Bilbo

Den är lite mera sagolik.. hmm.. enklare helt enkelt, men helt klart en mycket bra bok! Jag tror nästan jag gillar den bättre än Härskarringen.. den är mera lättläst iaf..

Den är skriven på ett mer barnvänligt sätt inte lika krångligt uppbygd som sagan om ringen. Slaget i slutet slår ju inte slaget om Gondor som är så jävla bra

Karl-Kapital

Vad nu? Bilbo är ju en av de bättre översättningarna mellan engelska och svenska som gjorts i genren. Otroligt nära orginalet, och Britt G Hallquist är ju allmänt betraktad som en av det här landets bättre översättare. Nej, där håller jag inte med.

Man ska alltid läsa på orginalspråk om man kan hantera det, men är det såpass bra översatt som Bilbo är gör det inget. Mycket, mycket, mycket värre med just Sagan om Ringen isåfall, som ju innehåller enorma skillnader i språkhantering, missförstånd av ordstäv och för den delen rena faktafel (Elrond är INTE Aragorns pappa!).

Fast coolast var nog den första översättningen, där hobbits blev hompar, varpå på boken förstås hette: Hompen eller En resa dit. Lysande!

Se Tove Janssons fina illustrationer av Bilbo här:

pebbles.ppc.biba.uni-bremen.de

Att läsa Bilbo är som att ta en spruta med glädje. Verkar direkt och man riktigt tant-myser under läsandet. Skitskön bok.

Man får möta en del sköna karaktärer i Bilbo. Klart läsvärd. Brukar klassas som lite av en barnbok, men det är skitsnack. Den är kul. Läste iofs i högstadiet, men minnena är goda.

Och varför dissar alla barnböcker nu då? Och varför skulle inte barnböcker kunna vara våldsamma och råa?

Appropå översättningar.. Jag har en intressant artikel liggandes här ifrån DN den 15e oktober 2003 skriven av Härskarringens nyöversättare i en slags dagboksform.. om det är nån som är intresserad skulle jag kunna scanna skiten.. hmm..?

ni kanske inte såg i mitt inlägg att jag hade inte läst boken men endå så säger ni vad som händer, Riktiga LÖKAR är vad ni är!

Jag började i fel ände, jag läste Bilbo först. Sen klarade jag inte av att läsa de andra böckerna för den där jäkla frodo stal ringen.

Fyfan.

xavante: fel ordning? Bilbo utspelas före Härskartrilogin. Och Frodo stjäl inte ringen av någon heller. Vad har du läst egentligen?

FuelDOg P19
slaget heter "femhärars slaget" på svenska.

"Bilbo" knäcker...jag åt upp den boken när jag åkte till kreta. Jag fick snåla med varje kapitel för att inte läsa slut på den på en dag.

Eksem P21
hahaha...Gollum ser ut som Morran från Mumin enligt tove jansson...

MadMats P21
Jag vet i vilken ordning böckerna utspelar sig.
Vad jag menade var att jag borde läst själva trilogin innan jag läste Bilbo. För jag fattade tycke för honom, så i mina ögon var det inte alls kul att läsa om när Frodo hade den.
Nöjd?

För intresserade är även Silmarillion grym.

Tycker det är rätt kul när Bilbo och dvärgarna möter trollen som tjafsar tills solen går upp och när de möter björn-mannen.

Karl-Kapital
Sillmarillion är typ Tolkiens bibel, det är skapelseberättelsen samt massa information och berättelser om hur världen blev till och hur alla olika folkslag kom till och hur det slogs emot varandra och flyttade fram och tillbaka.. detta även blandat med andra kuriosahistorier.. du kanske minns den sagan Aragorn berättar för hobberna på Väderklint (eller är det bara med i Bakshis tecknade film?).. sånna liknande historier är med i massor, men är man intresserade av dom är "De förlorade Sagornas bok 1" samt 2 kanske roligare.. Sillmarillion är ganska svårläst på sina ställen.. men mycket bra om man är intresserad.. Jag tror det var Christofer Tolkien som sammanställde och fyllde i luckorna i Sillmarillion..

Här är iaf artikeln angående nyöversättningen av Sagan om ringen.. den är ifrån DN den 15 okt 2003.. filen är 2,93mb..

lotr.jpg

det är typ en mening som klipptes på första sidan men orkade jag inte bry mig om, annars är alla rader som är så där halvklippta, den sista raden i spalten.. bilderna klarar ni er nog utan, det var typ på några lotr-actionfigurer..

Det är otroligt mycket roligare att läsa trilogin om man har läst silmarillion. Det är så satans många dikter, historier och sånger i trilogin som hänvisar till händelser och personer i silmarillion. Med tanke på att JRR skrev silmarillion först och sedan byggde upp trilogin efter den boken så bör man absolut läsa den om man älskar trilogin.

Silmarillion är för övrigt otroligt bra med massor av underbara historier såsom om Ungoliant (moderspindeln till Shelob), valar ("gudarna" som skapade världen), Beren och så klart om silmarillerna.

Chaimera

Fast jag ser det lite som att Sagan om Ringen är bättre som fristående riddarroman, med alla de gamla sångerna och berättelserna som fetma att lägga tyngd till Sagan om Ringen med. Det är därför all annan fantasy med Tolkienkomplex (Eddings och Jordan, host host) är så jävla tunn.

Jag anser alltså inte att Sagan om Ringen blir bättre om man känner bakgrunden, utan att det kanske t.o.m. gör den lite sämre i sammanhanget (allt som händer i Silmarillion är liksom tusen gånger större och viktigare än det där mesiga lilla ringkriget).

Men det är ju förstås de två olika stora åsikterna om böckerna, som jag förstått det. Många vill ju veta allt, och gärna lite till.

Bisse_Bus

Det man ska veta om Silmarillion är att:

1. Den skrevs egentligen aldrig klart.
2. Tolkiens klåpare till son, Christopher, har redigerat ihop materialet (dock på ett mer hanterligt sätt än i Sagor Från Midgård, som bara de extremaste fansen ens försöker ta sig igenom, och då har vi inte ens börjat tala om De Förlorade Sagornas Bok, som jag lagt ner efter fem sidor vid varje läsförsök) utifrån vad han hittat.
3. Om man tyckte Ringen-trilogin var torrt skriven med onödigt arkaiskt språk och total avsaknad av kunskap om dramaturgi är Silmarillion ännu torrare. Det knastrar om tänderna! Och låt mig inte ens börja avhandla översättningen!
4. Materialet är klart översiktigt skrivet, ett krig som är typ fem gånger så stort som slaget om Gondor avhandlas på ett par stycken, typ.

Den är dock fortfarande intressant för fansen, men suger hårt som roman, och gör inte nödvändigtvis Ringen-trilogin intressantare eller bättre.

Eksem P21
Men det är ju det som är så häftigt. Att "sagan om ringen-händelsen" är en sådan liten del av historien. Att det faktiskt har hänt så många liknande saker tycker jag bara gör hela grejen tyngre. Tycker alltså inte att sagan om ringen görs tunnare av detta, utan att silmarillion görs större och mäktigare.

Inte för att jag vill skryta, men jag är släkt med Britt G Hallqvist, som har översatt bilbo...

Bisse_Bus
Tack för förståelsen.
Har förövrigt varvat alla tre spelen på PS2.

Silmarilion, de förlorade sagornas bok och sagor från midgård tycker jag är riktigt torra och jag har fortfarande inte lyckats läsa igenom någon av dem.

Men Bilbo tycker jag är bäst, den är rolig, spännande och lättläst. Sen är Beorn förmodligen tuffaste karaktären.

Tove Jansons illustrationer är helt galna, bilbo ser ut som lilla my. hehe

"Tove Jansons illustrationer är helt galna, bilbo ser ut som lilla my. hehe"

Och Gollum är fem meter hög och ser ut som morran!

Bisse_Bus
orka med ett fjärde?
men nu är vi off-topic..

Bisse_Bus

"om man läser en bok genom att titta på bokstäverna istället för att se bilder då e man kort sagt KÖRD.."

Givetvis, men en språknivå medvetet arkaiskt lagd i syfte att förstärka känslan av forndom ska man nog låta bli i tegelstensromaner om man inte både är språkforskare och begåvad berättare (och Tolkien var bara ett av dem, gissa vilket?).
Jag förstår greppet, men irriterar mig lite lätt på det.

Det jag huvudsakligen stör mig på är sådana dramaturgiska missar som att han dels inte kan fokusera rätt (jämför slaget om Helms Deep med kapitlet om Sarumans kapitulation i böckerna samt motsvarande scener i filmatiseringen, och det märks kvickt vem av Peter Jackson och Tolkien som är den bättre historieberättaren) dels inte kan lägga upp sin berättelse ordentligt (att Tolkien valde att berätta om de levande döda och piratskeppen i återblickar för att inte förstöra överraskningen i slaget om Gondor känns inte direkt som skickligt historieberättande).



"vem idag kan skriva nåt nytt, och så mycket som tolkien gjorde?"

Säkert både en och annan, men då fantasygenren blivit en slit-och-släng-genre har jag svårt att se det hända. Men om det finns en kommande trilogi jag verkligen har förhoppningar inför är det Svavelvinter-trilogin av Erik Granström, där första delen kommer dyka upp någon gång under våren. Där har vi en författare med ett gediget arbete i botten (han har väl haft idén i snart 20 år nu, om jag räknar rätt) som dessutom har vett att kunna berätta en mustig historia!

Bara så ni vet så är Vättarna i Bilbo Orcher och inget annat, samma sak i Moria när Legolas utbrister "Goblins", också Orcher.

visste ni att i första versionen av Bilbo så ger Gollum ringen till Bilbo för att han vann tävlingen, Tolkien ändrade det sen när han började skriva Sagan om ringen.

(dock på ett mer hanterligt sätt än i Sagor Från Midgård, som bara de extremaste fansen ens försöker ta sig igenom, och då har vi inte ens börjat tala om De Förlorade Sagornas Bok, som jag lagt ner efter fem sidor vid varje läsförsök)


hehehe, jag har läst samtliga ett antal gånger=), tycker att Silmarillion är den bästa av dom, Sagor från Midgård är ju helt underbar!
De förlorade sagornas bok kommer jag nog aldrig läsa igen, enormt jobbig att komma in i och så vet man ju hur mycket som inte stämmer med senare version och det blir ju inte lika kul.

och Eksem , inget skitsnack om Christopher..utan honom skulle vi inte ha fått ta del av början och slutet.

Bisse_Bus

"Tolkien valde ju att berätta om de levande döda o piratskeppen för att det skulle bli mest dramatiskt"

Säg snarare mer dramatiskt, men inte mest dramatiskt. En bättre författare skulle gått runt problemet på ett annat sätt.


"vad va de du menar me sarumans kapitalution????? "

Jag menar kapitlet efter slaget om Helms klyfta, som är bra mycket längre än det skulle behöva vara, till skillnad från just slaget om Helms Klyfta som gott kunde vara lite längre.


"inget skitsnack om Christopher..utan honom skulle vi inte ha fått ta del av början och slutet."

Det hade inte gjort mig nåt, egentligen. Men tja, det är väl en smaksak.

Eksem

men jag förstår inte att du kan beskylla Christopher för att dom böckerna inte är så bra gjorda, han satte ju bara ihop dom för att folk skulle få läsa dom, det tycker iaf jag är väldigt bra.
allt var i stortsett skrivet på kladdpapper så han gjorde ett enormt arbete.

Tech

"han gjorde ett enormt arbete."

Men ändå hade han inte vett nog att lämna över det enorma arbetet till någon som faktiskt kan skriva och redigera. Jag erkänner att Silmarillion är helt okej redigerad, för att inte säga ganska bra, men Sagor Från Midgård och Förlorade Sagornas Bok 1 & 2 är inget annan än vidriga läsupplevelser. Hur något så spännande kan bli så bedövande trist är bortom min fattningsförmåga.

Han är säkert utbildad redaktör eller nåt också. I så fall ska jag aldrig läsa en tidning han varit inblandad i.

Eksem

du verkar bara fokusera på den tekniska delen eller vad man ska säga, jag fokuserar på läsglädjen och att jag är väldigt intresserad av allting som har med den världen att göra och min vilja att lära mig mer, då spelar det ingen roll om det är dåligt redigerat eller inte.

Eksem skrev: "Hur något så spännande kan bli så bedövande trist är bortom min fattningsförmåga. "

Tech skrev: "jag fokuserar på läsglädjen"


Jag förstår inte på vilket sätt jag inte fokuserar på läsglädjen? Det är ju det enda jag gör! Det är skittrist att läsa, trots att jag är intresserad, och det är i mångt och mycket att skylla dels på att J.R.R Tolkien inte kan berätta historier och dels på att hans son inte kunde redigera ihop materialet ordentligt. Jag försöker tvinga mig igenom dessa böcker gång på gång för att jag är intresserad, men jag måste ge upp varje gång, för jag slumrar till direkt.

"Tolkien kan inte berätta historier?"..ok, det får stå för dig.

Det är väl så enkelt att dom böckerna inte är för alla, jag kan inte förstå att du tycker det är jobbigt att läsa Sagor från Midgård så jag vet inte om vi kan komma nånstans med det här=)

har du läst Ringens Värld?..om inte, gör inte det.

Han kan komma på bra berättelser, men han är inte så bra på att förmedla dem, menar jag. Exempel på det har jag tagit upp ovan. Och är inte slutet med Gollum lite väl deus ex machina?

Äh jag kan inte fata att det skulle vara så svårt att läsa de förorade sagornas bok eller ringens värld, det var inga problem, fast dock var jag typ 14 och läste inte mellantexterna mellan sagorna och övriga kommentarer, det var inte relevant för mej, de färlorade sagornas bok däremot har jag bara läst volym 2 av, det har inte blivit av att läsa 1`an, har jag missat mycket?

åter till saken, Bilbo är en otroligt bra bok, som faktiskt var menat vara en sagobok för yngre nr den skrevs. Den vann flera litteraturpricer och senare lyckades ju även härskarringentriologin med detsamma

Oberon

om du inte läser mellantexterna så missar du enormt mycket!
1an är början på allt, så den kan ju vara bra att läsa.

Eksem

jag älskar alla böckerna..vi får enas om att vara oense=)

Och är inte slutet med Gollum lite väl deus ex machina?

joo, det kan du väl ha rätt i, men jag tycker ändå att det är bra som fan.

Äsch, jag är lite kluven faktiskt. Jag älskar ju egentligen trilogin och den bakomliggande mytologin, och framförallt älskar jag Bilbo. Men ja... Bilbo ligger på en dramaturgiskt lättare nivå, och det är en nivå som Tolkien kan hantera. Det är en utmärkt liten sagoroman, kanske en av de bästa i sitt slag.

För mig blev det bara så uppenbart när Jacksons filmer kom. Det går att berätta den här Ringens Krig-historien mycket bättre. Och frågan är om det inte går att göra det ännu snäppet vassare än vad Jackson gjorde.

Eksem

Ge mig en flygbiljett och lite pianotråd så ska jag ta hand om den där feta nya zeeländaren;)

tech jojo men när jag var 14 år var jag inte lika interesserad av fakta på den tiden jag ville ha sagorna.. ;) men jag skall nog läsa om dem igen snart, jag har bestämt mej för at läsa igenom vårat lokala biblioteks utbud av clichèfantasy (som terry brooks, t Goodkind, Robert Jordan mfl) men när jag tröttnar ordentligt på att höra om "pojken som inte vet vem hans pappa är men har ett magiskt svärd och får reda på att han skall rädda världen historier" så blir det nog back to the roots igen.. (allts¨å tolkien)
;) sen håller jag även på att läsa igenom flera av sture dahlströms mästerverk med. Som den galloperade svensken och andra genialiteter

Roots? Tolkien? No way, sirrah! Vad du ska plocka fram är de riktiga gamla pulpfantasygubbarna; Leiber, Howard, Lovecraft; som ju faktiskt skrev fantasy samtidigt som Tolkien, men fick ut sina alster tidigare, och på intet sätt är särskilt inspirerade av Tolkien, eftersom de inte kunde bli det.
Särskilt varmt om hjärtat ligger böckerna om Fafhrd och Grey Mouser av Fritz Leiber. De är egentligen riktig skitlitteratur, men nog fan kunde karln skriva mustiga äventyrsberättelser! Magi, lättklädda horor, svettiga inbrottstjuvar och världens undergång, det är fina grejer det!

"om du nu älskar triologin, varför trackar du ned på den då?"
"va tycker du e bra i triologin?"

Du vet, om man verkligen bryr sig om något blir man sådär. Du ska se mig med flickvänner! ;)
Och jag är en sucker för episka riddarsagor, helt enkelt. Och berättelsen som övergripande berättelse är sanslöst bra, det är bara det att Tolkien inte berättat den alls så bra som han skulle kunnat göra det.


"men VARFÖR kunde jackson inte ta med när frodo o hoberna möter Tom Bombadill?"

Låt mig berätta något om hur man berättar historier. En bra historia kräver att varje scen flyttar handlingen framåt på något sätt.
En av de huvudsakliga sakerna som gör de nya Star Wars-filmerna så dåliga är att många scener bara är, de för inte berättelsen framåt. Ingen utvecklas, inget händer. Och precis samma sak är det med Tom Bombadill.
I praktiken så har det faktiskt inte hänt något alls när de lämnar honom. De har flyttats några mil geografiskt och fått tag på lite svärd och prylar, men det är allt. De är samma personer som innan. Det introduceras inte något nytt element till berättelsen. Berättelsen är i exakt samma läge som innan. Bombadills enda syfte är att visa att det finns makter som inte påverkas av Sauron, vilket inte alls gör berättelsen bättre.

En scen som inte alls har plats i en film som redan är lång nog som den är.


"de o så mycket fler fel kan man hitta mellan böckerna ofilmerna..."

Vilket beror på att Peter Jackson är en historieberättare, medan Tolkien var språkprofessor.

jag måste bara säga det här: Jag är Tom Bombadill!
läs varför här!

Efter att ha skummat texten drar jag slutsatsen att Tolkien mycket medvetet hade med Tom Bombadill av en anledning, och en i hans ögon mycket god sådan. Men förstås så anser jag fortfarande Tolkiens begåvning när det gäller historieberättande som åtminstone hyfsat begränsad, eller i alla fall överskattad, och jag håller inte med honom ;)

PS
Därmed inte sagt att jag själv är en särskilt enastående historieberättare. Frågan är om jag inte är en av de sämsta historieberättarna jag någonsin haft oturen att stöta på.

PPS
Jag SKA läsa igenom texten ordentligt sen, och komma med ett svar, men jag hinner verkligen inte nu.

Eh, förresten, som jag sett det är det ju genom Sams ögon det är tänkt att man ska se berättelsen. Det är Sam som är huvudperson. Det är Sam som inte vet någonting alls om omvärlden. Det är Sam som hela tiden får lära sig nya saker av bokens andra personer, och det är genom att folk berättar och förklarar saker för Sam som man själv får lära sig om Middle Earth. Och det tror jag är det allmänna sättet att se berättelsen, det är t.o.m. ett väldigt typiskt grepp i fantasy.

men även:
merry -får lära sig om rohirrim
pippin-gondors folk

Jo, egentligen är alla hobbitarna våra avatarer i Middle Earth, men dels känns Frodo lite för bekant i världen, och efter första kapitlen tappar man insikten i hans tankar och fokus flyttas till de andra tre, men det är ändå Sam som är bokens huvudperson.

Eksem

men det är ändå Sam som är bokens huvudperson.

det har du rätt i.
har du läst artikeln än?