otrohet

Hard question, i dont have any experience of being unfaithful or anyone being it to me.

But i would guess on insecurity.

Sorry for my bad english too, not my strong side, i hope you understood.

eh, du pratar svenska i folk gästböcker, varför skriver du på engelska här?

Rhianna?

av den enkla anledningen att ja har enklare att uttrycka mina tankar o mig själv på engelska.

Cheesy!

PZ

Vad är "4rom"?

 BomDub,
for rom, ett halv känt uttryck som egentligen liknar mest lechaime (ingen ide om hur det stavas), som är hebreiska för "för livet" och används när man skålar.

Åhh, din dumma jäfel, fick mig att skriva på engelska, sucker!

Otrohet tror jag mycket har att göra med osäkerhet (aha, jag är tillräckligt het för att kunna få någon som inte redan är "fast"), dumhet and a urge for freedom, to not feel like being trapped in a relationship but to have freedom.

or some other bullshit.

Äh, varför gör ni det svårare än vad det är?

Man är väl otrogen för att man tänder på någon (och är det så jävla hemskt)? 
Antingen är det fel på en nuvarande partner eller så är det något skiträtt med den andre, om inte annat för gör man det för spänning eller hämnd. Om inte annat för att man är grymt kåt.


Osäkerhet, shii, vad grundar ni det på?

gorrit

ok. tänkte att det kanske betydde "for rome" och att e:t hade fallit bort, men tji fick man...

_Rookie

Osäkerhet, shii, vad grundar ni det på?

Att man inte har guts nog att tala om för sin partner att: "det är slut för jag tänker ligga med en annan" alternativt "jag tänker ligga med en annan, vill du göra slut?"... kanske?

För att förtydliga: otrohet har ju inget med sex att göra, utan med oärlighet att göra.

BomDub

Jag tror inte att otrohet är planerat i särskilt många fall och att man inte säger till sin partner innan skulle jag tro snarare har med att man inte hann, än att man inte vågade.
Nu är jag ju iofs inte säker på om vi snackar om folk som är otrogna under en längre tid eller vid enstaka tillfällen.

Osäkerhet på förhållandet skulle jag kunna köpa, men osäkerhet på sin egen person tror jag inte mycket på, möjligen bekräftelsebehov.


För att förtydliga: otrohet har ju inget med sex att göra, utan med oärlighet att göra.

De flesta drar väl gränsen för otrohet vid sex eller kyssar, så nog har det med sex att göra. Oärlighet och otrohet är inga synonymer eller något som samverkar när otrohet inträffar och oärlighet är inget måste alls. Otrohet kan också vara sex utanför partnerskapet som båda är medvetna om och accepterar. (Men antagligen skulle det inte kallas otrohet, men i ordets rätta bemärkelse betyder det ju inte mer än att man inte är en person trogen.)

men osäkerhet på sin egen person tror jag inte mycket på, möjligen bekräftelsebehov.

Det senare brukar liksom vara ett symptom av det tidigare.

De flesta drar väl gränsen för otrohet vid sex eller kyssar, så nog har det med sex att göra.

Ja, därför att det är vad som är "överenskommet". Troheten består i ens lojalitet till överenskommelsen. Det är inte intimitet med andra som utgör otrohet utan intimitet med andra som bryter det överenskomna. Med andra ord har det med ärlighet att göra och inte sex - även om det är sex ärligheten nu handlar om, men det är en väsentlig skillnad (problemet med att betala ut för lite lön till en anställd har ju att göra med kontraktsbrott, inte med själva lönen, även om kontraktet nu råkade gälla lönen).

Och nej, har man kommit överens om att sex utanför äktenskapet så är detta inte otrohet. Otrohet består inte i kopulationen utan i att man bedrar sin partner.

BomDub

I folkmun brukar otrohet innebära att någon ligger med någon utanför förhållandet. Där innebär alltså allt sex med någon annan än partnern otrohet.


Tillbaka till det här med osäkerhet:
Det du förklarar handlar om att vara svag, vilket inte är samma sak som osäkerhet, även om dessa två egenskaper ofta är sammankopplade.
I det scenariot du beskriver blir det otrohet eftersom förhållandet fortsätter. Men när det handlar om ett parallellt förhållande där den otrogne vill behålla båda relationerna, var finns då den personliga osäkerheten? Eller i fylleragg för den delen?
Jag vet att det inte var du som sa det, men har du några tankar om det?

Rookie

I folkmun brukar otrohet innebära att man ligger med någon annan utanför förhållandet, givet att det inte finns en överenskommelse om att det är ok.

Par som har så kallade öppna förhållanden anses inte vara otrogna mot varandra. Varken i folkmun eller i SAOL.

Alltså har det med ärlighet att göra (angående ens lojalitet till relationens villkor, även om det i det här fallet handlar om sex). 


Jag är inte helt säker på vilka karaktärsbrister som ligger bakom illojalitet och bedrägeri - det beror väl som sagt på situationen. I fallet med personen som vill behålla både relationerna handlar det ju om ren egoism - att vara illojal mot någon annan för att hålla alla dörrar öppna för sin egen vinnings skull. Men sen brukar en viss sorts egoism (oförmåga att relatera och bry sig om andra) grunda sig i en dålig självbild, så det hänger väl ihop också. Men som sagt, det beror mycket på situationen...

 ("4rom"?skulle alltså betyda from men blev 4rom istället !soory för min otydlighet.)

Jag har svårt att förstå hur folk kan vara otrogna, jag själv skulle aldrig vara och inte ens få tanken.. att bedra sin nära och kära är riktigt jävla fel =/

I totally agree. Men d verkar va så vanligt att d nästan blvit accepterat på något sätt!sjukt.

det e för att föräldrar inte agar längre...

nejmen de e väl helt enkelt idioter.

_DominiQue_ F20


accepterat?
av vilka då?

Misery_Chick

När Aftonbladet går ut med somriga bilder och uppmanar "berätta om din otrohet/sommarflört" och publicerar historier som går i stil med "oh, det var så häftigt, jag ångrar mig inte en sekund" osv. ja, då kanske man kan betrakta det som accepterat?

BomDub

touché .

det har du ju helt rätt i.

att folk fortfarande läser aftonfabeln förstår jag inte. värre uppdiktad skit får man leta efter.

otrohet är det värsta man kan utsätta någon för, jag har aldrig mått så dåligt som när jag blev bedragen, om och om igen. hade jag fått leva om den perioden så hade jag visat att min pimphand är stark(YO!)...
det tragiska är att personen i fråga fortsätter på samma sätt mot sin nya "kärlek"

precis!its like once a cheater always a cheater... well I just hope for the people to awake n start the right way of livin.

_DominiQue_ F20


tror du på en gång otrogen alltid otrogen eller vad menar du?

Jag fattar inte det här med engelskan, förlåt att jag inte håller mig till ämnet men vafan?
Vi bor i sverige

Jag tror folk är otrogna av alla möjliga sorters anledningar. Jag har varit otrogen och jag tror att jag var det eftersom han inte hade allt det som jag ville ha. Han var inte rätt helt enkelt. Vi kunde inte prata med varandra och jag behövde en bekräftelse som han aldrig gav mig. Jag kan faktiskt rättfärdiga otrohet vid vissa tillfällen. Ju mer man låser in en människa desto mer kommer den längta ut.

En gång otrogen, alltid otrogen.

Träffar man nån annan så gör slut för i helvete istället för att tiga om det!

philosophia

Det är möjligt att killen inte gav dig det du vill ha, han kanske var fullständigt värdelös till och med, och det förklarar varför du blev intresserad av någon annan. Men på vilket sätt rättfärdigar det att du gick till någon annan SAMTIDIGT som du hade honom kvar? Om han var så kass så kunde du väl bara lämna honom då? 

för att jag var feg, rädd för att vara ensam och för att jag faktiskt tyckte om honom väldigt mycket då. det är inte alltid lätt att vara stark ska du veta.

philosophia F22

rättfärdiga?

ok att det kan vara en förklaring, men påstår du att det är en ursäkt?

 philosophia F22,
håller med om det inte alltid är lätt att vara stark, men jag tycker inte det rättfärdigar din otrohet. Vad, enligt dig, rättfärdigar otrohet vid vissa tillfällen?

Att utsätta någon för otrohet är det absolut vidrigaste man kan göra som människa, utan att fysiskt skada någon.

Varför? Jo, ganska enkelt. Man fördärvar en persons hela psykiska välbefinnande och rubbar dennes tillvaro totalt. Man förstör personens förmåga att kunna känna tillit igen i framtiden, att våga ta kontakt med nya människor och ibland leder man folk bokstavligt talat in i döden.

Väldigt ofta tar man kål på sin partners självbild, självsäkerhet och välmående för lång framtid. Allt för att man söker lite spänning och ett snabbt ligg. Är det värt det? Kan ni som varit otrogna ser er själa i spegeln samtidigt som ni funderar på vad exakt ni utsatt er partner för? Om så är fallet så betvivlar jag att det finns någon som helst mänsklighet i er; än mindre förmåga till att kunna väga konsekvensers värde mot den nytta handlingen gav.

Philosophia: Kan du rättfärdiga otrohet under vissa omständigheter? Det skulle förvåna mig om du kan redogöra för en enda omständighet där otrohet är det korrekta att göra. Dock vill jag gärna se det, så redogör gärna för det.

Sedan säger du att du var otrogen för att du inte fick bekräftelse eller kunde prata med din partner. Fel, du var otrogen för att du inte kunde stå emot ditt enorma begär av uppmärksamhet. Det är långt ifrån samma sak. Jag har gått långa perioder utan att få någon vidare uppmärksamhet av den jag varit tillsammans med, utan att ens tänka tanken på att vara otrogen. Så vad är skillnaden mellan dig och mig? Antagligen har jag insett att man inte kan få uppmärksamhet konstant, jag är förmodligen så pass säker i mig själ att jag inte behöver söka bekräftelsen ifrån andra tjejer. Sedan räcker det som bekräftelse för mig att jag de facto har en flickvän; jag behöver inte få höra varje dag att jag är fin, snäll, gullig eller ha konstant sex. Min flickväns blotta närvaro säger mer.

Du hade fler val än att vara otrogen, du kunde ha gjort slut. Men det gjorde du inte. Varför? Troligtvis spelade du ett dubbelspel som var allt annat än moraliskt riktigt.

Folk som är otrogna har behov av att få bekräftelse. De klarar inte torrperioder och motgång. Generellt sett är det ganska svaga individer som behöver få styrka utifrån då de saknar den inom sig. Alternativt är det folk som aldrig kan nöja sig och tror att de lever i en film eller tv-serie.

Som någon annan redan varit inne på har media stigit många åt huvudet. Det framställs som något coolt och hippt, nästan som något "inne" att vara otrogen. Ni är lika coola och hippa som Bingo Rimér en torsdagskväll på Sturecompaniet, omgiven av 3 kötthögar med plast i bysten.

Kan ni inte hålla er till en partner så har ni antagligen en mobiltelefon. Slå en signal eller skicka ett sms nästa gång ni inte kan stå emot era begär och berätta det för er partner.

Folk som är otrogna är den lägsta livsformen; jag håller principfasta diktatorer som står åtalade för massmord högre än er.

Soheil P22

Måste uttrycka min beundran för ditt fina skriveri.

Soheil P22

jag håller faktiskt med er fullständigt MEN det som enligt mig kan rättfärdiga otrohet är att människan inte är perfekta. Alla människor är inte säkra i sig själv och alla människor har inte kommit till din insikt. så grattis om du har gjort det, din flickvän kan vara lyckligt lottad.

Vi säger att du har en flickvän sen 5 år tillbaka som är beroende av tv.n. Hon sitter o tittar på tv hela kvällen, slutar bry sig om att umgås, vill inte prata om det och ni börjar utvecklas åt olika håll. Detta kan sluta med alla möjliga sorters scenarion. Vi säger att du börjar sitta väldigt mycket framför datorn, börjar chatta med nån tjej som du verkligen kan prata med. ni börjar träffas o du hånglar med henne, ångrar de väldigt djupt o berättar för din flickvän. Nu börjar din flickvän öppna ögonen. Hon tappar förtroendet o ni kanske gör slut ELLER så tar ni verkligen tag i era problem , går i terapi och lär er kommunicera med varandra och får upp en ny kärlek för varandra.  Kanske till och med förbättar förhållandet.

Nu menar jag INTE att otrohet gör förhållanden bättre. Jag menar att olika människor  tar itu med  saker på olika sätt. Vissa tar sig igenom dom, andra väljer skilda vägar. Jag vet att vissa håller ihop efter otrohet och försöker arbeta ännu hårdare på förhållandet och därför vill jag inte döma människor och deras val.

philosophia F22


det där rättfärdigar ingenting. det kan förklara beteendet, men det gör det inte okej.

philosophia

Det du kommer med är förklaringar, dvs orsakssamband, inte rättfärdiganden, dvs justifikationssamband.

Om jag går ut på stan en kväll och misshandlar en slumpmässigt utvald person tills han hamnar i rullstol så kanske det beror på att jag var jättefull, trött, just hade förlorat jobbet etc. men det rättfärdigar inte misshandeln.

Tvärtom är jag en omoralisk person som låter mina egna bekymmer gå ut över en oskyldig människa, precis som man är en omoralisk person ifall man bedrar sin partner för att man är "vilsen" "osäker" eller vad du än är.

Nej, vi är inte perfekta men vi har en vilja och kan själva besluta om att göra A eller att inte göra A - därför får vi ta ansvar för våra handlingar.

Philosophia: Jag förstår inte alls vad din poäng är. Jag skulle aldrig glida ifrån min flickvän och nätragga. Än mindre skulle jag engagera mig i fysiska relationer med andra tjejer. Att otrohet skulle stärka förhållandet är rent humbug i mina öron. Jag kan se någon form av poäng i det du säger när du menar på att man inser vad man haft och att man kan förlora det efter en otrohetsaffär. Dock tycker jag inte det är att rättfärdiga otroheten, bara för att något gott kom ur det. Skulle man rättfärdiga något genom att härleda det ur dess konsekvenser skulle man kunna rättfärdiga i princip allting.

i 9999 fall av 10000 så kommer inget gott ur en otrohetsaffär och för åtminstone ena parten innebär det extrem psykisk press. Är det värt det? Aldrig.

alla har vi svaga stunder... vissa dricker sprit, vissa joggar andra går ut och träffar andra.

ganska hårt att jämföra någon som vart otrogen med någon tyrann eller diktator.

därmed inte sagt att det är ok. men ingen är ofelbar och man ska aldrig döma någon för hårt pga en engångshändelse. kan ju vara månadslånga affärer också, tyvärr.

usch blev tyvärr påmind om en helsjuk pryl som inte drabbade mig direkt, men personer i min allra närmaste krets för inte så längesen. hemska saker. 15 års giftermål, den ena gick i tron om att partnern bara hade "lite mycket att göra på jobbet" och försökte få denne att piggna till genom att ge all sin kärlek med blommor, hotellnätter, resor och restaurangbesök för att efter 3 månaders kämpande få reda på att livskamraten haft en annan. fattar inte hur man kan svika sin allra närmaste och bästa vän på det viset.

joppepoppe P24: Att du drar en parallell mellan spritdrickande, som är en destruktiv hantering av kris, till joggning som är en sublimering (positiv hantering) är ganska skruvat. De som träffar andra för att de upplever svaga stunder kan knappast säga "jamen vadå älskling, du joggar ju!". Att ha sex med någon annan bara för att man mår dåligt är skamligt och att ens försöka skylla på "jag mådde inte bra och kände mig övergiven" är pinsamt.

Vi som tillhör den yngre generationen i Sverige är förbannat bra på att må dåligt och skylla våra handlingar på vårt dåliga psyke. Lider vi av kollektiv depression i landet eller är det bara så att vi blivit så förslappade och bortskämda under vår uppväxt, att vi inte är beredda att ta ansvar för handlingar som får jobbiga konsekvenser? Vi skyller det på faktorer som vi inte anser att vi kan rå över egentligen; "jag mådde inte bra... så jag låg med min arbetskamrat". Jaha, mådde du bättre av att ligga med den personen? Oftast tycks svaret vara "nej". Trodde du att du skulle må bättre? Lika ofta är svaret "nej". Så varför gjorde du det?

När jag mår dåligt försöker jag komma på vad jag mår dåligt över. Sen försöker jag lösa det. Jag vill gärna tro att människan är rationell, att det ligger i dennes natur att lösa problem. Det är så vi tagit oss hit idag. När jag sedan hör att folk säger "jag mådde dåligt, hade problem med mig själv.." för att förklara sitt beteende tappar jag all tro på mänskligheten.

Jag ska berätta för dig hur jag kan tycka sämre om någon som som är otrogen än en diktator som är åtalad för massmord.

En person som är otrogen mot någon efter 3 år, 5, år, 10 år eller 20 år har medvetet valt att utsätta sin partner - som han eller hon påstår sig älska och vara villig att spendera sitt liv med - för det absolut värsta man kan tänka sig. En otrogen person väljer medvetet att utföra handlingen och är konstant medveten om sin handling under hela tiden den utförs. Den otrogna utför handlingen själv och är fysiskt involverad i alla stadier. Det är aktiva och högst medvetna val. Medvetna och framförallt aktiva.

Att man står ut med sig själv under själva sexet och efteråt tyder på en extrem avsaknad av förståelse och medkänsla för sin partner. Man är rent ut sagt vidrig.

Att kalla saker för "engångshändelser" är bara en försvarsmeknaism för att hantera situationer man inte vill eller kan förklara. Det är en mekanism som lyfter psykologiska spärrar och tillåter ett felsteg; medvetet eller inte.

jag har inte läst tråden, men var bara tvungen att få en förklaring till:

 Otrohet kan också vara sex utanför partnerskapet som båda är medvetna om och accepterar. (Men antagligen skulle det inte kallas otrohet, men i ordets rätta bemärkelse betyder det ju inte mer än att man inte är en person trogen.)

hahah om man bestämt tillsammans att man får ligga med andra och gör det, hur kan du då säga att man inte är sin partner trogen _rookie?

Soheil P22
Det var inte meningen att få de riktat mot dig. Jag målade bara upp ett tänkbart scenario som kan hända vem som helst.

Jag har skrivit att viss otrohet är rättfärdig. Är inte den ofelbara människan en rättfärdighet nog? Jag hade en kompis som blev bedragen av sin kille. Han hade haft sex med minst tio personer under deras förhållande o dom var tillsammans i  ett och ett halvt år.  Jag förstår att hon dumpade honom.

men....

varför gör vi misstag? för att lära oss!

tyvärr är jag en obotlig optimist. Jag tror att alla människor har kapacitet att kunna förändras och att alla förtjänar en chans. Om jag ser att en människa har förlåtit och verkar lycklig, varför då predika om att hon har gjort fel?

Finns förhållanden där folk håller ihop av ren rädsla för att vara ensama ( utan otrohet inblandat ) och går runt och fejkar att dom är lyckliga när dom egentligen inte är det. Det är exakt lika påfrestande för själen.

philosophia F22


"Jag har skrivit att viss otrohet är rättfärdig. Är inte den ofelbara människan en rättfärdighet nog?"


nej, däremot är det en förklaring.

jag blir lite nyfiken på vad du menar när sdu säger "rättfärdig", vad ordet betyder för dig, för du använder det på ett rätt skumt sätt.

"Jag hade en kompis som blev bedragen av sin kille. Han hade haft sex med minst tio personer under deras förhållande o dom var tillsammans i  ett och ett halvt år.  Jag förstår att hon dumpade honom."

det gör jag också, men vad har det med den här diskussionen att göra?

Tycker du har skrivit de flesta anledningarna i topicen. Men främst handlar det om att personen i fråga som är otrogen mår innerst kasst och söker bekräftelse.

philosophia

Hur kan ofelbarhet vara ett rättfärdigande? Det är detsamma som att säga "eftersom alla gör fel ibland så är det rätt att göra fel ibland". Det är ju helt ologiskt.

Alla är offer nu för tiden. Även när man gör andra illa så är man ett offer. Ett offer för sin egen svaghet, felbarhet osv.

Tycker vi tar den logiken till rättsalen också - ge kriminella skadestånd och en varm kram - anledningen att de rånmördade din mamma var för att var offer för sin svaghet och felbarhet - och då är det ju rätt att göra fel.

Patetiskt.

BomDub: Applåder till dig!

Philosophia: Redogör då för vilka typer av otrohet som går att rättfärdiga; det har jag ännu inte lyckats se i dina inlägg.

Och precis som BomDub sagt, din logik är miserabel när du härleder rättfärdigandet ur "ingen människa är ofelbar."

Soheil:

Kan ju vara ett fall av överdrivet joggande hehe...