Finns bara Du?

tagit något utöver det vanliga idag eller?

skämt åsido. nej! aldrig tänkt så

hehe jag brukar däremot se ett helt vitt tomt rum när jag ska sova. vet inte varför jag får upp bilden men det brukar jag. och ibland skiftar den till en helt vit till en vit med massa svarta märken

Nej, inte idag. Suttit och pratat med en kompis som också känt så och tänkte att det kanske var en rätt vanlig tanke. Blev nyfiken hur andra såg på det.

The Matrix ar bara pahittad. det ar inte pa riktigt.

Nej men däremot har jag funderat över om allt kretsar kring mig, eller att alla bara finns när jag är i kontakt med dem, att världen bara existerar när jag ser den, att allting är uppbyggt för att jag ska kunna leva ett liv.
T.ex. när jag loggar ut från nätet så finns inte ni förrän jag loggar in igen och då har ni skrivit något, så att mina värld fortsätter snurra.
Egogirl..

Jag känner flera människor som inte bara tror detta, utan som också lever efter det.

Jag tänker så väldigt ofta, nästan dagligen.. att alla jag ser och träffar är påhittade av min hjärna och bortanför det jag ser finns det ingenting..

Det där tror jag många bröjar fundera på i tonåren. Det gjorde iaf jag och en del av mina vänner. För min del så nådde jag det extrema. Jag lyckades övertyga mig själv att inget fysiskt existerade, endast mina sinnesintryck. Fick en fet vändning på det sen... :)

Det kallas iaf solipsism och är ett av de vanligare ämnena som tas upp inom filosofi. Kanske skriver mer sen, nu är jag jättetrött. Kram på er alla.

jag tänker så ofta trodde jag var instängd i en dokumentär film om mig själv som aldrig slutade fram tills jag var 10 typ

Dom tankarna dyker upp då och då japp :) sånt är vanligt, men vem vet Vi kanske är ensamma

Jag brukar ofta tänka att jag är den enda som finns. Även att inte ens jag finns.. Inte för att jag tror det direkt, snarare för att rättfärdiga vissa handlingar.

Nej däremot ser jag ofta på mitt liv "ovanifrån" liksom betraktar och känner mig ofta inte närvarande utan att jag mer spelar... svårt att förklara riktigt hur jag menar..

Egotankar....


Fråga till trådskaparen, om det bara är jag som existerar vem har då låst rummet?

Zoned> ditt undermedvetna. det är det som hindrar dig att göra precis vad du vill. å andra sidan kanske man behöver lite svårigheter för att uppskatta det goda..

Var ju Descartes som först kläckte tanken om subjektivt tänkande etc med sitt Cogito http://sv.wikipedia.org/wiki/Cogito%2C_ergo_sum
Sen att han drar massa förhastade slutsatser så som att rumslighet måste existera eftersom att vi har en uppfattning om det, det är en annan historia. Ytterst lägger han fundamentet för kunskap i Gud, vars existens han bevisar både ontologiskt och existensiellt, även det på ett lite tveksamt sätt.

Det intressanta tycker jag är huruvida man, om man är helt ensam så som ett medvetande, är allsmäktig eller ej. Descartes hävdar ju att om man skulle vara helt ensam så som ett medvetande i världen skulle man vara Gud, och därmed allsmäktig. Men skulle man inte kunna ha föreställningar om sina begränsningar? Skulle man inte kunna TRO att man inte är Gud på samma sätt som man tror att massa andra saker existera, ting och människor.

Fråga till trådskaparen, om det bara är jag som existerar vem har då låst rummet?


Frågan är väl snarare om dörren verkligen är låst, eller om du inte kan öppna den bara?

jävligt intressant tanke, har också tänkt på det. Visste inte att det fanns ett ord för det. 

"Does one consider all of perceptual reality as part of one's faculty of being? such as high math, music composition and other creative work which one can not consciously re-produce" 

Jag tror om vi bara på något sätt klarar av att öppna upp, eller det borde finnas nått som vi inte har upplevt pågrund utav att vi inte kan hantera det än. Kan inte förklara rikrigt vad jag menar men det finns nått mer än det som vi upplever som vi inte vet om än.

JonkaGOO P20

If the solipsist created a famous poet in his mind, why doesn't the solipsist have the capacity to imitate their skill? If the solipsist created the poet's poems for them, why can't the solipsist create equally talented poems for themselves?Answer, if he created the poet, he created the poem. But you can argue that a solipsist does not have the same skills personally as a professional guitarist does. In theory, he should be able to write equally as talented music because he created it, but that is where the problem arises, because the solipsist is not good at guitar.

jag gillar det du skrev simba. min hjärna blir galen av att läsa det. hehe.

Lexicon P20

saker som hindrar mej från att sova på kvällarna.. :P

det här är jävligt intressant att tänka på, älskar all sorts filosofi, men saker som handlar om existens och andras relation till jag:et är underbart..

Jag har en teori som går ganska tvärtemot Solipsismen, att jag enbart är en bild av andras uppfattning av mej, det är dom som formar mej som dom vill se mej..

Jag är ju enbart hur andra uppfattar mej, eftersom saker jag gör och säger när ingen hör inte ger ett bestående intryck på någon. Jag är inget mer än andra människors bild av "mej", eller hur? Om ingen märker mej så finns jag inte, ungefär.

har tänkt så, men sen kom jag på att jag jobbar nu hela helgen och varför i helsicke skulle jag vilja fantisera om det? skit tråkigt ju.

Balhoo X62


fantisera om vad? det är ju sånt här man tänker på under tiden mellan man har stängt av tv:n och man somnar..

Simba - alltså jag syftar på trådskaparens mening "Allting omkring dig är bara en fantasi skapad av dig själv och du kanske sitter ensam, inlåst i ett vitt rum."

om jag egentligen satt inlåst i ett vitt rum, eller liknande, och hade byggt upp en härlig värld i min hjärna, så vore det väldigt dumt av mig att bygga upp det så att jag hela jävla tiden jobbar, för jag tycker det är sjukt tråkigt att jobba! därför slutar jag sen tro att jag byggt upp det här livet i min hjärna om jag egentligen var nån helt annan stans. suger på att skriva just nu märker jag, men är du med?

Balhoo X62


jo, det kan ju bero på någon undermedveten mall människan har på livet eller något.. Eller helt enkelt är hjärnan så smart att den vet att vi behöver en balans mellan jobb och fritid / tråkigt  och roligt osv. jag vet inte.. :P

"Your whole idea about yourself is borrowed--
borrowed from those who have no idea of who they are themselves."

vad jag alltid har känt är väl att själva tanken är lite väl självgod. att vår egen hjärna skulle vara så utvecklad att vi hade kunnat tänka ut allt som finns omkring en, även det man själv inte förstår. det känns lite som att överskatta sig själv. som det där simba skrev om poeten.
för om jag i själva verket skulle vara det enda existerande, och jag är väldigt begränsad i mitt tänkande när det gäller vissa saker, t.ex matematik, men samtidigt existerar det saker som går långt över mina egna begränsningar, så måste det ju betyda att det existerar minst två jag. en tänkare och en aktör eller vad man ska säga. och då håller ju inte den teorin längre eftersom den på något sätt utgår ifrån att man är helt ensam.

fiken F19


behöver ju betyda attd et finns två du, även om hela teroin bygger på att det finns du som person samt ett större "du" som har hand om allting runt dej..

läste lite mer på wiki om saken och hittade att det är ett antal religioner som klassar denna typen av tänkande som en upplysning.


In the Hindu model of reality, brahman, the God-Head, plays a game of hide and seek with himself. In this game, called Lila, he plays the individual people, the birds, the rocks, and forests, all separately and together, while completely forgetting that he is playing a game. Each Kalpa, he ceases the game, wakes up, applauds himself, and resumes it. So one of the main points in "Waking up" and being enlightened, is knowing one is simply playing a game, currently acting as a human being, having an illusion of being locked within a bag of skin and separated from the whole of the cosmos. "Namaste", the formal Indian greeting, means literally "The god within me, blesses the god within you", recognizing "each other's" separateness as part of the game that God plays.

Simba, angående gitarristen eller poeten är det väl inte konstigare än att ditt undermedvetna gör massa skit som du inte kan kontrollera.. precis som du tror att du är begränsad i din kropp och ditt liv tror du att du inte kan skapa underbara dikter eller sånger, medans ditt undermedvetna egentligen gör det hela tiden, för att underhålla ditt medvetna..

om vi ska prata lite vetenskap så är det ju faktiskt ungefär så här perceptionen fungerar, vi tar in miljonvis bitar information men kan bara behandla en bråkdel av det med medvetandet. ni kanske minns snacket om reklam som visas under biofilmer i 1/100 dels sekund och skapar ett omedvetet sug efter ex coca-cola. det undermedvetna pysslar med all möjlig skit, det finns tonvis att läsa om man är intresserad

och OM detta vore sant, att ditt medvetande är det enda som existerar, är det ju möjligt att göra precis vad som helst, antingen vakna upp och inse att ingenting finns (=skittrist) eller skapa precis vilken verkligehet som helst för sig själv. problemet ligger väl antagligen i att det är så otroligt svårt att övertyga sig själv om att världen som vi uppfattar den inte existerar på riktigt. När man väl är övertygad däremot, då är det ju bara att kasta sig ut genom fönstret o flyga iväg!!

Om allt bara är min fantasi så är jag sjuk i huvudet och masochist som fantiserar ihop en sådan här värld och ett sådant liv för mig som jag har nu. :P

greggan


som det stog i texten jag citerade förut.. jag har alla förutsättningar till att skriva en förbannat bra rocklåt, i TEORIN nu alltså, dock suger jag på att spela gitarr så..  och eftersom alla band och låtar bara finns i mitt huvud så behövs ju inget praktiskt kunnande, bara teoretiskt och smak.

och OM detta vore sant, att ditt medvetande är det enda som existerar, är det ju möjligt att göra precis vad som helst, antingen vakna upp och inse att ingenting finns (=skittrist) eller skapa precis vilken verkligehet som helst för sig själv.

Precis som med lucida drömmar, man måste inse det innan man kan börja ta kontroll.. och om någon har lyckats vet jag inte, jag skulle ju inte kunna veta det i vilket fall.. :P

Se dokumentären The Secret, inte riktigt det som diskuteras här men den ger upphov till en hel del tankar och funderingar som man gärna vill använda sig av i verkligheten!

Rec P19


verkar ju lagom trovärdig.. bara sett 10 min, men "the law of attraction".. "1% of the people earn about 96% of the money being made, you think that is an accident?!"
 NGAPLZ!

klart jag tänkt så men det har inte skrämt mig eller gjort mig illamående, snarare har fenomenet känts lockande.

junkgirl

hur då lockande? utveckla gärna det lite.. jag ställer mej ganska apatisk till begreppet, men det är utan tvekan värt att spendera massor av timmar tänkandes på..

Simba

det som känts lockande med det är att om det nu inte är så så vore det rätt skönt att bara släppa hela den friska delen av sig själv och trilla ner i en enda stor fantasivärld, lite som alice i underlandet eller dementa (kan jag föreställa mig iaf, vet inte så mycket om demens).
att det skulle vara jag som skapat all skit som händer i världen däremot... isch. isf är jag en vidrig människa som förtjänar att dö. det är f.ö. också all skit som händer folk som gör att jag blir mer säker (dock inte helt säker) på att allt inte är en enda stor fantasi eller vad man ska säga. (barn som torterar en 5-årig pojke i england genom att klippa av honom fingrarna, våldtäkt, mord, folkmord, misshandel, krig, allmän tortyr, fritzl... tror inte att jag är kapabel till att komma på all den skiten själv)

angående tråden & editering
turturduvornas lilla flört är bortediterad, ni kan gärna fortsätta den någon annanstans. lycka till!

Det trådskaparen funderar över kallas solipsism.


Jag har en teori som går ganska tvärtemot Solipsismen, att jag enbart är en bild av andras uppfattning av mej, det är dom som formar mej som dom vill se mej..

I en intersubjektiv värld kan alla människor välja sin "essens", men får den tillsatt och uppfattad av andra. Ingen människa kan vara någonting utan andra. Om man är snäll eller elak eller whatever, finns ingen där för att tycka det om en så är man inte det.

Du i ditt exempel verkar inte tillsätta så mycket fri vilja till dig själv (alls faktiskt), medan andra människor kan vilja dig att bli nånting.

Du i ditt exempel verkar inte tillsätta så mycket fri vilja till dig själv (alls faktiskt), medan andra människor kan vilja dig att bli nånting.


jodå, det gör jag, men hur vet jag att saker jag av "fri vilja" inte är vad andra vill att jag ska göra, så vitt jag vet kan jag vara en radiostyt skal bara..

Lite som omvänd Solipsism, att jag skulle vara någon som är skapad i en annan människas huvud, hänger du med?

Har funderat på det, låter soft. Då vore ju jag i stort sett odödlig. Om det inte är som Matrix...men troligtvis inte.

Jag tänkte så förut, det skapar en depression som det är svårt att hitta svaret på. men jag fann det till slut, och det är att man känner en ensamhet när man tänker på det sättet.

Det är bara jag som finns, ni är alla skådespelare, erkänn nu för fan!

Rec

The Secret är bluff, att tro att du ska gå ett jobb genom att bara tänka du REDAN fått jobbet är sjukt naivt, om inte bara dumt.

Du kanske inte syftar på just det, men Oprah ställer sig bakom detta. Anhängare till "The Secret" blir helt enkelt lurade att inte ta för sig...

Monsta!

Jag har tänkt i liknande banor, vi alla lever ju i en egen värld i princip. Så varför inte?

Njae, en gång när jag var sisådär femton och satt med väldigt begränsat begränsat utrymme med en bekant grubblade vi sådär en kväll, med tillägget att The evul maestro skulle 'komma på oss' med att ha listat ut the whole thing så vi aldrig skulle vakna igen när vi somnade. Snacka om att vi låg på helspänn den kvällen. Men det var då det.. Sen var det ju två snubbar tror de hette Andy & Larry, de tänkte sådär och lejde filmfolk och grejer. Blev visst nåt. Ägna inte _alltför_ mkt tid åt att grubbla på Gud; du kan uppfattas som självupptagen. Gud tänker ändå på dig! :-)

spelar det egentligen någon roll?
du borde väl leva ditt liv likadant oavsett..

Simba tror du att du endast är ett radiostyrt skal utan fri vilja?

Blunt_Smoke

KAN vara, varken du eller jag kan bevisa motsatsen, likväl som att ingen av oss kan bevisa att folk runtomkring oss verkligen finns där..

Det läskiga är ju att jag på senare tid har tänkt mer och mer hur det hade kunnat vara jag som skapar allt, sen *poff*, tillochmed en tråd på Whoa.

simba
vilket leder till den logiska slutsatsen att det inte är någon mening att tänka på det.

kan det vara så att om man skalar bort allt som gör oss separata så består vi och allt runt oss bara av ett enda medvetande som drömmer isär sig självt som massor av individer (kan ju vara det medvetandet många upplever som Gud eller som det där stora som vi inte riktigt kan greppa).. alltså att det inte är du som Simba eller junkgirl eller nån annan som funderar på det som drömmer fram världen men samtidigt är det du som övermedetande som skapar allt och upplever allt, ett medvetande din individ inte kan skilja från sin hjärnas tankar som drömmer fram dig och allt runt dig, därmed är du på samma gång allt och en i mängden din hjärna är lika mycket ett påhitt av din fantasi som är föra materien och har skapat all materia, ingenting existerar egentligen, det vi ser som verklighet alltså sånt som existerar i materien är egentligen illusionen medan ingenting utom rent medvetande är verkligheten.. ungefär som texten om hinduisk filosofi nån länkade längre upp..