Är Depression En Psykisk Sjukdom?

Misery_chick
Ja precis, det var så de hette.

Läskigt det där med postpartumpsykos, undrar om det kan hända vem som helst eller om man måste ha vart lite ostabil redan innan.

BEGRÄNSAD F22

Men kan inte du tillföra nått till diskussionen istället för att bara söka uppmärksamhet genom att påstå att folk som uppleft nånting inte vet någonting om det?

En psykos är i sig ingen sjukdom utan ett tillstånd man befinner sig i vid en viss tidpunkt av en sjukdom, till exempel schizofreni. När man är så påverkad av till exempel hallucinationer och vanföreställningar att man har svårt att värdera verkligheten kan man säga att man är psykotisk.

Du och de flesta andra har gemensamt att ni upplever saker och ting på samma sätt. Du ser föremål, händelser, färger och ljud för vad de verkligen är. Du kan skilja på vem du är och vem andra är, och utan problem hålla isär dina egna tankar och vad andra människor säger.

Allt det här är svårare för personer som har en psykos. De vet som regel vem de är, var de är och vilken tidsrymd de befinner sig i men gränsen mellan omgivningen och det egna jaget är suddig. Alldagliga händelser, till exempel när telefonen ringer eller någon cyklar förbi i en viss riktning, kan ha starka symboliska betydelser. Likadant kan färger eller människor i speciella kläder få viss innebörd.

Psykosen leder ofta till hallucinationer och vanföreställningar i form av hörsel-, känsel- eller synfenomen. Det kan handla om att röster tvingar den drabbade att göra saker om och om igen, att det kryper i hela kroppen eller att sovrummet fylls av jättelika spindlar varje kväll. Symtomen varierar från person till person, men gemensamt för alla som har en psykos är att deras upplevelser känns alldeles verkliga.

Den som har en psykos har ingen sjukdomsinsikt. Hon ser sig själv som fullt frisk. Och i hennes ögon beror det inte på henne, utan på dig, att du inte förstår vad hon ser eller hör. Därför är det extra viktigt hur du bemöter den som har en psykos. Om du ifrågasätter är risken stor att du försämrar er kontakt.

Även om motsatsen finns är en psykos nästan alltid skrämmande och obehaglig. Det leder till att man blir rädd, misstänksam, osäker och aggressiv. Ofta drar man sig undan och undviker kontakt med andra människor. Många söker sinnesfrid i alkohol, nikotin och droger. Tyvärr utan framgång, eftersom missbruk förvärrar psykosen.

Alla människor kan utveckla en psykos i någon form vid hög belastning, stress, sömnbrist, i en krissituation eller under inverkan av droger, men blir normalt återställda utan återfall efter behandling. Den som har schizofreni kan efter behandling bli fri från sina symtom, men många lever med psykoser av varierande grad hela livet.

Deppig

Att då och då känna sig ledsen, nedstämd, deprimerad eller vilka ord man nu vill använda, är något som händer oss alla då tillvaron blir besvärlig. En nära anhörigs bortgång, en bruten kärleksrelation, en ekonomisk kris eller strul på arbetsplatsen är bara några exempel som kan göra oss ledsna och förtvivlade.

Detta är dock en del livet och det är normalt att i dessa situationer reagerar med sorgsenhet, ängslan och oro. Reaktionerna är naturliga och begripliga och har givetvis ingenting med sjukdom att göra. Våra känslor kommer oftast till ro efter en tid, kanske med hjälp och stöd av någon närstående klok person.

Detta hittade jag......

Kan schizofreni "gå över"?
Det trode jag aldrig, får läsa på om det. :]

hiccory:

jag har aldrig sagt elr påstått att de som upplevt depressioner inte vet ngt.
däremot att deras information kommer alltid vara begränsat till deras egen uppfattning och tolkning av sitt depressiva tillstånd.
och det e egentligen inte mkt information att skylta med.
att över analysera sitt tillstånd gör situationen bara värre.

och därför säger jag att läkare med arbetslivserfarenhet vet så mkt mer än ngn som har självinsikt i sin egna sjukdom.

visst, du må gå igenom din depression, det e du som känner, det e du som vet.
men läkarna träffar dussintals utav dig vecka in o vecka ut under sin arbets tid.

man kan prata om sitt tillstånd, hur depressionen påverkar en själv.
men när man sitter i ett sånt här tråd och försöker vara den som bäst och utförligast kan berätta VAD en depression är och HUR den uppkommit så är det bara fel.

en person som e djupt deprimerad klarar inte att ta sig upp på egen hand, utan behöver vård. varför d e så? svaret e rätt självklart.

däremot att deras information kommer alltid vara begränsat till deras egen uppfattning och tolkning av sitt depressiva tillstånd.

japp, för deprimerade människor, till skillnad från vanliga, är oförmögna att se saker ur ett annat perspektiv än deras eget. Därför måste det dom säger vara fel.

och därför säger jag att läkare med arbetslivserfarenhet vet så mkt mer än ngn som har självinsikt i sin egna sjukdom.

Vet vad? Hur det är att vara deprimerad? Har svårt att se hur man läser sig till en känsla.

men läkarna träffar dussintals utav dig vecka in o vecka ut under sin arbets tid.
Och på vilket sätt kommer det att förändra något av relevans för denna tråd? Vad är det dom vet som vi inte vet? Vore intressant att höra.

men när man sitter i ett sånt här tråd och försöker vara den som bäst och utförligast kan berätta VAD en depression är och HUR den uppkommit så är det bara fel.

Genom att du säger att vi har fel menar du ju att du vet bättre och har rätt, alltså gör du precis samma sak. Förövrigt är det fullt möjigt att utan särskilt mycket tankeverksamhet inse varför människor mår dåligt idag, det behöver man inte direkt en läkarexamen för.

Alla (99.9%) är fullt kapabla att oavsett livssituation må bra och vara lyckliga. Lycka är inget man behöver jaga, den finns där, men man måste själv välja den.

en person som e djupt deprimerad klarar inte att ta sig upp på egen hand, utan behöver vård. varför d e så? svaret e rätt självklart.

Rent jävla dravel, som du förövrigt också saknar stöd för. Vilket är väldigt intressant med tanke på din inställning här i tråden. Det finns inget vetenskapligt belägg för att en allvarlig depression kräver vård, snarare tvärtom. Hjärnan är fullt kapabel att utföra uppgiften, således finns potentialen alltid där. Klart som fan allt går åt helvete när människor som du har inställningen att andra måste fixa allt..

Nej jag kan inte sluta dircka, jag är alkoholist..
Nej ja kan inte må bra, jag är deprimerad..
Klart fan man inte kan om man har den inställningen.

Det är inte hjärnan det är fel på, det är hur vi använder den.
Mind over matter.

Mycket vettigt i tråden. Jävligt mycket skitsnack också... men det bästa sättet å veta vad depression är: Deppig är när man är irritera, ledsen, nere, ångest. Och depression är ett oåterkalligt stånd(eller vafan de heter).

Jag tror att dom flesta... precis som jag har egna erfarenheter man bygger sin teori på... men försök ändå vända på det. Om någon annan har en åsikt så lyssna på den. det är smartare å lära sig nåt utav den än att "vilja ha rätt" hela tiden.

Kan dra ett ordspråk som är jävligt bra för såna här topics:
"Den dåraktige talar, Den vise frågar"

Yeah im not gonna use the fact that i was drunk to... you know, excuse myself... i was drunk though, when i wrote this i mean.


Shit, klart det är! Depression är ett sjukdomstillstånd och ett mönster som man skaffar sig när man väl blir deppig. Orsakerna till det kan vara rätt många, men man upplever lätt liknande symptom.

Detta summerar ganska bra min syn på depressioner:
Frustrationer som byggs upp då mynnar ganska mycket ut i typiska depressionssymptom och efter en tid insikt om dessa.
Jag har en ganska maskinell bild av hjärna och kropp, jag vete fan hur det kan komma sig att kreativa tankar och känslor uppstår via kemi eller tvärt om om det nu visar sig vara så. Men våra tankar och vår kropp är helt knutna till varandra, tankar påverkar kroppen på fysisk nivå och kroppen påverkar tankarna på psykisk nivå, t.o.m. hur du formulerar dig beror på din kropp vi hjärnan.

Såg en dokumentär om koppling mellan tanke och kropp i hjärnan. Dom sa bland annat att vi förändras till 100% på cellnivå så fort en känsla sätter "stämningen" i resten av kroppen, verkliga känslor som rädsla, glädje, fylla etc. Det är nån körtel som utsöndrar ämnen som gör kroppen beredd på att agera som bäst utifrån sin sinnesstämning. De kommer från tankar och reaktioner.
Våra tankar bygger fysiska kopplingar mellan synapser i hjärnan mellan olika områden som är kopplade till känslorna och tankarna. Dessa kopplingar blir starkare och större ju mer man arbetar in rutinen av att använda dom här tankebanorna (bokstavligen). De börjar efter ett tag fungera som utgångspunkt och genväg för tankeinformation, efter ett tag har du byggt en expressled i din hjärna som är på olika sätt kopplad till det tillstånd du befann dig i när det uppstod.
Hamna i en känsla av värdelöshet ofta och desto mer kommer den känslan att påverka ditt liv. Ligger ingen skuld i det, alla (iaf de flesta) känner sig ledsna ibland.
"Happy thoughts" är inget man bör vara skeptisk emot, de aktiverar andra delar av hjärnan som stimulerar kroppen på andra sätt. Kan vara ett sätt att bryta en rutin iaf.
Det och motion hahaha...

ja det är precis som med diabetiker till exempel, man bestämmer själv om kroppen ska tillverka signalsubstanser eller ej. och allergiker också som tillverkar fel histaminer, fyfan för såna töntiga människor

Allting beror på vilken fot man vill stå. Vissa klassar all ohälsa som sjukdom, andra låter ohälsa vara ohälsa utan att vilja stämpla det som något annat.

Ja, joda svarade ju åt mig... Men nej jag tror inte jag har alla svaren innom depressioner men jag vet hur jag själv funkar och kan se liknande mönster i alla, vi e nog inte så jävla unika som vi vill vara. Och dom flesta psykologer kan ta sina pillar och stoppa upp dom nånstans där solen inte skiner.

joda

för att svara på d sista du sa, ska jag använda ditt egna citat.

du skriver att
"Rent jävla dravel, som du förövrigt också saknar stöd för. Vilket är väldigt intressant med tanke på din inställning här i tråden. Det finns inget vetenskapligt belägg för att en allvarlig depression kräver vård, snarare tvärtom. Hjärnan är fullt kapabel att utföra uppgiften, således finns potentialen alltid där. Klart som fan allt går åt helvete när människor som du har inställningen att andra måste fixa allt.."

som svar till "en person som e djupt deprimerad klarar inte att ta sig upp på egen hand, utan behöver vård. varför d e så? svaret e rätt självklart."


och ändå skrev du i början av inlägget.. "för deprimerade människor, till skillnad från vanliga, är oförmögna att se saker ur ett annat perspektiv än deras eget. Därför måste det dom säger vara fel."

förstår du nu varför folk i depression klarar sig inte på egen hand.
jag sa ALDRIG att andra måste fixa allt.
i slutändan ligger bollen hos en själv.
däremot får man enormt mkt "verktyg" som hjälp för att kunna ta sig igenom det.

förstår inte, skäms ni för att kräva hjälp? elr e ni nåra hippies som HELT ärligt tror att med kärlek och roliga stunder i livet o lite positivt tänkande kan ändra sina depressiva tankebanor totalt? o speciellt om den varit långvarig.
seriöst alltså.
sånt e bara temporära lösningar, tro mig, jag vet.

e inte så jävla intresserad av att tillföra min historik i denna tråd,
men jag har belägg för d jag säger. och jag vet att vården som dom har att erbjuda e TUSEN ggr bättre än att försöka intala sig själv "allt e bra alllt e bra" och sen försöka vakna glad varje dag.

när man e deprimerad kan man inte ändra sina tankar på egen hand, d hjälper inte att tänka lyckligt, man måste ju i princip bli omprogrammerad,
e man depressiv e d "lättare att omprogrammera" sig själv.
men inte när man e deprimerad!

det finns så mkt olika anledningar till varför man hamnar i sina resp. tillstånd.
och man kan få hjälp på traven, man behöver inte gå igenom allt själv.



du har ju själv skrivit att din hälsa inte e den bästa.
att du haft massa långvariga depression elr hur d nu ligger till.

varför lever du inte som du lär?

och ändå skrev du i början av inlägget.. "för deprimerade människor, till skillnad från vanliga, är oförmögna att se saker ur ett annat perspektiv än deras eget. Därför måste det dom säger vara fel."

Ber om ursäkt. Trodde sarkasmen var uppenbar. Sorglig människosyn du har förövrigt.

förstår du nu varför folk i depression klarar sig inte på egen hand.
Alla människor klarar ALLT på egen hand. Men man kommer ingen vart så länge man tror att andra ska göra jobbet åt en. Vilket du tycks tro.

däremot får man enormt mkt "verktyg" som hjälp för att kunna ta sig igenom det.
Allt snack om verktyg gör mig illamående. Ja, vård kan uppenbarligen hjälpa till. Men vård garanterar inget och vård är inte heller en nödvändighet. Vi har alla förmågan att styra vårt eget mående oavsett om vi får vård eller inte. Går inte haka upp sig på utomstående faktorer om man vill åtsadkomma förändring.

förstår inte, skäms ni för att kräva hjälp?
Vad får dig att tro det?

elr e ni nåra hippies som HELT ärligt tror att med kärlek och roliga stunder i livet o lite positivt tänkande kan ändra sina depressiva tankebanor totalt?

Vad läser du för tråd egentigen? Men ja, "tänkandet" leder till depressionen och har på samma sätt också förmåga att ta oss ur depressionen. Det har varit känt i några tusen år nu, vet inte riktigt för verklighet du lever i.

sånt e bara temporära lösningar, tro mig, jag vet.
Jasså. DU VET. Varför vet du? Är du läkare?

På vilket sätt menar du att ett förändrat tankesätt är temporärt, medans du samtidigt implicerar att detsamma är permanent i fråga om depressioner? Skönt att du vet iaf eftersom att vetenskapen har fel och på så sätt kan rätta alla forskare världen över :)

men jag har belägg för d jag säger.
Jasså, du sa ju själv att alla deprimerade bara uttalade sig ur sin egen situation?
Varför mottalar du dig själv hela tiden? En del av din problematik?

och jag vet att vården som dom har att erbjuda e TUSEN ggr bättre än att försöka intala sig själv "allt e bra alllt e bra" och sen försöka vakna glad varje dag.

Om du bestämmer dig för att allt är bra så är allt bra. Problemet är att det tar tid att förändra ett tankesätt som byggts upp under x antal år. Vi bestämmer själva vad som är "bra". På så sätt kan vi genom att förändra definitionen också förändra vårt mående. Inget hokus-pokus eller hippieutopiskt över det. Ren fakta. Genom att förändra sitt synsätt och sina förväntningar etc förändrar man alltså också sitt mående, och det är allt annat än temporärt.

när man e deprimerad kan man inte ändra sina tankar på egen hand
Klart som fan man kan. Om man inte kan ändra sina tankar själv måste någon ändra tankarna åt en, har man det synsättet kommer man aldrig att förändras eftersom att ingen kan ändra hur en annan tänker.

Synsättet att lösningen ligger utanför individen är om något symptomatiskt för destruktiva beteenden av den här typen, men de syftar endast till att tjäna beteendets syften. Du kan ALLTID ändra dina egna tankar. Din tanke Ditt val.

man måste ju i princip bli omprogrammerad,
Du programmerar om dig själv dagligen. Varför skulle detta vara annorlunda?
Du har programmerat dig själv att bli deprimerad, du kan programmera dig själv att bli lycklig. Ingen annan kan programmera om någon annan. Vi kan endast hjälpa(och stjälpa) andra människor genom att förmedla vår verklighet och försöka få den andre att anamma vårt synsätt.


varför lever du inte som du lär?

Det gör jag ju. Jag går inte runt och lever i illusionen om att någon annan ska förändra mitt liv. Men bara för att jag vet att jag själv bestämmer mitt mående betyder det inte att jag över natten kan vakna upp förändrad och vara lycklig. Har man kört i åratal i fel riktning tar det tid att vända båten och komma på rätt kurs igen. Skillnaden är att jag gör något istället för att tro att andra ska göra något åt mig.

bperp
sjukt talangfull liknelse, fortfarande full eller?

joda

i princip allt det du skrev i ditt inlägg har du sagt flera ggr om redan innan, på ett elr annat sätt. e det verkligen allt du har att komma med?

jag har bara nåra få saker jag vill kommentera, som jag kan stapla upp lite snyggt för dig.
eftersom du verkar förtjust i att välja ut delar. så förenklar jag d här för dig.

-jag har ingen sorglig människosyn, utan de som har behov av att använda sig utav sarkasm i en diskussion e de som inte har ngt vettigt att svara frågan med.

-verkligheten jag lever i är INTE i närheten av din verklighet. din verklighet e inte ens i närheten av att vara realistisk.

-jag tror att du innerst inne e vilsen, förtvivlad och mår jäkligt dåligt,
och d värsta av allt e nog att du lägger skulden på dig själv, eftersom du anser att ditt egna mående e självförvållat och att man bör ta sitt ansvar och SJÄLV reda ut sitt mående.

om du (eller ngn annan för den delen) nu i åratal har kört i fel riktning.
hur många år kommer det då ta för dig att inse att du fortf kör i fel riktning och då väljer att söka riktig professionell hjälp? för vitsen med att leva e väl inte att ständigt utgöra en kamp mot sitt dåliga mående.

jag tackar för mig i den här diskussionen för nu har jag sagt mitt, då ja misstänker att du kommer fortsätta skriva samma sak som du skrivit till mig och alla andra.

svälj din stolthet och gör något vettigt.

däremot får man enormt mkt "verktyg" som hjälp för att kunna ta sig igenom det.
 "lyckopiller?"

elr e ni nåra hippies som HELT ärligt tror att med kärlek och roliga stunder i livet o lite positivt tänkande kan ändra sina depressiva tankebanor totalt?

Om det här även va riktat till mig så vetu inte mkt, det eju i samband med illusionen av att passivitet, naivitet och "godhet", felriktade drömmar o förhoppningar feghet etc belönas som jag satt mig i destruktiva mönster. Man inser snart att alla har begär innom oss som leder till lidande om man inte kan distansiera sig till dom och hela mänskligheten. Jag har ju dock inte hamnat i depression av olyckshändeler etc. snarare tvärt om, av o stirra in i väggar.

-verkligheten jag lever i är INTE i närheten av din verklighet. din verklighet e inte ens i närheten av att vara realistisk.

Vi skapar alla vår egen verklighet.

-jag tror att du innerst inne e vilsen, förtvivlad och mår jäkligt dåligt,
Inte alls, ja mår rätt bra. Men kunde självklart mått bättre.

och d värsta av allt e nog att du lägger skulden på dig själv,
Skuld? Vad ska man med skuld till. Ansvar, inte skuld.

 eftersom du anser att ditt egna mående e självförvållat och att man bör ta sitt ansvar och SJÄLV reda ut sitt mående.

Klart det är självförvållat? Vem har annars skapat det? Om inte jag har skapat mitt dåliga mående kan jag inte heller skapa min välgång. Jag vägrar leva i en verklighet där jag är maktlös och inte kan förändra mitt liv.

och då väljer att söka riktig professionell hjälp?
Jag har fått professionell hjälp, det gav inte särskilt mycket tyvärr dock.

? för vitsen med att leva e väl inte att ständigt utgöra en kamp mot sitt dåliga mående.
Självklart inte, just därför måste vi förändra hur vi lever så att vi inte blir beroende av yttre omständigheter för att vara lyckliga.

1. Är man inte deprimerad redan så blir man det av att kasta skit på varandra och tävla i vem som varit mest deprimerad.
 
2. Naturligtvis finns det en objektiv verklighet och den objektiva verkligheten är att det psykiska måendet är en kombination/interaktion av inre och yttre faktorer - således finns det både ett personligt och ett samhälligt ansvar för det personliga välmåendet, liksom det samhälliga välmåendet.

joda
ja det är jag faktiskt men jag har fortfarande rätt. om kroppen inte tillverkar de substanser som är nödvändiga för att överleva så bör man få hjälp.

kan förövrigt berätta som förklaring till hur man inte klarar av att överleva ensam att jag höll på att dö under min värsta depression inte av blodförlust eller av mina självmordsförsök som man kanske kunde tro utan av undernäring därför att jag inte klarade av att laga mat eller att äta

bperb
ja det är jag faktiskt men jag har fortfarande rätt. om kroppen inte tillverkar de substanser som är nödvändiga för att överleva så bör man få hjälp.

Ingen har sagt att någon inte ska få hjälp som vill ha hjälp? Ingen förnekar att man har brister av ditt eller datt. Frågan är varför?

Vissa tror att det beror på fysiologiska fel i hjärnan som man är maktlös inför,
Jag är rätt övertygad om att det är psykologiska destruktiva faktorer som i sin tur orsakar det fysiologiska tillståndet som alltså då hör i hop med depressioner, något som man har makt över..

joda
varför dessa pikar om hur korkad jag är då?

så du menar alltså att psykologisk stress är något man styr över? när man diskuterar mot ett sånt talangfullt geni som du så har jag ibland svårt att hitta ord, så du får acceptera att jag inte försöker kämpa mot din övertygelse

bperp
skyller på mitt griniga humör, ber om ursäkt.
det sista var dock inte riktat som någon pik mot dig.

så du menar alltså att psykologisk stress är något man styr över?

Ja direkt eller indirekt styr vi över våra egna liv och därigenom också vilka situationer vi utsätter oss för och hur vi väljer att hantera dessa.

joda, det känns ganska godtyckligt att du väljer att sätta de
psykologiska faktorerna framför de fysiologiska, hur motiverar
du det? 

Visst förekommer det en kausalitet mellan dem, men jag tror tror
inte att man kan säga med säkerhet att det alltid är den ena eller
andra vägen, eftersom det finns tillfällen då jag själv drivit ned mig
i en spiral av dåliga tankar mot ngn slags botten, likväl som det finns
tillfällen då jag drivits mot bottnen av ngt annat.

Ja, håller också på att man är sitt eget livs gud, men man kan för den
sakens skulle inte blunda för utomstående faktorer. Som exempel kan
man ju ta noradrenalinöverproduktion i samband med brist på solljus.

Varför kan det inte vara en kombination av de båda?

Muhjamathil
joda, det känns ganska godtyckligt att du väljer att sätta de
psykologiska faktorerna framför de fysiologiska, hur motiverar
du det?

Jag motiverar det med att jag har extremt svårt att se att en så stor del av befolkningen skulle ha en fysiologiska defekt som förhindrar dessa människor att vara lyckliga och gör dessa deprimerade. Hade det varit fysiologiska orsaker borde det dessutom vara ett permanent tillstånd vilket det i 99% av fallen inte är.

Varför kan det inte vara en kombination av de båda?
Av ovanstående skäl, då måste vi anta att det är något abnormalt hos individen eftersom att alla inte utvecklar depressionen även om de utsätts för jämförbara yttre omständigheter.

Men självklart finns det yttre faktorer som inverkar på hur vi mår och hur vi lever, det är ingen hemlighet, min poäng är att dessa faktorer i sig aldrig kommer att vara starka nog för att i sig orsaka depressionen.

Jag tycker det är sjukt jobbigt med allt mörker på vintern, men uppenbarligen går det ju att må bra även här uppe :)


Självklart påverkar yttre omständigheter hur vi mår, oavsett om de är solljus eller sociala faktorer, men oberoende av dessa har vi möjligheten att må bra. Det är dit jag vill komma. Livet är sällan en dans på rosor, men man kan vara lycklig endå. Har sett människor som trots att de lever på mindre pengar än jag gör av med per dag, som aldrig sett en dator, aldrig haft en tusendel av vad jag har, endå är långt lyckligare än vad jag har varit så långt tillbaks jag kan minnas.

Kan dom vara lyckliga utan något, borde väl jag kunna vara lycklig med allt jag har här i livet.

det e ju ett patalogiskt stadie som man säger, o det går ju att klubba det som en psykisk sjukdom, precis som girighet.

joda
arv och miljö är båda viktiga faktorer för hur människor utvecklas, och miljön är inte direkt sån som vi är anpassade efter. klart människor blir galna

kan ju berätta att min depression utlöstes efter att min dåvarande tjej fick en förslossningspsykos och hade ihjäl vårt nyfödda barn och själv hamnade på psyket, hur borde jag ha styrt det tycker du? ska jag berätta om stödet jag fick?

"Depression, är en psykisk störning som, med psykiatrisk terminologi, ingår i de affektiva syndromen eller förstämningssyndrom med ett annat ord. Depressionerna kan klassificeras i någon av flera undergrupper, där egentlig depression är en."


Så, en psykisk störning. Då är det enda vi behöverk larhet i om $if(def!störning==term!sjukdom)..

bperp
arv och miljö är båda viktiga faktorer för hur människor utvecklas, och miljön är inte direkt sån som vi är anpassade efter. klart människor blir galna

Vi väljer själva hur vi tar ställning till vår miljö.

hur borde jag ha styrt det tycker du? ska jag berätta om stödet jag fick?

Hur inte vet jag, uppenbarligen går det att hantera.

(menade inte att låta nedlåtande på något sätt, självklart är det inget man tar med en klackspark, men genom att ha en genomgående bättre hälsa och en genomgående bättre livsfilosofi tror jag att man enklare kan hantera även så pass tragiska händelser i livet utan att helt rasa,

bara för att vi kan behöver det inte vara lätt.

depression måste väl va en sjukdom då de finns piller emot den. Piller som bildar mer seratonin.

då är smärta också en sjukdom eller?

Tyvärr har jag inget tips på ett South Park-avsnitt som kan sätta punkt för den här diskussionen. Kan vi inte göra en ny tråd om alkoholism? ;)

joda
nej? vi väljer vår miljö lika mycket som vi väljer att bli födda. precis som hur saker omkring oss sker utan att vi kan påverka det. annars är ju lobotomi ett smidigt sätt om man vill kunna hantera svåra saker utan att bli berörd. eller droger är också effektivt när det kommer till att förändra hur miljön runtomkring en uppfattas. jag skulle nästan säga att droger är det ultimata sättet att stå ut med livet, men problemet är ju lite då att ur statens synvinkel så blir man då en ännu större belastning, och det är väl där du ser problemet antar jag

Såvitt jag vet så är man inte säker på vad som är orsak och verkan gällande sambandet mellan depression och låg serotoninhalt dvs. man vet inte om depression orsakar låg serotoninhalt eller tvärtom.

Bperb
nej? vi väljer vår miljö lika mycket som vi väljer att bli födda. precis som hur saker omkring oss sker utan att vi kan påverka det.

Vi väljer inte vad som händer, men vi väljer hur vi påverkas av det.

potatis

Din starkaste insats var nog Darwin teorin som du slaktade totalt. Grattis (skrattade galet mycket åt det klippet).

nej nu pratar jag i nattkepsen, det var iaf nån tråd om evolution, inte darwins teori, tror jag.

Jag var deprimerad en väldigt lång period. Gick nog flera år utan att veta vad som var fel. När jag väl gick till läkaren föll allt på plats. Läkaren förklarde många saker för mig som jag inte hade en aning om och sen läste jag typ 5 böcker om depression.

Depression kan bero på så många olika saker. Kan vara ärfligt, kan komma för att det hänt massa skit, kan bero endast på serotoninbristen m.m.

En sak jag lärde mig skulle jag önska att alla visste. En människa som är deprimerad kan inte rycka upp sig om nån säger åt den att göra det. Det är inget man kan kontrollera själv. Det är bland det värsta man kan säga till en deprimerad person då denne kan känna sig ännu mer värdelös.

Jag vet varför jag blev deprimerad och det berodde på en rad traumatiska upplevelser som till slut bröt ner mig så långt att jag inte längre själv hade kontroll. "Nånting" hade tagit över min kropp.

Det värsta är att försöka få folk att förstå en. Det går inte att trösta en person som är så djupt deprimerad. Men jag fattar att folk inte vet vad dom sak göra. Det enda man kan göra tillbaka är att försöka berätta om varför man mår som man mår.

Men ibland önskar jag att människor hade mer förståelse.

Men det man inte kan ta på kan man inte föstå. Cancer till exempel är en kroppsligt sjukdom och det förstår folk men när det sitter i huvudet blir man klassad som psykiskt störd och knäpp när man egentligen bara mår sjukt dåligt.

_Bajsaren

Haha, det var evolutionsläran ja :)
South Park har svaret på det mesta!

Blir deppig av att läsa tråden haha.. så många synsätt så få som viker sig

HEMS
En människa som är deprimerad kan inte rycka upp sig om nån säger åt den att göra det.
Nej.

Det är inget man kan kontrollera själv.
Jo.

Det är bland det värsta man kan säga till en deprimerad person då denne kan känna sig ännu mer värdelös.
Vilket man gör med flit (väljer att känna sig mer värdelös) som en del av det destruktiva beteendet.

joda
jag hade inte läst hela tråden när jag skrev det senaste. Men efter att ha läst lite mer av vad du har skrivit så kan jag faktiskt förstå hur du menar. Fast det är ju olika för alla.

För mig var det så att jag inte kunde rycka upp mig själv men med lite hjälp och lite tid så går det ju faktiskt.
Mediciner hjälper kanske vissa personer men långt ifrån alla. På mig hjälpte dom inte. Så om jag tänker efter så var det nog jag själv som gjorde att jag blev frisk även om jag under en period inte hade kraften att gör nåt alls.....

För mig var det så att jag inte kunde rycka upp mig själv men med lite hjälp och lite tid så går det ju faktiskt.

Alla kan alltid ta ett steg i rätt riktigt, oavsett hur litet det än må va.

Det är ingen sjukdom, men ett problem som ibland inte går att kontrollera. Jag har levt med skiten i snart sju år. Men man lär sig med tiden, det finns annat också.

Offtopic: Om du tar amfetamin ( Vet inte vilken det var, men den klassas som världens farligaste drog, är INTE säker på om det var amfetamin ) och missbrukar det dagligen under en längre tid så kan kroppen sluta ditt dopamin flöde som ett "skydd". När du tar drogen så får du mer dopamin. Och ibland återhämtar sig aldrig kroppen och du får knappt något dopamin.

Detta är inte samma sak som deprission, så man kan göra någonting åt det. Deprission sätteri nte stopp för dopaminet.

lät mer som nån xtc semi-skräckpropaganda.

PizAndLöv X0
asså... slutsnackat om det där fan... man ska inte tro allt man läser, men istället för å gå å ordbajsa om saker man tror man vet, kan man väl åtminstone kolla upp rätt fakta?
så om vi börjar från början, enligt mänskligheten själv, skrivet i ordböcker å uppslagsverk å skit, så beskrivs depression som en psykisk sjukdom/ defekt... har du fått diagnosen "depression" av din doktor så betyder det att du är deprimerad och kommer förbli det så vidare inte dopaminet kommer tillbaka av nån mystisk anledning, dvs du kommer förbli deprimerad och det är en sjukdom, kallas depressivitet. då har man i starkare eller svagare doser, en grav ångest samt saknad utav livslust.

Jag snackar inte skit här... ska slå upp det på wiki åt dig å alla andra härinne.

det första jag läste var detta:

"Depression, är en psykisk störning som, med psykiatrisk terminologi, ingår i de affektiva syndromen eller förstämningssyndrom med ett annat ord. Depressionerna kan klassificeras i någon av flera undergrupper, där egentlig depression är en."


http://sv.wikipedia.org/wiki/Depression



Det var dock jag själv som drog upp ämnet, men blev lite smått besviken på alla som "vet" allting... så jag letade upp det själv

PROCLAIMER
har du fått diagnosen "depression" av din doktor så betyder det att du är deprimerad och kommer förbli det så vidare inte dopaminet kommer tillbaka av nån mystisk anledning

eller så inte :)

Huruvida man vill klassificera det som/det är en sjukdom spelar ingen roll så länge det går att göra något åt problemet. Klassificeringen beror ju trots allt endast på kulturens dåvarande uppfattning av problemet, i denna dag kan man nog säkert säga att svår depression är en sjukdom eftersom man kan avlastas skyldigheter och få arbetslättnader om man är svårt deprimerad. Men frånsett det, så är helt klart depression en intressant sak att undersöka ur ett biopsykologiskt perspektiv.