Är Depression En Psykisk Sjukdom?

depression är inte en sjukdom utan endast ett resultat av våra snevridna värderingar här i livet.

(ja, jag har haft diagnosen depression i tuuuusentals år som anden skulle sagt. men tycker 99% är rent trams fortfarande. vanligtvis är det inte systemen det är fel på utan vår oförmåga att aktivera dom.

Då nyckeln till lycka i 99% av fallen ligger i våra egna händer är det lika patetiskt som när alkoholisterna skyller på sjukdom.

sen kan ju medicin vara bra för det.

Jag förstår din synpunkt, men man måste skilja på att tycka synd om sig själv och att faktiskt vara deprimerad... men allting blir givetvis vad man gör det till, jag brukar tänka, vill man nånting tillräckligt så hamnar man där(positivt som negativt)...
men just den teorin att man har underskott i huvet på endorfiner eller nåt sånt... och de som kan diagnostiseras med exvis manodepressivitet är stundvis hypade å skitglada medan andra stunden skitdeppiga å stirrar in i väggen i princip, jag hade sagt samma sak som du om det inte hade varit så att jag har fått motsatsen bevisat, men dock tror jag att det är jävligt individuellt.

Jag tror att om man är Deprimerad så är man nog inte "Martyr", det är man däremot om man e deppig... två helt skilda saker

joda

hur har din depression yttrat sig då?
hade du någonsin varit gravt deprimerad hade du inte sagt sådär.

det finns olika typer av depressioner, tex Generaliserat ångest syndrom osv
Vissa beror på brist av vissa signal substanser i hjärnan, som Serotonin som är ett livsviktigt ämne som sköter Aptit, Sömn och Humör bland annat. så att påstå att Depressioner bara beror på folk själva är bara en jävligt ignorrant sak att påstå.
Har man brist på Serotonin och/eller Dopamin behöver man medicin annars mår man dåligt mest hela tiden.

joda,
att påstå att depressioner 99% av gångerna beror på folk själva är nog bland det mest ignorranta jag har hört hittils. grattis. förmodligen stämmer det i ditt fall och isf har du aldrig öht upplevt en Riktig Depression. så du kan ju ta ditt fjanteri och gå och plocka blommor istället när du känner att världen inte fungerar som du vill för stunden

Jag är lte 50-50 ... jag tror fortfarande att begreppet "deppig" inte har med depression å göra...

Det där med seretonin har jag redan greppat. men är fortfarande frågvis, för folk verkar vara så jävla olika... en polare till mig har missbrukat extacy en lång tid utav sitt liv, vilket har resulterat i stor depression för hans del... när man tar extacy så frigör man det där glädjeämnet i huvudet och tömmer ut "resurserna" och sen efter ett missbruk så blir man deprimerad mer eller mindre.

Somsagt, det är fortfarande skillnad på deppig och deprimerad. bara att vi e dumma nog å kalla det för deppig... grammatiskt så är det helt fel å säga att man är deppig, man borde kalla det nere, sur, ledsen, irriterad.

Svemska akademiordboken är nog världens sämsta ordbok!

Jag har olika teorier om vad depression egentligen är.

En är att depression är resultatet av att man alltid sett/öppnat ögonen och inser/insett hur meningslöst livet egentligen är, hur värdelös ens egen existens är och sen inte kan leva med vetskapen om att man är helt betydelselös för världen.
Då måste man bara försöka hitta något som gör att man kan lära sig leva med det, och ändå må bra på något plan. Men efter mina erfarenheter tar dom flesta som ser världen på det sättet livet av sig förr eller senare. Men det finns även dom som vet, men inte bryr sig. Typ... "Äsch, så länge du har kul så." jag tror det beror på hur beroende man själv känner sig av att ha en mening.

Sen kan depression även vara en psykisk sjukdom orsakad av brister, som dom flesta know-it-all säger. (Jag ser det dock lite komiskt hur lite alla mediciner egentligen hjälper. Som tur är hjälper det vissa, så jag är rätt säker på att depression kan vara orsakad av brister. Men inte i alla fall.)

Sen kan det ju även vara någon annan psykisk sjukdom som utlöser depression? Säg att du är psykotisk och schizofren. Du vet aldrig om det du ser och känner verkligen finns, eftersom alla säger att vissa saker inte gör det. Hur lätt kan det då vara på en skala att gallra ut vad som verkligen finns? Sen får du minnesluckor och får höra att du gjort saker som du aldrig annars skulle kunna drömma om. T.ex... Inte vet jag, stoppat ner en kattunge i en säck och dränkt den, skadat dig själv, bränt ner nåns hus.

Aja, det var lite av alla mina tankar iaf.

Tror det är fel att kalla depression en psykisk sjukdom. Skulle snarare kalla det för ett dysfunktionellt tillstånd. Att gå in i en depression tror jag kan lika gärna vara ett friskhetstecken så att säga. Det är helt naturligt och "friskt" att psyket tar stryk av yttre omständigheter.

Oredan P25

mjo, men det är ju bara sunt till en viss gräns, depression är ju ett sjukt tillstånd.

Carlue F18

Du förstår precis vad jag menar...

Jag håller med, allt är relativt. finns så många olika grader utav deppression att det kan bli snurrigt i kulan.

Oredan P25
Det där stämmer bara på vissa... jag trodde också att man bara kunde säga: styr upp ditt liv å sluta klaga, men när man märker att det inte blir nån förändring...

såhär funkar det:
man kan alltid styra hjärnan, men aldrig styra hjärtat... du kan aldrig bestämma över dina egna känslor. dom finns där vare sig du vill eller inte.

Carlue F18, är man psykotisk eller schizofren så har man ingen sjukdomsinsikt. då förstår man inte att man är deprimerad ens.... så att påstå att schizofreni skulle utlösa en depression är ganska hjärndött. isf är det åt andra hållet.

det första du skrev om, att komma till insikt, att vakna upp och se hur världen egentligen hänger ihop är en vanlig form av den mänskliga psykologiska initieringen. det är vad som i svensson mun brukar kallas för tex "50års kriser" osv.
samhället som så idag är inte anpassat för människor som tänker mycket redan i tidig ålder.
vilket blir allt vanligare idag då det har blivit den nya formen av evolution. dvs medvetandets utveckling. som proclaimer säger så är allting relativt.
att "psykiska sjukdomar" och depression öht har blivit mer vanligt idag beror på hur samhället i sig har utvecklats. vi måste anpassa samhället efter människorna om vi ska hinna med. inte tvärtom. vi skulle behöva reformera hela samhället från grunden men med tanke på hur konservativa vi människor är och hur jävla rädda vi är för förändring så verkar det inte bättre än att vi måste tvinga på den större massan den sortens förändring. annars lär den aldrig bli av alls och till slut så lär alla gå runt med diagnosen Depression eventuellt.

What teh world need is a massive R-evolution! and Ill tell you now, it has allready begun!

PROCLAIMER,

"såhär funkar det:
man kan alltid styra hjärnan, men aldrig styra hjärtat... du kan aldrig bestämma över dina egna känslor. dom finns där vare sig du vill eller inte."

det där stämmer inte alls. vi kan i allra högsta grad lära oss att kontrollera våra känslor. tyvärr så är det ytterliggare en sån där sak som har blivit allmänt accepterat i samhället idag.
det är just därför som Yoga och Meditation har blivit så "populärt" i västvärlden. för att det är grunden till att lära sig kontrollera sina tankar, sina känslor och hela den Inre världen.
samhället har glidit ifrån den absolut viktigaste biten vad gäller oss människor och det är att vi måste lära känna oss själva "know thyself".
tom jesus försökte lära människorna att se Inåt för att förstå hur saker och ting egentligen hänger ihop. men vad gjorde människorna med den kunskapen? dom formade religioner och försökte förslava andra så dom skulle göra som dom ville istället. och vad ledde det i sin tur till? den industriella revolutionen där allting handlade om teknisk utveckling. hela den "spirituella" -om man nu vill kalla det de- biten blev bortglömd. och vad fick vi av det i slutändan? depressioner och psykisk ohälsa.

studera yoga, dharana, dhyana & samadhi osv så kommer ni förstå det hela bättre.
kunskap är nyckeln till allting!

Raja Yoga är ett bra ställe att börja på, det är dom 8 grundläggande yoga bitarna

Look Within, find your Own divinity
Detach yourself from Social and Material Struggle!

Cosmosis - Find your own divinity. tvärbra låt för övrigt

Pusherman X11

Du verkar förnuftig, har inga invändningar alls.

depression e en psykisk sjukdom.

vad e problemet?

PROCLAIMER, ;)

Kan ju säga att jag har gett det hela ganska mycket av min tid som du säkert förstår.
kan även säga att jag själv har haft "psykiska problem", ångest och social fobi osv. personligen så har det varit pga droger. men drogerna och allting egentligen, har även gett mig sjukt mycket insikt i hur vi människor fungerar.
förstår man sig själv tillräckligt väl så kan man förstå alla andra människor också. för ju bättre man lär känna sig själv ju mer likheter finner man hos andra sen och tillslut så ser man att vi i grund och botten är exakt likadana. vi är uppbyggda på samma sätt så det är ju egentligen inget konstigt. tyvärr så är det just häri hela det mänskliga problemet ligger, debatten om Gott & Ont kommer in här också.. för alldelles för många människor världen över har aldrig varken fått eller tagit chansen att lära känna sig själva på djupet. dom flesta människor tror att dom vet vilka dom är men faktum är att dom som tror sig veta oftast är dom som har minst koll.

som Sokrates så skönt uttryckte det: "I am the wisest man alive, for I know one thing, and that is that I know nothing."

iaf så är det inte förrän man bryter ner "Egots Illusioner" och ser "Bortom" som man börjar att ens Uppfatta det jag ibland kallar för den "Riktiga världen". det är också här som det blir farligt då den insikten kan få vissa att utlösa latenta (vilande) Psykoser och andra besvär.
är man inte redo att mot ta "sanningen" så kan det stressa psyket något oerhört och eventuellt leda till psykoser eller tom schizofreni.
själv har jag haft turen att jag har vart mottaglig för den här informationen, medans jag har levt bland andra som inte har det. tex så har båda mina kusiner råkat ut för psykoser tack vare droger (hasch framförallt), för att dom helt enkelt inte var redo att ta emot all information som kom.

det samtliga substanser gör med oss, är att dom öppnar någonting i hjärnan som kallas för det "Sensoriska Registret".
det sensoriska registret sköter hur pass mycket "Data" som ska tas emot från våra Sinnesintryck. så därför är det inte konstigt att många råkar ut för psykoser osv när dom tar droger, speciellt hallucinogener som ökar på alla våra sinnesintryck och skickar en massiv mängd med information till vårat undermedvetna.
hjärnan blir så stressad så den inte längre kan fördela informationen till minnet osv så allting hamnar i det medvetna och så blir man medveten om oändligt antal saker på samma gång och så Pang! så kan man inte längre avgöra vad som är verkligt längre :/

förresten finns det ett bra nummer av Illustrerad Vetenskap där dom tar upp det här fast i ett annat sammanhang. där handlar det om vad som avgör om man är ett Geni eller om man är Galen. vad det hänger på är helt enkelt ens Intelligens och ens Sensoriska Register.
har man tillräckligt hög intelligens och tillräckligt "öppet" sensoriskt register så är man ett geni, har man ett för "öppet" sensoriskt register men inte tillräcklig "intelligens" så kan inte hjärnan processera all information och så blir man helt enkelt galen av det istället.

aja, som du säkert märker så är det här något som jag inte bara har funderat över utan även studerat i ett flertal år nu. har skrivit om det i andra trådar tidigare men tror aldrig jag har sammanfattat allt det här lika bra förut :)
det är riktigt intressant iaf, beteendevetenskap osv

"Well I am certainly wiser than this man.
It is only too likely that neither of us has any knowledge to boast of;
but he thinks that he knows something which he does not know, whereas I am quite conscious of my ignorance.
At any rate it seems that I am wiser than he is to this small extent, that I do not think that I know what I do not know."

Vad det kallas är Latent Hämning förresten, jag själv har en Låg Latent Hämning.

hittade en kort bit om det på wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Geni

Pusherman X11

Det du säger LÅTER bra, men du har inte helt rätt om allt.
Bara för att man är psykotisk så kan man inte veta att man är deprimerad? Jag håller inte alls med. Psykotiska peroner vet dock inte att dom är psykotiska, det är sant. Men hur skulle du må om folk upprepat talade om för dig att t.ex din familj inte fanns? Att du aldrig haft någon familj från början? (Lite överdrivet nu jag vet, men du fattar konceptet) Till slut skulle du bli ganska förvirrad, eller hur? Och hur skulle du må? Jag har en vän som fått x antal olika diagnoser under sitt liv, däribland psykotisk, borderline, schizofreni, depression osv. Han förnekar starkt att han är något annat än deprimerad, för det vet han att han är när han jämför sig själv med människor. Han vet hur han MÅR.
Att säga att psykotiska personer inte har någon sjukdomsinsikt känns lite som att säga att dom inte fattar om dom är förkylda. Det är som sagt rätt att dom inte förstår att dom är psykotiska, men det betyder inte att dom inte kan förstå att dom är deprimerade. Dom kanske inte förstår att dom är deprimerade som följd av att dom är psykotiska, men det jag menar är att det lätt kan hänga ihop.

Resten du skrev var väl mest en utförlig förklaring till varför folk tänker på sättet jag beskrev, så jag har inget speciellt att kommentera om det.

Låga serotoninhalter i hjärnan hos deprimerade personer är ett faktum. Det bevisar dock inte att depression är en psykisk sjukdom, lika lite som blod bevisar att skärsår är en sjukdom. Det här är en i hög grad semantisk fråga, som tycks relaterad till vad som är symptom och vad som är orsak och till vad som är ett normaltillstånd och inte, vilket i psykologi kompliceras av den sociala faktorn eftersom sociala normer inte är givna utan en fråga om moral/värderingar.

Carlue F18,
"Men hur skulle du må om folk upprepat talade om för dig att t.ex din familj inte fanns? Att du aldrig haft någon familj från början? (Lite överdrivet nu jag vet, men du fattar konceptet)"

förstår inte hur det är relevant när det gäller diskussionen öht? vem fan skulle säga nått sånt till en deprimerad människa?

psykotiska eller schizofrena personer saknar Oftast sjukdomsinsikt, som du själv säger om din vän så vet han att han är "deprimerad"? alltså är han uppenbarligen inte psykotisk? precis som han tydligen själv också säger?
det låter som du är en ganska bra aning förvirrad vad gäller begreppen här öht.
olla upp dsm-iv's definition av psykos så förstår du kanske bättre vad det egentligen är.
psykos öht är en sjukdom som dom inte riktigt har koll på än för att den är såpass psykologisk invecklad. en psykos grundar sig dock oftast i känslan Rädsla, då man konstant oroar sig för vad som är verkligt och inte tills den gränsen suddas ut helt. men det är vissa kriterier för att man ska klassas som psykotisk. tex vanföreställningar
du kan lida av depression och ha en psykos samtidigt. du blandar även ihop schizofreni och psykos då schizofreni är den permanenta varianten av en psykos.
en psykotisk person vet inte mycket om vad som händer varken runtomkring sig eller inom sig heller, en psykotisk person gör knappt kopplingen att den rinnande näsan har ett samband med en kroppslig sjukdom öht.. men som sagt, läs på om psykoser mer för självklart kan depressioner och psykoser hänga ihop. i många fall är bara depression ett varnings symptom på att en psykos håller på att utveckla sig.

BomDub X1, helt rätt, men vi lär ju inte försöka oss på en definition av vad "psykisk sjukdom" är för nått just nu direkt :P eftersom, som du säger så kompliceras det hela ytterliggare av samhällets standard norm för vad som anses normalt öht. och normalt är väll egentligen ett subjektiv begrepp endå. föds man med för låga signalsubstanser så förväntar man ju att man ska känna sig deprimerad typ. får man då medicin som förändrar ens tillstånd blir det ju uppenbarligen förvirrande även om farbror doktorn enträget säger att det är såhär man "egentligen" ska må ;)

Jag har vart nere till o från, inte deprimerad direkt. Men hade en rejäl botten när jag va elva o tolv år... Vet inte varför, kunde börja böla av ingenting, svårt o umgås med kompisar, allt kändes förjävligt oroade mig över allt, grät varje natt rakt igenom... Sen grät man för man grät, man fick ångest för att man oroade sig osv, man bara sjunker in i det...

Så jag ser det som en sjukdom... Men håller med joda lite grann, nånstans "njuter" man av det, låter sig upslukas totalt av den där skiten... Jag tog mig nog ur det just för o hitta kanaler via verklighetsflykt i musik etc... Och att jag inte ville siitta o snacka med psykologer så man håller skiten innom sig mer...

Men det e svårt att beskriva hure känns nären där paniken kommer överen... Den bara kommer o man oroar sig för atten ska komma vilket föderen ännu starkare, man e som fånge i sig själv... Man vill ut ur sitt eget skin... Nu vare längesen jag va så nere men "depression" hur den nu yttrar sig kan fucka upp allt i ens vardag...

misery_chick
Du vet _inget_ om mig.
uttala dig inte ens.

hur kasst jag mådde har jävligt lite med nån bajsig diagnos att göra och mer med mitt tankesätt att göra. Vi styr i väldigt hög utsträckning vårat eget mående medvetet eller omedvetet. Jag tror inte för fem öre att jag mådde som jag gjorde pga brister i min hjärna.

Det i sig förändrar såklart inte huruvida man mår dåligt eller inte, men jag gillar inte diagnoshysterin bara. Förändra dina tankebanor och du förändrar ditt mående.
Ingen har påstått att det är lätt, men nyckeln till lycka och boven bakom dåligt psykiskt mående ligger nog sällan hos fysiska defekter i hjärnan, vilket bekräftas av det extremt stora antalet människor med diagnosen depression.

Jag förnekar inte att brister av vissa substanser saknas, men jag tror helt och fullt att det i 99% av fallen handlar om oförmåga att aktivera systemen snarare än defekta system i sig.

pusherman
på vilket sätt är det ignorant? Vi styr själva vårat mående. Jag tror inte på att 30% av befolknignen har en så pass defekt hjärna att vi är oförmögna att vara lyckliga. Jag tror att vi i dagens samhälle tappat kontrollen över våra liv och därigenom tappat kontrollen över vår egen lycka.

Av samma anledning tror jag att det i en extrem majoritet av fallen, om det sen är 99 eller 90% må vara, handlar om just detta, hur vi lyckas att aktivera de system vi har i hjärnan som ger oss välbefinnande. Det motsatta vore för mig fullständigt absurt.

Att vi inte vet hur vi ska bli lyckliga betyder inte att vi är oförmögna att vara lyckliga. Bara att vi tappat fokus på det viktiga här i livet.

har du aldrig öht upplevt en Riktig Depression
Återigen, som jag sa till misery.. Vad fan vet du om mig och hur jag har mått i mitt liv?
Hur jävla kasst jag än mått och mår så tror jag inte att det berodde eller beror på några större fel i min hjärna, även om sådana fel, eller avvikselser, påvisats vid ett flertal tillfällen. Men jag vet också att jag kan vara lycklig och att nyckeln till min egen lycka ligger i mina egna händer. Sen att vägen dit inte alltid är den lättaste är en annan femma.

Jag förnekar inte att människor mår jävligt kasst. Men jag vägrar acceptera att en så pass stor del av vår befolkning är oförmögna att vara lyckliga.

så du kan ju ta ditt fjanteri och gå och plocka blommor istället när du känner att världen inte fungerar som du vill för stunden

Ja, för att plocka blommor och förändra sina tankebanor och förändra sina livsprioriteringar är verkligen samma sak. Bra argument, fullkomligt lysande. Nästan som charles ingvar.

Ironiskt förövrigt att du hänvisar till självhjälpslitteratur i samma tråd som du så kraftigt väljer att försvara ett synsätt på vårat taskiga mående som utanför vår kontroll.

hiccory
jag har aldrig påstått att deprimerade njuter av sitt tillstånd dock,
däremot är det väl inte särskilt främmande att ta något sådant i min mun.
skulle dock inte kalla det njutning, snarare en enkel väg ut.

det är uppenbarligen jävligt enkelt att tycka synd om sig själv oavsett vad det nu än må gälla, vilket är ett uppenbart hinder i många avseenden.

som så många har sagt genom åren,
hellre ett välkänt helvete än ett okänt paradis.

det finns trygghet i lidandet och det ger oss enkla lösningar i livet. tyvärr leder självömkan sällan någonvart, vilket jag tror är en av orsakerna till att många fastnar i långvariga destruktiva depressioner.

Det är jobbigt att ta tag i sitt liv och ordna det som måste ordnas, sjukt mycket enklare att bara dra täcket över sig och sova 20 timmar per dag.

Men somsagt, mina tidigare inlägg handlade aldrig om självömkan eller självplågande, de handlade om varför vi mår dåligt, inte om varför vi väljer att må dåligt, vilket även om det är en intressant fråga är något helt annat.

hoppas att jag bringat klarhet och klarat upp missförståndet.

joda 

Jo förlåt, "njuta" som beskrivning är kanske att överdriva... Men sen gav du ju en mer utförlig förklaring för vad jag menade så... Jag har aldrig heller varit en person som velat ta för mig eller gillat hela hävdelsegrejjen vilket är en otroligt stor del i att vara människa innom alla områden

det finns trygghet i lidandet och det ger oss enkla lösningar i livet. tyvärr leder självömkan sällan någonvart, vilket jag tror är en av orsakerna till att många fastnar i långvariga destruktiva depressioner.

Precis, det blir en ond cirkel som en del har turen att ta sig ur tidigare än andra...

Skönt att någon mer än jag tror på att vi själva faktiskt kan förändra vår situation och att vi inte är offer för vår sjuka hjärna som tvingar oss till ett liv i misär.

Nej du vet jag tror ju mer på "egna" val... ;)

Ens värsta fiende är alltid en själv också... Saker blir aldrig så jvliga som dom kan bli i ens eget jävla huvud när det vill sig... Det i sig är en trygghet när jag tar itu med saker...


Men vi gled nog lite offtopic... Sen det här med defination av sjukdom.... Folk som såg mig då det va som värst såg mig nog som sjuk, iaf mina föräldrar som sökte "proffesionell" hjälp. Efter jag fått "professionell" hjälp skämdes jag så jvla hårt att jag inte tillät mig själv o sjunka ihop på samma sätt (även om jag gjort det med andra former av passivitet)...

Men jag vet iaf att då det va som värst kändes det verkligen bortom all min makt alltihopa...

hiccory
klart det ofta känns så, men det är söllan sanningen, utan oftast endast den enklaste utvägen.
kan jag inte göra något behöver jag inte ens försöka, försöker jag inte kan jag inte misslyckas, ligger det utanför min kontroll är det inte mitt fel. inget ansvar, minskad skuld.

joda, för det första så är det enda jag vet om dig det jag kan uppfatta av vad du har skrivit :)
för det andra så var mitt första inlägg skrivet i ren frustration över dina tokiga slutsatser.
jag håller Egentligen med dig, speciellt nu när jag förstår bättre vad du egentligen menade.
för riktiga depressioner, nu snackar jag inte vardagsångest som du mer verkar vara inne på, beror nog snarare i "99% av fallen" på något betydligt allvarligare än att man "inte vet hur man ska vara lycklig". riktiga depressioner är snarare ett resultat av "långvarig nedstämdhet" än att man inte vet hur man livar upp sin vardag. dessutom är det hela en ond cirkel, tar man sig inte ur den i tid så är chansen stor att man får brist på signalsubstanser tillslut. andra värre symptom utvecklar sig ju längre man går och är nedstämd utan någon förändring. social fobi, panikångest osv. det är den ondaste uttav ondaste cirklar.

"Jag tror att vi i dagens samhälle tappat kontrollen över våra liv och därigenom tappat kontrollen över vår egen lycka."

jag håller med dig.

"Att vi inte vet hur vi ska bli lyckliga betyder inte att vi är
oförmögna att vara lyckliga. Bara att vi tappat fokus på det viktiga
här i livet."

det har du också rätt i
i dagens samhälle har det blivit ett allt vanligare problem, förut hade man för att bara nämna en viktig orsak, inte alla dessa valmöjligheter öht. studera, arbeta, resa, slappa osv..
förr så var det arbete som gällde för att få mat på bordet och tak över huvudet, ännu längre tillbaka så var den dagliga maten hela ens arbete iom att man var tvungen att jaga för födan osv.
idag när vi inte har samma sätt att leva längre så blir det lätt så att många tröttnar på allting, alla valmöjligheter osv, och börjar ifrågasätta sin egna existens tillslut. dom flesta som hamnar där hittar sällan något vettigare svar än nihilismen. och så är den där onda cirkeln igång igen..
vi människor är ganska enkla om vi ser till beteendet. vi har några grundläggande behov som vi behöver tillfredsställa. sen har vi ett gäng som vi Tror att vi behöver tillfredsställa..
om vi tar hela den här biten med lycka då tex.
universum i sig är duellt, orsak och verkan, positivt och negativt osv..
människor och vårat inre kan liknas som ett mindre universa i sig. Microcosm-Macrocosm.
vi människor kan inte räkna med att Alltid vara Glada eller Lyckliga. att vi mår dåligt ibland är en del av vårat känslo-omfång.
problemet ligger i att vi förväntar oss för mycket utan att egentligen förstå hur enkelt allting egentligen fungerar. kausalitet, återigen.
personligen så tror jag att det mesta hänger på okunskap. för när man har tillräcklig kunskap så når man en viss nivå av förståelse. saken är väll den att som du säger Vet vi inte hur eller vad vi ska göra.. och sen tror jag inte heller att alla har förmågan att öht inse vissa av dom livsviktiga sakerna heller.
vi människor fungerar efter samma principer, men samtidigt är vi individer som påverkas och fungerar på vissa sätt som avgörs av en massa olika faktorer som är olika till mängd & antal från individ till individ.
du kanske bara behöver lyssna på musik för att bli på bättre humör, medans jag kanske behöver gå på en livekonsert för att få samma effekt, eller ens kunna njuta av musiken.

precis som universum är fullt av paradoxer så är även vi människor det :)
jag tipsade om yoga osv för att det är det enklaste sättet att lära känna sig själv utan att behöva någon egentlig kunskap om nånting.
man behöver inte ens läsa en massa filosofi lr whatever för att det ska fungera.
det är en universell teknik som har fungerat längre än man ens kan verifiera historiskt.
det enda som det egentligen går ut på är att observera sig själv, sina tankar, sina känslor. hur dom interagerar med varandra och påverkar oss psykiskt & fysiskt osv
och jag tror att det är som du säger här, med att vi helt enkelt har glömt bort hur man ska göra för att må bättre.
det enda som behövs är lite tålamod. man kan göra det när som helst, det går knappt åt tid. och tillslut blir det mer som ytterliggare ett uttav hjärnans autonoma program.
yoga dvs. som för övrigt bara är ett samlingsnamn från öst för något som vi gör omedvetet idag. och jag tror att det är på just den punkten som allting brakar ihop för oss i västvärlden framförallt. att vi inte engagerar oss medvetet tillräckligt. och det i sin tur har uppstått ifrån det sättet samhället har utvecklat sig.
men nu är vi påväg tillbaka till vårat ursprung igen. vårat ursprungs beteende och ursprungs vanor.
det är därför yoga har blivit så oerhört populärt på senaste dessutom. för så fort folk börjar med det är det som att hitta något man inte visste att man hade lagt ifrån sig ens. det är som sagt en samling universella tekniker som vi alla redan egentligen använder. men helt enkelt inte förstår att vi använder. så hela alltihop har blivit bortglömt

"Ironiskt förövrigt att du hänvisar till självhjälpslitteratur i samma
tråd som du så kraftigt väljer att försvara ett synsätt på vårat
taskiga mående som utanför vår kontroll."

jag fick uppfattningen från det du skrev, att själva begreppet depression skulle innebära att bara vara nedstämd. när det finns många fler nivåer av depressioner.
iof kanske man tom klassar nedstämdhet som depression idag. men jag tror inte det..
iaf så menade jag självklart värre depressioner än vanlig nedstämdhet skulle kräva mer än att bara skratta en stund och sen tralla vidare :)
nu förstår jag i vilket fall dig bättre, och hur du resonerar.

ursäkta för spydigheten förresten

aja nu börjar det bli rörigt.. måste vila ryggen en stund också.

BTW, YOGA kan vara Direkt FARLIGT för vissa människor som redan mår alltför dåligt.
det kan göra saker grymt mycket Värre. ska man uttöva Yoga när man känner sig nedstämd så bör man rådfråga läkare Innan. det är alltså Inget att rekomendera tex Psykotiska människor. då man i det tillstånd läser in alldelles för mycket i vad man upplever.

pusherman
för riktiga depressioner, nu snackar jag inte vardagsångest som du mer verkar vara inne på, beror nog snarare i "99% av fallen" på något betydligt allvarligare än att man "inte vet hur man ska vara lycklig". riktiga depressioner är snarare ett resultat av "långvarig nedstämdhet" än att man inte vet hur man livar upp sin vardag. dessutom är det hela en ond cirkel, tar man sig inte ur den i tid så är chansen stor att man får brist på signalsubstanser tillslut. andra värre symptom utvecklar sig ju längre man går och är nedstämd utan någon förändring. social fobi, panikångest osv. det är den ondaste uttav ondaste cirklar.


Jag har aldrig talat om att man inte vet hur man livar upp sin vardag. Lär dig läsa.
inget du skrev motsäger min tes överhuvudtaget. På vilket sätt innebär det du just skrev att orsaken är fysiologisk?

jag fick uppfattningen från det du skrev, att själva begreppet depression skulle innebära att bara vara nedstämd. när det finns många fler nivåer av depressioner.

Läs då bättre nästa gång, jag pratade om orsaker till depressioner, jag ifrågasatte inte depressioner.

Depression kan vara brist på något, ex. 5'-HTP som är en antioxidant.

Kan vara serotonin-obalans, eller helt enkelt hormonell obalans vilket oftare sker kvinnor än män.

Inom psykologi brukar man inte vara så glada för att utesluta en teori baserat på att något annat är troligare, utan helst använder man sig av feedback-begrepp, som t.ex. depression leder till dålig kost och minskat socialt umgänge, vilket leder till isolation osv.

Det ena behöver inte utesluta det andra. Oftast är det en kombination.

OT:
joda: synd om dig din lilla skitunge för att du varit deprimerad! Ryck upp dig! Det är ju allt ditt eget fel idiot! ;) (fotnot: joda tycker allt sånt här är ens eget fel)

vadå psykisk? Sjukdomen finns och är fysisk, inte så att amygdala, alla signalsubstanser och fjädringsmekanismen är påhittad. Vad gäller orsakerna är jag däremot inne på jodas spår.

depression är inte en sjukdom utan endast ett resultat av våra snevridna värderingar här i livet.

Brukar sällan hålla med dig joda, men här slår du huvudet på spiken!

kaladze
Lär dig läsa din lilla skitunge. (fotnot: har aldrig pratat om skuld, har pratat om orsaker. Sluta fabulera för att argumentera.)

Jag har ryckt upp mig och fixat mitt mående, och jag orskade själv mitt mående.
det var mina tankebanor och mitt sätt att vara som människa som gjorde mig deprimerad, inte felaktigheter i min hjärna.

_Bajsaren
avvikelser behöver väl inte alltid innebära sjukdom? Men den diskussionen hör väl iofs inte riktigt hit. det intressanta är väl att diskutera orsaksfrågan och inte hur man definierar sjukdomar.

Kay Pollak - Att välja glädje.

Tankerevolution för min del.

kaladze X1, 5-htp är ett naturligt förekommande ämne, som omvandlas till Serotonin i kroppen.

joda

Verkligen inte, och inte heller variation. Orsaksfrågan är iofs lite mer intressant ja. Depressionens orsaker manifesterar i en fysisk sjukdom, men orskerna är ju helt klart ofta psykologiska. Därmed inte sagt att vissa människor inte har genetiska anlag som ger dem "oturen" att enklare bli ledsen, deprimerad, gripas av panik osv.  Det är egentligen  helt  ointressant att  diskutera vad som kan resultera i en depression och försöka räkna upp exmpel. Varje fall är i princip unikt, men eftersom alla patienter följer liknande avvikelser neurologiskt kan man ju konstatera att det rör sig om en sjukdom, och inte som många vill få det till, en "rough patch".

är det bara jag som känner att ni ba flamsar kring ämnet?
att det enda ni gör e använder några "fina" ord här o där och försöker framställa er som proffessorer inom ämnet?

det värsta är nog ändå att folk som hamnat i en svacka/depression tror sig veta allt kring ämnet o tror sig ha en bättre o högre uppfattning än de som spenderat år av studier/utbildningar/forskning etc etc.


den här tråden e bara skrattretande.

Begränsad
Tur du med din visdom kan lägga allt till rätta.

ja, tur att du påpekade vad som var fel och så.

joda,
"inget du skrev motsäger min tes överhuvudtaget. På vilket sätt innebär det du just skrev att orsaken är fysiologisk?"

hehehe, det var ju Just det som var poängen Med mina inlägg, att depressioner osv inte Nödvändingtvis BARA beror på fysiologiska förändringar i hjärnkemin. det kan bero på att man helt enkelt inte har tillräckligt med saker att aktivera sina mentala bitar med osv osv
gör man inte det blir man snabbt tillbaka dragen och börjar fundera över allt skit.
som jag skrev också så försökte jag inte bortförklara vad du sa, jag missuppfattade helt enkelt Vad du sa. eftersom du använder begrepp på andra sätt än vad jag gör.

"Jag har aldrig talat om att man inte vet hur man livar upp sin vardag. Lär dig läsa."

jag tyckte du insinuerade ett flertal gånger i dina inlägg om att depressioner öht enligt dig beror på att man inte vet hur man "livar upp sin vardag" som jag uttryckte det.

"vanligtvis är det inte systemen det är fel på utan vår oförmåga att aktivera dom."

"Då nyckeln till lycka i 99% av fallen ligger i våra egna händer är det lika patetiskt som när alkoholisterna skyller på sjukdom."

tror hela vårat missförstånd grundar sig i att vi helt enkelt tolkar begrepp lite för individuellt.
språket öht har ju blivit totalt jävla korrumperat med överflödiga ord. ett under att vi människor klarar av att kommunicera mer än 2 ord längre...
jag märker att du känner dig utsatt och attackerad av mig i den här tråden men så är inte fallt. jag försöker inte provocera dig, jag håller som redan skrivet med dig i många anseenden. vad som gjorde Mig frustrerad var att du skrev saker som att:

"depression är inte en sjukdom utan endast ett resultat av våra snevridna värderingar här i livet."

fast det i många fall oftast handlar om så väldigt mycket mer, när man väl har hamnat i en depression (läs, djup depression) så kan man inte bara "ändra sina snevridna värderingar" för att allt ska bli DI LEVA med ett knäpp på fingrarna. på dig låter det som att ALLA former av depressionern helt enkelt beror på att människor inte "tar sig i kragen". när det egentligen finns många flera bakomliggande orsaker.
sen kan jag tillägga att alla negativa tankar osv är ett viktigt Symptom när man väl Börjar eller redan Har fått en Depression. då hjälper det inte att "plocka blommor" en gång i väckan. eller att försöka sluta tänka på saker som gör att man mår dåligt.

well, vi delar som sagt samma åsikter mer eller mindre, dina verkar dock mer diffusa. sen verkar du vilja dra hela depressions biten under samma kam när det finns så många fler aspekter angående depressioner som du helt enkelt har valt att utesluta för att få din poäng fram. jag tycker det är lite sorgligt, att du som personligen har upplevt någon form av "lättare"? depression inte kan sätta dig in i människor som har haft riktigt problematiska eller rentav Kroniska depressioner.
som sagt, inget illa menat. ursäkta mig för mina tidigare spydigheter. försöker bara komma fram till vad exakt det är du har för konstig uppfattning av vad Depression är öht.

väl mött! ser fram emot mer diskussioner med dig :)

BEGRÄNSAD F22, tycker det är extremt löjeväckande. att du för ens EN SEKUND, tror att människor som har Studerat dagens moderna Förklaringar och Begrepp skulle ha en BÄTTRE uppfattning av vad psykiska sjukdomar är. än dom som faktiskt har gått och "studerat" sina sjukdomar hela sina liv. låter mer som du flamsar å tramsar. ska du hålla på som du gör kan du lika gärna hålla dig borta från tråden, eller så kommer du med något vettigt till diskussionen. DU är skrattretande som tror att läkare vet ett jävla dyft om psykisk ohälsa.
bara för att dom har studerat läkarlinjen och blivit legetimerade psykitriker osv så skulle dom helt plötsligt veta såpass mycket Bättre om sjukdomar är andra människor som faktiskt har tagit redat på svaren den Riktiga Vägen. inte genom några gamla skolböcker som blir mer och mer jävla uttdaterade VARJE DAG. jävla skämt

pusherman
jag tyckte du insinuerade ett flertal gånger i dina inlägg om att depressioner öht enligt dig beror på att man inte vet hur man "livar upp sin vardag" som jag uttryckte det.

Trist att du läser inte så mycket som inte finns där. Jag skrev endast att vårt sätt att filtrera och värdera kommer att påverka hur hjärnan reagerar och därigenom hur vi mår. Genom att förändra tanken förändrar vi också måendet, på gott och ont.

fast det i många fall oftast handlar om så väldigt mycket mer, när man väl har hamnat i en depression (läs, djup depression)

Nej, orsaken är densamma, bara att det destruktiva tankesättet är just destruktivt och därigenom leder till en ond spiral.

å kan man inte bara "ändra sina snevridna värderingar" för att allt ska bli DI LEVA med ett knäpp på fingrarna.

Har jag inte påstått heller, eller ja, går går ju, men att förändra sitt sätt att tänka sker inte över en natt, men hade det gjort det så hade det varit som att trycka på en knapp. Problemet ligger inte i att det fungerar dåligt utan att förändring är svårt.

på dig låter det som att ALLA former av depressionern helt enkelt beror på att människor inte "tar sig i kragen".

Handlar inte om att ta sig i kragen, handlar om att radikalt förändra sitt tankesätt och sitt synsätt och sättet man väljer att skapa sin verklighet. Sen måste man självklart ta sig i kragen för att påbörja denna process, men det funkar inte att bara göra saker utan att också förändras.

när det egentligen finns många flera bakomliggande orsaker.
Som vadå? De fysiologiska variationerna mellan individerna kan antas vara relativt små, likväl utvecklar vissa depressioner under liknande förhållanden, har svårt att se hur detta ska vara orsakat av något annat än vår inställning till verkligheten.

då hjälper det inte att "plocka blommor" en gång i väckan. eller att försöka sluta tänka på saker som gör att man mår dåligt.

Är du dum på riktigt. Sluta med ditt jävla blomplockande, var jag inte tydlig nog senast att det inte har med att plocka blommor att göra? Jävla tröttsamt med alla på whoa som ska tjata om saker som jag för det första aldrig skrivit och för det andra redan sagt att jag inte skrivit.

dina verkar dock mer diffusa.
Diffusa på vilket sätt? Tycker jag är rätt klar med att jag anser att vi styr vårat mående genom att vi styr hur vi tolkar verkligheten.

sen verkar du vilja dra hela depressions biten under samma kam när det finns så många fler aspekter angående depressioner som du helt enkelt har valt att utesluta för att få din poäng fram.

Vilka är då dessa andra typer av depressioner? Bortsett från den marginella andel som har rent fysiologiska orsaker och jag redan nämnt. Vad mer än psykologiska, individstyrda, orsaker och fysiologiska orsaker ser du när det gäller orsaken bakom depressioenr?

att du som personligen har upplevt någon form av "lättare"? depression inte kan sätta dig in i människor som har haft riktigt problematiska eller rentav Kroniska depressioner.

MEN KNIP IGEN OM DIN JÄVLA ANALYS AV MIG. Jag har suttit på RP har du? Nä dåså.. Du vet inte ett jävla piss om mig och mitt mående. Jag var kroniskt deprimerad i ett flertal år, lägg ner ditt jävla förbannade irrelevanta spekulerande om mig och mitt liv. Jävla ignorant inställning att tro att du har nån överlägsen kunskap och upplevt "riktig" depression bara för att du tycker på ett visst sätt.

Hm, min kusins exfru som bara var 22 år och mamma till en 1årig liten flicka hoppade av en bro över motorvägen i förrigår pga av sin depression. :/
Hon tros iofs ha fått en sån där depression man kan få efter att ha fött barn, och något indikerade på att de kuunde ha varit schizofreni.:(

Men depression finns helt klart i olika grader, riktigt djup depression skiljer sig nog väldigt starkt från typ pubertal, allmän ångest som en jevla massa mäniskor har.

Att kalla de "sjukdom" vet jag inte om de är riktigt rätt, kanske iofs om det handlar om brist på hormoner. hm.. interesting

Caty X0

postpartumpsykos kanske?

*applåderar*

mår ni bättre nu elr?

ni e ju för naiva.


apropå pushermans inlägg till mig.
tack för ett gott skratt!