Hoppa av skolan (hjälp till nu)

Många skolor har endel linjer med elever som bytat/hoppat av, du kan ju pröva att prata med din syo om att byta linje, det är väll att rekomendera innan du bestämmer dig för att droppa helt. iaf mitt tips,


p.s du borde prata med din moder, kanske lägga en, "hej du mamma, ag funderar på att droppa skolan/byta linje för jag anser att jag inte kommer lära mig något av denna linjen"

folk byter linjer hela tiden, inga konstigheter ?

vilken linje går du?
byt till det du är intresserad utav då..

visst skolan suger, men hoppa av och hamna på nåt crapjobb suger hårdare. bara stå ut, byt till nåt roligare sålänge. lätt värt det.

Hoppa inte av helt... och berätta för din mamma först och främst. Sen kan ni kontakta skolan och säga att du känner att det inte är rätt. Som de andra skriver, det är inget ovanligt att byta linje.. du får bara ta studenten ett år senare.

Det är asjobbigt att läsa upp hela skiten sen på Komvux eller ännu värre på Folkhögskola. Jag gick barn- och fritid och valde det för jag skulle få läsa bild som tillval, sen tog det bort bilden.. och jag hade från början kommit in på samhäll/estetisk vilket jag också borde bytt till. Istället fick jag sitta på Komvux i 1 1/2 år för att få ihop till ett gymnasiebetyg.

Gymnasiet kanske inte känns så viktigt och visst kan man sen som 18 åring få jobb.. men den dagen du kommer på att du kan få MER cash och kanske vill jobba med nått som man behöver utbildning till, då är det jävligt bra att ha de där betygen.

Men först, berätta för mamma.. de förstår mer än vad du tror och två, hoppa inte av skolan helt - byt linje.

och om du skolkar drar de ju bara in ditt studiebidrag..

jag skolkade också sjukt mycket, det slutade med att jag fick besöka kuratorn en gång i veckan och hela tiden rapportera min närvaro, vilket inte gjorde skolan roligare.. även om jag pluggade upp 8 IG under andra terminen i 2an.

hoppa av? Byta bara program förfan.

hoppa av? Byta bara program förfan.

kanske låter som en slacker nu men jag har funderat på att byta program länge, men har inte hittat något som verkar passa bättre. Plus att jag hade det sjukt svårt i 1:an då jag bara kände en person som genast fick andra kompisar och jag blev ensasm. Känner fortfarande inte alla i klassen och jag vill inte börja om ettan och uppleva samma skit igen, låter lite larvigt men jag skolkade tom bara för att jag gryvade mig för skolan då.

Då är du weak helt enkelt...man up dude!

Då är du weak helt enkelt

Alltså, du vet inte ens hur fan jag känner det

Gymnasieskolan är frivillig och du gör precis som du vill. Jag hade sån tur att mina mentorer märkte att det inte var rätt för mig och att jag inte trivdes så dom bad mig hoppa av och ringde min mamma och sa detsamma.

Fast nu när jag tänker efter så är att hoppa av kanske det sämsta valet som jag har gjort, någonsin!

Fast nu när jag tänker efter så är att hoppa av kanske det sämsta valet som jag har gjort, någonsin!

Varför, hur har du det nu då?

Men ärligt talat du är ju lite svag grabben, du vill inte byta linje för INGEN passar dig (det tror jag inte på), du vill inte början om i 1'an för att du inte kommer känna folk (vilket är den riktiga anledningen) o för att din polare övergav dig när ni började. Jag menar INGEN kommer göra dom här sakerna åt dig, ingen kommer någonsin fixxa polare till dig...du måste ta hand om dig själv...

sen tror jag att du kommer ångra ditt val med att hoppa av, jag tycker däremot inte du ska läsa en linje som känns helt fel men du får nog ta o fundera på vad du ska göra istället. Tro mig jag har sett många polare som försökt ta sig genom komvux proceduren, det tar tid o ytterst få har lyckats!

Ja du har ju en poäng men du får det att låta så enkelt. I flera månader har jag kollat program som jag kan byta till men det finns verkligen inget. Vet att det inte ska vara roligt jämt men om jag ska gå en utbildning i tre år så vill jag hellst inte ta nåt ointressant. Min brors tjej hoppade av skolan och hon sa att man kunde iaf läsa klart kärnämnena och kanske andra ämnen för att få ett samlat betyg eller vad hon kallade det.

Det suger helt klart att gå till en skola du hatar, jag var helt miserabel varje dag på gymnasiet och hade skithög frånvaro. Men frågan du måste ställa dig själv är "vad ska du göra sen". Det är inte SVÅRT att få jobb utan utbildning, det är helt jävla omöjligt. De flesta arbetsgivare kommer inte ens prata med dig för att du är för ung, har för lite erfarenhet eller whatever. Får du något jobb så är risken rätt stor att du får göra allt skitgöra och blir behandlad som du inte fanns. Är det så mycket bättre än skolan?

Snacka med din morsa. Nej, hon kommer antagligen inte fatta, men försök. Och byt program. Fan, byt skola om du kan. Byt STAD om du har möjlighet. Det kanske inte blir bättre, men det skadar inte att pröva. Du kanske bara har haft en jävla otur med folket i klassen.

Sök lite jobb vid sidan om. Se hur det verkar. Om det finns nån chans att du får jobb så har du iallafall lite att stå på när du bestämmer dig om du ska fortsätta med skolan eller inte.

Det kanske verkar som en bra ide att bara lägga ner och ägna dig åt saker du brinner för just nu, men vad fan ska du göra om 5 år? Gå på söka jobb kurser från arbetsförmedlingen och leva på soc? Det är inte så jävla kul i längden.

Vad ska du med ett samlat betygsdokument om jag får fråga? Vill du veta sanningen så är det inte värt ett piss, på allvar alltså...dom betygen räcker ju inte för att läsa på högskola, universitet osv...Asså tro mig jag kan inte bry mig mindre om hur det går för dig i livet men jag ska iaf säga sanningen till dig för det kommer inte vara så nice att inte ha den grunden att plugga vidare på. Du bör också vara jävligt medveten om hur svårt det är att börja plugga om du tar ett uppehåll på några år o helt kommer ur den här läsa böcker, skriva arbeten, göra prov-grejen...det är inte lätt helt enkelt. Tro mig, byt linje, uthärda så gott det går, vem vet du kanske hamnar i en "bra" klass...man ska inte vara negativ så skaffar ingen polare o i varje klass finns alltid lite trevliga människor.

Jag menar jag hade bara lite halvkompisar i min gymnasie klass, dvs...vi kände varandra men var inte riktiga polare, sen massa bönder o annat pack men alla många människor är balla om man bara orkar ge dom chansen så försök socialisera dig så kommer du se att det funkar.

Vad läser du om man får fråga?

Går HR och vi gör inte mycket annat än att läsa livsmedelslära och vara i kök och sånt, vilket inte intresserar mig ett piss.

Men det här med jobb efter skolan, läste lite på google nyss från personer som verkligen vet vad dom snackar om. En sa att både han och sambom hoppade av skolan men att båda jobbar på chefsposition nu. Och att det är lättare att få jobb med bra kontakter. Min mamma jobbar på arbetsförmedling (fast det gör väl ingen skillnad om jag eller någon annan kommer dit) och min bror har fått jobb på min pappas jobb efter att ha sommarjobbat där.

Så om man bara vill så borde man väl inte få ett rent helvete bara för att man bangar skolan?

Som en skrev "livet tar ju inte slut bara för att du hoppar av skolan, känner du så så hoppa av, livet är för kort för att oroa sig varje dag)

Att inte gå klart gymnasiet är att medvetet ställa sig utanför arbetsmarknaden, social trygghet och möjligheten till utveckling. Du placerar dig i kön av folk som slåss för småpengar hos soc eller andra myndigheter. Du placerar dig medvetet i cirkeln av folk som mår piss dagligen för att de inte har pengar att göra ett skit, om de ens har råd med hyra+mat. Tro mig, jag vet precis vilken linje det där är.

Att bara ta sig igenom gymnasiet är väl det minste man kan begära av någon. Det kan säkert bli drygt för dig, både under gymnasietiden och efteråt, men då har du iaf ett gymnasiebetyg, vilket berättigar dig till att kunna göra något i framtiden. Om du i framtiden skulle vilja göra något efter att ha upplevt det som Uncle Sam skriver:

Det är inte SVÅRT att få jobb utan utbildning, det är helt jävla omöjligt. De flesta arbetsgivare kommer inte ens prata med dig för att du är för ung, har för lite erfarenhet eller whatever. Får du något jobb så är risken rätt stor att du får göra allt skitgöra och blir behandlad som du inte fanns. Är det så mycket bättre än skolan?

Om du vill göra något efter att ha upplevt den här skiten, vilket jag gjorde, så kräver det, HÖR OCH HÄPNA, att man fixar sina gymnasiebetyg och då får du som BountyBoo skrev:

Istället fick jag sitta på Komvux i 1 1/2 år för att få ihop till ett gymnasiebetyg.

Detta eftersom det KRÄVER att man har MINST gymnasiebetyg (och helst bra sådana) för att ha minsta möjliga chans i nästan alla områden av världen. Om du ska plugga vidare så krävs det, om du inte vill se ut som alkis-leffe så krävs det om du ska söka jobb för vilken arbetsgivare anställer någon som inte ens har gymnasiebetyg (vilket tyder på lathet/oduglighet/eller whatever) när han har flera hundra stycken att välja på som HAR gymnasiebetyg?

Min flickvän krånglar sig just nu igenom folkhögskolan för att få betyg i saker hon hade kunnat haft redan om hon inte krånglade till skolan och skolkade en hel del på gymnasiet. Vad tror ni hon tycker om det? Jo hon känner sig misslyckad och "klantig" för att hon inte redan har det här fixat utan måste göra omvägar för något som redan kunde ha varit gjort.

Jag läste 3 årig datateknisk på gymnasiet, det var piss, för jag borde ha läst samhällsvetare eller något liknande. Jag insåg efter 1,5 år (egn före, men då på allvar) att jag verkligen läste fel saker. Jag valde datateknisk för jag var omogen och inte visste vad jag skulle läsa. Min polare skulle gå där, det var inget B-språk, man skulle få en egen dator (men det fick vi inte) och man kunde få "rätt bra behörighet iaf". Det sket sig totalt och jag vantrivdes i stort, men gissa vad. Jag valde bort de ämnen som sög som inte var nödvändiga för den linjen jag gick (vilket var 5-6st tror jag) och valde till saker som jag tyckte var intressantare.
Det krävdes hjälp av syo och lite sådana saker, men det blev faktiskt lite bättre.

Jag slapp komvux, jag slapp folkhögskola o.s.v. och jag läser efter 5 år efter gymnasiet på universitet och jag ångrar mig inte en jävla sekund att jag gjorde om mitt program även om jag då tivlade starkt på att någonsin plugga igen, men man vnet aldrig hur det blir i framtiden.

Om jag jämför med min polare som hoppade av så sitter jag i Göteborg och pluggar universitet, bor bra i en 3:a och har en bra tjej. Min polare bor ute i en stuga han får av soc kvar i våran barndomsstad på 5000 invånare (grannstaden till min på 30 000). Han har aldrig några pengar och han har knappt några vänner och hela hans vardag är fylld av depp och ångest och ingen vill anställa han heller för han har inga gymnasiebetyg och knappt någon erfarenhet från något alls.. Så vad gör han istället, jo runkar och knarkar för att fördriva tiden.

Jag gillar min vän, men jag har det mycket mycket bättre än vad han har även om vi började lika men han tog det lätta vägen ut.


Vem sa att livet skulle vara lätt?
Allt bra i ens liv har man ju fått kämpat satan för och belöningen är framgång. Att bara stoppa huvudet i sanden som en struts är ett beteende som förlorarna besitter.
Enkla vägen ut är sällan den bästa.
Lycka till och hoppas du gör rätt. Allt går bara man vill.

Men det du sa att du valde bara dom ämnena som var intressanta eller va det var, kan man inte få något som hellst betyg om man bara läser ämnen som inte har med kök att göra. Till exempel kärnämnena, samhällskunskap osv ?
Eller måste man ha full pott liksom?

Angest


Du måste ha 2600 poäng för att nå ett fullständigt gymnasiebetyg. Eller det var så på min tid iaf och jag tog studenten 2004, men alla sådan där frågor kan du lösa med hjälp av skolans SYV, vilket är precis vad de är till för. "Studie och YrkesVägledare".


Sen vill jag lägga till att det såklart inte måste vara piss om du hoppar av skolan, det finns väl folk det gått bra för oss, men sannolikheten är betydligt större och att leva i social och ekonomisk oro är nog fan det värsta jag har gjort och det är få saker som knäcker det vad gäller att ge dig dåligt självförtroende.

Men som sagt, att medvetet ställa sig där, skulle jag aldrig i hela mitt liv rekommendera någon att göra.

Att hoppa av gymnasiet är det sämsta valet folk (alla jag pratat med) säger att de gjort för det gav så mycket problem som det inte insåg i början. Konsekvenser de inte räknade med för att... gissa vad, det var omogna när det gjorde det beslutet.

Asså det är ju verkligen inte så svart-vitt att du KOMMER att misslyckas om du inte går klart gymnasiet, men chansen är stor o vägen till s k framgång kommer vara mkt längre om du inte ens ger dig själv chansen att plugga vidare o sånt.

Sen det där med att folk väljer HR som inte är intresserade av skiten, VARFÖR? Känns som att matlagning är en sånn grej man vet att man är intresserad av eller inte. Men men ingen kritik mot dig undrar bara.

Det e ju f ö trevligt att du pratade med två personer som har nått chefspositioner du kan ju testa tala med dom hundratusentals som inte lyckades lika väl o se vad dom skulle ge för tips!

jag menar ärligt talat...hade jag inte gått klart gymnasiet så hade jag inte kunnat läsa mina strökurser då o då på universitet vettefan hur hjärndöd o nerrökt jag hade varit då. Tack o lov!

Sen det där med att folk väljer HR som inte är intresserade av skiten, VARFÖR?

Det verkade roligt till en början, men senare när jag visste mer av det skulle innebära så ramlade allting ihop.


Men kan man inte fortsätta läsa de ämnen som inte har med kök att göra, eller är det också meningslöst?

De personer som klarar sig utan utbildning har personliga egenskaper som kompenserar. Är du jävligt bra på att ta folk, och har väldigt mycket driv och vilja så kan det nog gå rätt bra.

Är det du? Du verkar inte fixa det sociala spelet i plugget så bra och vill ge upp istället för att pröva att byta program, bara för att du har haft svårt att få kompisar (det är iallafall så det låter). Hur kommer du hantera att söka 100 jobb och inte få ett enda svar? Inte ens ett "tyvärr, tjänsten är tillsatt". Kommer du orka gå till praktikplats #5 (för praktik är det enda AF kan hjälpa dig med, de kan inte 'ge' dig ett jobb) när de senaste 4 var meningslöst skitgöra som inte intresserade dig, och ingen där pratade med dig?

För varje person som får jobb efter praktik eller sommarjobb eller något annat så finns det 99 som inte fick det. Det är den hårda verkligheten. Dessutom är vi inne i den värsta ekonomiska perioden på 100 år- det är inte så att det finns gott om jobb att söka.

Jo asså det kan du ju säkerligen, problemet är ju dels att du kommer missa massa timmar genom att inte vara i köket (dvs...inget csn om det vill sig illa) + att du kommer fattas ämnen som du ändå kommer få läsa sen så du tjänar nog bäst på att hoppa över till samhäll (kanske?) eller försöka trixxa lite o byta ut så mkt det går. Då kanske du kan minimera komvux pluggandet iaf...som alla har sagt, snacka med din SYO eller vad det heter, det var rätt många år sen jag gick ut nu så jag har inte 100 koll på hur dom styr upp det åt folk.

Lyssna nu på UncleSam och MRsalesman, båda två har väldigt stora poänger i det som de skriver..

ett samlat betygsdokument duger till att torka sig i röven med, eller visa för syon på Komvux när man ska välja kurser för att plugga upp betyget.

Som det har sagts, om du inte hittar nått speciellt.. välj samhäll som är som är en "högre skola" av högstadiet och som ger dig en bra grund. Under gymnasiets gång kommer du säkert upptäcka vad du vill ha mer av och kan välja till språk etc.

Du har inte läst allt nu för att klara Komvux relativt snabbt, det kommer ta ett par år och jag vet inte heller hur det funkar nu. Komvux är något de vill skära ner på och då blir det folkhögskola i 2 år.. finns det ingen i närheten av dig, blir det internat. OM du ska ha ett betyg. Och väljer du att inte läsa karaktärsämnena så kommer din frånvaro bli för stor och de skickar iväg dig.

Visst kan det vara svårt på gymnasiet. Men om du nu byter till ettan igen på ett nytt program, får en ny chans.. och TAR det chansen. Är med på klassträffar och andra aktiviteter så går det bra. När jag gick ut 3an hade jag inte snackat med alla i min klass.. eller ja, mer eller mindre. Man kan inte komma överrens med alla.. och det bästa är att komma i en ny grupp så man tvingas lära känna folk.

I värsta fall finns väl IV, men det kommer man ingenstans med.

Om jag får säga mitt, så tror jag det mest handlar om obehag från din sida. Att det inte riktigt känns bra att gå i skolan.. du trivs inte på linjen och har du då inga balla klasskompisar att backa upp det med så är det inte nått kul alls. Om du också varit borta en del så gör ju det att man hamnar utanför. Att du inte vågar/vill berätta för din mamma har ju med att göra att du vet att det du gör inte riktigt är rätt.

Ibland är inte den enklaste vägen att smita undan, utan ibland får man göra sånt som tar emot. Som att erkänna att man valt fel program och börja om... Nu låter jag som en av de där gamla torr-f*ttorna jag inte ville lyssna på som tonåring och som jag nu vet faktiskt hade rätt.


Men vi börjar med nummer ett... berätta för din mamma hur du känner, be henne fixa ett möte med din mentor så ni kan diskutera det. Annars är risken att du hamnar i en situation ofrivilligt där du kanske måste sluta skolan eller inte längre får pengar etc.

..och du är online nu, varför är du inte i skolan??

Jag tycker det bara låter som att du skulle behöva byta program.

Jag började också fel program i gymnasiet (natur med inriktning matte/data wtf?!?!?) och kände efter ett år att det var helt fel för mig, jag är en samhällsvetare! Så jag var ledig från skolan i ett läsår. Jobbade för en skitlön på ett café. Året efter började jag i tvåan igen på sam med inriktnining kultur. Jag kunde tillgodoräkna mig ganska många av mina poäng från första året och var tvungen att läsa in samhällskunskap A och datakunskap A på egen hand men det var inga problem. Jag hade därefter en underbar tid i gymnasiet och att jag var ledig ett år var det bästa jag gjort.

Och som många andra innan här har påpekat. Ställ in dig på att gå klart gymnasiet, sedan om du inte gör det den konventionella vägen genom att läsa tre år i ett streck spelar inte så stor roll. Om du dessutom byter program till något du är mer intresserad av kommer du antagligen finna dina klasskompisar mer intressanta.

Vad är ditt största problem egentligen? Är det klassen eller programmet? Eller helt enkelt en kombination?

Om det handlar om klassen: byt klass. Är det inte möjligt (pga t ex liten skola), försök byta skola. Prata med någon studievägledare på skolan eller ta kontakt med en skola du skulle vilja byta till.

Handlar det om programmet kan du återigen kontakta studievägledaren, berätta vad du egentligen vill läsa så löser ni det genom en individuell läroplan tills du är i fas med programmet du vill läsa. Kanske får du gå om ett år om det är så, men det låter inte så troligt eftersom du bara läst ett år (vilket ofta innebär hyffsat lika kurser på de flesta program) och det här läsåret precis har börjat. Du kommer säkert få läsa upp lite grejer, men det är inte hela världen. Det brukar gå att lösa sig smidigt.

Just att byta skola, oavsett vad problemet är, kan vara en lösning för att du ska få en nytändning.

Att hoppa av är bara jobbigt, men det kan ju vara enda alternativet om du mår riktigt dåligt. Försök ha en plan bara. Har du intentioner att återvända till skolan, så gör det så fort som möjligt. Ta ledigt resten av terminen eller kanske resten av läsåret, men försök göra något under tiden. Samla motivation och energi att komma tillbaka. Kom bara ihåg att det du egentligen gör då är att skjuta upp besluten på framtiden. Känns skönt nu, men en dag kommer dagen då du måste ta tag i allt.

Men kom också ihåg att om du skulle hoppa av och aldrig komma tillbaka, så innebär det inte att livet är slut för det. Det innebär bara andra förutsättningar.

Jag säger som MRsalesman, grov a fucking pair. Att du ens överväger att jobba på pappas företag är ett gott tecken på att du borde fortfarande gå i grundskolan. Du överväger alltså att leva under din farsas vinge hela livet?

Jag hade det jobbigt på i gymnasiet då jag fuckade upp min grundskolegång helt, gick ut med 2st G och var tvungen att gå en 3årig iv linje för att kunna plugga upp matte, svenska och engelska. Nu väntar mig 3år till för att överhuvudtaget få högskolebehörighet.

Praktik är jobbigt, speciellt om det är ett skit ställe och du hatar stället, jag dumpade min första praktik plats då jag inte stog ut med någon som jobbade där men valde istället en praktik som passade mig mer och trivdes där, och det är det enda jag har nytta av nu på efterhand.

Btw, Inte fan får du polare om du skolkar och gömmer dig. Jag känner igen mig som fan i din text men det där är bara en period som går över, jag sket i princip i hela 2an men mognade till tillräckligt i 3an för att plugga upp mina grundskolebetyg och fixa praktik. Det finns ingen lätt väg ur det där, bara bita i det sura äpplet och grow a pair.

Inte meningen att låta bitter men my point of view.

Du överväger alltså att leva under din farsas vinge hela livet?

Nej men folk säger att kontakter är bra, och min bror sommarjobbade på min fars jobb och fick fortsätta där. Sen har dom sagt att jag ska sommarjobba där nästa sommar så varför inte ta chansen lika gärna...

Vad är ditt största problem egentligen? Är det klassen eller programmet? Eller helt enkelt en kombination?

Det är en kombination, trivs väl hyfsat i klassen men inte som det borde vara. Och programmet är jag inte ett dugg intresserad av nu. Och jag HAR kollat på andra program men finns inget jag hellre skulle vilja gå. Så att byta skulle vara ungefär som att gå kvar fast värre då jag får börja om på nytt. Därför jag vill sluta helt. Bland annat. Massa småsaker också jag inte orkar rabbla upp.

Du har ju redan bestämt dig, men någonstans som du känner efter måste du känna att det är ett dåligt beslut.. eftersom du drar dig för att berätta det för mamma.

Kommunikation är A och O, gällande det mesta.. om inte allt.


Hoppa av skolan är för det mesta, ett dåligt beslut..

Småsakerna är ofta de viktigaste sakerna.

Sen ska man aldrig dissa jobb. Börjar du på farsans jobb är det alltid nån form av erfarenhet. Du kan ju börja på Ica eller nåt också och jobba dig upp den vägen. De flesta, om inte alla, höga butiksmänniskor har börjat med de grova golvskiften någon gång, gått internutbildningar och så vidare. Du behöver inte nödvändigtvis gymnasiebetyg för det. Jag blev erbjuden fast anställning innan jag ens gått ut gymnaset när jag jobbade där och hade mycket väl kunnat ha någon slags chefsfunktion eller ledarroll i en butik i dag om jag valt att gå den vägen, men det var inte en värld jag ville vara del av hela vägen. Pengarna är dock ruskigt bra om du är ute efter att tjäna bra. Förmodligen en av de enklaste och bästa vägarna att bli riktigt tät i Sverige.

Att inte ha gymnasiebetyg är inte hela världen, men ett gymnasiebetyg öppnar dörrar och ger dig större valfrihet i dagens samhälle. Oavsett linje ser det bra ut att ha gått ut gymnasiet när du söker jobb. Det ger en antydan till att du inte är en slacker (att inte ha betyg betyder dock inte per automatik att du ÄR en slacker). Gymnasiet är inte alltid så kul. Blev också skoltrött i tvåan och red väl mest ut skoltiden och fick väldigt medelmåttiga betyg på natur. Det är väl inte först jag blev 24-25 jag verkligen fått upp sugen igen och då har jag ändå en högskoleexamen redan. Lär hoppa på skolan igenom ett år eller två. Så tid finns alltid.

Kanner du att du gar fel program sa leta tills du hittar nagot som passar dig.
Det ar ju ganska individuellt men ska det gar bra for en utan gymnasiebetyg sa kan det vara vettigt att jobba, jobba, jobba, eller ha mal och ambitioner. Man maste vara driven. Jobb finns det INTE gott om i dessa tider.

Jag slutade sjalv nagon gang under mitt andra ar. Stuckit utomlands, jobbat, osv. Jag angrar det absolut inte. Ar manga erfarenheter rikare, men har fatt inse att jag inte har lika mkt valmojligheter idag som jag hade kunnat ha om jag skott skolan. Skrev in mig pa komvux, distans, och blir snart klar med skiten 2 ar efter alla andra fodda samma ar.
Att borja pa nytt ar inte sa javla farligt som det later, men jag kan saga sahar; det blir garanterat mer jobbigt ju mer du skjuter det framat i tiden.

Foraldrar kan vara javligt jobbiga nar det kommer till skola, men din mor vill att det ska ga bra for dig. Om du kan gora ett beslut som gor dig gott har hon nog inga invandningar. Skolkar du tills de ringer hem sa visar det pa allt annat an att du ar en mogen ung man. (eller dam, det framgar ju inte vad du ar. ;P)

Sok och finn det som ar ratt for dig. Jag skulle rekommendera att du gar till en SYO och snackar igenom det hela noga. Det onskar jag att jag hade gjort for 2 ar sedan.

Hoppa av o varva dagarna med WoW, pornhub, joltcola o socbidrag

Alltså, du vet inte ens hur fan jag känner det

ja, som alla andra 16 åringar.

Sen att du inte vågar göra ett skit är en sak

Roliga är att du redan bestämt dig att du ska hoppa av på ett eller annat sätt. Alla linjer har sina för- och nackdelar, finns nog inget program som är "roligt".

Jag blev förjävla taggad på att plugga nu iallafall!

Läser man handel får man väl praktisera massa? Det kanske kan vara något?

Annars kan du alltid bli politiker, det är ett av få yrken man inte behöver någon utbildning för. Men man bör börja ganska tidigt, så gå med i ett ungdomsförbund.

Men det här med jobb efter skolan, läste lite på google nyss från personer som verkligen vet vad dom snackar om.

- Hur googlar man fram så trovärdiga källor? Du har hittat 2 på internet som enligt egen utsago har någon form av chefsposition?! Jag lovar att jag kan hitta 2 som inte har det. Jag lovar också att jag kan hitta 2 st. på internet med fullständiga gymnasiebetyg och chefsposition.

Angest

Nu går jag på soc, har ingen motivation till att börja om och plugga och har inga som helst framtidsutsikter.

Begreppet "börja om" är ju lite missvisande. Det är inte så att man sitter i utvisningsbåset tills man väljer att hoppa på skolan igen. Man väljer bara andra mindre konventionella vägar. Lite osäkrare kanske, men det är inte hela världen.

De två med chefsposition var säkert säljare och för att hamna där måste man sakna hjärta och i vissa fall hjärna.. så kallar de sig chefer när de är "team-ledare" Men det passar ju vissa..

(Inlägget ändrat av BountyBoo 2009-09-22 13:47:16)

Lägger till TELEFONförsäljare..