Livet

Det har en betydelse i livet. Räcker inte det?

visst vi är alla döende men jag vill helst ligga där i dödsbädden med ett leende och medvetandet om att jag har levt ett bra liv. sen så visst.. vem vill inte va odödlig? sen om du ska tänka på hur kort livet är osv osv.. du lever i 50-60år till.. tänk hur det var för 60år sen på jorden och jämför med nu.. livet är långt :) njut medans du lever.

lolis - om du inte bryr dig om känslor eller framgång eller vad fan det nu är som du verkar skita fullständigt i, varför tar du inte bara ditt liv o slutar kosta samhället cash?

jag har fått samma tanke förut men känns ganska filosofisk och teoretisk. inget jag lever efter direkt.

chilla

Flytta till vardagsfilosofi

Jag tänker ofta i de banorna också. Allting är egentligen meningslöst. För som sagt, man lever bara en viss tid och sen har man inte nytta av någonting. Man existerar inte längre, och alla ens framgångar och upplevelser betyder ingenting.

Det är så livet fungerar. Meningen är väl att man ska skaffa barn som får nytta av dina erfarenheter och dina framgångar. Dock är deras liv lika meningslöst som ditt. Fast å andra sidan, varför ska människans liv ha någon mening egentligen? Vårat ego får oss att tro att vi är bättre än allt annat. Allt beror på att vi har blivit utrustade med en hjärna som är för smart för vårat eget bästa. Vi har kunskapen om att vi kommer att dö, och därför tänker vi i de här banorna.

Hmm, jag svammlar...

Varför är ni så föraktfulla mot nuet? Varför måste man nödvändigtvis komma ihåg någonting för att det ska ha ett värde?
Jag vill vända på det och fråga vad är ett minne är värt egentligen, det har redan hänt, det är bara den bleka suddiga avbilden av något som hänt. Om du står mitt i en öken och behöver vatten, gör minnet av vatten som porlar någon nytta? Minnen fyller självklart ett syfte men det går inte upp emot nuet.
Ta en dement person, hon minns inte vad som hände igår, då har hon alltså inget värde längre? Är det meningslöst att försöka göra hennes nu så bra som möjligt eftersom hon inte kommer minnas det imorgon?
Ta ett spädbarn, hur mycket minns ni från ni var spädbarn? Ingen idé att jollra och gulla med ett spädbarn de minns det ju inte när det blir äldre.

Nej min åsikt är att nuet är underskattat och minnen överskattade, folk glömmer att leva utan snöar fast i det förflutna och vågar inte agera eftersom de är livrädda att det skall mynna ut i ett dåligt minne.

det är ju en sund inställning. varför ska jag diska när det ändå blir smutsigt nästa gång jag äter...
kamma dig.

Narcissus: Jag säger inte att det är något jag lever efter, utan att jag tänker ofta i de banorna. Jag uppskattar nuet, annars skulle det inte vara värt att leva, och jag hade begått självmord för länge sedan.

Sen har väl minnet ingenting med saken att göra, för även det är obetydligt när du väl dött.

whatone: Vem har sagt att inställningen är sund?

Dr.Octagon
Det var inte nödvändigtvis riktat till dig personligen. Minnet har allt med saken att göra. Frågeställningen är ju "när du är död kommer du inte ha några minnen kvar varesig du hade ett bra liv eller ett dåligt liv." Om vi vänder på det alltså om du dör och vet (dvs minns) att ditt liv var bra, DÅ hade det haft ett värde. Och minnet rör endast dig själv. För vem vet vilka avtryck just du sätter på världen, du kanske lämnat ett avtryck som varar världen ut, utan att ens veta om det själv, utan att någon minns ditt namn. Du kanske lämnar ett avtryck i dina barn i och med din uppfostran av dem som de för över till sina till slutet av historien, så och om du inte VET det och om du inte MINNS det? Det är alltså frånvaron av eviga minnen som den här frågeställningen bygger på.

Det är en betydelse i sig själv att leta efter vad det är man brinner för eller något.

Narcissus: Jag har ett stort ego, haha...sorry.

Men fortfarande, även om jag jag storverk som sätter avtryck i världen så har det inget personligt värde efter jag dött, för att jag är just död.

Det är väl inte så mycket eviga minnen egentligen som evigt liv, vilket hänger ihop med eviga minnen och vetskapen om att man gjort någonting bra.

Att "leva i nuet" är en sliten klyscha som egentligen är ett jävla otyg i sig (tänk kortsiktigt ekonomiskt tänkande - aktiebubblor, miljöförstöring etc etc) och som oftast bygger på en resignerad eftergift till "allt är meningslöst när man dör så man kan lika gärna bli en gris och bara försöka roffa åt sig så mycket njutning som möjligt när man är här".

Fråga er själva vad "mening" innebär. Varför skulle livet få "mening" för att man var odödlig? Kanske är det tvärtom så att döden är en förutsättning för att livet ska vara meningsfullt?

Kan det vara så att ni egentligen bara känner att livet är meningslöst och därför tar för givet att livets karaktär gör det meningslöst? Ifall detta inte är fallet så måste ni kunna definera "mening" så att det åtminstone går att precisera vilka villkor som skulle behöva vara uppfyllda för att livet skulle vara meningsfullt.

BomDub: Fråga er själva vad "mening" innebär. Varför skulle livet få "mening" för att man var odödlig?

Egentligen ingen skillnad. Det enda är väl att man har oändligt med tid på sig att ackumulera de saker man vill äga och skaffa sig den position man vill inneha. Sen när man väl sitter där så tror jag inte det blir roligare ändå.

Kanske är det tvärtom så att döden är en förutsättning för att livet ska vara meningsfullt?

Jag förstår tankesättet, men samtidigt så har mitt liv ingen mening för mig när jag väl är död. Det är klart det har mening när jag väl lever, men den meningen i sig är rätt obetydlig i sammanhanget.

Kan det vara så att ni egentligen bara känner att livet är meningslöst och därför tar för givet att livets karaktär gör det meningslöst? Ifall detta inte är fallet så måste ni kunna definera "mening" så att det åtminstone går att precisera vilka villkor som skulle behöva vara uppfyllda för att livet skulle vara meningsfullt.

Jag kan inte definera "mening", och det är väl där skon klämmer.

Kan inte alla sluta ge mig ångest?

Dr Octagon

men samtidigt så har mitt liv ingen mening för mig när jag väl är död

på vilket sätt har det mening för dig när du väl lever som det inte har för dig när du är död?

hur vet du att inget spelar roll när du dött?
Saker du gör under din livstid kan ju mycket väl påverka hur livet på jorden blir efter att du har lämnat. Och även om det inte skulle spela ett skit roll och jag inte förändrade någonting skulle ju alla upplevelser vara värt det.

leva är bäst!

Dr.Octagon 

Jo, men det ligger egoism i att leva i nuet också hehe. Vetskapen om att du gjort någonting som lämnar spår efter du är borta kan du ha  NUET istället. Man får helt enkelt försöka känna så mycket och veta så mycket medans man är här. Ponera att vi haft evigt liv, folk hade inte gjort ett piss eftersom man har en evighet på sig. Det hade inte haft någon betydelse just därför att man har ett evigt liv. Tidsbrist är en välsignelse lika väl som en förbannelse. Man kan också vända på det och säga varför inte våga försöka göra det bästa av nuet och chansa? Fuckar det sig okej, vad gör det om hundra år, jag försökte iallafall. Bättre att försöka leva ordentligt den korta tid vi har och kanske misslyckas än att leva halvdant i rädsla för misslyckande 

BomDub:

Att leva i nuet innebär även att leva för framtiden, det kommer ett nu imorgon och i övermorgon och om ett år också, som du också vill göra det bästa utav. Vill du riktigt leva i nuet kan man inte vara kortsiktig. Man kan inte vara så enkelspårig heller

Narcissus

Men om leva i nuet innebär att också leva i framtiden så blir "leva i nuet" ett innehållslöst begrepp.

BomDub: Ingen egentligen. Förutom att jag kan ta intryck när jag väl lever, vilka är positiva i sig...men egentligen inte värda någonting.

Snara: Vi har redan gått igenom det.

Narcissus: SKulle jag leva i evighet så skulle jag se till att jag levde jävligt gott. Varför skulle man inte göra ett piss? Det är bara idioti.

Vem säger att jag inte försöker och gör det bästa? Mina tankar utesluter väl inte allt annat i mitt liv?

Dr. Octagon

Nu förstår jag inte? Hur menar du att de är positiva fast saknar värde? Det låter som en paradox.

BomDub: Jag är full av oxymoroner ;)

De positiva inslagen är positiva enbart för att min hjärna väljer att projicera intycken som positiva. De gör mig glad, nöjd etc, men har inget egentligt värde, förutom för mig, för stunden.

Jag kan inte förklara det bättre än så. Det är mer en känsla av meningslöshet, vilket jag inte kan pränta ner. Man måste känna det för att förstå :P

BomDub:

Vill man se allt enkelt så kan man se det så. Men ingenting är enkelt så att tänka så vore endast idioti. Människan är inte kapabel att endast leva i nuet i strikt mening, då skulle hon duka under redan sitt första år, så att se det på så vis är meningslöst. Det finns alltid ett visst mått av framtidstänkande även om det varierar.

Dr.Octagon

Hur givande skulle det vara att leva i all evighet tror du? Man kan tröttna även på välmåga, man söker alltid efter något nytt, en evighet är en oöverskådligt lång tid. Efter X miljoner år skulle du dessutom inte ha särskillt många minnen från dina första 50år vilket gör att du lika gärna kan ligga på sofflocket de första tusen åren om det är vetskapen dvs minnet av det du gjort som betyder något

Narcissus: Självfallet. Då är det alltså så att hur man än vrider och vänder på det så är livet meningslöst.

Dr.Octagon 

Hehe ja om man utgår från att meningen med livet är att minnas det

Narcissus: Det jag menade var att även om man har evigt liv så är det ruttet. Alltså är liver meningslöst i vilket fall.

Dr. Octagon

Men på samma sätt som njutningen idag inte har något värde för dig när du är död så har ju inte njutningen igår något värde för dig idag. Så konsekvensen av ditt resonemang är ju att det enda värdefulla är den oändligt lilla tidsenheten som krävs för en "njutningsenhet". 

Men jag håller med dig. Jag tror också att det är en känsla av meningslöshet som ligger bakom. Det är dock inte samma sak som att livet är meningslöst. 

Ge mig ett scenario i vilket livet är meningsfullt. Annars vet jag inte vad du menar med att livet saknar mening (samma kritik här som mot Narcissus "leva i nuet"). Vi kan ju luta oss mot känslan av meningslöshet men då ska vi göra just det - ge en rapport om vårt psykiska tillstånd - men det finns ingen poäng att sitta och resonera om huruvida livet har mening eller inte ifall begreppen meningsfullt/meningslöst saknar sanningsvärde. 

 
Narcissus

Nej, det är inte att se allt enkelt - det är logisk konsekvens. Dina begrepp kan inte kommunicera något meningsfullt ifall de betyder allt och inget på samma gång.

Det e därför du ska leva hur fan du vill...

Dr.Octagon 

Varför är det ruttet? För att hursomhellst så glömmer vi?

BomDub

Det är inte logiskt att tro att det går att leva utan att tänka på just konsekvens. Nu är du bara ordmärkare. Att leva i nuet är en omöjlighet om vi ska vara bokstavstrogna. Vi byter ut leva i nuet mot leva i livet då. Min poäng kvarstår likafullt. Minnen är överskattade, likaså meningen med livet.

BomDub: Såklart det har, för jag kan minnas den och reflektera över vilket härlig njutning det var.

Eftersom jag egentligen har hur mycket mening som helst med livet, alltså att jag har ett välfyllt liv med många olika uppdrag, ansvar, vänner etc etc så ska jag egentligen inte känna meningslösheten. Problemet är att jag gör det, och därför säger jag att livet är meningslöst.

Jag har inga scenarion. Det är aldrig meningsfullt egentligen, baa positivit.

Narcissus: Nej...för att det leder ingenvart, det fyller inget syfte och etc etc...

för DIG personligen för att DU inte minns det... Ja att inte ha en mening är också en mening

Narcissus

Nej, jag är ingen ordmärkare. Du förespråkar "leva i nuet" som en kontrast till att "leva bortom nuet" och sen säger du att "leva bortom nuet" faktiskt är en praktisk nödvändighet för att "leva i nuet" och då vette fan vad du vill ha sagt egentligen. De som inte lever i nuet, hur lever de och hur skiljer du dem från de som lever i nuet och som konsekvens lever bortom nuet? De låter bara som en massa meningslöst dravel.

Att minnen är överskattade förstår jag vad du menar med däremot.


Dr. Octagon

Men om det inte ens går att föreställa sig en situation då livet är meningsfullt håller du inte då med om att begreppet "meningfullt" är tomt på innehåll - du må ha en känsla men att sitta och resonera om det är ju absurt eller hur?

Narcissus: Ja...det handlar ju såklart om MIG, för det är det JAG känner. Eller?

BomDub: Du menar att eftersom jag inte känner till motsatsen till meningslöshet så kan jag inte känna meningslöshet?

Jag förstår ju såklart innebörden i begreppet "meningsfullt", TV har lärt mig, men jag känner inte den själv. Måste man uppleva saker för att förstå de? Det jag menar är att jag finner ingen mening i saker som egentligen ska vara meningsfulla enligt normen och så vidare..

vi drabbas ju alla av ångest förr eller senare när de stora existentiella frågorna väller över en. tyvärr är det mer meningslöst än meningsfullt. existensen that is.

Orkar inte läsa hela tråden, men helvete. Vi lever i nuet, man har ju hellre kul än surar över något sånt här. Lev för stunden, ha kul. Alla lever och dör, men vem faan bryr sig om det inte spelar någon roll sen? Jag skiter i om mitt liv är helt meningslöst, om ingen bryr sig om det och om det inte gör någon skillnad någonstans, jag har kul och det nöjer jag mig med. Alla har ett liv, nästan alla har samma chans så du ska väl egentligen inte vara ledsnare än någon annan.

Gör ett avtryck så att människor omkring dig kommer ihåg dig, sen vet du ju faktiskt inte vad som händer efter döden och om ditt liv spelar någon roll då...

"Nej, jag är ingen ordmärkare. Du förespråkar "leva i nuet" som en kontrast till att "leva bortom nuet" och sen säger du att "leva bortom nuet" faktiskt är en praktisk nödvändighet för att "leva i nuet" och då vette fan vad du vill ha sagt egentligen. De som inte lever i nuet, hur lever de och hur skiljer du dem från de som lever i nuet och som konsekvens lever bortom nuet? De låter bara som en massa meningslöst dravel."

BomDub 

Tror du att man kan leva någon annanstans än i nuet?

Dr.Octagon 

Snälla säg mig vad som är meningsfullt i livet, enligt normen? Men som du inte känner någon mening med ..

Peace

Dr. Octagon

Nja, du missförstog. Visst kan du känna meningslöshet. Vad jag menar är att det saknar logiskt innehåll och därför är absurt att diskutera.

Låt säga att jag säger tinget X har egenskapen Y. Du vet inte vad egenskapen Y är för något så du frågar mig "vilka ting har egenskapen Y och vilka ting har inte egenskapen Y?" och jag svarar "alla ting har egenskapen Y". Du frågor då istället "I en alternativ värld där det finns ting som inte har egenskapen Y hur yttrar det sig?" varpå jag svarar "Det är omöjligt att föreställa sig en alternativ värld där det finns ting som saknar egenskapen Y" vilket är jämförbart med att säga att det är logiskt omöjligt för ett ting att sakna egenskapen Y. Men som du förstår så är det då absurt att diskutera huruvida det stämmer att tinget X har egenskapen Y. Däremot kan jag ju naturligtvis säga att "jag har en känsla av att tinget X har egenskapen Y" därför att känslor inte är logiska satser.

Det jag menar är helt enkelt att ifall du inte kan precisera vad som skulle krävas för att livet skulle vara meningsfullt, utan du har bara en känsla av det är meningslöst, så diskuterar vi inte någon egenskap hos livet utan någon egenskap hos ditt psyke. Förstår du?

Blunt_Smoke: Att skaffa barn, alltså vara förälder?

BomDub: Det är väl mitt psyke vi har diskuterat hela tiden. Det är ju trots allt min känsla av meningslöshet jag beskriver.

Blunt_Smoke: Och jag känner mening med det för stunden, alltså saker..men de är egentligen meningslösa.

Blunt_Smoke

Ja, naturligtvis. Enligt de språkliga konventioner jag känner till innebär det att inte leva i nuet att man inte tillägnar energi och uppmärksamhet till ens omedelbara existens utan är upptagen med att fantisera om det förflutna och/eller framtiden.  

Dr. Octagon

Ok, jag trodde vi diskuterade huruvida livet var meningslöst. Jag tror att det var vad trådskaparen hade i åtanke också.

BomDub: Vi kan väl bara diskutera en sådan sak via vårt eget synsätt, alltså via vårat psyke. Eller?

Ja, men det är skillnad mellan att diskutera världen via vårt psyke och att diskutera vårt psyke.

Låt säga att jag säger till dig att "fotboll är ingen riktig sport". Så säger du "varför inte då?" varpå jag svarar "fotboll är för allvarligt" och så svarar du "vad räknas som riktig sport då?" och jag säger "egentligen inget, det finns ingen riktig sport". Då kanske du frågar "men hur måste det fungera för att det ska vara riktig sport?" och jag svarar "vet inte. kan inte föreställa mig riktig sport. jag bara känner att fotboll inte är en riktig sport"

Då har vi kommit till en punkt då det vore absurt att diskutera logiskt kring huruvida fotboll är en riktig sport eftersom sanningsvillkoren, dvs de kriterier som måste uppfyllas för att något ska räknas som en riktig sport, saknas. Vi diskuterar inte längre huruvida fotboll är en riktig sport utan det som återstår av den här reduktionen är en rapport om mitt känsloliv - subjektet är inte längre fotboll utan mitt psyke.

Förstår du vad jag menar nu?

wow, vilken avant garde fråga, jag tror aldrig någon har tänkt på det här, grattis direktkvalificerade till historieböckerna allihoppa, aftonbladet kommer ringa inom kort för era otroligt nya funderingar och tankar angående ämnet. blås i vimplar och höj trumpeterna för hej hopp nu har vi stött på nått stort här.

jag kan se rubrikerna

"livet meningslöst, du kommer dö!"

BomDub: Jag har ju diskuterat mitt psyke hela tiden. Trodde det framgick.

Sa inte jag i början att jag har ett stort ego? Jag försöker få allting att kretsa kring mig och mitt psyke :P

Dr. Octagon

Då säger jag igen. Jag tror trådskaparen hade för avsikt att diskutera huruvida livet är meningslöst. Inte huruvida Dr. Octagon känner att livet är meningslöst. Stort ego eller inte :)

jag vet iaf vad du menar.

BomDub: Jag tror han talar via sitt psyke också.

Sen att jag hi-jackar tråden är inte direkt någonting ovanligt.