Att ÄLSKA utländska fotbollslag: Plast/Äkta?

Varför inte? Jag vet hur många artister som helst som jag dyrkar som jag aldrig har sett live...

Hittade en tråd på SvenskaFans som handlade om just detta, här var ett inlägg jag tyckte var bra:

En fotomodell (Real Madrid) du bara ser på bild kan aldrig jämföras med en flickvän du verkligen älskar (valfritt svenskt lag), oavsett hur mycket du sitter och tokrunkar på ditt pojkrum. Sen kan du sitta och leta skönhetsfel på våra tjejer hur mycket du vill; vi lever med dem varje dag, kan röra vid dem och känner dem utan och innan. Djupet i den relationen kan du aldrig förstå.

det va det korkaste jag läst, att man ens kan ta det så bokstavligr...godnatt

Orkar inte ens ta den här tråden på allvar..

Klart att man kan men det blir ju lite andra förutsättningar. Jag håller på Arsenal i England och på AIK i Sverige. I mitt fall är känslan för AIK mycket starkare även om jag började hålla på Arsenal inför fotbolls-EM 1992 (som jag knappt brydde mig om eller ens kände till vidare bra) när jag fick ett sånt där klisteralbum där man klistrade in bilder på spelarna. En av bilderna jag fick var Anders Limpar och jag såg han spela i något som hette Arsenal. Allt eftersom upptäckte jag mer och mer Arsenal och utan att egentligen förstå hur det gick till så satt jag och höll på Arsenal.

Även om man bara bestämmer sig för ett lag (kan handla om att laget vann ligan just det året) och det fastnar så kan det bli äkta. Alla kärlekssagor ska ju börja någonstans.

Men förutsättningarna var ju förstås annorlunda. Känslan för Arsenal är stark men eftersom jag inte växte upp i London så stötte jag inte på passionen för Arsenal som man bara kan upptäcka på plats. Jag lärde mig inte tidigt att Tottenham är det värsta som finns så i sanningens namn känner jag nog långt ifrån samma aversion mot Spurs som Gooners från London. Inte så att jag gillar dem, jag bara hatar dem inte lika mycket som man "ska". Det är inte som att vara Gnagare och kunna stöta på likasinnade precis var som helst, att veta att Dif är skit vilket bara befästs av diverse löjligt gårdarpack som förpestar allt de tittar på.

En annan förutsättning som är annorlunda är att det är svårare att gå matcher. Men jag ser ju nästan alla matcher kan på tv och prioriterar det så mycket det går.

Så till frågan, kan man älska ett lag i ett annat land?
- Absolut, men förutsättningarna är annorlunda. Å andra sidan är väl kärleken förutsättningslös. Kan man inte följa sitt lag på plats eller umgås med likasinnade, kan man alltid se matcherna på tv eller stream. Eller bara kolla resultaten. Det är i slutändan känslan som är avgörande.

På frågan om jag älskar Arsenal?
- Vet inte. Kanske. Kommer alltid ha koll på laget även om passionen lär gå upp och ner med tiden. Men så är det med allt. Så jag kanske borde svara "ja".

När Arsenal och AIK möttes i CL, vilka höll jag på?
- AIK, men det sved inte lika mycket vid förlust. Jag är glad att båda lagen spelade bra. Men AIK sitter närmare själen. AIK är kärlek.

Att älska Barca/Manchester City = 85 av 100 gånger är det plast.

jag håller på zlatan

Det gäller att hålla isär företeelserna. Det är oerhört plastigt att älska ett lag som man åker för att se någon gång om året.

Älskar man något, ja då är det kärlek, och då lever man för det. Det finns väldigt många "plastsupportrar" till lag som Barcelona, Arsenal, Madrid. Det är fan en skam mot supportrarna som LEVER med laget nere på orten.

Jag lever för Djurgårn, älskar Djurgårn och kommer aldrig förstå någon svensks kärleksförklaring till ett lag man inte lever i anslutning till.

Det är skillnad på att gilla ett lag och att älska ett lag.

luffare, hur fan lyckades du trycka in arsenal bland barca och madrid?

Lollarn

Vad är skillnaden på att vara Arsenal-fan mot att vara Barcelona-fan?

Det är ju lika plastigt om du är svensk.

man måste hålla på te.x fulham eller lazio för att det inte ska vara plastigt

Så länge du inte har rötter i London eller kopplingar till Arsenal är det jävligt märkligt att man bara kan välja ett lag utomlands sådär. Spelar ingen roll vilket lag, Fulham också. Tycker till och med det är plastigt när det sitter någon i, kanske Halmstad, och håller på Djurgårdens IF. Det går inte ihop för mig. (Så länge det inte finns någon koppling bakom det)

Support your local club!

Håller med ts. Tycker inte heller att man ska få lyssna på amerikanska hiphopakter om man inte har en koppling till dem. Jag för min del lyssnar enbart på mina polares musik, allt annat vore plastigt.

Kollar bara på tv-program som är gjorda i min hemstad. Blir inte så många, men jag är iaf inte plastig.

Brorsan gjorde en amatördokumentär om rondeller för några år sen. Den kollar jag på hela tiden, för jag har en personlig koppling till den. Skulle aldrig kunna se en film som inte var från Halland!

Och jag som alltid trott att kärlek var en känsla och inget aktivt val, ack så fel man kan ha.

scrotum

Hela Halland? Jävla sellout. Om något är producerat på en annan gata än min bojkottar jag det.

KB-Raggs

Så var går gränsen? Är du född, uppvuxen och bofast på Djurgården? Om inte, hur kan du då rättfärdiga att du håller på dem? Finns det något särskilt maximalt avstånd från Djurgården får bo för att kunna kalla det sin lokala klubb och rättfärdigt hålla på Dif? Om man är född i Umeå men bor bredvid Globen, får man hålla på Bajen då?

Det där är lika löjligt som nationalism. Att ha känslor och okritiskt framhålla en plats man råkar vara född på. Det är den dummaste av anledningar att hålla på ett lag eftersom den enda anledningen att man då håller på t ex Dif är slumpen, att man råkade vara född i krokarna.

Alltså, det är klart jag inte kan dra några gränser för hur andra känner. För mig går i alla fall lagets identitet ihop med staden, eller området för den delen, och även om jag respekterar att någon från exempelvis Kalmar håller på Djurgårn så har jag svårt att förstå mig på den företeelsen.

Jag bor i Vällingby så rimligtvis borde jag väl ha börjat hålla på BP, men när jag växte upp fanns det bara DIF och Gnaget att välja mellan på skolgården. Dessutom har jag alltid hatat BP eftersom jag spelade i Spånga IS hela min ungdom, ett lag jag såklart också känner för på grund av det. Där har jag ju en koppling, till skillnad från att bara ha sett ett lag på TV...

scrotum P21

du har ballat ur. Du kan inte jämföra en film om rondeller med en kärlek till ett fotbollslag.

Jag orkar inte ge mig in i diskussionen, för jag bryr mig inte om att ni håller på man utd eller vad som helst. Ni kommer aldrig bli lika äkta som någon som gått på allsvenskt lag i ett decennium.

Jag tog ett absurt exempel för humorns skull, mest med tanke på att jag tycker att diskussionen är ganska dödfödd från början. Men jag håller med Evolution (om det nu var han som skrev det) där uppe om att geografi aldrig bör bestämma vad som är äkta för dig och inte. Det man känner för ett lag kan ingen ta ifrån dig oavsett var du bor.

Geografi är ändå något det sjungs mycket om på läktaren. Runt om i hela världen. Det är absolut något som borde vara viktigt för en supporter till ett lag. Att komma som smålänning och gå på Stadion och sjunga med i "Vi e från Stockholm" måste vara en märklig känsla.

Att vara patriotisk på det sättet är emot mina principer, ska jag då inte få supporta ett fotbollslag?

Ett annat exempel: "Vi är gulsvarta Elfsborg, Elfsborg från Borås". Här antyds det inte att man som supporter kommer från Borås, utan enbart att man håller på laget som har sina rötter i Borås. Man kan ju inte ta enskild läktarsång som exempel. Det är ju samhörigheten bakom sången som spelar roll.

Sjukt stressad när jag skriver detta, så det kanske blir cp.

älska och leva för ett lag är ganska stor grej i min bok. har aldrig tyckt att allsvenskan varit särskilt rolig att kolla på och därav har jag inga känslor för ngt lag från GBG mer än att farsan är ÖISare och många polare håller på de.

Det enda laget jag bryr mig om är Arsenal. Har aldrig sett en match live på plats. Valet föll på arsenal i typ 13 års åldern när de hade ett coolt lag och ljungberg spelade där. svårare än så är det inte. jag blir glad när de vinner och arg när de loosar. sen utger jag mig inte för att vara ngt megafan. men allt blir roligare om man håller på ett bestämt lag. men tycker det e fjantigt att inte få hålla på ett lag bara för att man inte är född där. jag lyssnar på hiphop coh älskar det utan att ha vuxit upp i amerikanska ghetton.

Jag förstår att man kan uppskatta lag ute i Europa, jag gillar själv Liverpool och Milan och när de spelar håller jag på dem.

Men jag skulle aldrig kunna säga "Vi" om någon av de klubbarna (typ "Vi måste fan sälja Andy Carroll), det hade bara känts så jävla fel mot alla dom RIKTIGA Liverpool-supportrar som är uppvuxna i staden och som lever med klubben med årskort och medlemsskap.

Angående ramsorna tycker jag det var ett väldigt bra exempel. Min favoritsång (jag är MFFare) är:

"Vi är från Skåne
Rödgula Skåne
Här blommar rapsen, och vallmoäng
Vi har ju aldrig, velat va Svenskar
Befria Skåne från Svea Rike Land"


Det hade ju varit jävligt fel om en Stockholmare sjöng den, eller?

Ramsor är ju bara en liten del av ett supporterskap. Geografi en annan. Det är ju fullt möjligt för t ex en Mff:are som bor i Gävle att känna att den "kommer hem" vid sitt årliga besök i Malmö, trots att personen aldrig bott där nere men av diverse anledningar håller på Mff.

Men visst är det svårare (eller som jag skrev först: andra förutsättningar) för en Gävlebo att leva för Mff.

Det är en liten skillnad mellan att leva för och älska sitt lag. Eller att starkt gilla det. Eller helt enkelt bara hålla på ett lag. Så länge man inte hattar runt mellan olika lag eller bara bryr sig om laget när det går bra så är det inget annat än olika sätt att vara supporter.

Alla dessa kategorier av supportrar finns med all sannolikhet bland exempelvis AIK:are som också bor i Stockholm. Det finns säkert några gnagare i Dalarna som brinner mer för AIK än för några gnagare i Solna. För vissa tar laget en större del av ens dagliga liv än för andra men det är nog den enda skillnaden. När det väl är match tror jag att alla vill att AIK ska vinna precis lika mycket. Sen kanske en vinst eller förlust betyder olika mycket men alla är ju egentligen lika mycket supportrar.

Jag tycker att gränsen går vid att känna något över huvud taget. Den Dif-supporter som efter att torskat mot AIK med 5-0 kände sig helt likgiltig kan jag nog inte räkna som supporter. Samma sak med den AIK:are som inte kände något efter 3-2 förlusten mot Dif. Sen är frågan hur länge det känns, vissa kan ju skaka av sig en förlust på några minuter, för andra sitter det i längre.

Samma sak gällande lag i andra länder. Det handlar bara om att känna något. Hur mycket det känns, hur man lever för det, är en annan sak.

Klart man kan älska ett utländskt lag. Jag har följt Werder Bremen i 15 år, missar kanske 1 match i halvåret. Det har även gjort att man håller på det tyska fotbollslandslaget framför det svenska då jag i svensk fotboll håller på Östers IF (då jag är från Växjö) och det är ju inte så ofta de har landslagsspelare nu för tiden.

Idag är det ju sjukt bra TV-bevakning på utlänska ligor med så du får ju vara riktigt dålig för att missa matcher.

LEBENSLANG GRÜNWEISS

Evolution:

Jag är gnagare och kunde inte ha brytt mig mindre när vi torskade mot djurgården, eller när vi vann mot dem. Ditt argument håller inte :D

easymode:

Det var inte så mycket ett argument som en åsikt egentligen ;) Om du inte kände nåt alls, inte ens ett "attans järnspikar. Nåja, nu återgår jag till vad jag nu höll på med" som varade en halv sekund, så vet jag inte riktigt om du kvalificerar dig som gnagare i min bok. Om känslan är sådan i alla sporter alltså. Men visst, om du ändå vill kalla dig gnagare så är det helt okej. Då har du gjort ett val och en känsla finns, det är ju egentligen allt som krävs :

Jag hejar alltid på bollen. :)

LiberalaPojken skrev:
Jag hejar alltid på bollen. :)

LiberalaPojken vann

Att jämföra kärlek till ett idrottslag med kärlek till människor, som någon gjorde där uppe, känns för mig helt befängt. Men vad i helvete vet jag? Jag började hålla på Luleå Hockey nån gång på nittiotalet (när de precis hade skaffat björnloggan) för att de hade häftigast märke i Elitserien.

Jag har aldrig satt min fot i Luleå, eller ens i Norrland... Vad fan, jag har inte varit någonstans ovanför Dalarna. Jag åker och ser matcher när de spelar i Göteborg eller Karlstad istället så jag antar att jag från topp till tå är gjord av härlig plast.

Med det mycket patriotiska resonemanget att man måste hålla på lokala lag skulle ju jag bli tvingad att heja på Frölunda, och det vore ju ungefär lika roligt som att gnida ansiktet mot grus...

Evolution:

Om jag säger att jag avskyr hockey och aldrig har sett en hockeymatch i hela mitt liv då, vad säger du ang. min kärlek till gnaget då?

Självklart kan man det. Men kärleken blir klart större när man väl väljer att besöka sitt lag.