Att börja om i en ny stad

Jg flyttade till Paris, bodde i en liten stad på 40 000.

jag känner såhär det är ju lite annorlunda med att det är ju inte folk som ringer dig lika ofta och vill hitta på något som det var hemma i sverige.

men jag gillar här kan man vara hur man vill. här är det inte lika mycket skitsnack och sånt som det gärna kan bli i en liten stad.

Paris vilken dröm!

"men jag gillar här kan man vara hur man vill. här är det inte lika mycket skitsnack och sånt som det gärna kan bli i en liten stad."

word på den, här går det inte att göra någonting utan en massa skitsnack, klart det är drygt men ska man låta skitsnack ta ner en lär man va rätt svag

Jag flyttade från Lund till Göteborg. Det första jag såg till var att jag inte flydde, utan jag trivdes i Lund och med tillvaron. Men ville ta ett steg framåt.. i Göteborg kände jag ingen. Hade varit där 2 gånger tidigare och gått på Liseberg. Men jag kände ändå att det var en stad för mig.

Så jag flyttade och började på lärarhögskolan. Minns fortfarande bilden jag hade av göteborg då, för 4 år sen. Jag hittade inte och internet var min bästa vän för att luska ut var saker låg. Nu hittar jag som baksidan på min hand. Det var omöjligt att inte hitta kompisar här.. och tack vare att jag hoppade av lärarhögskolan, en utbildning till plus började på min sista har jag fått många vänner. sen hittar man vänner på klubbar som gillar samma musik.. sen vänners vänner. sen flickvänner och pojkvänner..deras vänner osv.

nu är detta mitt hem. det jag saknar är familjen. men det blir mer kvalitetstid när man väl träffas.. och mycket telefonsamtal.

jag rensade upp bland mina vänner i Lund innan jag flyttade, för mycket dålig energi. Så mina bästa vänner hör av sig och jag hör av mig till dem.. när vi träffas känns det som tiden stått stilla och vi vet var vi har varandra.

det beror på vad du ska göra? ska du plugga? jobba? annars så kommer du ju automatiskit få nya kontakter på de vägarna. men det e ju endå skönt o börja från scratch o bygga upp sig själv helt.

corpius
hur är det med bopriserna och så i paris? hur svårt är det att hitta jobb/boende? och vilka stadsdelar bör man hålla sig till?
ska dra nu efter studenten och har noll koll verkligen

det  är skitjobbigt första tiden men ändå spännande.
har bott i shlm nu i två år första tiden är hård man ahr inte så mycket att göra osv för man ahr inga vänner men sådan löser sig.

två år sennare är mitt liv ungefär likadant här som på det gamla stället bara att jag jobbar mera nu men jag har ungefär lika mycket vänner osv.

oroa dig inte flytta bara och sen löser sig problemen.

JONKA

vad ska du göra i paris? jobba?

saalam precis!

JONKA


haha så du vet inte det själv elleR?

backpacker??

hehe jodå. ska bo nånstans runt nice i några veckor innan mina vänner drar vidare. då vill jag slå mig ner nånstans runt paris ett tag, men som sagt känner mig som en fyraåring som tappat bort mamma på ica vid tanken på att slå sig ner i ny stad full med fransoser.

hahahah . lägg på minnet att folket e dåliga på engelska om man ska lita på tv.

men om du behöver en tolk o nån som oxå tar studenten i vår så ;)

ahhaahaha

hehe, nej de e lungt. kan min franska

Tack för visat intresse, jag hade faktiskt tänkt hitta ett jobb när jag ska flytta

Jonka F18

kom och bo hos mig =) jag bor i 5arr vilket är väldigt lugnt område och så!

jag säger så här annars jag tror inte du vill bo uppe i norra delen av paris vilket är väldigt sketchi

det gäller att ligga i när man ska leta boende är svårt att hitta något riktigt bra om man inte är med på att lägga några extra tusen

men bara så du vet är du välkommet till mitt hotel =)

Jag flyttade nyligen till Stockholm. Har väl fungerat bra här men känner fortfarande ingen riktig gästfrihet bland mina arbetskompisar och liknande. De kanske inte tycker om mig? Vad vet jag. Saknar mina vänner uppe i norrland iaf.

corpius
haha, tack för erbjudandet! hör av mig när det blir dags då :P

Gynophosis P21

Norrland till sthlm?

Stort steg! Berätta gärna lite mer hur du har upplevt det du nämde tidigare

Jag flyttade då ner pga att mina föräldrar bor här och jag hade inte råd att bo själv.

Hursomhelst så har jag nu haft två jobb här nere och visst är folk trevliga och sådär. (lite fördomar mot norrlänningar) Men det är svårt att bli riktigt bra vänner bara såhär med folk. Man har inget att relatera till än arbetet liksom.

Sen verkar mentaliteten vara jävligt mycket att alla sköter sitt liksom. Folk talar inte så mycket om sin fritid eller liknande utan alla gör sitt jobb sen går hem till sitt. Lite tråkigt kanske men så är det väl tyvärr.

Flyttade tillbaka till Stockholm efter att ha bott i Norrköping i 18 år, visserligen bor min brorsa och folk ja känner söder om söder, men ka bor i norra delen av Stockholm, så ja i veckorna när man inte har tid att åka ut till folk på andra sidan stan så kan det blir rätt segt. Inte som när man bodde hemma och man kunde gå till varande direkt. Men det är sånt som blir bättre med tiden.

Lite kul att alla tror att det är en jätteskillnad mellan
att bo i Stockholm och Norrland. Norrland är ju nästan
halva Sverige, och det är är ingen skillnad på att bo här
jämfört med en sketen by i Värmland.

MR-J 

Om du inte ska plugga så blir det mycket svårare att få lägenhet, jamenar efter ett år i bostadskön kan du typ få en lägenhet allra längst ut i förorten.

Flyttade till Los Angeles i november förra året. Kände inte så många "vanliga" människor utanför yrket i början. Men sen hittade man några trevliga själar man kunde knäcka några öl med samt gå på diverse galor etc.

flyttade från sthlm till melbourne (australien) och det är väl än av de bättre besulten i mitt liv..
jag pluggar iof här vilket gör det lättare att lära känna folk, men nu under vintern ska jag börja jobba även så det blir väl en ny utmaning. jag gillar känslan av att gå på stan och veta att jag inte kommer träffa på 30 personer jag känner och inte vill träffa, vilket inte ens lär ändras när jag bott här en längre tid för melbourne är en betydligt större stad än stockholm.
men jag antar att de människor som flyttar och börjar om måste klara av att vara ganska självständinga för det kan vara svårt i början.

jag flyttade från en liten liten stad till norrköping efter att ha gått gymnasiet i sthlm och pendlat från den lilla lilla staden. så jag är van vid nytt folk. eller ja, det började ju lixom med att börja gymnasiet i en helt annan och mycket större stad. så det kändes inte så jättemärkvärdigt för mig att börja plugga på ännu en ny skola i en ny stad.

dock bor jag ju här vilket jag ju inte gjorde under gymnasiet då jag pendlade så det är klart det är skillnad. här var jag ju tvungen att skaffa mig något slags nätverk och lära mig hitta + helt enkelt ta hand om mig helt själv och fixa själv med boende och eventuella problem som kunde/kan uppstå.

men det är nog bland det bästa jag gjort. som sagt går jag i skolan och då lär man ju känna människor på ren automatik så jag hade det väl lättare där än någon som bara tar sitt pick och pack och vill dra till något nytt utan jobb eller skola som väntar. men ja, det är det bästa jag gjort. jag trivs med min lägenhet, jag trivs med staden i allmänhet, jag trivs med hur jag kan klara mig själv, jag trivs med dom vänner jag träffat.

tycker det är så jävla skönt med den här distansen jag fått till mina föräldrar. jag älskar ju dom men jag klarade inte riktigt av att bo med dom, iaf inte med mamma, även om det gick helt okej. det är skönt med dom samtal vi har rätt ofta ändå och att jag åker och hälsar på + får besök av dom då och då. det är precis lagom. hade i princip inga nära vänner kvar i min hemstad då jag inte känner att det finns några vettiga människor att hålla fast vid för min del så det var inga problem för mig att åka ifrån någon.

jag flyttade från stockholm (sa upp mig från jobb jag trivdes med, bröt med sambo jag varit tillsammans med i 5 år, lämnade kvar vänner och familj)
 och drog till göteborg där jag bara kände en person.
jag trivs jättebra här, har ett jobb jag trivs ännu bättre med, är lyckligt gift, har iof inte styrt så jättemånga polers, men det gör inte mig någonting, är inte det socialasta djuret i stan, tycker på ett sätt att det är jätteskönt att inte ha massa folk i närheten som förväntar sig att man ska vilja leka med dem titt som tätt.

MR-J 

vad går du ut för skola, gymnasium eller grundskolan?