K2 klättrarna

Jag är lat, full/bakfull & orkar inte googla. Länk/-ar?

Har lite svårt att se det roliga i klättring men det måste ju vara den där känslan av att de klarar av det och antagligen utsikten från bergen =)

Nu vet inte jag hur man arrangerar räddningsförsöken men tycker att under rimliga former så ska det komma hjälp bara de inte riskerar sina egna liv.

Jag tycker inte det minsta synd om dom, fan ska dom upp dit å göra?!

Länk till http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=811244

- Vädret motiverade många att gå upp i tron om att det här är enkelt. Man har underskattat världens tuffaste berg. Många var oerfarna och klättrade med syrgas vilket har gjort att de har känt sig okrossbara. Dessutom har många gått upp sent, när det är helt svart ute. De tänker inte på att de ska ned också, säger han.

Det citatet känns relevant. Ett gäng amatörer kanske inte har på K2 att göra. Jag får känslan av att det är okunskap/oerfarenhet som orsakat det mesta.

Shit jag hade helt missat detta men det känns lite som darwinism i sitt ljuvligaste esse. Synd att folk utsätts för livsfara pga andras dumheter bara.

Om de inte var förberedda på vad de gav sig in på var det väl kanske lite dumt... för att dra en dålig parallell hade jag ingen som helst aning vad jag gav mig in på när jag besteg Mount Fuji nyligen, och om en bestigning av ett berg på strax under 4000 meter kan bli så jobbigt kan jag verkligen relatera till vad de går igenom på K2. Men det är väl klart som fan att ingen människa förtjänar att frysa ihjäl högt uppe på ett berg, var är er empati egentligen? Givetvis ska en sådan expedition planeras minutiöst, men fortfarande, skärpning.

Ja, ungefär så. Jag har inga större problem med att folk dör, bara de inte drar med sig andra i fallet. Gäller både som metafor och för faktiska företeelser där folk faktiskt trillar, vilket jag antar händer förhållandevis ofta på berg.

Det är nog ett helvete att bara komma till berget och ta sig upp för det om man då måste vända om precis innan man nåt sitt mål kan ju va ett jävligt svårt beslut även om man är erfaren klättrare, man har längtat efter det här så länge och där står man o e så när. Kan nog lätt bli så att man tar dom där onödiga riskerna och jag kan tillvis del förstå det.

tycker ni att om man klättrar upp på K2 och utsätter sig för sådana risker så får man skylla sig själv och man får ta hand om sig själv när man väl är där uppe?

Nope, det har inte bara sig själva att skylla (dock är det ju långt ifrån samma sak som att de är helt utan ansvar för situationen).
För att ens få försöka bestiga berget krävs det tillstånd, så lite av ansvaret får även läggas på de som utfärdar tillståndet (de bör ju försäkra sig om att den som får tillstånd har en överlevnadschans). Tillståndet brukar även kosta en ganska nunnätt summa pengar, som man kan anta till viss del går till att anställa räddningspersonal.

* "även om räddningspersonal försätts i fara, dem vet väl vad dom ger sig in i när dom tar jobbet?."
- Japp. Som räddningspersonal bör du vara medveten om att även om det är ett rutinuppdrag så kan något gå fel och du avlider

10-4, over...

intressant information :) tack så mkt, kunde aldrig trott att man fick betala för att kvista upp för det där berget.

Lite hinder måste finnas annars skulle det ligga folk i drivor redan vid basecamp : /

10-4, over...

haha jo sant :), men krävs nog viss kunskap för att ens kom till roten av berget.

"räddningspersonal" är väl ändå mest andra klättrare i området som ger upp sin klättring för att hjälpa de andra som farit illa?

De flesta som ger sig på sådan klättring är otroligt rutinerade o duktiga och har stor respekt och ödmjukhet inför sin expedition och sina medklättrare. Däremot slinker det in en och annan newbie som i detta fall lyckas sätta andra i fara. Att klättrarna kan känna sig säkra har ju mycket att göra med att de kan lita på sina kamrater och att de gör samma sak mot en i en olyckssitiuation som man själv gjort mot andra.

Att skita i någon på 8000 meters höjd är ju vansinnigt

OMAGISH - Helt beroende av vilket berg man försöker bestiga så finns det personal, men vid de 7-8 mest prestigefyllda toparna har jag för mig att det finns folk hyfsat väl stationerade just p.g.a. klättertrycket.
I Oregon har de f.ö. instiftat en lag om att klantiga klättrare kan få betala räddningsoperationen :)

* "Att skita i någon på 8000 meters höjd är ju vansinnigt"
- Helt beroende av situationen. Många av de mest erfarna alpinisterna har varit tvugna att lämna folk (med matchande erfarenhet) för att själva ha en chans att överleva : /

10-4, over...

Att skita i någon på 8000 meters höjd är ju vansinnigt

Att försöka genomföra en räddningsaktion på 8000 meters höjd är snarare vansinnigt. Om vi jämför med Everest, som anses vara ett mer lättillgängligt berg än K2, så ligger det runt 150 kroppar (av ca 200 som avlidit) kvar på berget (källa: wikipedia), varav många fortfarande ligger i anknytning till dom hårt trafikerade lederna. Det är alltså inte sällsynt att expeditionerna blir närmast tvungna att kliva över kroppar för att ta sig upp. Väldigt makabert, men att bära ner kroppar är förknippat med en sådan fara att man inte vill riskera livet på de dussinet sherpor/klättrare som krävs för att bära ner en kropp.
På dessa höjder lämnar man inte bara dom som redan är döda efter sig, utan det händer även att expeditioner passerar döende människor längs med leden utan att ingripa, helt enkelt för att man inte har resurser, kraft, eller dödslängtan nog för att assistera. David Sharp fick erfara detta härom året.

I slutändan så är det en avvägning varje person på plats måste göra, huruvida dom ska hjälpa till eller inte. Om det är realistiskt utan att utsätta sig själv och andra för direkt livsfara så är det klart att man ska hjälpa till helt enkelt av medmänskliga skäl. "Skyll dig själv"? Ska man börja tillämpa den filosofin på andra områden i vårat samhälle också? Om någon går genom isen på en sjö, ska man skita i att ingripa, och istället peka och ropa "Darwin hade rätt!" bara för att personen var medveten om riskerna?

ka man börja tillämpa den filosofin på andra områden i vårat samhälle också? Om någon går genom isen på en sjö, ska man skita i att ingripa, och istället peka och ropa "Darwin hade rätt!" bara för att personen var medveten om riskerna?

Det är inte lika farligt att rädda någon ur en sjö.

Lollarn

Och 1+1=2?

Det jag var ute efter, var vart man i så fall drar gränsen för denna snedvridna Darwinism ala "var och en åt sitt eget självförvållade öde", och min poäng var att självklart så ska man göra sitt yttersta för att försöka rädda en annan människas liv. Huruvida omständigheterna tvingar en till att avbryta - oavsett om det gäller på K2 eller en frusen sjö - är således irrelevant.

Länk till http://mounteverest.net/news.php?id=17472

Ganska intressant, æven før oss som ger blanka f-n i "æventyrare" annars.
Det verkar va ett himla pådrag kring svensken o hans bedrifter i mountaineer-communityt.

Om någon går genom isen på en sjö, ska man skita i att ingripa, och istället peka och ropa "Darwin hade rätt!" bara för att personen var medveten om riskerna?

Om det vart en mentalt frisk & nykter person så eh, ja? Fan i helvete skulle h*n ut på isen att göra & varför ska då dennes dumdristiga risktagande behöva försätta andra människor i fara?

jahaja som vanligt är inte allting som det verkar. Fredrik verkar ju va ett riktigt klappträ om man ser till den där artikeln.

pimpslap
* "Fan i helvete skulle h*n ut på isen att göra"
- Åka skridskor en vacker vinterdag på en sjö där några olyckligt infrusna grenar försvagat isen?

TheMatt - Ja, jag kan ju säga att jag också reagerade över hans minst sagt hårda ord om de som omkommit, så det var en intressant länk du fått tag i...

10-4, over...

Mabande:
Har du då inte egen utrustning med dig eller kapacitet nog att sätta dig själv i säkerhet vid eventuell olycka utan förlitar dig på att andra ska rädda ditt liv så står jag fast vid att du inte har ute på isen att göra.

pimppslap - Så du går alltså inte utanför dörren..? Tänk om någonting som du inte har kapacitet för att hantera själv inträffar.

10-4, over...

Mabande:
Jag förstår definitivt din poäng utifrån ditt synsätt men om du inte förstår min finns det inte så mycket mer att diskutera. Jag orkar inte argumentera bara för argumenterandets skull utan i det här fallet står jag som sagt fast vid min åskt, punkt slut. Måhända dumt att skriva i en tråd om man inte är villig att diskutera sin ståndpunkt men gjort är gjort.

pimpslap - Jag förstår logiken bakom ditt synsätt och tycker inte den håller (framför allt då den hoppar över en hel del parametrar och generaliserar gravt).

I klättrarnas fall så kanske de flesta var kompetenta nog att hantera situationen om det inte vore för någon särdeles unik händelse som inträffade.
Vanligtvis hanterar du att åka rulltrappa, men om en taklampa trillar i skallen på dig kan du svimma och fastna. Betyder det att du får skylla dig själv eller att du är inkompetent att åka rulltrappa?

10-4, over...

Mabande:
Mitt svar inriktade sig på en enskild händelse, givetvis är ingenting endast svart eller vitt utan mycket mer nyanserat än så, men jag orkar inte diskutera igenom en hel regnbågsfärgad skala utav mer eller mindre rätt eller fel osv osv bara för att få ha min åsikt om en enstaka händelse ifred.

Att jämföra & därmed likställa klättrande på K2 med att åka rulltrappa är väl lite bisarrt kan tyckas.

Ja, ditt svar inriktade sig på en enskild händelse, men du funderade inte över variablerna / orsakerna utan bara på resultatet.
I fallet med K2 så hade tydligen minst en klättrarna som "borde fått klara sig själv" redan varit uppe på toppen en gång tidigare, samt varit med under två tidigare expeditioner. M.a.o. en kompetent klättrare. Hans version av händelsen är att de som klättrade först drog fel väg och att det var det som försenade klättringen så att de var tvugna att klättra ned i mörker.
Att en eller ett par oerfarna försätter resten i fara gör väl inte att resten får skylla sig själva?

Rulltrappeexemplet var för att verkligen belysa hur rackigt ditt svar var, inte ett jämställande av bergsbestigning med vardagliga händelser.

10-4, over...

Mabande:
För att ge svar på ditt bisarra exempel: Mig veterligen har aldrig någon dött utav att en taklampa fallit ner i huvudet på dem medans de åkte rulltrappa. Hade det hänt hade jag måhända varit extra försiktig, tagit med det i mitt riskberäknande & kanske tagit trapporna istället där taklamporna är lokaliserade på annat vis.

I min bok lär jag mig av mina egna fel, & i brist på egna erfarenheter i vissa situationer, även av andras. Kalla mig tråkig men sådan är jag.

Skulle jag däremot göra det aktiva valet att dumdristigt utsätta mig för allmänt kända risker såsom att exempelvis i berått mod hoppa ner på spåret & springa över till andra sidan trots att det kommer ett tåg bara för kickens skull så tycker jag att jag får skylla mig själv om något händer, & jag tycker definitivt inte att någon har ansvar för att behöva hoppa ner efter mig för att försöka rädda mig & därmed utsätta sig själv för fara. Nu sker knappast en klättringsexpedition i berått mod utan dessutom efter noga planering vilket i mångt & mycket gör det ännu dumdristigare i mina ögon.

Jag förstår inte riktigt varför du fortsätter skriva inlägg riktade till mig då jag redan klargjort, på ett dessutom enligt mig rätt trevligt & artigt vis, att jag inte är intresserad av någon mer diskussion gällande ämnet. Sedan får du naturligtvis tycka att min åsikt är fel, men då får vi väl agree to disagree isåfall.

pimpslap - Du behöver inte dö bara för att du är med om en olycka. Folk trillar / fastnar i rulltrappor dagligen av olika anledningar, så det är nog dags att börja ta trapporna.

Med ditt tänkade ska olycksfallsförsäkringar aldrig gälla ("tyvärr, du vidtog ju uppenbarligen inte alla säkerhetsåtgärder du kunde i och med att du råkade ut för en olycka, så ingen ersättning till dig").

* "I min bok lär jag mig av mina egna fel, & i brist på egna erfarenheter i vissa situationer, även av andras. Kalla mig tråkig men sådan är jag."
- Det där är väl främst rationellt istället för tråkigt? Större delen av klättrarna på K2 hade lärt sig av egna erfarenheter att de klarade svåra bestigningar.

* "jag tycker definitivt inte att någon har ansvar för att behöva hoppa ner efter mig för att försöka rädda mig & därmed utsätta sig själv för fara"
- Om det finns personal som är anställd för att se till att ingen befinner sig på spåret så har de ansvar för att:
1) Förhindra att du tar dig ner på spåret.
2) Få upp dig från spåret innan en olycka sker.

* "Nu sker knappast en klättringsexpedition i berått mod utan dessutom efter noga planering vilket i mångt & mycket gör det ännu dumdristigare i mina ögon."
- På vilket sätt är det dumdristigt att försöka minimera de risker som finns?

Om du inte är intresserad av en diskussion är det bara att säga så och sen inte fortsätta den, men så länge du fortsätter svara och jag ser någonting som jag vill ifrågasätta eller kommentera så kommer du få svar tillbaka. Jag är väl inte tvungen att sluta svara när du fortsätter? ;)

10-4, over...

Jag har inte följt det hela så noga men det intryck jag fått är att de flesta var relativt orutinerade, hade dålig utrustning, underskattade svårigheten med bestigningen, var inte tränade för nödsituationer, etc, det i kombination med otur är förödande.

Janie om du läser länken ovan så var fredrik en av dem mest oerfarna på det där berget.

Har Sträng lyckats rädda någon?

JanieJones X23

Alltså,

Dom flesta (alla?) klättrarna var så pass professionella att dom klättrade på sponsorkontrakt. K2 bestigs för utmaningen, medan dom orutinerade håller sig i stort sett uteslutande till att köpa in sig på en expedition till toppen på Everest för att vara 'värst'. Det var Sträng som uttryckte sig oerhört klumpigt. Det var varken utrustningen eller kompetensen som avgjorde det, utan helt enkelt ett ödets nyck som var den stora faktorn. Ett ras drog med sig ett par människor, och efter det var klättringsleden raserad, vilket strandade dom som inte hade hunnit förbi. På den höjden spelar utrustningen ingen roll - en natt utan tält, sovsäck och syrgas, och du får räkna med att amputera det mesta, om du ens vaknar när solen går upp igen.

jag förstår inte riktigt, bara för att man är bra på att klättra så är det alltså riskfritt??

Lollarn - Nej, men ju bättre man är desto bättre kommer själva klättringen gå. Till det läggs sen risker som väder, vind och "otur".

10-4, over...

Som sagt, jag har inte följt det hela nog och vet inte på vilken höjd de befann sig, deras erfarenhet, exakt vad som skedde, men min poäng var väl i alla fall att man skall aldrig ge sig i kast med sådana bestigningar om man inte har erfarenhet, vet sina begränsningar eller har respekt för hur tufft och farligt det verkligen är . Och förberedelse och erfarenhet ökar ens chanser att klara sig, men inget är garanterat, se vad som hände med t ex legenden Scott Fischer. Men då vet jag att de flesta inte var rookies då. Fick dock det intrycket av italienaren som var den siste att räddas plus svensken som var med i räddningsarbetet.