Läs min novell: Var nöjd med allt vad livet ger.

Läs min novell: Var nöjd med allt vad livet ger.

Tjenare, jag har skrivit en novell på 10 delar. Tänkte lägga upp första delen här, så får ni läsa om ni vill. Resten av novellen finns på min blogg. Ge mig gärna feedback också, det som var bra och dåligt. Tack på förhand.

Var nöjd med allt som livet ger
En novell i 10 delar av: TenFingers.

Del 1: Första mötet.

Hjälte? Knappast, om sanningen ska fram så är han nog närmare en skurk. Det var dock vad hon hade kallat honom när han gick därifrån. Handen värkte och det smakade blod i munnen, de hade fått in en ganska bra träff men han fick in flera och blev sedan kallad för hjälte. Fan va patetiskt. Världen är ett enda stort hyckleri. Fan vad ont handen gör, han tittade på de blodiga knogarna och skrattade lite för sig själv där han gick. Skönt med fysisk smärta, han hade alltid föredragit den, den är lättare att förstå än den psykiska. Han stoppade i hörlurarna i öronen och fumlade fram sin snusdosa med den hela handen. Sen gick han hemåt för att gömma sig, det var så det kändes när han var ensam i sin lägenhet. Som om han gömde sig från allt och alla. När han var själv satt han ofta och funderade, på vad varierade men han tyckte om det, han gillade sitt eget sällskap.

Men vad fan gör du här? Plötsligt dök hon upp i hans huvud. Tjejen som han precis räddat. Hon var söt, men det var inget han hade tänkt på då. Han hade inte ens tänkt rädda henne, han ville bara slå ned dem. Han hade så mycket ilska inom sig som behövde komma ut och när han såg de två killarna framför sig som trakasserade en liten tjej exploderade det i honom. Han hade gått fram och dunkat in den ene killens huvud i dörren till trappuppgången. Den andra killen han reagera och slog honom rakt i ansiktet, den adrenalinkick han fick då hade överträffat allt han tidigare känt. Han slog ett hårt slag i magen på killen och ett andra snabbt slag rakt över näsan. Blodet som nu fanns på hans knogar var inte hans eget, men handen värkte ändå. Ett ansikte är hårdare än man tror.

Hon försvinner inte, han går hela vägen hem och öppnar den trasiga dörren till trapphuset. Han hade sparkat sönder den för två veckor sedan när han kom hem mitt i natten och insåg att han glömt nycklarna. Ingen i trapphuset pratade med honom, de bara tittade bort de få gånger de möttes i trapporna. Han såg inte farlig ut, men han var duktig på att stöta bort människor. Det var något han tränat på i nästan hela sitt liv. Om någon kom för nära fick han panik. Han vrider om nyckeln till sin lägenhet, sparkar av sig skorna och lägger sig på sängen fullt påklädd. Nu är hon där i taket också, dra åt helvete tänkte han för sig själv utan resultat. Hon bara hänger där och ler mot honom. Han somnar snart och om någon sett honom nu, hade den personen sett att även han nu log.

Del 2 till 10 hittar ni på min blogg: http://hedenstrom.wordpress.com/

Tack på förhand!