Press på singlar, varför?

Jag har ingen aning faktiskt.. Jag tror det är för att många människor är så jävla skrajja för att vara ensamma. Så när dom ens föreställer sig att faktiskt inte ha en partner så skiter dom påsej. Sedan går dom hem till ett jävligt dåligt förhållande där dom inte kommer överrens o bråkar hela tiden och sedan har dom försoningsknull o går o lägger sig. Om några år så skiljer dom sig. Och tillslut så kanske dom inser i 40 års åldern att deras relationer faktiskt måste bygga på någonting. Och att dom inte kan fortsätta leva i relationer endast grundad på rädslan av att vara ensam.

Det är vad jag tror.

dom du inte vill känna press så är min adress...

ärligt talat så tror jag att det är så att dom vill vissa att dom lyckats bättre och attt deras reaktion är ett sätt att vissa att dom tycker att gjort rätt.

visa

äh, att kommentera på hur nån stavar förstör bara trådar, tack endå man lär sig nåt nytt varje dag.

Förlåt.

Jag stavar alltid fel också, men det får itne bli ett annat ord liksom =)

nu tror jag som Lynguistic

jag har precis samma problem. oavsett hur tydlig jag än är med att förklara att jag faktiskt trivs utmärkt med att inte vara tillsammans med någon så är det i synnerhet en av mina kompisar som minst en gång i veckan frågar hur det går med kärleken. Jag tror att hon bara vill få det till att hon vill att jag ska vara lycklig, utan att förstå att jag är som lyckligast som jag har det nu, bara för att jag inte vet något annat. Men i själva verket så är dom bekymrade och fattar inte hur man inte inte vill vara tillsammans med någon. i mitt fall kommer jag nog aldrig hitta någon som jag kommer funka någorlunda vettigt med eller som för den delen kan stå ut med mig, hur underbar jag än må vara.

Den traditionella bilden av tvåsamheten, tillsammans är man stark och ensam är man svag. Om man trivs med att vara singel går man emot denna bild, orsak bakom chock?

Eller så är det mer åt lyngustics håll.

Ett sätt att visa att dom har det bra i förhållandet är genom att visa sig chockade när du säger att du är singel och trivs med det.. lite som att "hur kan du trivas med det när du kan ha det så fint som jag och min partner?". Är personen rädd för att vara ensam är ett sätt att skjuta undan rädslan att låtsas tycka om läget man befinner sig i (tex. förhållande) hur lite man egentligen än tycker om det.

jag vill va snigel...

haha vilken löjlig wanna-be-sex-in-the-city-diskussion... så länge du inte är fyrtiofem och käkar kattmat för dig själv spelar det väl ingen roll om du har fast bazzzzzz eller inte??

"Hur går det med kärleken?" är en underskattad fråga. Varför man ställer den när man själv har förhållande förstår jag inte, men den är klockren för att kolla civilstatusläget för ev flirt med en gammal bekant =)

Refused

Ett bättre knep för att kolla upp civilstatus, på ett smidigare sätt än att fråga hur det går med kärleken, är att anta att personen har en partner. När samtalsämnet passar kan man lägga in ett "haha ja, du kan ju dra dit med din pojkvän/flickvän".

pajson:

Jo den funkar också, men på nåt sätt känns den mer genomskinlig.

jag har upplevt en motsatt press, i stil med "varför är du inte singel, hänger med ut och festar och letar efter snygga killar?".
idealet är att vara singel - tills man tappat marknadsvärde. alla inledda förhållanden måste ifrågasättas. är han verkligen rätt för dig? bra för dig? kan du verkligen bejaka dig själv i ett förhållande? han verkar ta upp all din tid, du är ung nu och ska knulla runt och hitta dig själv, med en jättetung ryggsäck och herpes någonstans i asien.
om man är singel är man rolig och har roligt. man avslutar kvällen på någon tokig efterfest och behöver aldrig anpassa sig efter sin tråkiga partner, man kan shoppa skor och drinkar för alla sina pengar och hyra b-filmer utan att någon annan än videobutiksbiträdet får någon vetskap om det.
om man är i ett förhållande är man tråkig, hämmad och livegen.
det är bilden jag har fått. samtidigt verkar alla sträva efter någon slags ouppnåelig kärlek, som är problemfri, och där partnern  offrar hela sig själv för ens skull, medan man knappt ger någonting tillbaka. men det säger ju sig självt att man sällan finner en sådan kärlek, och om man inte är beredd att offra sitt singelliv för något mindre låter man bli.

refused

tycker din är mer genomskinlig. Fast det borde la vara bra om man ändå ska flirta? Det ska ju helst synas att man flirtar, annars förlorar det sin poäng lite.

de enda som pressar mig är tjejkompisar och föräldrar.. jag ser inget intresse i att ha ett fast förhållande med någon jag inte ser en framtid med och tror att jag vill vara med länge, varför liksom.. har sjukt svårt för såna som alltid har ett förhållande, måste ha någon att vara ihop med bara för att.. men jag vet inte i allmänhet känner jag ingen större press, bara att softa på.. tjejer kanske har större press på sig i allmänhet, kan tänka mig det.. 

"har sjukt svårt för såna som alltid har ett förhållande, måste ha någon att vara ihop med bara för att.."

att man sällan är singel behöver ju inte betyda att man är tillsammans med folk man egentligen inte vil vara med bara för att vara tillsammans med någon.

Folk oroar sig för mycket över andras förhållanden överhuvudtaget. Jag är singel och trivs kanon med det, även om jag givetvis hoppas träffa en någorlunda vettig person att ha ett förhållande med.

Det känns som om väldigt många av mina vänner är i sina förhållanden eftersom de är för mesiga för att klara av att leva själva. Det är förhållanden som drivs av rädslan för att leva själv snarare än någon kärlek till sin partner. Nä, tack, då är jag hellre singel.

Sedan har jag märkt av, allteftersom jag blivit äldre, att människor i förhållanden börjar utveckla något slags störigt förakt för singellivet, som om det vore någonting att växa ifrån. Typ "Jaha, så då hänger fortfarande på det där sunkiga ölhaket ? *fnitter*"

I mitt fall är det alltid så att de som bryr sig mest är de som är minst benägna att nämna att de faktiskt har problem i sina förhållanden också. Då måste man typ dra det ur dem. Det gör ju deras ständiga frågor kring ens eget kärleksliv helt bisarra. En annan intressant diskussion är ju den om att man kanske träffar flera stycken samtidigt. När ska det bli okej att faktiskt ha ett öppet förhållande, när ska det bli accepterat att man kanske har olika utbyte av olika människor, utan att man för den skull måste välja den som man funkar bäst med på alla plan?

känner att det är tvärt om och singel livet som jag ser det suger värkligen stenhårt. jag skulle hälre vara gift och ha 7 ungar ens att behöva tänka på att ens behöva snaka med någon skum människa där ute just nu. menar singel är väl inte alltid själv valt och något eftersträvans värt även om det rådande storstad idealet värkar vara så.

jag håler mig till strikt eremit munk liv hälre, för bettyder singel att man ska ha osunda förbindelser med så många som möjligt är jag inte med i spelet.

Jag upplever bara att det känns lite jobbigt att vara singel bland par, men annars är det bara kul att vara singel när man är med andra singlar... Ganska så självklart egentligen, men det innebär en frihet, att kunna säga vad man vill, flörta hur man vill...

Man är ung och fri nu, det kommer man inte alltid vara...

Samtidigt vet jag att när man har ett förhållande, som man trivs i, är det en frihet i sig. Man kan vara precis hur man vill, för att man vet att man har någon speciell som älskar en, så man bryr sig mindre om andra uppfattar en som störd eller inte...

Äsch, what ever happens I leave it all to chance, another heart ache, another failed romance... The show must go on!;P

Jag känner ingen press...

pajson:

haha jo iofs. ja de är ju ok metoder bägge två, bäst är väl att känna av vilken som passar bäst just då.

Jag tycker iofs att det är onödigt svårt att vara singel i Stockholm. När jag bodde i USA kändes det som om jag träffade tjejer överallt: matbutiken, jobbet, biblioteket, caféer, och framförallt gjorde folk inte en sån jävla big deal av att gå på en date. En av mina favorittjejer i USA träffade jag genom att bara gå fram och säga hej när hon stod och rökte på gatan utanför min byggnad. Känns som om man skulle bli totalt psykoförklarad i Stockholm om man gjorde det.

Jag har heller aldrig förstått hetsen mot singlar. Jag har varit singel i 21 år, tills jag träffade min pojkvän, och under alla de 21 åren har man ständigt hört "det kommer när du minst anar det..." och huvuden på sne som säger "stackars dig som är så ensam...".

Folk tar för givet att man är olycklig, ensam och utanför om man är singel, och de som har hittat någon är per automatik självklart lite bättre än singeln. Man glömmer lätt när man är tillsammans med någon att det faktiskt var jävligt kul att var singel - sjukt mycket festande, galna dagar och kvällar med sina kompisar (de som då betydde mest av allt i hela världen). & folk verkar inte förstå att man kanske VILL vara singel? Att bara bry sig om sig själv är ju skitgytt, att bara göra som man själv vill och slippa kompromissa, bråka om tråkiga "par-saker" och bara leva livet.

Det är så sjukt vilken hets det är! Vafan, man är i olika faser under hela sitt liv, och att vara singel kan ju faktiskt vara en av de roligaste faserna.

Jag menar inte att det är tråkigt att vara tillsammans med någon, tvärtom. Att vara med någon som man älskar och som älskar en tillbaka är kanske en av de häftigaste upplevelserna, och att alltid ha den personen vid sin sida är helt fantastiskt. MEN, alla förhållanden är inte SÅ bra och man går inte alltid på rosa moln - ett dåligt förhållande kan vara sjukt tärande, men folk verkar tycka att ett förhållande är alltid bättre än att vara singel - för man är ju inte ensam!

därför att tvåsamheten/jakten på en partner är en naturlig drift hos människan så om du säger att du skiter i det så bryter du mot normen och är därför uppseendeväckande...förmodligen någon som har påpekat det men jag orkar inte läsa hela tråden :)

Demento
Det är väl iof ingen norm i sverige att ha ett förhållande. Finns ju många singlar.
Sen om det nu finns en naturlig drift av att jaga efter tvåsamheten så betyder det ju inte att man ska välja vem som helst, och till vilket pris som helst. Dvs en naturlig strävan efter tvåsamhet går väl ihop med att man inte bryr sig om kärlek. Och att inte bry sig om kärlek betyder inte att man avstår från kärlek utan snarare att man inte anstränger sig för att hitta den eller går o trånar efter folk.

för att när man kommer upp till en viss ålder förväntas det av en (speciellt kvinnor) att man ska ha eller i alla fall vilja ha ett stabilt förhållande och planera familj.

Jag vill hitta den person som jag kan vara singel med. En viktig sak i förhållandet är att det aldrig ska vara en börda, jag ska kunna ränna runt och ha "galna kvällar" utan att min partner blir upprörd (menar ej att ligga runt od).

Som singel känns det som att man måste hitta ngn, det där ragget för kvällen eller the man. Även om det inte är ngt som jag vill blir det automatiskt så, tittar jag på en snygg tänker man ju kanske steget längre.. och jag blir trött på det!

Jag ska gifta mig, skaffa barn.. ha en familj! Tills dess chillar jag lite på skiten. Mitt liv som gift ska vara detsamma som nu, bara att jag inte kan gå hem med vilken snubbe som helst (utanjag kommer gå hem med min man).

pajson F21
Det är enligt mig en sund syn på en relation.

pajson F21

"Jag vill hitta den person som jag kan vara singel med"

right on!

det där jag ska söka efter

Lynguistic P21
jag tror inte att vi har kommit så långt att vi går ifrån våra grundläggande naturliga drifter...att vilja vara singel är ett brott mot normen eftersom dom flesta (normen) inte vill det.

Det där med att ha en person att vara singel med är absolut inte problemfritt heller...

...beroende på vad ni menar, men jag antar att ni inte menar en vanlig kompis.

Jag hade ett sådant förhållande i 4 år, och visst vi var fria, fick göra vad vi ville.

Jag reste genom asien och träffade andra, hon träffade också andra. Varje gång man fick reda på det, så sved det något otroligt för båda.

Nu har hon träffat en kille som hon kallar för sin pojkvän, vi blev aldrig osams eller så, utan det bara blev så...

Jag vet inte, försöker bara blicka tillbaka på det som en fin saga...med ett sorgligt slut.

Under dessa 4 år, umgicks man en hel del både som bästa kompisar, och sexpartners... Och nu när hon är borta gör det faktist ont.

Vet inte om jag skulle palla 4 år till på det viset.

Jag ska dock ut och resa igen i ett år snart, och då passar det inte riktigt att stadga sig heller...

Livet är svårt!;)

Lynguistic

Möjligt! Men den relationen är svår att hitta. Eller så känns det förmodligen för att man bara kommer hitta den ett fåtal ggr, och tills dess kommer man möta massa.. puckon!

Corazonzita

Yeah! Och vi kommer hitta våra män med tiden.. Det kommer ju när man minst anar det ;)

Demento

Håller med dig i snacket om normen!

lo-pro

jag tolkade ju det där "jag vill hitta den person jag kan vara singel med" på mitt eget sätt... mer som att... jo man har ett seriöst förhållande, men man ska inte ställa de här sjuka kraven på varandra som det så lätt är hänt i förhållanden. Det här med att tex. bli sur/besviken över att man ska gå ut med sina tjejkompisar och ha kul/dansa istället för att välja att sitta hemma och glo på film med pojkvännen.
Jag har precis kommit ut ur ett förhållande, och jag kände själv hur man blev mer och kontrollerande, och vill bara att allt skulle handla om en själv. Jag jag jag.
Jag menar mitt ex tyckte att vi träffades för lite när jag var hemma hos honom i princip 3-4 dagar i veckan!

jag vill inte bygga mitt liv runt en kille, och jag vill inte att han bygger sitt liv kring mig.

jag trodde jag ville ha just det för något år sedan, men insåg att man bara blir kvävd och instängd av sådana typer av förhållanden. (haha suprise?!)
så för mig innebär citatet mer att jag inte ska ha den synen på förhållanden längre, plus att jag inte vill ha det.
jag ska alltså ha ett förhållande då det är lugnt om jag skippar honom för att istället vara med mina kompisar ibland, och att han finner det ok att inte träffa mig varje jäkla dag då han har ett liv han med.

Jag menade alltså inte att ha ett fritt/öppet förhållande haha

förövrigt: grym jobbig situation du hade :/

Corazonzita F21:

Men ett sådant förhållande som du beskrev nu, vill jag också ha! Det var därför jag nog aldrig gav mig till henne till 100%, för hon ville vara med mig mer än jag ville vara med henne.

Hon kunde bli sur för att jag ville spela gitarr istället för att gosa med henne, och det tyckte jag kunde bli påfrestande ibland.

Jag är en väldigt självständig individ som känner mycket människor, och har massor av intressen och hobbies som är viktiga för mig.

Jag skulle vilja träffa nån tjej som var likadan, som hade sina kompsiar, och sina intressen som hon också kunde ägna sig åt.

Att man lever med respekt för varandra, och att man bygger sin kärlek på ett  starkt förtroende att man ändå alltid finns där.

Jag brukar fantisera om att jag är ihop med nån kreativ tjej som sitter och pysslar med sina saker medans jag sitter och pysslar med mina.

Sedan sover man ihop. Sen när man väl hittar på saker och ting tillsammans, så blir de stunderna mer speciella.

Dessutom finns det så mycket mer att prata om om båda har sina liv liksom... Man kan ju ta med varandra på fester etc ibland, jajaja, hahaha...nu skenar fantasin iväg här...

Men jag tror du hajjar:P

Jo, fan situationen är lite jobbig. Man sitter här och börjar förvandlas till elaka psycho-exet på nåt sätt. Nä,inte så farligt... Ger man sig med i leken får man leken tåla känns det som, man lärde sig nåt iaf. Och vem vet hur det blir i framtiden?

Demento
Att vi har en naturlig drift att söka upp en partner betyder inte att vi söker upp vem som helst. Kan säkert finnas en naturlig drift som säger vilken person vi väljer att ha som partner också, dvs vi väljer dom partners som är bra för att leva vidare med. Om vi nu har en drift att leva i 2samhet, då borde det väl finnas någon drift som pekar på vilka vi kan leva i 2 samhet med? Dessutom betyder inte den naturliga driften nödvändigtvis att man springer runt hela tiden och letar efter en partner.

pajson F21
Men den kommer nog säkert nån gång..

folk har slutat lägga sig i ,men de tog ett tag, jag tar eget ansvar för min "dating" situation och behöver ingen hjälp. jag är extremt petig me killar o har alltid varit så de kan knappast ske ngt genom att en polare puttar ihop än med ngn loser, jag tar bara illa upp.
singel. stolt singel.
I don't need nobody.

Lynguistic
Klart den gör! Om den av ngn anledning inte skulle komma har jag redan en reserv: hittat en killkompis att gifta mig med när jag är 24!

Lynguistic P21:

Ibland undrar jag dock om inte en del människor bara tar vem som helst?


pajson F21:

Haha, vilken ångest man fick...fyller 24 på tisdag!

lo-pro
Äsch, vem vet vad du hittar i helgen? Kanske en fruga, kanske en.. öl för mkt?! :)

Men 24 är ingenting. Jag var rätt ung när jag bestämde mig för 24, det kändes rätt stort då, så du ska absolut inte känna ngn press!

MiseryChick: när sa jag att alla som ofta är i förhållanden är ihop med folk de inte vill vara med? you make no sense at all.. att jag inte förstår mig på såna som alltid ska vara i förhållande bara för att är inte samma sak som det du sa nånstans..

pajson F21:

Jag skojar bara, blir inga barn eller fru innan 2012 iaf!:D

Men kanske en blivande fru i helgen;)

lo-pro
Jo precis. Känns som många människor faktiskt tar vem som helst. Kanske därför som skiljsmässorna ökar osv?
Men då skulle den naturliga driften snarare ligga i något slags "pippa så många som möjligt" istället för "2samhet"?
Då funkar det väl rätt bra att vara singel? =)

pajson F21
Jag tror iof inte att din reservplan är speciellt bra. Känns ju ganska mycket som att du tar vem som helst då. =)

Lynguistic P21:

Ja, jag vet inte om det alltid handlar om sex, även om det säkert gör det i många fall.
Det är nog många, som folk tidigare nämt i denna tråd, har rädslan för att vara ensam och klänger sig fast i första bästa.

Men jag kan förstå det. Singelliv är ju inte bara rock´n´roll. Lever man ett singelliv med rutiner där man träffar samma människor vecka ut och vecka in, kan bristen på sex och närhet bli deprimerande.

Men jag tar fan inte första bästa, har för mycket värdighet;)

Vafan, singellivet är ju skitgrymt i många avseenden. Man kan satsa på sin karriär, intressen och bara glida på ett helt annat sätt. Senaste gången jag var i en relation fick jag fan spel när tjejen började gnälla på att jag tränade för mycket. Det är helt otroligt hur somliga människor tror att de kan gå in och få en att ställa om hela sin tillvaro efter deras rytm efter bara någon måndad (hint: detta blev en mycket kortvarig relation)

lo-pro
Why 2012?

Så berätta, vad ska du göra i helgen? hihi ;)

lynguistic
Det kommer inte bli vemsomhelst. Killen som dealen är delad med är en nära vän.. vi trivs rätt bra ihop och ska gifta oss om vi är singlar om 3 år.

PostmodernConsumr P26

Känner igen det där. Många polare som har blivit "Pussywhipped" på det sättet.

pajson F21:

2012, jadu. Mayakalendern tar slut då, vårt solsystem hamnar mitt i galaxen, och jordens polariteter byter plats. Detta tror många kan innebära stora förändringar för vårt sätt att leva på. Det känns som att jag vill vara säker på att ha en stabil värld att ta mina barn till. Åandra sidan kanske det inte händer ett piss? 2012 fyller jag 29, och då tror jag att jag hunnit med det mesta jag vill göra under mitt unga liv! Och då kan det passa med att prioritera barn och familj istället.

Jag ska träna capoeira hela helgen, och ha gradering och lektioner med tränare från Portugal och England. Ska bli kul, och sen självklart flörta med dig såklart;)

Sheba F28,
"whipped" har jag hört en hel del tjejer använda på killar som prioriterar sina flickvänner, kanske för mycket, kanske inte. det "roliga" i det hela är att många tjejer jag hör som säger "whipped" eller toffel etc är jävligt possesiva/kontrollerande själv.

Jag är på din sida skissen! Det är inget konstigt med att vilja vara singel alls. :)
Det är ju hur gott som helst vafan.