Jag förstår inte det argument vissa har angående självmord. Kanske är det jag själv som är udda och har konstiga argument, men för att stycka upp det som jag kommer på just nu: Det är fegt säger vissa, men på exakt vilket vis då exakt? För det första finns det ju inget modigare än att ta sitt liv eftersom det är det ultimata beviset att man inte har någon fruktan och därmed knappast är feg, men sen finns det feghet i "fly från sina problem" och då undrar jag: Vem är du att kalla någon feg för det? Vem är du som tror du är fullt insatt i hans/hennes problem? Kanske det var hans enda alternativ? Kanske gjorde han/hon det för att andra skulle slippa lida? Fysiskt, mera psykiskt, ekonomiskt eller vad som helst? Kanske han räddade 10 genom att offra sig själv? De flesta "offrar sig" ju för ett högre syfte, oavsett om det är individuellt eller mera genomgripande. Ja, kanske man flyr, men kanske man löser problemen och tar uti med dom en gång för alla. Det är fegt att lämna sin familj? Ja.. kanske, men kanske hade han/hon redan gjort det, fast inte fysiskt? Kanske hade den personen verkligen inget val? kanske var den personen dödligt sjuk? Kanske var den personen helt enkelt nyfiken på döden (ja det har hänt) ? Vem är folk att döma någons handlingar som feghet på det viset? Det finns INTE ALLTID andra lösningar, oftast, men knappast aldrig. Ekonomiska skäl kan vara en anledning och då säger folk kanske "fegis" som inte kunde stå ut med att bli utblottad, men tänk då att det finns folk som ordagrannt LEVT på sin framgång och hela deras identitet har setat i det och det har varit deras liv, ORDAGRANNT och om det försvinner så försvinner meningen med att leva för dom eftersom ALLA deras ideal och värderingar blir svikna och lika kan det vara för t.ex. dansaren som blir förlamad eller pianisten som förlorar en hand.. ja ni förstår... Jag stör mig så enormt på folk som dömer ut det som feghet utan att veta anledningarna. Vissa är fega kan tyckas eller att det gjort steget lite väl lättvindigt, men uppenbarligen inte eftersom ingen begår självmord för att de har en dålig dag, i alla fall inte mentalt stabila människor och nu kommer folk säga att ingen mentalt stabil människa begår självmord, men det tror jag är fel. Ingen blir mentalt sjuk över en natt eller en kortare period och bara går i graven med vilje bara för att. Mentalt sjuka har kanske lidit av obotliga sjukdomar som schizofreni eller liknande och begår självmord, kanske för att hindra sig själva från att skada andra, kanske för att fly från sjukdomen, eller kanske t.o.m. för att sjukdomen (röster?) säger det till dom... Kanske vill de ta livet av sig för att häva någonting eller för att det kämpar för någonting eller tar avstånd från något och i protest gör något eller liknande... Sluta döm folk för deras val över hur det slutar sina liv, för om folk ska ha rätten att leva sina liv precis hur det vill måste de besitta rätten att bestämma hur det själva vill dö (ja, jag är för aktiv dödshjälp) och jag tycker inte att någon ska döma folk för det eller kalla dom för fegisar eller liknande. En person med självmordstankar behöver självklart hjälp om det går att få, men att folk har åsikter som vissa uppenbarligen har driver dom att agera i det tysta, för vem vill väl kallas för fegis?
Jag kanske inte alltid har rätt, men jag har då fan aldrig fel!