min polare har blivit jag?

Bli din polare?

Han borde ju fatta galoppen då så att säga...

hur ska jag kunna bli min polare om han är som jag? då är jag ju mig själv i vilket fall. fast det förstås, hans egenheter som jag inte har skulle man ju kunna ironisera över, även om de är småsaker.

tack för tipset.

Alltså, du säger att han härmar dig som du var när ni träffades, nåväl, gör exakt de saker han gjorde på den tiden så kanske han fattar galoppen, :)

Dock så kanske han trivs med att göra samma saker som dig eller så kanske han inte har en egen identitet, vad vet jag.

jahaaa, jag missuppfattade dig. sorry!

Bli punkare ett tag och se om han hänger efter

fast jag trivs ju som jag är. känns jobbigt att jag ska behöva ändra mig för att jag ska få vara mig själv.

det är ju så fett jävla irriterande när folk gör så, man vill bara lappa till dom men vet att det är fel, ge honom en diskret men tydlig tillsägelse, fast det kanske bara skapar bråk mellan er, men om han väl fattar galoppen så kommer han ju inte att fortsätta på samma vis

Är i samma sits...:( jobbigt
har en tjejkompis som får sina vänner genom att bete sig som mig, klä sig som mig o lyssna på samma music som mig...:S jobbigt som faaaaan!

jo, men samtidigt... om jag säger till honom, är det samma sak som att säga att det är fel att vara jag? eller verkar jag egotrippad som vill ha min personlighet för mig sjäv?

fast samtidigt så borde jag väl ta det som en komplimang? det är verkligen förvirrande, för jag vill ju som sagt samtidigt "ha mig själv för mig själv". jag vill liksom kunna säga/tycka en sak, utan att min polare säger/tycker exakt samma sak en vecka senare, som om han kommit på det själv.

andra märker det för övrigt också och har gett honom pikar om det, men han avfärdar det bara nåt skämtsamt eller skrattar och byter samtalsämne.

gulie F16
precis, men samtidigt är jag rädd att jag är/verkar missgynnande? jag menar, jag tycker om min polare. jag vill att han ska vara glad och må bra osv.

Det flyktiga begreppet "Man blir som man umgås" stämmer mer än folk vågar tro. Det är inte en fråga om att apa efter eller vakna upp med idéen att "nu ska jag vara precis som honom" utan det är en gradvis övergång som tar form när man umgås med någon mycket. Det börjar med att man plockar upp slang som personen använder, rätt mkt för att visa personen bekräftelse och innan man fattat vad som händer lånar man samma bok som man har sett i personens rum och tänker att den är säkert bra, och så glider domino-effekten på. Så på ett sätt ska du känna dig hedrad att han beter sig som han gör men jag vet att det är irriterande. Har varit med om att folk ser upp till och när man har pratat färdig ser man dem lunka iväg och säga precis det man själv precis har sagt fast de tar ära för det själv och så, kanske inte exakt samma sak men ordentligt irriterande ändå.

känner igen det du säger om att personen dessutom tar åt sig äran för något man själv sagt/gjort. det gör hela situationen ännu mer irriterande - det andra funkar att leva med, men där går gränsen, på nåt vis. jag vill liksom inte såra honom, men samtidigt så vill bara slänga ur mig "KOM PÅ NÅGOT EGET VAD FAN!"

men jag tyckte att du hade en bra förklaring till varför det kan bli på det sättet. tror att det stämmer bra in på situationen och samtidigt så känns det ju bra att veta att det inte är en direkt medveten handling, från min polares sida.

eskapism
ja precis, jag älskar min vän också o det är jättekul om hon skaffar nya kompisar, men inte genom att låtsas att vara någon annan, o samtidigt som jag stör sig på det jättemkt vågar jag inte säga nåt...:S

Zion1 P0
exakt och vissa personer tror ibland att det är jag som härmar honom, vilket gör att hela situationen blir ännu mer pinsam för mig. vad ska man säga liksom?

gulie F16
det är en kruxig situation, speciellt eftersom det handlar om just ett sätt att vara, något som på något sätt ligger en ganska nära.

Zion1 P0
det är skönt att jag hittat människor med samma problem. det är ju svårt att prata med de gemensamma vännerna om det.

mmm precis, jag är också återhållsam och låter bli att berätta allt jag tänker. fast samtidigt så begränsar det ju vår vänskap, vilket är tråkigt.
det värsta är att det inte bara är vanliga saker som musiksmak osv. som han anammar, utan helt sjuka små detaljer som jag nämnt nångång. det är fett störande med brudar som tror att jag försöker vara som honom också. det framställer mig som en tönt utan egen personlighet. aaaahhh.

Du är förbannad för att han är dig bättre än du är dig?

dumpa snubben! har vart med om samma sak. fast mer sjukt. tjejen tog över hela min personlighet (och hon är fortfarande så som jag var när jag var 15-17 år fastän hon är 23) och dessutom snackade hon skit bakom ryggen på mig så att nästan alla mina kompisar dumpade mig. riktigt psykat.

eskapism P4

du inbillar dig ;)

ModernDrunkard P20
det handlar verkligen inte om nåt sånt. om han vore det så skulle jag inte bry mig, men det är snarare så att han har dåligt självförtroende eller liknande och inte är kapabel till att vara "sig själv" och därför får det lättare att anamma andras personlighet (läs min personlighet.) andra börjar ju liksom undra och tycka att han är knepig. speciellt de vänner som jag umgås med vid sidan av honom. dessutom skulle han bara få 3/10 i skådespeleribetyg, men som sagt, det handlar inte om det i mina ögon ivf. sen vet jag inte om andra i tråden, men det får vi inte hoppas. men som sagt, det är liksom grejen i sig, inte resultatet, som freaks me out.

fyra F23
oj, vad läskigt! undra hur det kommer sig att de liksom fastnar i en viss del av ens ålder, på nåt sätt? jag undrar om det för min del inte är för att jag under den perioden var mkt mer social, framåt, hade fler vänner, brudar etc. och att han föredrog det istället för min nerlugnade person. fast samtidigt så går det inte att säga att han är fast då heller, för han är som jag är nu, också. aaahhh. jag får panik!

de e väl skillnad på dela med sig o ta intryck av varandra o bli en copycat, din polare verkar ha blitt de senare, vilket jag oxå skulle tycka va fettt jobbigt.

skulle du vilja konfrontera honom? vad skulle syftet va med de?

e han en bra polare i övrigt, som du känner förtroende för o vill hänga med? då kanske de e värt ta en konfrontation med honom.

jag menar, du kan bara berätta hur du upplever de hela o sen får du väl se hur han ser på saken o sen får ni väl mötas halvvägs om ni fortfarande vill va polare, så tänker jag iaf.

Har inte alla ungdomar, i alla fall de som befinner sig i samma umgängeskrets, likadana kläder, lyssnar på samma musik och gillar samma tjejer och killar?

dumpa. det gjorde jag.

ta det som en komplimang

dahah,hatar såna..ioförsej så blir man väl som man umgås men.nån måtta får det vara xD

fråga honom när efter han sagt grejer som "men jag tycker precis som du" osv.. att fråga honom rakt ut om han inte kan tänka efter själv och säga sin egen åsikt? istället..... säg också att han ju alltid gör sådär... det är ju inte så kul o diskutera om saker om man ska tycka likadant. liksom.

Vart har du fått din stil ifrån? Du gled in i syrummet och körde en Lena PH på 40 meter fleece och kommit på helt egna politiska ståndpunkter om helt abstrakta frågor?

Det känns som att ni är lite yngre, det kanske helt enkelt är som så att han är i färd med att hitta sig själv och tycker att du har skön stil? Jag tror på vad ModernDrunkyard är inne på - han har blivit en bättre verision av dig än du själv är och det är avundsjukan som lyser igenom ;)

Ta det som en komplimang istället för att bli irriterad?

hahaha, ja vet hur de där känns ganska hårt! men vafan, man ska ju va glad att ens stil ens är värd att ta efter! speciellt när ja kan påverka med mina åsikter! klädstilen kan va lite störande men vafan, de e bara bita ihop å vänja sig, så farligt äre inte!

igår tog priset, vi skulle ut och kom iklädda samma kläder. människor kom fram och frågade om vi var tillsammans.......

eskapism: Vad har du för stil? Kan du inte förklara den för oss eftersom att den är så unik?

Ingen diss, bara undrar. Är lite nyfiken.

jumpcut P23
har ingen unik stil, absolut inte. det finns med största sannolikhet många som är som mig, eller på nåt liknande sätt. dock känns det lite skumt när en av mina närmaste polare helt plötsligt går och blir precis som mig, helt apropå ingenting - liksom tvärvänder.

Vad är det för stil då? Jag är också nyfiken.

äh, jag föredrar att vara lite smyganonym.

eskapism

Börja klä dig och bete dig som han gjorde när ni började umgås.

Hahaha fett stört...

Fråga han:
Om du fick vara någon annan för en dag.... =)