upptagna med sig själva. Jag har försökt att komma dom nära men dom har inte tid med mig, så jag har vart nere på ettt möte och bara spytt galla över allihop. JAG HAR INGET KVAR!! Jag kan känna att jag hatar mig själv just nu, jag hatar människorna runt omkring mig. Jag hatar min livsituation och hela min tillvaro. Jag vet samtidigt att jag är en jäävligt smart, rolig och helt underbar kille, som en oxe och en viljestyrka som är sällsynt. Men jag får bara inte kontakt med folk .Och jag trivs ingenstans, jag vill bara bort bort hela tiden. Jag kan känna på skolan att, jävlar vad skönt det ska bli att komma hem, men sen kommer jag hem och pallar inte med tystnaden och ensamheten. Och JAG LOVAR, hade knarket gett mig nåt idag hade jag satt igång direkt, nu på spurten. Men inte ens det funkar längre. Men jag funderar starkt på det. Motgångar, emsamhet, ingen att falla tillbaka på, ingen att dela kärlek med, ingen att värma sig med, ingen som bryr sig, mer motgångar, mer ensamhet, ja, vartfan kommer det här att sluta? Är det dags att boka en resa utomlands och bara ta en paus?
Asdöd fan vilken jävla ångest. hur gammal e du? no offence bara undrar.
"Vi fick ögonkontakt, jag log, hon log... vi var nakna. Tysta, svettiga, nakna och helt naturliga." - Emil_brikha
shunare. Jo ångest, riktig jävla ångest. Jag kom hem idag,, stog i dörröppningen och bara stirrade in, jag har fan inget här att göra, bara ensamhet och negativa tankar och brottning med mig själv. Inatt gick det överstyr, jag bara hoppades på att snacka med nån och trallade ner till Statoil, och hoppades på att kassören skulle fråga: Men du, hur är det egentligen med dig? Och där går det för långt, att desperat leta närhet hos en jävla assör man inte känner. Jag är för ung får att känna såhär. Under 20- Munter: Ja, det där är jag medveten om, jag har det som mainprojekt nu, att hitta nån som inte har med behandling eller instutioner att göra. Att åka ut och fiska, brottas spela tevespel med polare, fyfan vad jag saknar det.
Du kan ju skaffa någon polare i skolan? Finns det inte någon där du inte hatar?
mantis, det är där problemet är. Jag borde ju göra det, det borde finnas 1000 för mig att umgås med. Men jag "connectar" inte med nån. Jag är aningen äldre än dom, jag går på gymnasiet, jag sitter där skäggig som en gubbe, med jobb, eget liv, eget ansvar osv. I klassen går det 16-åriga pubertetsungar. Dom gillar att rida, spela dataspel, gnälla på skolmaten, osv osv. Jag hittar liksom inga gemensamma intressen med någon. Så nej, att hitta vänner på gymnasiet när man närmat sig 20-strecket verkar omöjligt för mig.
Asdöd oki. jag genomgick också en kris när jag va under 20. tog samma väg som du.. kändes som att allt sket sej o va nära på slänga in handduken, men sen åkte jag till chile istället, för att vara där ett år o rensa tankarna. De första veckorna levde jag ute på landet, jag fick några får som jag skulle ta hand om. tillsammans med massa dunkar vin funderade jag på livet framför en brasa, i ett par veckor. jag blev en ny människa, mer harmonisk och beredd att ta nya tag. gör samma sak du, dra utomlands, och sök jobb som fåraherde. det är tungt.
"Vi fick ögonkontakt, jag log, hon log... vi var nakna. Tysta, svettiga, nakna och helt naturliga." - Emil_brikha
Asdöd, har du testat att börja med någon idrott då? lagidrott kanske? där du träffar jämnåriga...eller någon studiecirkel? iofs har jag läst en spanskakurs på studieförbund en gång och det var inte direkt några klassfester där...alla kom dit, hade lektion, och gick hem åt varsitt håll igen.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
mannen jag har varit där ta ett djupt andetag det finns säkert nån u kan ringa men du vill inte för du vill att folk ska bry sig om dej men du måste bry dej om dej själv först, sysselsätt dig! ägna inte tiden att tänka på att du inte har några vänner och hur dåligt du mår!
shunare: Det låter som att det är nåt sånt jag behöver. Jag söker väl nåt, som jag alltid har gjort, får det och inser att det inte alls var det jag ville ha. Jag måste komma bort ett tag. Bazooka: Jo, jag har haft fullt upp med behandling så jag har inte haft tid att tänka på vad jag tycker om att göra, men nu är det angeläget, och jag ska börja köra kampsport efter nyår.
Asdöd Jo det kan vara svårt om det bara går sånna i din klass iofs, men du behöver inte nödvändigt vis bli polare med just dem. Det lär ju finnas äldre elever på skolan som går i 3an. Kanske är svårare att få kontakt med dem om ni inte har gemensamma lektioner men dom finns där i alla fall så du kan göra som mig! -Hör här nu på farbror mantis: När jag gick på gymnasiet brukade jag alltid sitta nere på trappan vid entrén och skrocka med alla som gick förbi. Många av dem kände jag sen innan men många var främlingar som jag skrockade med. Det brukade bara börja med en flummig komentar och sen drogs en lång skrockig dialog igång. Eftersom jag alltid brukade sitta och chilla där så stötte man på samma lirare upprepade gånger så alla visste vem jag var - liraren längst ner på trappan ;) Lycka till!
no offense men tror du inte det finns bättre forum o leva ut ditt liv på? skriv på sourze istället för här
De första veckorna levde jag ute på landet, jag fick några får som jag skulle ta hand om. tillsammans med massa dunkar vin funderade jag på livet framför en brasa, i ett par veckor. jag blev en ny människa, mer harmonisk och beredd att ta nya tag. fyfan va terapeutiskt härligt dedär låter.. Skulle jag fett behöva. Själv accepterade man ju sina egna problem idag och ringde doktorn för o boka tid.... Livet e inte lätt ! Jag hittade vägen till "lycka" genom alkohol i ett par veckor/månader, minns inte riktigt. Kanske tom ett halvår har det gått... Men nu är det bara mkt värre än det var innan. Nu är det så illa att jag idag ringde doktorn. Jag kan inte sova, jag är varken glad eller nere, dag ut o dag in.. Men du verkar ju "bara" känna dig ensam.. O dedär me att hitta vännner från scratch liksom... E ju ganska svårt !! Ja har själv bara en liten handfull vänner, iofs är dom mig mycket nära men ja vettefan va ja skulle göra om ja inte hade dom och helt plötsligt leta nya. Även ifall jag rätt ofta får spel på dom .... och ofta sitter ensam själv hemma istället... Hoppas de löser sig iaf...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
ensam yes. helt in tune me vem jag är o vad jag vill. yes. men snart återkommer jag ti sthlm. back to the roots. mer utförligt svar kommer senare
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Nu kommer det en dum fråga, driver du? Så som jag ha förstått så kan inte en äkta hip hoppare ha problem :)
ayatolla: Nää, nu räcker det. Imorgon är en ny dag, och jag ska kliva upp med annan inställning. alla har rätt till att deppa ihop då och då. Men bara man inte sitter fast i det. Jag ska börja morgonen imorgon med att be, ringa bekanta och försöka ta det lungt. Jag är liv rädd för att släppa in folk på livet och lika livrädd för att leva i ensamhet. Jag har inte kunnat formulera det så, men det är precis så det är. Isolering, nej, släppa in folk nej, var hittar man balansen? Vi ses i göteborg! Jacopo: Hehe, bra att du hittar identifikation då. Tack för tips och sånt. Jag är så jävla låg så att kreativa tankar är det brist på. Jag vill bara gömma mig under täcket och stanna där. Skriver imorgon, får se hur det är då.
börja med någon sorts sport eller något, och lär känna lite folk, och fortsätt bygga därifrån.. behöver inte vara sport men något liknande där du får träffa människor och kan få något att snacka om..
- NK Zeljeznicar Sarajevo - The Maniacs´87 - whoa = ZOG.
anal, det projektet börjar imorgon. #Bygga upp ett socialt nätverk.
suck.. ingen respons fick man alls ju :/ snacka om att man känner sig ensam Nudå
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Asdöd: just kampsport verkar vara jävligt bra terapi om du känner att du har dålig självkänsla har jag märkt..
- NK Zeljeznicar Sarajevo - The Maniacs´87 - whoa = ZOG.
gör det enda rätta; flytta. :)
ayatolla- om man inte flyttar tillbaka till vänner o familj .
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
vännen min. jag vet hur du känner dig. you know you can call me! in fact, flytta in hos mig =)
What I said, yo!
Jag är liv rädd för att släppa in folk på livet och lika livrädd för att leva i ensamhet. Jävlar vad bra formulerat... känner precis så
Urbanized Konfusion ute nu! http://www.myspace.com/scissormenmusic http://www.myspace.com/bumbillbeats
va bra att vi fick en förklaring till din smygrasist tråd i blandat forumet...
oki. jag genomgick också en kris när jag va under 20. tog samma väg som du.. kändes som att allt sket sej o va nära på slänga in handduken, men sen åkte jag till chile istället, för att vara där ett år o rensa tankarna. De första veckorna levde jag ute på landet, jag fick några får som jag skulle ta hand om. tillsammans med massa dunkar vin funderade jag på livet framför en brasa, i ett par veckor. jag blev en ny människa, mer harmonisk och beredd att ta nya tag. gör samma sak du, dra utomlands, och sök jobb som fåraherde. det är tungt. hmmm...det börjar att kännas så för mig nu, allt är bara sunket. Jag tillbringar mycket tid med vänner men endå känner man en viss ensamhet. Att resa bort från det här deppiga landet ska jag defenetivt göra. Dags att samla pengar
Knowledge, where the people at? Liverpool FC---AIK
Du har mig här nere.. Men det e ju en bit. det var bättre förr
skojjainte
haha, nödbromsis. Ni har mig här nere också.
Ristovic jag har dig de e bra
skojjainte
bjoms klart. alla kan flytta hit så kan vi bo i en källare i vasastan, SKÅJA.
Ristovic hahah eller hur.. feeeeeeeest
skojjainte
Är det dags att boka en resa utomlands och bara ta en paus? Haha, det var precis vad jag gjorde, kunde se mitt problem på lite avstånd.. Accepterat ensamheten. gillat läget..coool.
mina tre närmsta vänner har jag förlorat kontakten med, två flyttade utomlands, en knarkar... det känns riktigt skit. men jag åkte utomlands och träffade de en vecka över nyår och de hjälpte moralen ganska mycket. rekommenderas starkt
amen synthare då, fyra bögar och en dator est. 1986