Peppat för den djävla boken ända sedan jag snubblade över & blev hooked på Andrzej Tichys Malmöskildrande krönikor för hundra år sedan. Älskade den på alla plan. Språkkvaliteten, strukturen, den apokalyptiska känslan, allt.
Celebrate and emulate aesthetic lumpiness and quixotic idiosyncrasies, wherever they can be found.
|