Hallonbåtish - jag klarade mig utan magsjuka i Egypten turligt nog, men jag tvättade händerna ofta och nojade över maten. Åt inte vissa saker och vi hade full pension med alla måltider på det fyrstjärniga hotellet för att försöka undvika sjukan. Vilket funkade, men var jävligt trist, fy fan för sådana matsalar, det var ju som att vara tillbaka i skolan förutom att det inte var finniga innebandykillar som trängdes i kön till trågen utan sura, rika ryssar. En stor del av nöjet med att åka någonstans på semester tycker jag är att släntra runt på inget särskilt sätt och ramla över barer och restauranger som man testar, olika varje kväll. Men jaja. Bounty - Vi eskorterades också av "turistpolisen" i en kolonn med bussar mot Luxor, rätt konstig känsla. Att åka buss ända till Kairo från Hurghada låter jävligt segt. Konungarnas dal var faktiskt en av de starkaste upplevelserna, på vissa sätt, jag haft. Det kanske bara låter konstigt för många, men jag är så fascinerad av historia så jag kan fullständigt tagen av sånt där. Det häftigaste var när jag stod i en av gravarna och tittade på bilderna som löpte i långa rader över hela väggarna. Så såg jag plötsligt att färgen inte var helt ifylld i en bild. Den som målade den hade missat att fylla i blå färg sista centimetern ut till konturen på någonting och det tog andan ur mig helt. Jag föreställde mig att jag var den första som någonsin sett det där 3000 år gamla slarvfelet. Som om all tid som gått klipptes bort och de här två sekundkorta momenten, en stressad eller slarvig egyptisk gravmålare på tusentalet före kristus och en svettig svensk turist i Mecca-shorts tretusen år senare på exakt samma plats, lades alldeles intill varandra som när man viker ihop ett blad så att spetsarna möts. Jag kanske inte lyckas förklara känslan, men det var fantastiskt. Hela resan var värd det enda ögonblicket.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.