fråga ang. bidrag(?) eller liknande

Får du inte sjukbidrag om du är sjukskriven?

Är inte sjukskriven. "Du är ju inte sjuk på riktigt" blev svaret när jag frågade min psykolog. Det var ju tänkt att jag skulle försöka gå i skolan osv men det gick inte så bra.

Om du nu är så sjuk som du påstår, så snacka med andra psykologer eller nåt då?

Om även dem anser att du är frisk, så är du inte berättiga något bidrag.

Ja, jag är sjuk som jag påstår. Ska om någon vecka träffa en läkare för att få ångestdämpande utskrivet för första gången, sen börja prata med VC kurator.

Det han menade med "du är ju inte sjuk på riktigt" var ju att jag inte har någon fysisk sjukdom. För att klara sig ur panikångest måste man själv kämpa och därför var det bra om jag kunde gå till skolan då och då. Men det gick inte som sagt.

socialen har bidragen du söker..................................

arbetsförmedlingens jobbgaranti och soc

jag har fått bidrag via försörjningsnämden i västerås medans jag mådde lite kiss psykiskt. hamnade i deras "rehab team" eller vad det hette, hade inte heller betyg och sånt.. kommer inte riktigt ihåg allt för det var så länge sen.

men det ska gå, iaf på "min" tid

Tack för svar.

Du kan väl jobba på Samhall eller något liknande? Dem anställer ju i stort sett vem som helst.

Jo, kanske dom gör. Dock klarar jag ju inte av något jobb. Hate it.

Några pengar från försäkringskassan lär du inte få om du inte jobbat innan. Däremot upphör dina föräldrars försörjningsplikt vid 18 om du inte studerar vad jag minns, så socialtjänsten borde kunna ge en liten summa. Men då lär du be läkaren om sjukintyg för att inte tvingas ut i åtgärder som jag gissar att du inte är så sugen på.

Och se till att få terapi, har legat hemma i perioder och mått dåligt och det är inget liv att leva. Vad gör du om dagarna?

Man kan inte skita i att jobba bara för att man inte vill. Hade samma problem som du i gymnasiet, löste sig ganska snabbt efter att polarna skaffat jobb och man själv satt hemma dagarna långa, självklart pank. En plats öppnades sedan på en av vännernas jobb och jag hade (tack gode gud) erfarenhet i yrket då jag tvingat mig själv till praktiken 4 månader i skolan innan jag sket i den med.

Nu jobbar jag dagligen och finns inte en doft kvar av mitt gamla jag, lönen är det som verkligen motiverar en och viljan att säkra sin framtid. Det första som drev mig till jobbet dom första veckorna (när det verkligen är jobbigast, det släpper efter 2-3 veckor och jobbet börjar mer och mer bli en vana) var att skaffa pengar så jag kunde ta körkort och köpa den där feta evolancer 6an för att kunna glida med en skön bil på sommaren och dunka dunk dunk..

So in conclusion, tummen ur arselt och se till att hitta nått som motiverar dig..


Ps: även jag trodde att det var nått fel på mitt psyke och att jag aldrig skulle kunna hantera ett jobb. dåligt självförtroende och ren lathet är en livsfarlig combo. Fundera över om du verkligen behöver dom där antideppmedicinerna.

Jo, men jag har "på papper" att jag har PÅ. Självklart är jag ju villig att söka praktik någonstans så fort jag klarar av det. Tack för att svar.

Jag har varit arbetslös 1månad nu, och håller på bli galen! :O
Jag förstår inte hur någon kan må bättre utav att bara sitta hemma?
Visst 8timmars arbete(i realiteten mer blir det ju, man är ju hemmifrån, "påjobbet" minst 9h/dag) är ganska mycket, och kan bli lite för mycket för vissa, men iaf 6h mår nog alla bra utav!
6h aktiviteter per dag!

Jag förstår inte hur någon kan må bättre utav att bara sitta hemma?

Man "mår bättre" eftersom man inte utsätter sig för någon påfrestande situation och därför utlöses inte ångesten på samma sätt. Man mår väl inte bättre men man slipper en del utav det jobbiga genom att stänga in sig. Men det är inte vad tråden handlar om.

hemskt att din läkare säger att du inte är sjuk... låter helt skadat, gå till en annan läkare!
lycka till med allt och hoppas du får den hjälp du behöver!

hemskt att din läkare säger att du inte är sjuk... låter helt skadat,

Hehe.. Håller med, du verkar ju helt rubbad! om du inte är sjuk, vem är det då?

Inte fysiskt sjukt, dock ett psykiskt handikapp.

du verkar ju helt rubbad

Heh, rubbad?


tack Emelie. hoppas det löser sig för dig också.

Ja.. Kom inte på något bättre ord i stunden.

Men man måste ju dra gränsen någonstans.. Om inte du är sjuk lixom, kan man då säga att att t.ex Ted Bundy också var en frisk herre?
Du är ju helt vilse inne i knoppen där uppe! Jag blir nästan rädd att gå ut när jag vet att såna som du får härja fritt på våra gator?! Borde inte du sitta inspärrad på någon högsäkerhetsklinik någonstans?
Eller varför inte i ett labb så kan dem få forska på din förvridna hjärna så kanske andra i framtiden kan räddas från samma fördärv som dig !

psyko_slusk va ju en rolig kille.... inte

psyko_slusk Vad är det med dig egentligen? Du känns lite som bert karlsson på 1000 apor, typ tror att du är lite anti-pk och provocerande när du egentligen bara beter dig som en idiot.

haha, hoppsan!

Jaja, ta inte så illa upp hörni

Ja.. Kom inte på något bättre ord i stunden.

Men man måste ju dra gränsen någonstans.. Om inte du är sjuk lixom, kan man då säga att att t.ex Ted Bundy också var en frisk herre?
Du är ju helt vilse inne i knoppen där uppe! Jag blir nästan rädd att gå ut när jag vet att såna som du får härja fritt på våra gator?! Borde inte du sitta inspärrad på någon högsäkerhetsklinik någonstans?
Eller varför inte i ett labb så kan dem få forska på din förvridna hjärna så kanske andra i framtiden kan räddas från samma fördärv som dig !

Heh, kul kille.

Kom på att jag nog också är sjuk... ge mig pengar

Kom på att jag är trött på folk som ska försöka göra sig roliga på andras bekostnad.

Förstår inte varför folk inte tar saker på allvar!
Om han säger att han har svårt att leva ett normalt liv pga sin PÅ, så är väl det så det är? Blir förbannad på folk som tror att man är frisk bara för att det inte syns på en att man är dålig. Hoppas fan att ni själva hamnar i en liknande situation, så kan ni komma tillbaks då!

PÅ är verkligen inget roligt, men jag tror man låser in sig i en ond cirkel genom att vara hemma. Målet bör vara någon konstruktiv medicinering och ett jobb man klarar av. Annars är risken att man aldrig kommer ur det.

Först och främst måste ju personen ifråga få hjälp, kan vara svårt att börja jobba bara sådär efter att ha mått kasst så länge.

Lycka till!

Han borde få hjälp med en vettig psykolog och sen några timmars aktivitet per dag.
Och bidrag så han kan leva ett normalt liv utöver det..

Men det är inte så jävla lätt att få i det här skitsamhället :(..

Men jag personligen har i perioder mått riktigt kasst i livet, men jag förstod aldrig vad en regelbunden aktivitet kunde hjälpa!
Helst något där man blir fysiskt slutkörd.

Du har helt rätt psyko, men ditt förra inlägg var ju inte vettigt nånstans, dock tog jag ju inte åt mig så skit i det.
Jag ska träffa en läkare på torsdag och få piller utskrivet sen ska jag ta tag i mitt liv på riktigt. Så som jag mår just nu så skulle jag inte ens kunna gå en längre runda med hunden. Det är lätt för folk som inte själva haft/har panikångest att "äh, det är bara att hitta på nåt om dagarna". Inte riktigt så lätt. Att vara deppig och att ha PÅ är inte samma sak.

Nä, mitt förra inlägg va bah ett dåligt skämt :P.. Börjar sina med skämten nu när man bara är hemma arbetslös om dagarna ;P..Dålig inspiration

Men du det där låter ju skit bra!
Nä jag fattar att det är skillnad, men det är nog endå bäst att åtminstone hela tiden försöka och inte ge upp lixom..
Perioder i livet när jag gett upp har det bara gått rakt åt helvetet direkt.. På ett annat sätt än för dig såklart, men endå samma sak pånåvis..

Ring Vårdcentralen och börja käka SSRI, eller härda ut och jobba ändå.

"ska för första gången få ångestdämpande"... Det lär ju lösa alla dina problem..

Bara så du vet så är det ju inte bara att börja käka några piller så blir allt bra direkt.. Det kommer ju krävas tid och kraft ifrån dig!

har själv precis börjat käka ssri, vet att jag måste härda ut i några veckor innan det blir bra... Men nu vill jag mest bara kasta mig framför ett tåg.
Se till att du blir tagen på allvar. :)

Lycka till!!

Jadå, denna gången är det på allvar.
Innan har jag alltid nekat medicin. Har inbillat mig att jag ska klara av allt på egen hand. Har inte gått så bra som ni kanske förstår.

Är mycket medveten om att det tar tid med medicin och att man måste härda ut.

"ska för första gången få ångestdämpande"... Det lär ju lösa alla dina problem..

Faktiskt kommer det nog göra det. Inte "alla problem" men den där knuffen så att jag själv kan börja forma ett socialt liv.


Tack för alla svar :)

Gå till din läkare och säg som det är bara, det var det jag gjorde.
Har i flera års tid tänkt att jag klarar mig själv, men en dag så tar orken slut och då behöver man hjälp!

klart inte ångestdämpande löser alla problem, men det lär göra så du orkar ta tag i dina problem. Det och någon antidepp kanske. :)

Jupp.. får se vad som sägs på torsdag. Vet att jag kommer få piller iaf.. även en psykolog att tala med.

Hur mår du nu då? Har medicinen gjort någon verkan?

Ja, du kommer nog få medicin och sen någon att tala med.. :)

Jag mår, mer kan jag inte säga.. Jag försöker ta dagen som den kommer, vissa dagar är bättre, andra rent åt helvete.
Har ju bara ätit min medicin i drygt en vecka, så känner inte av så mkt faktiskt.., mer än att jag är skadat trött hela tiden, lite fler självmordstankar osv osv.. men det ska väl försvinna det också! :)