I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Ofrivilligt vid liv

Övrigt - Vardagsfilosofi

   

2007-07-08 02:55

Ofrivilligt vid liv

När jag går förbi emo-trappan inne i stan i stockholm och ser alla svartklädda "rebell" ungdomar slänger jag en snabb blick åt dem och kläcker tyst ut en kommentar till min kompis bredvid, "emoäckel", han svarar med något instämmande "mm":ande, och vi fortsätter att gå mot affären vi ska till.

Den där stickande kommentaren som bara slippde ut ur munnen, kom så naturligt, som en reflex nästan. Jag undrar varför? varför ogillar jag emokidsen?
Jag förklarar lite snabbt för mig själv att dom
är hemska för att dom försöker fixa uppmärksamhet genom att ha på sig konstiga kläder och ha svart/rosa hår.
Men är jag säker på det? Jag känner inte alla dom där? jag känner ingen av dom?

Eller bruden på tunnelbanan som snackar lite för högt till sin kompis. Jag blir helt sjukt frustrerad, och hoppas att hon blir styckmördad senare på dagen, samma med alkisen som sitter bakom mig och luktar.
Också så med turken som spelar mobil låtar i någon park, för högt så att jag hör. Jag blir så jävla arg på dom.

På alla jävla människor omkring mig, visst, det finns folk jag verkligen gillar och tycker om. Folk som jag gärna vill ha i min närvaro.
 Men för övrigt ogillar jag helt enkelt människor. Jag har funderat och funderat på om jag skulle kunna ändra min miljö, alltså flytta till ett ställe där jag gillar människorna. Men jag gissar på att det inte finns något sånt ställe, överlag tror jag att människor är likadana världen över.

Hursomhelst, ens omgivning formar ens personlighet, väljer jag inte min omgivning väljer jag inte min personlighet. Jag väljer inte ens om jag ska födas eller inte. Jag har inte kontroll över min omgivning
 eller mitt eget liv. Jag får tillslut känslan av att jag är instäng i en liten låda med massor av andra människor jag ogillar, jag får aldrig välja vart lådan ska stå eller liknande, jag är helt maktlös över allting.
Men å andra sidan finns det massor av saker i livet jag gillar, livet har ju faktiskt många goda stunder och jag vill inte missa dom.

Min slutsats blir alltså att: Livets goda stunder gör livet värt att leva.
Skulle man vara född i en annorlunda sits kanske det inte skulle vara värt det?

(Ursäkta mina stavfel, klockan är ju faktiskt 5 i 3)

Vad säger ni?


"Vafan är grejjen med att inte kunna stava?"

2007-07-08 03:00
Det är alltså meningen att ni ska tycka med eller mot, ha egna liknande funderingar och ha något att säga.
"Vafan är grejjen med att inte kunna stava?"

2007-07-08 03:04
man kan alltid välja hur man vill se på sin omgivning. lé innan du lackar, gör det till en vana. palla vara lack och hatisk, det leder ingen vart.
"It is the prohibition that makes anything precious"

-Mark Twain

2007-07-08 03:06
Att låta 'störande' människor runt omkring mig definera om jag är lycklig eller ej, är för mig otroligt långt borta. Om man inte klarar av att leva tillsammans med folk man stör sig på, vet jag inte vad för slags samhälle som skulle kunna tänkas passa i.

Det låter som att du borde låta fjädern förbli en fjäder och låta folk vara som de är. Men å andra sidan tänker jag inte berätta för dig vad du skall känna, men jag tycker lite synd om dig om du inte kan gå förbi ett par fjortonåringa pandaflickor utan att din dag blir trasig. Skriver du upprörda insändare i Metro också?
Göteborg på låtsas.

2007-07-08 03:20
hobbs P22

Jag menar inte direkt att mitt humör styrs av hur jobbigt folket på tunnelbanan är idag. Utan mer att jag omedvetet blir formad som person av min omgivning, vare sig jag vill det eller inte. Jag väljer alltså inte vem jag är.

Och dessutom överdrev jag i texten, jag klarar lätt av jobbiga människor i köer, illaluktande andedräkter i kassor, skikande ungar och hårdhänta vakter. Men skulle mitt liv inte se ut som det gör, skulle jag inte klara det lika lätt.

Nej jag skriver inte insändare i metro.
"Vafan är grejjen med att inte kunna stava?"

2007-07-08 03:23
Blweria P3

Som jag skrev till hobbs, poängen är inte att folk är jobbiga, poängen är att jag inte har kontroll över mitt liv, omedvetet.
"Vafan är grejjen med att inte kunna stava?"

2007-07-08 03:36
Det beror på vad man ser som omedvetet. Att jag formas av min omvärld, oavsett om det är  människor, väder eller
andra intryck, är väl ingen skräll direkt? Att jag inte kan kontrollera det betyder nödvändigtvis inte att det är omedvetet.
Göteborg på låtsas.
Manager

2007-07-08 08:44
pallarinte: Jag var som dig fast troligtvis värre. Jag hoppades inte på att folk skulle bli styckmördade, jag såg mig själv göra det.

Men bägaren rann över när jag kom på mig själv vilja sparka en femåring ner för rulltrappan för hon stod i vägen. Även fast jag ogillar barn, så kom jag på att det är inte hennes fel att hon står i vägen, hon är bara ett barn.

Jag kom fram till att de flesta såklart inte stör mig med vilja, utan det är jag som väljer att störa mig på de. Och varför ska jag slösa min tid och energi pågrund av andra människor? Det är ändå mitt val. Visst, det var omedvetet, men så fort du blir medveten om saken så är det längre inte omedvetet, och då kan du själv välja hur du ska agera.

Visst kan jag fortfarande vilja gå loss med en machete på Centralen när det står fårskallar ivägen HELA vägen mellan pendeln och tuben, men det är inte lika vanligt förekommande. Och jag kan säga åt mig själv direkt efter att det är idioti att tänka så...de kan inte ro för det.

Jag har nog accepterat att världen är befolkad av idioter som har i uppgift att stå i vägen, låta och skräna på tuben, ha dålig andedräkt och vara alkisar som pissar ner sig. Det är för stort för att ändra på, och det leder ingenvart att vara förbannad på det heller.


Redline!

2007-07-08 11:46
väl talat dr.oct.. jag känner något liknande men har därför börjat störa mig på mina vänner som går runt o klagar på hur jobbiga alla är. Är inte helt säker på vad det gör mig till men iaf.. ;)

Hörlurar hjälper mot de flestas jobbiga snack.. :)
Din forumsignatur är rätt irriterande när man läser i trådarna du skriver i. Ändra till vanliga textrader är du snäll.

2007-07-08 12:53
du är ju medveten om vad du tänker....då kan du väl inte havda att det är omedvetet, det som händer i ditt huvud..??
"It is the prohibition that makes anything precious"

-Mark Twain

2007-07-08 15:31
hade också en period när jag började störa mig på allt o alla. sen insåg jag hur fel det var när en polare flippade på att jag stod o störde mig på ett par småungar på bussen. då insåg jag hur jävla onödigt o fjantigt det är. sen dess har jag inte lagt energi på sånt.
så istället för att sitta o hata på turkarna som spelar mobilmusik kan du skratta tyst för dig själv för det är så patetiskt. det tar inte energi och man har nåt att göra på bussen
amen synthare då, fyra bögar och en dator

est. 1986
Manager

2007-07-08 17:12
yfs-dawg: Du verkar vara helt obekant med begreppet "självmordbenägen". Slå upp det i en ordbok.
Redline!

2007-07-08 17:24
jag tycker de verkar som att pallarinte är ett emo utan att veta om de själv!

2007-07-08 19:39
ORKA leva...
"what we do echoes in eternity"<br>"Man lever för att bli ihågkommen//Akilles.."

2007-07-11 09:24
pallarinte: Tack för att du tänker! Roligt att läsa!
when Im first you dont go next<br>myspace.com/askinovic

2007-07-13 16:31

Det är inte meningen att människor ska leva i samhällen.
Tror det är ganska naturligt att alla störa sig på alla andra faktiskt. Har alltid varit så och kommer alltid vara. Får ofta höra av folk att jag är dryg och föraktfull..

Men när man har en dålig dag och sätter sig i bussen som är 30 minuter försenad i regnvädret och bussen är full av skrikande 7-åringar på väg hem från klassresan så vill man ju skjuta sig själv. Eller dem. Helst dem.

Not a follower, so Twitter has never been an option.

2007-07-13 16:49
Känner igen mig. Har stört mig så otroligt mycket på människor att jag efter ett tag började undra om det var något fel på mig. Det kunde räcka att tjejen som satt framför mig på bussen tuggade lite för högt för att jag skulle önska henne en alltför tidig och smärtsam död. Jag himlade med ögonen åt varenda människa när de gick förbi och tyckte mest att alla andra var i vägen för mig hela tiden...

Sentimental som jag är har jag börjat tänka "Hon/Han är en underbar människa skapad med mängder av olika förmågor och kvalitér. Det har aldrig funntis någon som henne/honom förut och det kommer heller aldrig finns det igen". Det funkar när man träffar nån på stan som man bara inte tål. Någon som är riktigt irriterande eller när Emoungarna hänger utanför Weekday :)
 

2007-07-16 16:24
haha låter som en kopia av min egen hjärna för 2-3 år sen, sök hkälp!
Dina onödiga handlingar gjorde mina handlingar onödiga. Det jag gjorde blev onödigt i onödan och det är inte mitt fel att det blev mitt fel till slut!

2007-07-16 16:31
kan hålla med om att man mest hela tiden går omkring och tänker på hur jävla värdelösa alla människor är som hakar på t.ex. trender, bryr sig för mycket, är med i idoltävlingar, säljer bilder till kvällstidningar, går i kyrkan m.m.

nu ska jag ta och läsa dödsannonserna och ha en av livets goda stunder
Illumination is not reached by visualizing the light, but by exploring the darkness.

2007-07-16 22:31
pallarinte

Skulle man vara född i en annorlunda sits kanske det inte skulle vara värt det?

vad menar du med det. om du inte blivit född i ett i land med medelklass päron så skulle det inte vara värt att leva?

www.enigmatic.se

2007-07-17 04:02
tredje riket här kommer vi! bort med alla som inte fyller min standard!  haha..  du har inte tänkt på att de kanske har samma inställning till dig?..  :D  men visst.  vissa människor undrar man fan hur det egentligen står till hos.  jag är säkert en av dem.
mama said knock you out