vad hände efter antideppen?

egentligen är väl inte de så sjukt. med. mixtrar ju me hjärnan och det funkar inte på alla helt smärtfritt...

menade ironin.

Biverkningen depression är pga (Zoloft iafall) serationinhalten först sjunker i hjärnan innan de börjar stabiliseras. Kommer inte ihåg varför det är så.

Det är bland annat därför det är av extra vikt att man har någon som håller koll på hur man mår de första två veckorna. Det är tydligen många som upplever en extrem försämring den första tiden.

Jag hade förövrigt den lustigaste psykologen i början. Hon tog fram en bok och ställde tjugo stycken Ja/Nej- frågor. Efter det satte hon sig och räknade och sa;
- Ja 13 av 20, då är du ju tydligen depprimerad.

meatball- typ så fick jag också. men får ju tro att de ligger ngt allvar bakom...men gad, vad heter de där testet..aja.


den är ju scientific.

jag fick göra den efter ett år av terapi iaf. då fick jag med den som hjälp diagnosen grav depression.

jag blir lite off topic för jag att har valt bort medicin och har inte den erfarenheten som ni andra har.

Men det jag upplever utifrån det som de flesta av mina vänner berättat som fått antideppressivt är att de får medicinen lite väl snabbt, fått dålig information om vad det är för medicin och hur den verkar och kanske framförallt vilka biverkningar den har.
Och att den inte sätts in i samband med någon terapiform utan blir en egen helhetslösning som ofta får bestå utan utvärdering. Och när de haft problem med biverkningar som de framför, har medicinen oftast bara tagits ur och ersätts av något annan, utan utvärdering eller information. Någon som känner igen sig?

Det här gäller främst i Umeå och jag har fått intrycket att de är väldigt snabba med psykofarma här jämfört med andra städer åtminstone i norrland.
någon som har en liknande uppfattning?

Jag kan tycka att vissa neuroleptika och antipsykotiska är som oftast motiverade, men lugnande läkemedel för oro och ångest och antidepressiva rekomenderas vad jag förstår väldigt snabbt...och ibland lite väl snabbt?
Jag kan känna att jag blir lite orolig för den tendensen, vad tycker ni andra?

dragan. jag har mött en liknande läkare i malmö. jag kom på ett återbesök när jag tagit zoloften i tre månader, och hon sa att att jag ljög o inte tog pillrena etfersom jasg påstod att jag inte mräkt ngn skillnad av dem. var ju inte de enda hon sa. men ett lysande exempel.

Jag har mått och mår jävligt dålig, är inne i en djup depression och har haft sjuka tankar, panik, ångest, gråtit heeela tiden och varit sällskapssjuk...är rädd att va ensam, måste ha mcket folk runt omkring mig hela tiden.
Och läkaren tyckte att antideppresiva skulle va en lösning men jag är rädd att ta det. Är rädd för biverkningarna =/

dragan. jag la av med zoloften och blev av med alla sjuka biverkningar, först nu har en del saker försvunnit, och de e 3 månader efter jag slutade med zoloften.

jag har skaffat nu terapeut, på ny mottagning, så jag slipper den där läkaren, så vi får se. ska dit nästa vecka.

efter jag slutade me zoloften i oktober så sket jag i min förra terapeut o allt. skuller egentligen kommit på återbesök till den läkaren, men ville absolut inte.
men som sagt nu har jag en ny mottagning o vända mig till.

är ju fortfarande lika nere som de senaste tre åren, men zoloft funkade inte för mig. ska pröva några andra mediciner om terapeuten rekomenderar ngt, för måste ha ngn slags hjälp o terapi har inte gett några som helst resultat vad de gäller min depression.

psykisk vård liksom all annan vård är ju till viss(stor) del spekulativ. Det finns en del fakta som symptomen skulle kunna vara, men helt säkert vad det beror på vet ju sällan läkare/psykolog. Om du kommer till en doktor inom primärvården och säger att du har en huggande smärta i ryggen, kanske doktorn undersöker dig, känner på revbenen osv. och frågar om du kanske inte har en mer stickande smärta? och ofta när doktorn säger något i stil med detta, så känner du att det känns som det beskrivs för dig.

Och detta tycker jag stämmer väl inom psykiatrin, ofta identifierar sig personen med den diagnos den fått. Och där är det svårare att bedömma eftersom människors känslor över hur de mår mentalt är svårare att beskriva och tolka. Vad är en "normal" reaktion? det är så otroligt flytande.

Men får du diagnosen adhd eller borderline eller vad som är på ropet, så tenderar personen att leva efter den beteende & symptommall som medföljer sin diagnos....till trots att många beteenden inte fanns innan diagnosen gavs.
Och vad är poängen med en diagnos när det ändå inte finns resurser att hjälpa? då blir ju diagnosen endast ett stigma.

Jag känner 2 tjejer som båda har panikångest, men efter att de började umgås och se varandra få attacker, så började deras ångestattacker likna varandra. Du speglas av din omgivning, och i detta fallet så blev de inspiration för varandra när det gällde att gestalta sin panikångest.

Sedan bör det ju alltid frågas vad är min psykiska disfunktion och vad är en biverkning på medicinen?
Jag tycker absolut att det skall ifrågasättas när det sätts in medicin, och utvärderas så att medicinen tas ur bruk några veckor eller 1 månad efter kanske 3 månaders användning och så att patient och psykolog/läkare tillsammans bestämmer hurvida medicinen skall användas. Dialogen är ju superviktig, om inte annat för den egna integriteten.

det jag undrar. är om mina rapporterade biverkningar gått vidare vad de gäller zoloft. tror ytterst få rapporterar vad patienterna erfarit.
vet inte ens om de ska göra det.

men man tycker ju att åtminstone en vårdcentral borde samla info om biverkningarna om en drog de delar ut som godis.

rapportera till patientföreningen, det är i regel sådana intresse organisationer som trycker på vårdinstanserna.
Vårdcentralen är ju mest nöjda så länge du inte kommer dit på ett tag...de har alldeles för mycket att ta hand om iallafall..

problemet är att nästan all medicin har biverkningar, och att alternativ
medicin ofta inte är bättre. Men vårdcentralerna borde väl rapportera vidare till socialstyrelsen, så är det upp till dem att agera ifall de får in många anmälningar...Men vet inte om det händer något, känns inte som det.
Däremot så har ju ofta patientföreningar viss lobbyverksamhet..och det kan ju medföra en del förändringar på sikt.

jojo...bull bull.

Jag testade skiten och kom på att detg är knark, började träna istället.

Tar efexor varje dag. Har inte märkt av sådär jättemycket. Men jag tror det har blivit bättre. Har haft en rad andra antidepresiva som jag inte klara. Som tex remeron. Vaknade på nätterna och skrek och var helt svettig och hade värsta mardrömmarna. En gång sov min flickvän över och jag vakna mitt i natten och blev så grymt rädd så börja skrika på henne och var nära på att pryla skiten ur henne. Men som tur var så gjorde jag det aldrig