Livet

Läste du vad jag skrev? Det är väl skillnad på att tala via sitt psyke och att tala om sitt psyke? Eller driver du med mig nu?

"ahh typ existensialism typ och typ ångest"

vem säger att vi behöver svenska ordkunskap i skolan vi har ju.. typ andra ord, typ.

BomDub

Så man lever inte i nuet om man minns det förflutna eller fantiserar om framtiden? Kan du förklara det lite bättre?

Dr.Octagon

Tror du att barn är någon "sak" som man skaffar?

BomDub: Jag är faktiskt bara trött och orkade inte läsa din förklaring, så jag sa bara att jag talar om mitt psyke. Nu sysslar jag med idioti bara. Men egentligen spelar det ingen roll, för allt är meningslöst.

BomDub: Jag ska sluta larva mig nu, för jag uppskattar faktiskt våra samtal. Jag förstod inte riktigt vad det var du ville ha svar på innan du började förklara med fotbollsliknelser.

Blunt_Smoke

Rent biologiskt lever man naturligtvis i nuet men när man talar om att "leva i nuet" så syftar man på någons mentala fokus, vilket jag klargjorde i mitt tidigare inlägg.

Dr. Octagon

Haha ok :)

det ironiska är att det är meningslöst att fråga om livet är meningslöst. våra hjärnor är så galet primitiva och vi är fast våran idé av vad "existera" är just för att vi aldrig har upplevt något annat, så det är omöjligt att nå en slutsats.

BomDub

Så om den mentala fokusen är inriktad på det förflutna eller framtiden så lever man inte nuet?

LIVET ÄR DET STÖRSTA SOM FINNS, DET FINNS INGET STÖRRE

Blunt_Smoke

Det är så jag förstår talesättet, ja. Har du en annan förståelse av det?

Dr octagon:
vem bad dig att påpeka det menar du?

BomDub

Motsatsen är att leva för något som händer efter livet, och att anse att allt är meningslöst om det inte finns något efter döden då man minns sitt liv. "Bortom nuet" = en "plats" efter livet där man nödvändigtvis måste minnas sitt liv för att livet skall ha varit värt något. Förstår du mig nu? Det är oundvikligt att leva i nuet, skillnaden är väl snarare hur man värdesätter det och väljer att förvalta det. Talesättet "att leva för nuet" är snarare en beskrivning av en person som värdesätter och tar vara på varje dag jämfört med en person som tex "tar det sen" och då menar jag inte disken

Dr.Octagon

Fungerar inte så för mig, jag har alltid andra att tänka på, starka band som gör att jag inte bara kan tänka utifrån mig själv 100%. Men nu kommer vi in på kulturella värderingar antar jag så jag lägger ner, blev intresserad bara men det blir för luddigt och osammanhängande

BomDub

Leva i nuet, i detta ogonblicket, ar det enda som du aldrig kan fly fran, sa tolkar jag det. Uppdelningen av livet i forfluten tid, nutid och framtid ar skapad av intellektet och ar i slutandan illusorisk. Det forflutna och framtiden ar tankeformer, mentala abstraktioner. Det forflutna kan bara kommas ihag. Vad du kommer ihag ar en handelse som utspelade sig i nuet, och du kommer ihag den i nuet. Framtiden, nar den kommer, ar nu. Sa det enda som ar verkligt, det enda som nagonsin kommer att finnas, ar nu. Sa tolkar jag det!

Behandlar du detta ogonblick som om det vore ett hinder som maste overbryggas? Upplever du att det finns en framtid som ar viktigare? Nastan alla lever pa det sattet storsta delen av tiden. Eftersom framtiden aldrig kommer, annat an som nutid, ar det ett ineffektivt satt att leva pa. Det skapar en standig understrom av otillfredstallelse, spanning och missnoje. Det arar inte livet, det liv som alltid ar nu och aldrig inte nu.

Narcissus

Talesättet "att leva för nuet" är snarare en beskrivning av en person som värdesätter och tar vara på varje dag jämfört med en person som tex "tar det sen" och då menar jag inte disken

Det var ju precis det jag sa? Så varför svamlar du om att det är omöjligt att inte leva i nuet när det är ett talesätt som handlar om värderingar och inte bokstavligen fysiskt levande. Vad vill du ha sagt egentligen? Att man inte kan leva när man är död?

Blunt_Smoke

Leva i nuet, i detta ogonblicket, ar det enda som du aldrig kan fly fran, sa tolkar jag det.

Väldigt märkligt tolkning eftersom "leva i nuet" oftast har en normativ dimension, t ex att man bör leva i nuet, vilket är en absurt uppmaning ifall man inte har något val.

Det forflutna och framtiden ar tankeformer, mentala abstraktioner. Det forflutna kan bara kommas ihag. Vad du kommer ihag ar en handelse som utspelade sig i nuet, och du kommer ihag den i nuet. Framtiden, nar den kommer, ar nu. Sa det enda som ar verkligt, det enda som nagonsin kommer att finnas, ar nu.

Och varför är den omedelbara upplevelsen det enda verkliga? Försvinner världen när man håller för ögonen också?

Upplever du att det finns en framtid som ar viktigare? Nastan alla lever pa det sattet storsta delen av tiden. Eftersom framtiden aldrig kommer, annat an som nutid, ar det ett ineffektivt satt att leva pa. Det skapar en standig understrom av otillfredstallelse, spanning och missnoje.

Jag håller med och samtidigt inte. Jag tror inte att det är värt att bara planera för en framtid som du säger eftersom den stora förlösningen aldrig kommer. Samtidigt tror jag att "leva i nuet" är ett minst lika stor orsak till den "underström av otillfredställelse, spänning och missnöje" du talar om, eftersom det får människor att leva oansvarigt vilket kommer och biter dem i arslet längre fram...

Ni förutsätter alla att det är den direkt upplevelsen som är meningsfull, i enlighet med samtidens hedonistiska anda, och enligt er egen logik reduceras detta riktigt till att allt saknar mening i det stora hela eftersom den direkta upplevelsen är oändligt flyktig.

Ni kanske borde ifrågasätta huruvida antagandet stämmer - det kanske inte är så självklart att det är den direkta upplevelsen som är meningsfull?

Personligen anser jag att det är ens livshistoria som är meningsfull (lite på samma sätt som en bok enbart blir meningsfull som en konceptuell helhet och inte genom osammanhängande meningar oavsett hur underbara de är var för sig) och en livshistoria förutsätter per defintion början, mitt och slut och nuet är meningsfullt såtillvida att det är historians händelsefront, så att säga.  

De flesta människor blandar ihop nuet med det som händer i nuet - men det är inte vad nuet är. Nuet är djupare än det som utspelas i det. Det är det utrymme där händelserna kan ta form.

Så blanda inte ihop innehållet i nuet med själva nuet. Nuet är djupare än allt innehåll som kan uppstå där.

Till syvende och sist tar du inte ansvar för ditt liv förrän du tar fullt ansvar för det här ögonblicket - nu. Det beror på att nu är den enda plats där du kan finna livet.

Att ta ansvar för nuet innebär att man inte motsätter sig dess beskaffenhet, att man inte argumenterar med det. Det innebär att vara i samklang med livet.

Nuet är som det är för att det inte kan vara på något annat sätt. Vad buddhisterna alltid känt till kan nu även fysikerna konstatera: det existerar inga enskilda saker eller händelser. Under ytan är allting sammanvävt - allt är en del av den kosmiska helhet som givit upphov till den form som just det är ögonblicket tar sig.

När du säger ja till det som är försätts du i samklang med livets egen kraft och intelligens. Först då kan du bidra med positiva förändringar i världen.

Livet i sig har ingen mening. Livet är en chans att skapa mening. Du hittar mening bara om du skapar den ..

Miljoner människor lever meningslösa liv på grund av den enfaldiga idén om att mening måste upptäckas. Som om den redan fanns där. Det enda du behöver göra är att dra undan ridåan, och se, där ligger meningen! Så är det tyvärr inte ..

Blunt_Smoke

Säg "ja" till den kosmiska helhetens utrymme i nuet? Det låter ungefär som... ja, efter att man inhalerad lite blunt smoke. Det du säger är mer poesi än vad det är filosofi - det låter fint men saknar logisk struktur, så jag kan inte argumentera emot det.

"Säg "ja" till den kosmiska helhetens utrymme i nuet?"



Skrev jag det?

Det var inte ett direkt citat, om det var det du menade.

Men vad menar du med att säga "ja" till "det", att "nuet" är ett "utrymme", att man "tar ansvar för nuet" genom att "acceptera dess beskaffenhet" etc? På ett poetiskt plan kan jag relatera men om du försöker säga något intellektuellt om världen så förstår jag inte vad du vill ha sagt.

Experten, förståsigpåaren, den intellektuelle har ingen egen insikt. Han är beroende av lånad kunskap, tradition och konventioner. Han bär med sig ett bibliotek i huvudet, en stor börda, men han har ingen vision. Han vet mycket utan att veta någonting alls.

Och eftersom livet aldrig är bestående - det förändras ständigt, förnyas från ögonblick till ögonblick - är experten alltid efter sin tid, hans svar alltid otillräckliga. Han kan bara reagera, han kan inte ge gensvar, eftersom han inte är spontan. Han bär på färdiga svar - och de frågor som livet ställer är alltid nya.

Dessutom är livet inte logiskt, och den intellektuelle lever på logik; därför passar han aldrig ihop med livet, och livet passar aldrig ihop med honom. Det är naturligtvis inte livet som är på fel spår, det är den intellektuelle som är det. Han känner sig alltid utanför - inte så att livet har avvisat honom; han har själv ställt sig utanför livet. Om man klamrar sig fast alltför mycket vid logik kan man aldrig vara del av den levande process som tillvaron utgör.

Livet är mer än logik. Livet är en paradox, livet är ett mysterium.

Men människor fortsätter att leva mycket logiskt i sitt intellekt. Logiken ger dem en känsla av att de vet - men de tenderar att glömma helt och hållet att detta bara är en känsla. Vad man än gör genom intellektet är det bara antaganden. Det är inte en upplevelse av sanning, utan ett antagande som bygger på ens logik - och logiken har man själv uppfunnit.

Kungen av alla pretentiösa förståsigpåaren är i alla fall den västerländska new age pajasen som tror sig ha en spirituell gräddfil till universums och livets frågor och behöver därför inte öppna en bok utan är något slags självutnämt orakel som inte behöver förlita sig till tusen års filosofiskt och vetenskapligt arbete.

Rök en fet och skriv en bok och se om någon är intresserad av dina kunskaper som inte kan förmedlas logiskt.

Vad är det som du finner ologiskt?

Du sa ju själv att livet är mer än logik (vilket är en truism som du verkar tycka är "djupt" men som inte säger ett skit) och att för att förstå vad du förstår om livet som måste man sluta tänka logiskt bla bla.

Enligt mig är universums struktur logisk och all kommunikation, vilket bygger på mönster, är logisk - för att använda ditt poetiska språk - att kommunicera logiskt är att verka i samklang med livet och universum bla bla. Förkastar man logiken så finns det ingen grund för kommunikation och förståelse och det blir en persons "speciella insikt" mot en annan persons "speciella insikt" vilket leder till konflikt och inte någon jävla kärleksharmoni med kosmos bla bla.

Varför är människor så insnöade på att vi måste ha en anledning att leva?

det var väldigt långa inlägg så jag har inte orkat läst alla så det finns en risk för upprepning, men jag läste det första iaf och jag har varit inne på samma sak. om man ser det ur ett väldigt väldigt stort perspektiv och tar hänsyn till hur gammal jorden är och hur länge till den kommer att finnas, samt fundera över hur länge människan/mänskligheten har existerat så kommer jag iaf fram till slutsatsen, precis som du nämnde, att en människas liv är relativt meningslöst ur ett större perspektiv, dock inte ur en individuell nivå. om man ser det så, så kommer iaf jag bara fram till att man måste göra sitt liv till precis det som man själv vill. en person som lever idag kan självklart ha en viss betydelse för vår tidsålder, men kommer inte ha någon störe inverkan om 2-3-4-500 år om man inte gör någon major-grej som man har en betydelse för resten av världen såsom uppfinningar, framsteg inom forskning etc. (det vet jag iof inte, jag spekulerar bara)

något som jag oroar mig för är att man kommer ligga på sin "dödsbädd" och känna en enorm ångest för hur man har levt sitt liv, fundera på om man gjorde rätta val eller inte, hur ens liv skulle ha sett ut om man gjorde si och så. samtidigt tror jag att alla gör det, jag har väldigt svårt att tro att någon som snart ska dö inte tänker i dom banorna.

jag lider med dom människor som lever ett liv bara för att allt ska gå runt, som jobbar på ett meningslöst 7-4 jobb och spenderar, och slösar bort halva sitt liv på ett ställe som dom egentligen inte vill vara på när det finns så mycket att se och uppleva. att pengar ska ha sån betydelse och styra en människas liv och begränsa oss från att leva de liv vi verkligen vill.

robert_froberg P20


I öst slutar inte livet när livet slutar, i väst slutar livet när livet slutar. När kroppen tar slut så tar den västerländska människan slut. Därför är den västerländska människan mycket rädd för döden. På grund av rädslan för döden försöker den västerländska mannen eller kvinnan förlänga livet på alla möjliga sätt, ibland till absurda ytterligheter.

Nu finns det många människor som bara vegeterar på sjukhus och mentalsjukhus. De lever inte, de är för länge sedan avlidna. De bara upprätthålls av läkarna, mediciner, modern utrustning. På nått sätt hänger de kvar.

Rädslan för döden är så oerhörd: en gång borta är du borta för alltid och ingenting kommer att överleva - för svensken känner bara till kroppen och ingenting annat. Om du bara känner till kroppen så kommer du att vara mycket fattig.

Du kommer alltid att vara rädd för döden, och den som är rädd för att dö kommer att vara rädd för att leva - för livet och döden är så nära tillsammans att om du är rädd för att dö kommer du också vara rädd för att leva.

Det är livet som för med sig döden, så om du är rädd för döden, hur kan du riktigt älska livet? Rädslan kommer att finnas där. Det är livet som för med sig döden, du kan inte leva det fullt ut.

Om döden avslutar ALLT, om det är dina tankar och din förståelse, då kommer ditt liv att vara ett rusande och jagande liv. Allting måste göras fort eftersom döden kommer, så försök klara av så många saker som möjligt innan du dör.

Detta skapar en väldig meningslöshet, och så klart ångest och rädslan. Om det inte finns någonting som överlever kroppen, då kan vad du än gör inte ha nått vidare djup. Då kan ingenting som du gör tillfredställa dig. Om döden är slutet och ingenting överlever, då kan livet inte ha någon mening och betydelse. Då är det bara en historia berättad av en dåre, fullt av buller och våldsamhet, som inte betyder någonting.

Tycker du själv att dina klyschor är djupa?


Livet är oförutsägbart, ständigt i rörelse, och att leva är att vara i balans med denna rörelse. Den moderna människan är en sorglig figur. Hon söker bekämpa, "overcome" som man säger, livet, att med uppfinningar och tekniska lösningar och logiskt tänkande, kontrollera livet. Men det är en illusion, vi kan spela Gud men människan kan inte bli större än livet, därför lever den moderna människan i ett självbedrägeri och, i förlängningen, självförnekelse. Hon säger nej till livet i sin rädsla för att släppa taget om sin illusoriska säkerhetslina och bara följa med i livets ström.


Låter det fint? Ja, kanske, om man har en smak för new age poesi. Har jag sagt något djupt? Knappast.

Än värre så skriver du en massa självmotsägande saker som att man måste acceptera döden som en naturlig del av livet för att kunna leva på riktigt samtidigt som du förespråkar en syn där döden inte innebär slutet på livet och därför inte är en riktig död. Men det är klart, vi måste ge upp logiken för att livet inte alltid är logiskt. Flum och trams.  

Dessutom finns det ingen enhetlig livssyn eller filosofi i "öst". Men det är klart, alla svarta ser likadana ut, alla turkar äter kebab och alla gulingar tycker om Buddha.

Österlandet är avspänt, västerlandet är spänt. Anspänning uppstår när du jagar efter något, avspänning uppstår när du låter någonting komma. Därför säger jag att det är stor skillnad, skillnaden är kvalitativ. Det är inte en fråga om kvantitet, att öst har mer än väst, eller att amerikaner har mindre än indier. Nej, amerikanerna har inget av den glädje som indierna har, och vad amerikanerna har - glädjelösheten. anspänningen, ångesten, neurosen - det har inte indierna. De existerar i en helt annan dimension.

Österns dimension är här och nu, västerns dimension är någon annanstans - då och där, men aldrig här och nu. Det västerländska sinnet är på jakt, det jagar hårt, försöker att få något ut av livet, det försöker att krama ur livet. Ingenting kommer ut av det, för det är fel sätt. Du kan inte krama ur livet, du måste underordna dej det. Du kan inte erövra livet. Man måste vara modig att man låter sig  besegras av livet.

Det är som en vattendroppe som försöker erövra hela oceanen.

Det västerländska medvetandet är tävlingsinriktat, ytligt, ambitiöst.

Hahaha, du kan inte vara på riktigt. Jag trodde du menade allvar först.

Trossatser är alltid avslutade :)

Allvarsamhet grundar sig i sorgsenhet..

:)

Meningen med livet för var och en är att hitta meningen med sitt liv, men i första hand handlar det om att reproducera sig. Om du inte hittat meningen med ditt liv kanske kommer din lilla illbatting till unge att göra det.

Paow du har helt rätt med dina frågor, men d har inga svar, och är HELT onödiga o diskutera lika onödiga som att leva alls..

Är det bara jag som känner att livet känns helt meningslöst? Jag menar, många lever kanske ett bra liv, sen dör. Men det spelar ju ingen roll hur man levt, för _INGET_ spelar roll när man dött.

Nothin' do matter..

Och alla dessa tankar, been there..
Alla tänker så här. Nån Gång..
Men ingen kommer på Varför, d lovar jag dig/er.
För det finns inget svar..
Egentligen är det helt vanvettigt att ens kunna fråga om det..


Men Iaf Jävligt bra tanke, Endå..

jag har inte läst allt men fan livet levs ju nu inte senare så man vill ju ha d bra.. man har ju inget bra liv för att kunna tänka på d när du e död... man vill ju bara ha d bra nu lixom. du vet livet finns men döden e bara svart och du finns inte  =) så d spelar nog ingen roll när du e död vilket liv du har levt ;)

Jag älskar Bomdub.

Men en sak bara, när ni talar om mening maste ni definiera mening för vem? När ni menar att livet är meningslöst sa undrar jag, meningslöst för vem eller vad?

det handlar om vägen inte målet.

saxlerac P22  "det ironiska är att det är meningslöst att fråga om livet är meningslöst. våra hjärnor är så galet primitiva och vi är fast våran idé av vad "existera" är just för att vi aldrig har upplevt något annat, så det är omöjligt att nå en slutsats"
Hahahahaha, du skæmtar??

"what we do echoes in eternity"

"what we do echoes in eternity"
"Man lever för att bli ihågkommen//Akilles.."
Sant.. Så är'e.. om d är nåt..

Om man inte kan se någon mening med livet så måste det ju bero på att man passivt väntar på att meningen ska komma .. den kommer aldrig ..

Om man har en bestämd idé letar man bara efter den och ingenting annat .. Och eftersom tankarna är så snävt inställda missar man allt som finns tillgängligt.

ahha.. detta leder ?? ingenstans.. gå ut till ingenstans och leta efter ingeting.. de är samma shit.. peace

Ta en stor dos av vad Narcisuss skrev, blanda med en lagom dos av Blunt_Smokes texter och mixa ner i en ganska stor skopa av vad BumDom skriver.. Så ser mitt rexept ut utifrån den här tråden..

nej men meningen kan ju t ex vara att föra vidare din kärlek och kunskap med dina barn som sedan kan föra cidare det till sina.. det kan väl vara tillräckligt t ex om vi nu snackar efter döden meningar och inte nöjer oss med nu meningar..

Livet är bara ett intro till döden.

så vart är outrot? haha