Svartsjuka!

haha ingen aning. men lät inte like skumt när jag hörde det..

bperb P26

förstår vad du menar,
men du missar en sak:

att ha tillfällig sexuell förbinelse med annan än livspartnern behöver inte betyda att man överger partnern och flocken (Familjen). Flocken kan således bestå intakt med känslorna man har för livspartnern som fog, samtidigt som man impregnerar flera andra honor under livets gång.

hellspawn:

är du från framtiden?
det måste nästan vara så.. eller att du inte är från denna planet, som medoira.

för jag menar.. du resonerar antingen som en sociopat utan känslor (fast det tror jag inte du är) eller som att du kommer från ett helt annat samhälle med helt annan kollektiv medvetandehet.




Visst hade det varit UNDERBART om det hade funkat , i DETTA samhälle, där Jag och många andra lever i - det du berättar om.
Det hade varit otroligt skönt kan jag ju säga.


Alla knullar med vem dem vill knulla med, men har ändå en partner man älskar .
fan vilken utopi!


Så säg mig.. hur har du lyckats skaffa dig denna insikt du tydligen lyckats skaffa dig? Om du nu inte bara inbillar dig, samt ljuger , och inte alls lever som du lär.

Teach me!

AEAP X25

är du från framtiden?
det måste nästan vara så.. eller att du inte är från denna planet, som medoira.

Jag är från nutiden! Men du verkar tyvärr vara kvar på stenåldern , emotionellt sett . :)

Och jag har visst känslor, men jag inser också att jag kan ha lika starka känslor för en person även om jag har känslolöst sex med någon annan person!

Det är inget som säger att det inte skulle funka, det funkar ju jättebra för de faktiskt ganska många paren som lever i öppna förhållanden. Att folk har svårt att ta till sig budskapet är ju för att dom flesta inte vill/orkar/kan tänka utanför dom inlärda naiva ramarna. Tyvärr...

Insikten har jag skaffat mig gradvis skulle man väl kunna säga, efter att ha funderat mycket på frågor som förhållanden, sexualitet, mänskliga känslor, sociala mönster etc. Och ha iaktagit/erfarit reaktioner hos mig själv och andra man mött under livets gång.

Det handlar om att tänka lite mer logiskt än vad man är van vid, men man behöver inte vara en känslokall robot för det! Som sagt så kan man älska person X, även om man har sex med person Y.

hellspawn:


jag tycker det är jättefint , som sagt , och välkomnar idén.
Eller mja, fint är det väl inte.

Jag mår ju jätteilla av bara tanken att den jag älskar har sex med någon annan medans vi är tillsammans. Fan det är ju sånt man får magsår av, eller blir akoholist av.
Men jag inser ju att mitt tänkande är föråldrat och ologiskt.
Jag önskar bara känslorna höll med.

I slutändan är det ju dock känslorna som bestämmer, och Bör bestämma - enligt mig.
Kalla mig hopplös romantiker, men vad vet jag.

det kanske är svårt att förstå och jag tror verkligen att det handlar om olika inställningar till saker och ting. bara för att göra en jämförelse så känner jag likadant när någon är otrogen mot mig. nu kanske det låter konstigt eftersom jag ju i hela tråden förespråkat ett öppet förhållande men det går bara ha ett sådant om det är ömsesidigt, allt annat är ett monogamt förhållane. när jag blir bedragen så känner jag samma likgiltighet. mitt förtroende för den personen har helt försvunnit men att bli arg,ledsen och förbannad kommer förmodligen inte förändra det faktum att han ändå gjort valet att vara otrogen mot mig, och därmed själv försatt sig i en situation där han får skylla sig själv som mist mitt förtroende.att då reagera med ilska är bara att göra den personen en tjänst och att inte värdera sig själv tillräckligt. den som förbrukar ens förtroende på viset är inte heller värd ens respekt. hoppas att vad jag menar går fram.

medoira:

okej.. så om båda är på ett öppet förhållande så är det inte otrohet.. och då blir du inte ledsen om din älskade knullar någon annan,eller kanske två ..

men om ni har ett monogamt förhållande så är ovan nämt helt plötsligt otrohoet och du BLIR ledsen?


men det är ju samma akt?
nu blev jag förvirrad.

är det inte lite hyckleri? eller missförstod jag dig?

Om jag inte missförstod dig så tror jag nog det blir lite jobbigt att ha ett känsloliv som en jojo - beroende på vilket förhållande man är i.


Monogamt, ja då blir man ledsen och sårad när partner knullar andra... men öppet, så blir man helt plötsligt inte det?
Men det måste ju kännas lika illa ? Iaf tycker jag det.

Känslorna vet ju inte om din hjärna har bestämt sig för att det ska vara monogamt eller öppet.. så att säga...


Mja som sagt, jag vet inte om jag tror på dedär riktigt..!

jag tror inte om man delar riktig kärlek med någon - att man ens skulle tänka tanken på att knulla andra.


Möjligtvis om man har ett lättsamt och lite öppet förhållande med någon, som kanske inte är så seriöst... då är det väl okej... Men ifall man älskar sin partner, och hon/honom älskar en .... Då tycker jag det är fel på alla sätt och vis att knulla andra.....


och där står jag fast... och hoppas de flesta håller med mig... annars som jag sa tidigare.. tappar man ju hoppet om mänskligheten.... då kan man ju aldrig mer lita på ett monogamt förhållande.......... för otrohet är ju det ultimata sveket.

AEAP: ja du missförstod mig.För att ett förhållande ska vara öppet, i alla fall i mina ögon, så kräver det ömsesidig tillit och respekt. Alltså att man litar på varandra,varandras kärlek och respekterar varandra.Vi pratar hundraprocentig tillit, inga spel, ingen svartsjuka, ingen misstro.
Bara för att jag är för öppna förhållande,säger jag inte att jag inte kan vara i ett monogamt sådant, eftersom att jag inte kan tvinga min partner att vara också vara öppen, och att vara den när han inte är det vore just RESPEKTLÖST.Att ställa krav på att enda sättet att få vara med mig är att ställa upp på ett öppet förhållande är också respektlöst och de människor som ställer upp på det är självdestruktiva och jag skulle inte ha någon som helst respekt för en människa som inte tycks ha mer självrespekt än så.

Nu till otrohetsbiten.Har jag sagt att jag är i ett monogamt förhållande,så är det också något som gäller på lika villkor.Att då bryta mot dessa villkor, oavsett vad man anser är otrohet,är i mina ögon också respektlöst och människor som inte respekterar mig,förtjänar inte heller min respekt.Där av min totala likgiltigthet.Jag kan givetvis bli ledsen, dom har ju missbrukat mitt förtroende,men inför dem känner jag bara total likgiltighet.Allt annat skulle ju kunna få dem att tro att jag förlåtit dem och då kanske dom tror att dom kan kränka mig igen. Total likgiltighet is the way to go.

medoira:

hmm.. u dont make sense..

om det är hundraprocent tillit, då betyder det alltså att ni berättar vem ni haft sex med etc.. iom det är ett öppet förhållande.. och då blir du inte ledsen alltså. och inte din partner heller.

hmm... funkar det i verkligheten? har du testat? helt utan komplikationer?

nu menar jag altlså det du förespråkar.. att man älskar varandra men ändå knullar runt.
funkar det verkligen?

du har defintivt inte övertygat mig med det du sagt hittils iaf. tycker mest som du själv verkar vara ganska osäker på vad du tycker om det hela.


och om du är i ett mongamt öppet förhållande... hur fungerar det egentligen?

Ett öppet förhållande som jag beskivit det är i mina ögon det ideala och jag har inte varit i ett sånt förhållande än.

Jag skiljer på attraktion,kemi och vänskap.Som jag ser det kommer jag aldrig sluta attraheras av andra människor,även om jag är i ett fast förhållande med en,tre eller fem andra personer.Personen ifråga kanske är så tråkig att klockorna stannar och vi har noll och inget annat gemensamt men attraktionen mellan oss är dödande.Samtidigt har jag en partner som jag har väldigt mycket gemensamt med på ett intellektuellt plan och vi anförtror oss åt varandra mer än vad man gör åt vanliga vänner. Som jag ser det kompletterar det olika relationerna varandra.

har jag pratat om ett monogamt öppet förhållande?

medoria:

det ideala ja. precis det jag sa i början av tråden också. det är en fin utopi, och möjligen det idela, men det funkar inte i verkligheten.
det var det första jag skrev, innan diskussionen i princip startade.


jag pratar om verkligheten nu, och gjort senaste inläggen.
ideologier och utopier är inte intressant i detta skede av diskussionen.

haha jag tycker det är lite lustigt nu i efterhand, att du ens diskuterat med mig och argumenterat emot mig, och hela tiden syftat på din ideala bild av hur det ska se ut :)

det är ju av ingen relevans och jag trodde vi diskuterade verklighet.

åter igen.. det första jag skrev var att jag tyckte det var en fin tanke men att det bara funkade i teorin - fantasin.


bra, då är vi klara nu då, eftersom vi tydligen fortf diskuterade ideoligin av det hela.



isånafall kan du ignorera allt jag skrivit eftersom jag håller med dig. men som sagt.... trodde vi diskuterade verkligheten.




så fel det kan bli.

som jag ser det är det intressant att diskutera för att ta reda på vad i verkligheten som gör att det framstår som en sådan utopi.mitt mål är att bli en problemfri människa.svartsjuka är en destruktiv känsla som bottnar i att man känner sig otillräcklig och då är det väldigt mkt mer intressant att prata om varför man känner sig otillräcklig och om det beror på att man har dåligt självförtroende och självkänsla.alltså är vi tillbaka på ruta ett med tillit.jag tror en värld där folk inte är missunsamma,svartsjuka,hämndlystna etc etc etc vore en mkt bättre värld och jag gör mitt bästa för att i den mån jag kan leva i en värld fri från sådant.

hellspawn1

jag missade nog min poäng såg jag, för att knyta an till ämnet så vill jag påstå att svartsjuka är lika naturligt som otrohet. det är klart jag fattar att folk är otrogna, bakomliggande orsaker och att det inte måste innebära ett definitivt slut mellen den otrogne och dess partner, men just eftersom det för den bedragne partnern det är en jävla dålig investering så kommer svartsjukan att finnas kvar och vara en lika stark drivkraft som behovet att vara otrogen.

du drar upp ett exempel där en man går iväg och befruktar en annan kvinna, fine, men tvärtom är det ju inte riktigt samma sak. en kvinna investerar i en stark man, en man investerar i en stark kvinna (och tolka nu ordet "stark" på rätt sätt). även om det är lättare för en man att smita undan ansvar så kommer det vara negativt för alla parter. kärnfamiljen är inte bara ett påhitt av kristdemokraterna, även om det idag kanske inte splear så stor roll hur familjesammansättningen ser ut iom annorlunda möjligheter och omständigheter.

svartsjukan är nog helt naturlig och har antagligen fungerat som urvalsfaktor genom evolutionen i vårt fall, och en framtid med fri kärlek och polygami utan trassel är nog en väääääldigt avlägsen sådan

hellspawn

Ja, varför kan vi inte bara gå tillbaka till då vi var vattenvarelser, vad ska man med känslor till?
Vilken skojare du är, helt seriöst vem fan är det som har fastnat i ett tankemönster?
Om du tänker efter riktigt ordentligt och KÄNNER efter riktigt ordentligt så kommer du nog förstå, eller kanske inte..
Jag tycker mest synd om dig som uppenbarligen är känslomässigt störd..

Xelly P23


psykiskt störd ? ja du har rätt, svartsjuka är ju en så positiv och sund känsla!

hellspawn nej känslomässigt störd och ja det är helt naturligt med svartsjuka. Positivt eller inte så är det ett tecken på att man är en sund människa. Och då menar jag inte onormal svartsjuka..

AEAP

Jag är på din sida,och tänker/känner samma

Anledningen till att jag inte vill att min flickvän ska ligga med andra är att hon kommer märka hur under medel jag verkligen är.

scrotum P18

Anledningen till att jag inte vill att min flickvän ska ligga med andra är att hon kommer märka hur under medel jag verkligen är.

Äntligen en reell och logisk orsak till monogami :)

Det är alltid kul att kunna bidra :D

Den som hitills kläckt bästa sammanfattning på svartsjuka är ju NateW, inte heltäckande men samtliga punkter kan helt klart spela in;

Man blir la svartsjuk om man 1 bryr sig för mycket, 2 har taskig självkänsla / taskigt självförtroende, 3 tycker att den andra partnern är överlägsen känslomässigt/livsstilsaktigt osv - helt enkelt att han eller hon kan lämna dig för något du inte hade kunnat lämna personen för.

Och vem var det som kläckte ur sig att man inte blir avundsjuk på sina vänner? Seriöst, det är klart man blir sotis på sina vänner ibland också. Jag kan bli avundsjuk på i princip vem som helst bara rätt förutsättningar finns (oftast något i stil med att det går jävligt dåligt för mig och någon annan får eller gör allt det jag vill). Det gör mig inte till en dålig människa, och jag vet att mina vänner kan vara avundsjuka på mig också ibland, det handlar ju bara om avund när det kommer till kritan.

Avundsjuka är normalt, naturligt och inbyggt i våra hjärnor. Det samma går för svartsjuka, det är inte något inlärt som hellspawn1 påstår, jag kan köpa att vårt samhälle blåst upp det som med mycket annat men fröet har alltid funnits där. bperb la en ganska bra grund för att påvisa att det hör till naturen och inte bara är ett mänskligt påfund.

hellspawn1

Jag respekterar ditt sätt att se på saken och det är ok för mig att du lever ditt liv på det sättet. Så länge du inte väljer att ligga med min (icke existerande) flickvän och respekterar mitt sätt att se på relationer har jag faktiskt inga invändningar alls. Funkar det så är det är skitbra för dig, men det skulle aldrig funka för mig så jag tänker inte ens försöka.

Det går dock inte att likställa att flickvännen går och sätter på grannen med att hon ibland vill äta hasselnöts kakor. Om hon nu vill äta hasselnöts kakor är det hennes business, jag bryr mig inte om vad hon väljer att äta. Det är hennes ensak, möjligtvis att jag kan råda henne att äta nyttigare för hennes egen hälsas skull.

Om hon däremot är "otrogen", dvs går och sätter på grannen när jag är någon annanstans för att hon hade så himla tråkigt eller whatever.. Då påverkar det mig, för jag kommer att känna mig emotionellt våldtagen och sviken. Detta är mina känslor, jag kan inte kontrollera dem, jag föddes med dem och dem är en del utav min personlighet. Jag anser inte att det är något som jag blivit hjärntvättad till att tro.


Så varför känner jag då svartsjuka som vi kallar det? Varför kan jag inte bara acceptera att hon kan knulla med andra också? Den naturliga anledningen är att min position är hotad.
Om hon haft sex med 10/100/1000 personer innan så spelar det ju ingen direkt roll för mig då dem tillhör det förflutna och inte är ett hot emot vår nuvarande relation (lite hög varning på könssjukdomar där på 1000 dock). Men knullar hon med 10/100/1000 personer samtidigt som vi är tillsammans så är det ju en annan sak. Varje person hon går så långt att hon ligger med är ju ett potentiellt hot emot mig som hennes pojkvän.

Sen finns det ju andra anledningar också. Som beap sa, jag vill inte få syfilis för att hon knullar med YXXY. Och även om hon nu inte skulle få sjukdomar så finns det ju andra mindre lockande saker med att knulla hit och dit i ett öppet förhållande.
Kanske bara är jag, som är lite rädd för "kill baciller" men enligt mig finns det en diffus "steriliserings period" som bör hållas emellan byte utav sexpartners.
Inte vill jag att hon kommer hem på kvällen för att mysa och pussas då hon för cirka 1timme sen gav XYX en avsugning.
Sen finns avundsjukan där också då rätt förutsättningar inte skulle ha så svårt för att uppstå; "jaha, XYXX fick sätta på min flickvän ikväll, det ville ju jag också göra men hon valde honom framför mig ikväll så jag får väll dejta lena handèn istället då."
Det bottnar i samma egoistiska tänk(självbevarande tänk) som att jag inte vill ha könssjukdomar.

...uh, ser mitt inlägg blev cuttat, visste inte ens det postades eftersom jag fick feltext.. D:

Tror jag hade resten utav inlägget i copypaste.. här är den som fanns där iaf.

Och vad är det som egenterligen är fel med en vanligt "vi två" relation, med eller utan svartsjuka?

Det är inte såsom att man blir tvingad att bli tillsammans med någon (finns undantag men det är irrelevant). Det är en frivillig och ömsesidig överenskommelse som ger båda individerna en trygghet som dem troligen inte hade haft om dem varit singlar. Många människor har ett stort behov utav att känns sig uppskattade och älskade, ett förhållande är då perfekt för dem då dem mer eller mindre är garanterade det.

Finns inget som säger att dem som vill knulla runt inte kan göra det? Va singel och/eller hitta folk som tänker likadant som er, finns inget som stoppar er ifrån det. Men hacka inte ner på dem som väljer att ha en pojkvän/flickvän.
Visst, då kan man inte knulla med vem som helst, men å andra sidan har man en stabil grund att stå på. Man vet vart man har varandra.
Det är en mysig känsla det också, och om man någon gång i framtiden vill ha en familj/odla fram knoddar så känns det bra mycket säkrare att göra det i en sån relation än i en öppen.



Misstänker mitt inlägg blev en enda gröt nu men.. det får ni ta.

"det var något slags piller man tog"

wtf ? Det är väl ingen nyhet att man blir mindre blyg om man har poppat några piller!

hellspawn medoria

Jag vet inte riktigt. Jag vill säga att ni är kännslokalla robotar fast ändå inte. jag förstår erat tanke sätt. eran logik. MEN jag tror fan inte att det skulle funka i praktiken.

Jag har själv studerat och läst en del om förhållanden och svartsjuka etc. Om man lyckas att tänka logiskt på denna front, så mår man bra. Om det inte finns någon osäkerhet så mår man bra. Dock tror jag att det finns väldigt VÄLDIGT få människor som klarar av det. Jag vet att jag själv inte gör det. Jag menar, vi är människor , vi har kännslor som är skapade av en anledning. Inte iskalla robotar som tänker logiskt i förhållande relaterade situationer, och ja det är klart att vi är indoktrinerade i allt från film till media att man ska ha kännslor osv osv osv. MEN jag tror ändå att det har suttit kvar längre än våran tid. Tror det fanns redan back in the grottmänniska tid.

säkert mycket som "make no sence" , men jag hoppas ni förstår mitt tankesätt.

frid//

bajskorv aka vroksjab

Hellspawn
Så du blir inte alls svartsjuk när två killar spänner på din flickvän som du är kär i framför ögonen på dig, utan du menar att du skulle va helt cool med det?

Polygami funkar ju, för då lär du ju ha någon att bli gammal med eller? Och säg nu inte flera stycken för de flesta människor inser faktiskt under sitt liv att de vill ha EN de ska dela livet med.

OKEY!

Två alternativ: antingen så är det pga av ens dåliga självkänsla.
ELLER : för man playat och varit sneaky själv..därför litar man inte på någon för man själv vet vad man är kapabel till..

Argghh...skärpning!

Shit...nyss förlorat mina drömmars tjej pga svartsjuka...vi var ihop i 1 år och 8 månader när hon gjorde slut pga av mkt bråk, svartsjuka osv....fastän vi inte vart ihop på 3 månader så har vi snackat en del, man har märkt att en del av henne velat ha tillbaka mig men jag har gått runt osäker, spelat upp scenarion i mitt huve och överanalyserar allting hon säger och gör.
idag ringde jag en bekant som var på samma fest som henne för att se vad hon gjorde då jag var orolig. sen går han och säger det till henne. hon vill nog aldrig mer snacka med mig och hon sa att det aldrig kommer bli nåt igen, och den här gången lät de verkligen som om hon menade det.

vi har haft det hur grymt som helst i vårt förhållande med få stunder av fyllegräl och svartsjuka som pajat en hel del. det är så otroligt svårt att vara svartsjuk det är verkligen en sjukdom, man blir besatt och det går inte att bota det. jag tror på det ni skrivit, att man är osäker på sig själv, jag ser henne som "bättre" osv....önskar man kunde radera sin svartsjuka, så hur fan ska man göra?????

det är så otroligt svårt att vara svartsjuk det är verkligen en sjukdom, man blir besatt och det går inte att bota det.

hm, om du ser svartsjuka som ett kroniskt tillstånd kanske du bör hålla dig singel...

Folk här verkar tro att vi som är svartsjuka VILL vara svartsjuka. Men så är verkligen inte fallet. Jag är brutalt jävla svartsjuk, och lider nå'så inåthelvete av detta. Det finns stunder då detta bryter ner mig själv psykiskt och jag hamnar i långa depressioner (som nu ungefär).

Jag vill inte vara svartsjuk, men dom gånger jag tänker "om jag inte hade varit svartsjuk" så är jag rädd att jag inte skulle bry mig alls, och bara vara allmänt lös. Och det vill jag inte.

Jag vet inte vad jag ska göra åt min svartsjuka.
Är jag nykter så mår jag dåligt.
Använder jag diverse berusningsmedel så mår jag bra i ungefär en halvtimme - sen börjar jag tänka och mår riktigt mycket sämre än vanligtvis.
Jag känner att jag har jävligt svårt att snacka med nån Face to Face om min svartsjuka eller andra diverse problem som jag känner att jag lider av. Så jag vet inte direkt om jag skulle kunna söka hjälp för det.


En käftsmäll o några piller vill jag ha en julklapp.

Jag vill inte vara svartsjuk, men dom gånger jag tänker "om jag inte hade varit svartsjuk" så är jag rädd att jag inte skulle bry mig alls, och bara vara allmänt lös. Och det vill jag inte.

så att vara svartsjuk är ditt sätt att bry dig, eller hur missuppfattar jag nu?

Nej, jag vet inte riktigt hur jag ska säga.
Men om jag inte hade varit så svartsjuk så vet jag inte hur jag hade varit eller betett mig i ett förhållande.
Svartsjukan kan göra mig till en toffel, likväl ett vrak.

Aa jag vet inte ens vad jag ska skriva, haha.
Jag är en röra just nu, hehe.

Chaplyn

hur menar du att svartsjukan gör dig till en toffel?
menar du att du gör fina saker för din partner för att behålla henne? för att du känner dig ovärdig och tror hon ska gå till någon annan annars?

Misery_chick: Man märker att du inte för fem öre kan sätta dig in i vår situation. Att vara svartsjuk är att bry sig för mkt, att vara orolig för att det värsta scenariot ska slå in. Det går väl att bota men det är sinnesjukt svårt. Det är ett personlighetsdrag. Jag är passionerad i det jag gör, jag bryr mig för mkt, alldeles för mkt och jag mår dåligt när det kommer upp scenarion i mitt huve som verkligen känns att det finns en chans att det sker. För hur många är inte otrogna? Överallt ser man folk strula me sin partners kompis och sen ljuga om det, det är en så enkel och vanlig grej egentligen.

daNtU P22

jag märker att du läser in alldeles för mycket i det väldigt lilla jag skrivit i den här tråden, på vilket sätt skulle er situation vara så underlig i mina ögon?

och jag måste säga att

Att vara svartsjuk är att bry sig för mkt

är enligt mig rent jäkla strunt, att jag inte är svartsjuk innebär inte att jag bryr mig mindre om min man, det innebär att jag litar på honom.

Okej, att vara svartsjuk är ETT sätt att bry sig. Om du litar på din man, och inte är svartsjuk, de är klart att de inte betyder att du bryr dig mindre. Svårt att förklara men man bryr sig för ofta om man är svartsjuk? Man bryr sig mkt om negativa tankar? Väldigt svårt att klä den här känslan i ord.

Jag helt och hållet på ditt spår och din sida daNtU P22.
Misery_Chick - du behöver inte spela dum. Det var ingen som sa att ni som inte är svartsjuka bryr er för lite. Men vårat problem är att vi tänker FÖR MYCKET. Och bryr oss för mycket, gällande ALLT. Sånt som en "vanlig" människa kanske inte skulle bry sig om eller ens lägga märke till kan få en svartsjuk människa att ligga sömnlös.

Jag vill inte ta nåt exempel för då misstolkar du väl det också.
Men försök förstå.
Man är bara jävligt sårbar som svartsjuk.

att man tänker för mycket och bygger upp katastrofscenarion i huvudet och gör sig själv helt galen av oro kan jag förstå, men att svartsjuka skulle vara ett sätt att bry sig håller jag helt enkelt inte med om, det handlar inte om att jag inte förstår hur du menar, jag håller helt enkelt inte med.

...om ni inte med "bry sig" menar att lägga för stort fokus på vad andra ser som småsaker, då kan jag hålla med.

Chaplyn: okej att du inte vill vara svartsjuk, men att du inte kan göra något åt det är skitsnack. det är bara söka upp första bästa psykolog och börja prata om orsakerna till hur du känner som du gör, vad som triggar det osv. man skulle kunna använda din ursäkt för kort sagt vilken destruktiv känsla som helst och hur fan skulle världen då se ut?

Jag känner mig som den ledsnaste, mest ångerfulla människan i världen. Jag behöver hjälp fan med svartsjukan. Är det dyrt att anlita en psykolog? Svartsjukan är en förbannelse. Ibland kan man inte hjälpa vad hjärnan tänker eller gör. Det kan ha vart tidigare saker i mitt liv som gör mig svartsjuk, saker som steg för steg gör hjärnan till en tänkande, oroad, överanalyserande maskin. Den kanske var programmerad redan dagen jag föddes, det kanske var ärftligt. Jag vet inte men jag vill verkligen bara att det ska försvinna.

jo du kan visst hjälpa vad hjärnan tänker att göra, du behöver bara kanske lite hjälp. destruktiva tankar poppar bar inte upp av sig själv helt plötsligt, dom kommer närman mår som dåligast och då inte bara på grund av en sak, utan pga flera bidragande orsaker. hur dyrt det är att gå till psykolog varierar, det finns en psykologtråd, sök i forumen, det fanns bra tips där.

Jag var svartsjuk back in the days.. Men nu är jag inte det längre. Då var jag osäker, nu är jag självgod.

medoria F26

jag önskar att jag kunde tänka som dig, men det går inte. Sen kan jag tycka att du tar lite för lätt på saker. Som att t.ex. att det skulle va ok om din partner hade sex med nån annan? osv osv osv.. o inte bli sårad? ok, jag fattar att du säger att "jag kan inte göra något åt det ändå etc." men vafan? har du inga känslor om du lägger bort ditt lokiska tänkande ett tag?


AEAP

jag tänker som dig, och håller med dig nästan till 100%, du tänker mer emotionellt än medoria..


jag förstår vad ni båda säger.. dock är jag nog mer på AEAP:s sida.. även fast jag kanske inte hade velat vara det alltid.


/M

wetbo: för mig går tillit bortom sexuell attraktion. vi talar om det ideala förhållandet, och i det förhållandet är man helt öppen mot varandra. i ett sånt förhållande föreställer jag mig att det inte har någon betydelse om jag råkar vara attraherad av någon annan, eller om min partner är det, eftersom det inte är något mer än bara attraktion. det finns annat i ett förhållande som jag värdesätter mer än sex, och monogami. även om jag hade ett öppet förhållande, skulle min partner kunna vara otrogen mot mig, eftersom det bygger på 100 procentig tillit. det skulle såra mig mer, än att någon har varit otrogen mot mig, oavsett hur han eller hon varit det. jag tror också att mycket otrohet beror på att man är för rask med att sätta en stämpel på sin relation. så snart man gör det blir det så blir det genast fasligt mkt mer spännande att titta på andra för att man vet att man inte får.

Min svartsjuka kan eskalera något så inåt helvete grovt ibland. Kan fortsätta med att säga att det har bara påbörjat och avslutats inuti mitt huvud och inte låtit det gå ut över någon annan.
Har alltid tyckt att det är ett problem förut men övergår nu istället till ett självmant experiment till att se hur långt jag är kapabel till att gå i mig själv.

Jag e fan sjuktligt svartsjuk jag med... kan missuppfatta minsta lilla grej. det suger :)