Sömnparalys, "den gråa zonen"

Länk till http://blog.aggeman.se/2008/06/ett_bra_exempel_pa_somnparalys.html


Känns som tråden borde ligga i Vardagsfilosofi. Har tyvärr inget annat vettigt och tillägga.

Jag har varit med om en kort sömnparalys då sinnet var helt vaket men allt var svart och jag kunde inte röra kroppen alls. Kändes som jag föreställer mig att det känns att vara levande begravd. Det var en panikartad känsla men varade i max 10 sekunder innan jag vaknade. Dock 10 jävligt långa sekunder.

Inga hallocinationer i samband med sömnparalys dock.

jag har fått sömnparalyser ett tiotal gånger, har dock aldrig upplevt några visuella hallucinationer utan bara förnimmelsen av att någon står bredvid sängen och vid ett tillfälle hade jag även ljudhallucinationer. det sistnämnda var rätt nasty...låg och sov bredvid min sambo (dåvarande flickvän) och vi hade inte varit tillsammans särskilt länge, sen när jag vaknar mitt i natten med en sömnparalys så hör jag henne rabbla en massa saker. bl.a upprepades frasen "jag är djävulen" gång på gång. brukar vara rätt nojig när jag vaknar ur sömnparalyser i vanliga fall men fyfan vad stirrig jag var efter det där...gick upp och la mig i soffan i hennes vardagsrum istället och somnade först efter någon timme när rädslan hunnit lägga sig.

det värsta stället jag haft en sömnparalys på är utan tvekan en källare i en tom föreningslokal mitt ute i skogen utanför övik. hade praktik på en skola där ute och sov ensam i källaren på det där huset som dessutom hade massa skumma ljud för sig, rör som small till en massa osv. så det var jobbigt nog att sova där utan sömnparalyser. det hände dessutom 2-3 ggr under samma natt vilket aldrig hänt mig förut.

alltid grymt obehagligt när det händer, så sjuk känsla av att vara vaken men ändå inte...att verkligen försöka röra på sig och känna ångesten smyga sig på en när man inte kan röra en muskel. i synnerhet när man har en stark känsla av att någon står bakom ryggen på en, man försöker vända sig om för att se vem det är men det går inte...näe fyfan alltså, hoppas att det aldrig händer mig igen. var nog över ett år sedan det hände sist iaf!

Länk till http://www.whoa.nu/forum/ovrigt/vardagsfilosofi/619719/1.aspx

Kommer ihåg den här historien, stackarn lär ha sovit med tänd lampa efteråt.

Jag var med om att det stod ett gäng utanför mitt sovrumsfönster (BV). De slog på det, skrek åt mig att komma ut osv. Eftersom jag var sömnparalys kunde jag inte ställa mig upp och springa iväg, inte heller ropa på hjälp eller nått. Låg bara och kollade på fönstret och såg skuggorna utanför. Efter kanske (vad som kändes som) 15 minuter hör man "NEJ NU JÄVLAR" och en tegelsten flyger in genom rutan och typ tio pers hoppar in och ställer sig runt mig. Sen vaknade jag till. Blev ingen sömn den natten kan jag lova :)

Diellatot

Vad gjorde du med snubbarna som kom in genom fönstret då? :O

Dieallot, ahahahahahah WHAT!?

Fan hände sen då? Blev du robbad? Festa ni en sönderslagen lägenhet? Blev du analt antastad av en dvärg?

Fast jag tror att Dieallot menade att han drömde om det i sin sömnparalys, men det framstår som att det var verkligen massa folk utanför :P

Ja alltså, duuh :)
Det hela var såklart en dröm, men jag var fan vaken. Sömnparalys är fuucked up.

Jag har varit med om det ett par gånger, en gång med avsikt.
Det va som att vara i en dröm fast jag kunde kontrollera precis allting, bygga om hela sceneriet, röra mig helt fritt etc. Heeeelt sjuk känsla. Fantastiskt.

kallemio: det du pratar om är klardrömmar. Lucid dreaming. Inte samma sak som sömnparalys. Snarare den direkta motsatsen.

Aha trodde det va typ samma eftersom man är helt vaken och inte kan röra sig

kallemio: jag förstår vad du menar. det är ju snarlika tillstånd. Skillnaden är att lucid dreaming är en jävligt trevlig upplevelse, och sömnparalysen är fruktansvärd ;)

Jag fick det jätteofta när jag bodde i en gammal lägenhet i Tullinge, aldrig när jag bodde i en nybyggd lägenhet i Karlstad. Någon gång har jag fått det hemma hos mamma o pappa i Dalarna.

Läskigast var när de gångerna som någon satt på sängkanten, eller stod brevid sängen, och kollade på mig.

Förnimmelsen av något otäckt, odefinierbart väsen som är närvarande i rummet, och upplevelsen av att något håller fast en, är de mest utmärkande dragen hos sömnparalys, eller som fenomenet kallats i äldre tider, att ridas av maran. Här illustrerat av John Fuseli.

Själv har jag upplevt det ett par gånger. För mig inträffar det oftast när man är mycket trött och "pendlar" mellan vakenhet och sömn, typ när man ligger utslagen i soffan och småslumrar eller när man har svårt att somnra ordentligt på kvällen. När jag expermenterade en del med droger för ett par år sedan hände det ofta. Vid ett tillfälle kändes det som om jag låg fastnaglad i flera minuter, jag hörde vågbrus i bakgrunden och olika scener från mitt liv då jag gjort dåliga saker/ saker jag skäms för passerade i revy och jag hörde röster från folk jag kände. Ganska obehagligt. Oftast brukar jag dock inte vara rädd efteråt, ser det mer som en "skum grej".

Kom in ett gäng pirater i mitt rum och krävde mig på pengarna min mamma var skyldig dom. Dom satte sig runt mig i sängen en med ett svärd mot strupen därför kunde jag inte röra mig.
Den där känslan av att inte kunna röra sig är förövrigt väldigt lik när man ska springa eller göra nåt i drömmar. Nånstans vet/känner man att kroppen är avstängd.

jag har haft ett oräknerligt antal sk sömnparalyser, inte allt för sällan flera per natt. hursomhaver, efter att ha upptäckt att jag såg genom soffan en av de senaste gångerna - bokstavligen rakt genom den, tänkte dock inte på det förrän någon dag senare - så har min personliga uppfattning gått mer mot att man faktiskt drömmer att man är vaken och inte tvärtom. den gången sprang en liten alien mot mig, skrämmande lik 'elvis' i perfect dark :D

för att sätta det i kontrast till en vanlig klardröm så drömmer man att man är vaken utan att vara medveten om att man drömmer kontra att man är vaken i drömmen men medveten om drömmen.

blev kanske inte så tydligt, det jag ville ha sagt var att jag inte längre tror på sömnparalysen som ett gränsland mellan dröm och vakenhet i den mening att man är vaken men ändå inte, utan snarare som att det vakna tillståndet är en dröm i sig. Vettefan om det blev klarare, dom som upplevt både klardrömmar och sk sömnparalyser förstår nog vart jag vill komma.

Detta händer mig med jämna mellanrum, jättejobbigt.

Ett exempel är då jag har sovit dåligt då jag var ute o festade kvällen innan, jag "vaknar" efter bara någon timmes sömn och ögonlocken känns sjukt tunga, jag får bara upp dom halvvägs och kan inte röra en fena, försöker lägga av något ljud men det går inte, ögonlocken skakar för att jag försöker med all min kraft att få upp dom, röra mig och vakna till liv, men då, helt paralyserad känner jag hur min kropp börjar vibrera, mer och mer och till slut vibrerar riktigt rejält (nästan studsar upp och ner i sängen) och känner hur kroppen börjar röra sig neråt sängen.

Jag vibrerar ner mot långsidan av sängen och jag känner att det måste ta stopp för mina ben har ingenstans att ta vägen men jag fortsätter vibrera ända tills hela min kropp har "skakat" ner från sängen, då känner jag en stark vindpust i mitt ansikte och jag vaknar i min säng. (Fråga mig inte varför vindpusten väckte mig och inte vibrationerna :P)

Jag ger mig själv en snabb lavett för att vakna till liv och det kändes jävligt skönt kan ni tro. :P reser mig upp och går och dricker 2 stora glas vatten och går o lägger mig igen...

Hej!
Jag har inte sett någon dämon eller varelser..men jag har känt mig angripen.. som att någon slänger mig feam o tillbaka och tar stryptag på mig! ..men jag brukar blunda..vill inte se nåt :S

Mitt ex upplevde nagot liknande en gang. Hon dromde att hon lag halvvaken med ryggen mot sin dator, i sitt rum. Och att det hela tiden kom nagon in och ut ur rummet och holl pa och fiffla med datorn. Hon kunde bara se skuggorna framfor sig och hon kunde inte rora sig, hur mycket hon forsokte.

Det var det laskigaste hon varit med om sa hon.

Men varst ar ju anda att slass i drommar. Vet inte hur manga drommar jag haft dar jag bara velat kura sonder folk. Men nar jag tar i allt vad jag kan for att boxa dem, sa blir det bara sanna lazy punches med halvspand nave.

BC, ja det är småläskigt, särskilt när man inte vet vad det är. Med det inte sagt att det slutar vara läskigt, när paniken kommer är det inte mycket man kan göra åt saken, däremot så är det något lättare att inte drabbas av panik när man känner igen situationen och vet vad det är :)

Hah, när jag slåss i drömmar brukar jag ibland slå på riktigt. Jag har lyckats med konststycket att sparka mig själv ur sängen, det är fan inte att leka med ;)

hahha:D aa de där me lazy punches känner jag igen, fett jävla frustrerande e de..

De där me sömnparalys upplevde jag senast igår natt.. Va fett trött och jag gick och la mej.. Plöstsligt vaknar jag upp men jag kan knappt öppna ögonen och kan inte röra mej, däremot känner jag sånt tryck mot mina vrister som om ngn höll fast dem.. jag kämpar som fan men inget händer, detta kanske håller på i 30 sek, fast jag har ingen aning, kände så iaf.. Så efter den tiden så lyckas jag öppna ögonen och jag tittar typ i ögonvrån och ser att de står ngn vid sängkanten så jag försöker att skrika som fan men inget händer men väl efter 5-6 försök så får jag ut ett litet stön och helt plötsligt släpper allt och jag kan röra mej igen...

De va riktigt fett jävla otäckt, första gången jag upplevde det.. Kmr ihåg att för typ ett år sedan så berätta min polare ngt liknande ba jag trodde han drömde.
Så detta kan åxå påverkas av droger lr? Isf, e de sista jag röker från och me nu.. Seriöst för jag vill inte uppleva det igen..

kollade in den hemsida högst upp, fan visste inte att detta e en sjukdom jue? Fan e äckligt jävla nervös av att detta ska fortsätta nu, finns de ngt botemedel mot det?

Kurac
ett sunt leverne brukar kirra det mesta. sjukdom vet ja inte heller om det är särskilt korrekt att kalla det, men jag är ingen läkare.

Jag har varit med om det en gång. Det hände ganska snart efter det att jag läst om sömnparalyser och fått veta vad det var.
Jag hade sovit ganska dåligt den natten och sen vaknade jag upp och kände att det inte gick att röra sig, jag kände en panikkänsla i någon sekund sedan kom jag på att det måste vara en sömnparalys jag upplever. Jag försökte att börja röra mig, men funkar inte, så jag spänner kroppen så pass mycket att jag börjar darra. Det var väldigt ansträngande så efter en 10 sek så måste jag sluta och då känns det som det är på väg att försvinna, spänner kroppen igen och då kan jag börja röra mig efter ett tag.
Det kändes lite obehagligt, men jag blev nästan glad över att få ha upplevt det eftrsom jag läst om det och tyckte det lät spännade och intressant. Jag såg inte någonting eller kände någon närvaro, hade kanske varit annorlunda då.

hahah:P aa de kan jag lova dej att de e jäävligt äckligt när känner att ngn ba står halvmetern ifrån en..

iaf, tyckte de va fett äckligt dagen efter och allt mmen nu av ngn anledningen, när jag läste om det å så, så tkr ja inte de e så farligt längre, känns som om jag e beredd om de skulle ske igen och så..

Jag hade en sömnparalys (antar jag) för några månader sedan.
Jag var hemma från skolan eftersom jag var sjuk, lite febrig och allt sånt.
Jag låg i sängen och kollade på TV och slumrade till. Då såg jag rummet, exakt som det är i verkligheten fast det kom en äcklig brud som såg ut ungefär som The ring tjejen krälande emot mig. Och där låg jag paralyserad tills hon var ganska nära, då vaknade jag och rummet vad helt tomt.
creepy!

Drabbas av sömnparalys allt som oftast, men beror på att jag har fan ingen dyngsrytm att tala om. Sover riktigt illa, och somnar aldrig in på djupet.

Några av dem äckligaste sakerna jag har varit med om är;
Detta hände förra sommaren, jag och min dåvarande flickvän hade gått till sängs. Hon brukade hålla om mig tills jag somnade in, jag var nämligen rädd för att sova. Vaknade alltid i panik, kändes som att hjärtat skulle lägga av. Den hypnagoga hallunicationen började denna gången i samband med detta, återigen kändes det som att hjärtat skulle lägga av och jag hade andnöd. Jag försökte öppna ögonen, jag slet som ett djur för att försöka få upp ögonen, slet som ett djur för andas, slet för att kunna sätta mig upp. Jag var helt säker på att jag skulle dö. Det var precis som att något höll ner mig i sängen. Till slut lyckades jag sätta mig upp och andas ut, då hela processen började om. Där låg jag igen, trodde att jag hade vaknat upp ur sömnparalysen, men icke! Det började om samma sak igen. Den tredje gången det hela startade om, precis som att någon hade loopat skiten. Jag tog i för kung och fosterland, skrek att min flickvän skulle ringa ambulansen att jag inte kunde vakna. Jag brände allt jag hade och försökte resa mig upp på nåt och ta mig mot sovrumsdörren, det sjuka var egentligen här att jag var vaken i hjärnan och på något sätt försöker få fram att jag inte kan vakna. Jag var medveten om jag hade sömnparalys och hade fastnat i skymningslandet. Hur som helst så lyckades jag slita mig upp ur sängen ställa mig på fötterna, men hade ingen kraft. Kändes som att jag var döende och föll som en fura rakt ner i ett sladdhav av diverse kontakter. I samma sekund som jag slog i golvet vaknade jag upp och skrämde livet ur henne, jag har nog aldrig tagit ett sånt djupt andetag i hela mitt liv. Jag hade tårar i ögonen och berättade vad som hade hänt. Sen tror jag inte att jag sov mer den natten, alldeles för skraj.

Sen andra massa sjukt skit. Fast det som återkommer mest är att man tror att man går upp, i olika tappningar. Ibland är jag medveten om att det är en paralys från start ibland tar det en stund. Det bästa man kan göra att bara vänta ut det, inte drabbas av panik. Det är egentligen bara så enkelt som att kroppen inte hunnit sätta igång, trots att hjärnan har det. Dock är ju hypnagogerna aldrig kul. Skulle fan kunna skriva en mindre bok om allt jag upplevt.

Kändes någon gång, som att jag upplevde två tidsrymder på samma gång. Ett paralellt universum. Vet inte det är möjligt eller om man bara är hokus pokus i skallen!

PEACE!

Min kompis (vi snackar ofta om udda saker) hade en sömnparalys med förnimmelsen/åsynen av en diffus men grotesk varelse i mörk kappa, som på något sätt övervakade honom i rummet - samt att han kände att varelsen "höll kvar" honom där på något sätt och/eller kanske drog i honom.

Själv har jag upplevt vanlig sömnparalys, dvs. varit fullt vaken och medveten men utan att kroppen "kopplats på". Som att vara förlamad alltså, och jag fick "kämpa" - anstränga mig mentalt typ för att synka så att man återfick rörligheten igen.

Dessa fenomen har kopplats till det man förr kallade nattmaran, eller incubus/succubus (manliga elller kvinnliga onda väsen) som antingen har sex med den sovande eller sätter sig över och kväver denne. Länk till http://en.wikipedia.org/wiki/Incubus

Det finns modern forsking som har kommit med teorier om hur detta tydligen ganska vanliga fenomen (eftersom många verkar ha upplevt det) uppkommer i hjärnan.

Alternativa teorier finns om parallella dimensioner, och hela David-Icke-reptilerna-grejen.

jag har fått sömnparalys när ja varit hemma o varit sjuk o somnat o vaknat.. men när ja fått det har ja aldrig hallicunerat sådär att det kommer folk som närmar sig.. utan ja bara vaknar o kan inte röra mig.. äckligt med hallucinationer

Frågan är ju hur du vet att du är vaken och inte bara drömmer att du är vaken :)

Får också sönparalyser och tror att hjärtat stannar, lungorna lägger av och att jag håller på att dö. Det är jävligt obehagligt! Det värsta är att det som ngn sa börjar om efter att man tror att man har vaknat.

Kan det inte ha lite med ångest och liknande att göra?

Jadis

Jo ångest spelar nog sin roll i det hela..

jadis F22,
det kallas för dödsångest, och det är inget vidare att lida av vill jag lova.
min närmsta vän blev av med den under ett svamp rus, visserligen låg han och grät och trodde han skulle dö i ungefär ett halvt dygn, men när han kom tillbaka var han kvitt den där jävla ångesten iaf.. han brukade vakna innan och resa sig å bara sticka iväg, eller så skrek han rakt ut.. skönt att bli kvitt skiten
jag hade dödsångest när jag var liten, men den växte jag ifrån nångång som tur var, det är riktigt obehagligt

Pusherman
Jag avundas er som hade en normal period av dödsångest i barndomen. Har haft det mer eller mindre sen jag var 5 år. Jag gick till en kurator när min pappa dog för ett par år sedan och det hjälpte tills nu när det har börjat komma tillbaka.

Om jag hade lite mer belägg för att det hjälper att mumsa svamp så skulle jag överväga det.

jadis F22, käka inga svampar! visserligen fungerade det för min polare, men det betyder inte att det fungerar för dig.. du kan lika gärna Förvärra din dödsångest
vad du behöver är någon som kan hjälpa dig med att bli "ett" med din död så att säga, du behöver "ta livet av dig" Psykologiskt
så du förstår vad som väntar dig Fysiskt, tyvärr är det extremt svårt i nyktert tillstånd :/

eller ja, "extremt" är väll kanske inte direkt rätt ord, men Krångligt eller nått passar nog bättre
för det är Absolut möjligt att utföra och uppleva samma sak när man är nykter, det är väll egentligen som så att man behöver en del träning innan man klarar av det typ
att "ta död på sig själv" är egentligen nästan samma sak som att "bli ett med allt", man måste komma förbi sig själv och sitt 'rationella tänkande', man måste nå ett tillstånd utav Objektivitet i motsats till ens vanliga Subjektiva tänkande..
gör man det "naturligt" eller "nyktert" så är det lite krångligare än om man gör det påverkad utav diverse substanser, men det är Full möjligt båda vägarna.,, det svåra är att hitta någon som kan visa en HUR man bör gå till väga
dödsångest är otroligt vanligt idag, ni är inte alls ensamma om att uppleva det.

Pusherman
Jag ska inte käka svamp =) Ja, det är förbannat krångligt.. Vet inte riktigt hur jag ska börja "ta tag i det" heller.

jadis F22, det enda egentliga tips jag har är väll kanske att studera olika kulturers syn på döden. egypterna och maya indianerna osv hade en hel del intressanta teorier å skit ..
ju mer du Tänker på saken i nyktert/vaket tillstånd, ju mer van blir du "psykiskt", i början lär det nog säkert bli värre under sömnen osv, men efter ett tag när du har studerat saken så kommer dina drömmar förvandla sig till något helt annat.. någonting alldeles fantastiskt faktiskt! :)
studera även Egypternas gamla formel IAO (Isis Apophis Osiris)
där finns det sjukt mycket bra att lära sig!

hoppas du får ut nått av det jag skrev, det som har fungerat för mig behöver ju tyvärr inte nödvändigtvis fungera för dig :(

Tack för tipsen. Jag har tänkte på att studera kulturers/religioner på döden men det har inte riktigt blivit av. Ska nog vänta tills sommaren kommer innan jag sätter igång. Känns som att det är lite skönare att ligga i en hängmatta med sol när man ska filosofera över så djupa ämnen än att göra det i vintermörkret.

jadis F22

Jag hade sagt till polarna och familjen att jag skulle vara iväg i en vecka och ta ledigt ifrån jobbet. Under den veckan så ställer du om dygnet och går omkring ute under nätterna tills solen går upp eller tills du tröttnar.
Detta är ett bra sätt att bryta sig ur kognitiva mönster.
det kan ju vara så att du är inne i en dålig spiral som du behöver bryta.

Sen när veckan har gått känner du förmodligen dels att det är skönt att vara tillbaka i den vakna världen sen känner du nog också att du har brutet dig ur vardagen för en stund och fått ett nytt perspektiv.

Sömnparalys har jag varit med om ett flertal gånger, dock aldrig fått någon form av hallucination (peppar peppar), men själva paralysen är tillräckligt obehaglig bara den, fyfan.

vet inte om det är sömnparaplys men jag låg iaf i min säng o tänkte nu ska ja slappna av o somna in. kändes som hela kroppen domnade bort och efter ett tag helt plötsligt är det typ som "min" arm flygger upp fast den ser helt jävla äcklig ut typ grå smal o slemmig och typ river framför mig och sen vaknar jag till och kan fan inte somna.. och det lät något konstigt..

lyssnar lite på the millennium tapes nu hoppas komma kunna berätta om en astral resa väldigt snart =)

Kan man röra sig i en sömnparalys? För de två gånger jag har vart med om det så har jag satt mig i hörnet av rummet där sängen står och skrikit typ. Heter det nåt annat då eller är det paralys?

hörde om nått test här om dagen. Då en skeptiker gjorde ett test med folk som sa sig kunna lämna kroppen under sömnen.. Så dom fick en uppg att säga en sifferkod som låg långt uppe över deras sängar. första andra tredje dagen kunde dom inte säga nått 4,e dagen kunde en kvinna berätta koden för projektledaren. lite tufft.

Men varst ar ju anda att slass i drommar. Vet inte hur manga drommar jag haft dar jag bara velat kura sonder folk. Men nar jag tar i allt vad jag kan for att boxa dem, sa blir det bara sanna lazy punches med halvspand nave.

haha kanner igen det! En annan sak som ar sjukt storigt ar nar man blir jagad eller maste rymma men nar man springer ar det som att springa i vatten.

vet inte om det ar somnparalys men sov en stund efter skolan idag och nar jag vaknade kunde jag inte rora mina armar.. tog typ 5 sek innan det slappte. Ratt kul kansla, men vill inte vara med om en "riktig" somnparalys.

En kompis till mig berattade en gang att nar han vaknade sag han jesus i taket och ett skrik ekade i hela huvudet och han kunde inte rora sig eller skrika.. Efter 20-30 sek vaknade han helt kallsvettig.