Press på singlar, varför?

Jag tror man är lyckligast när man har någon att dela sitt liv med och en trygghet att komma hem till.
Jag tror inte att man kan vara lika lycklig ensam, för d e i så många stunder som man behöver sin partner som en spegel för att verkligen se allt man har att vara lycklig över, även det som inte berör just förhållandet...
Och så har jag inte hört så många singlar säga saker som : Jag har aldrig varit så här lycklig...
MEN med det menar jag absolut inte att man blir lycklig av vem som helst vid sin sida utan det krävs nog lite av "livets plan" för en att hamna där, och som singel behöver inte motsvarigheten vara att man är olycklig eller ens i närheten..

jag har inte heller haft något förhållande och när jag säger det så finns det de som inte tror mig eller de som undrar varför? VARFÖR? ja, vad fasen ska jag svara på det? Näe, jag är en fruktansvärt tråkig och ful människa som ingen vill älska? eller Näe, jag är sjukt kräsen och har inte hittat någon som duger! eller spelar det någon som helst roll? vissa vill inte ha ett förhållande punkt slut. varför behöva förklara sig?

Sheba: visst är det personens val att lämna sina vänner och det är ju just det som är problemet, svårt att bli sne på någon som tvingas till något men en människa som glömmer all lojalitet och vänskap bara för att de råkat hitta en till person de gillar att vara med, till och med gillar mer att vara med, är en fitta i mina ögon.. inte så jävla svårt att både ha ett fungerande och väldigt aktivt förhållande och samtidigt spendera tid på de människor man har haft runt om sig som ställt upp, varit där för en, skänkt sin tid till en genom åren..

i mina ögon har man ansvar inför sin familj, sina vänner och sin partner.. männsikor som står en nära är inget man har rätt att bara slänga på sophögen när man får något annat i sikte..

klarar man inte av den enkla grejen att lägga lite tid på sina nära så är man en jävla nolla..

har dock märkt att många har en väldigt lättvindig syn på vänskap.. vilket jag tycker är trist..

lojalitet heter det iallafall, ett bra ord att lägga på minnet..

Lo-pro
Hm, ett väldigt spexigt år.. med andra ord! Vore ju skönt att vara på väg in i familjelivet innan 30, men så kanske det känns för att det är ngr år kvar tills dess. När vi kommit upp i 29 lär det ju kännas annorlunda.

Oh, capoeira.. då får du gärna flirta lite med moi ;)

Joel413

Lägger mig i lite! :)

Jag har blivit rätt trött på detta med att lämna/umgås med vänner, känns som en "antingen eller"-grej! Hittar man en ny partner blir det lätt att man umgås mindre med vänner och mer med honom/henne.. Vänskap ska inte vara tvingande, man ska kunna vara utan varandra.. glida isär för att sedan glida ihop. Men jag håller med dig, det är inte svårt att ha ett förhållande och samtidigt umgås med vänner + familj.

Det är inte alltid det handlar om att slänga någon på sophögen, ibland handlar det bara om en viss period. Antar ifs att det inte är dessa tillfälliga bortglidningar som du menar..? Dessa personer som försvinner helt och isolerar sig i sin värld med snubben/tjejer.. ja.. dom är ju rätt pissiga. Fast jag vet inte om jag skulle hata speciellt mkt om dom kom tillbaka.


Lojalitet är även att ställa upp och finnas till, även om man inte ringts på ett år.

hoppas jag fick ut ngt ur det här.. är rätt trött!

"Vänskap ska inte vara tvingande, man ska kunna vara utan varandra.. glida isär för att sedan glida ihop. Men jag håller med dig, det är inte svårt att ha ett förhållande och samtidigt umgås med vänner + familj."
Jag tror egentligen inte på den här teorin.. Av min erfarenhet så händer det ofta så att inom vissa vänskapskretsar så växer man ifrån varandra om man inte umgås på ett bra tag. Men det handlar nog om hur bra vän man är osv..
Men jag tycker generellt sätt man ska ha synen att man måste vårda en vänskap. Att bara glömma bort för att sedan gå tillbaka när det passar tror jag leder till att man växer från varandra, man skaffar sig andra intressen osv.

Vänskap är ju lite som ett träd. Vi växer åt olika håll (grenarna), men ibland hittar vi tillbaka till varandra (kvistar som korsar). Jag har själv varit ifrån en vän tex, slutade umgås helt.. men nu är vi hur tighta som helst igen. Har samtidigt stött på vänner som inte vill umgås med mig bara för att jag inte orkat hänga med på varenda utekväll osv (jag har inte varit med dom tillräckligt?!).

Man lägger ner för stor vikt vid umgås/umgås ej. Kan man inte bara ta det som det kommer? Alltså, inte hata för att man inte umgås på ett tag.. utan ta upp det med personen om det är ett problem, eller bara chilla på skiten? Vi behöver tid ifrån varandra ibland.. vi har våra perioder som vi måste gå igenom.

Säg att du har en vän som du inte hört av på ett år, skulle denna vän ringa och behöva dig.. vad skulle du göra då?

Finns ju fördelar med att vara singel. Ragga casual ladies på krogen, one-night stands osv, frihet och fritid. Jag börjar dock känna mig jävligt trött på det. Hittar dock inga sköna lediga damer värda att inleda en seriösare relation med. I övrigt är det väl nästan bara morsan som reagerar så som ni beskriver i tråden, "Jaha, och ska du hitta dig nån flickvän nu snart?", hehe..

Det är ju det absolut bästa med att vara singel (alt. vara i ett öppet förhållande med en tjej i ett annat land), att man aldrig behöver hålla tillbaka när man ser en skön tjej.

Mjo men i sverige serni, där fixar man sitt livs partner vid 14 års ålder..   skaffar kidsen innan man blivit torr bakom öronen och lever i ångest och tårar som knegare tills man fyller 65, då kan man lira golf i 2 månader.    sen kommer första hjärtattacken.  :D

Skissen,  jag ställer upp som blivande partner om det tryter..   tro mig jag får höra det där mer än dig.   jag blir ändå 27 iår..  jag borde fan haft ungar i skolan vid det här laget haha

Det där låter mer som Iran

mm tjejer är knäppa i den här åldern, dom tror typ att dom kommer avlida om dom under mer än två veckor saknat en pojkvän att äta popcorn och se på film med. tragiskt.

det är för att alla har läst i elle att äkta kärlek kommer när man är ung och att man inte ska få barn över 30 för då blir dom retards.

alla tjejer har planerat sitt bröllop sen dom var 3 och i den planen ingår en introduktionsperiod om 4 år + 2 år av äktenskap innan barnafödandet.

tjejer är knäppa.

Sheba
Ja, det får vi hoppas. Inte i hemmet endast. Man kan spränga elle's tidningsredaktion i luften också. Eller förespråka kärlek och söka förändra allmänhetens syn på det atypiska kärleks-/relationsförloppet. Peace, Love. Sånt du vet...

pajson: självklart menar jag såna som helt försvinner och isolerar sig och självklart tycker jag det är ok att spendera mer eller mindre tid med sina vänner.. de där som inte ens kan slå en en signal på eget initiativ då och då är de jag near ur på.. och som sagt jag är inte den dåliga vännen så jag gnäller inte allt för mycket när de väl kommer tillbaka men de har sjunkit lite i mina ögon efter en sån period..

Lyng: för mig är mina vänner som min familj.. spelar ingen roll om man får olika intressen, man har ett band ändå, med folk man känt länge då, som jag inte skulle bryta bara för att jag börjar digga andra grejer.

Sheba: Jo visst kan man glida med någon men de gånger jag gjort det har vi aldrig kunnat komma överrens om att det är bara det vi vill göra. Visst kan jag glida runt men jag tänker inte sluta fortsätta träffa andra, alltså dejta och ha ONS. På den punkten har jag inte lyckats komma överrens med någon så jag har mycket jag behöver öva på.

Lynguistic P21
Att vi har en naturlig drift att söka upp en partner betyder inte att vi söker upp vem som helst. Kan säkert finnas en naturlig drift som säger vilken person vi väljer att ha som partner också, dvs vi väljer dom partners som är bra för att leva vidare med. Om vi nu har en drift att leva i 2samhet, då borde det väl finnas någon drift som pekar på vilka vi kan leva i 2 samhet med? Dessutom betyder inte den naturliga driften nödvändigtvis att man springer runt hela tiden och letar efter en partner.

det har jag aldrig påstått. det jag sa var att det är ett normbrott att säga att man skiter i att leta och att man VILL vara ensam, för så är det. dom flesta vill inte vara singel = normen.

Demento
Det är skillnad i att säga att man inte letar och att säga att man vill vara ensam..
Dom flesta som säger att dom inte bryr sig menar ju att man inte letar. Dvs dom menar inte att man vill vara ensam.

jag ser en person som har en partner som mer "lyckad". De allra flesta eftersträvar väl ändå att iaf tillslut ha en fast partner. Sen kan d ju vara så att man vill vara singel ett litet tag pga nån anlednin. Men i slutändan vill väl ändå alla ha någon...?

lite som fast jobb, bostad, utbildning.... partner