Vad skulle ditt tonårsjag tycka om ditt nuvarande jag?

Att jag är fet... och kanske lite tjock med.

Mitt tonårsjag skulle nog skratta lite åt hur svensson jag blivit med barn och volvo, men samtidigt innerst inne pysa av stolthet över hur bra livet är nu.

Mitt tonårsjag skulle däremot undra varför jag inte bantat lite mer och färgat håret på sistonde, tur att mitt vuxenjag skulle veta att det finns viktigare saker i livet.

Fan, råkade posta upp samma tråd i vardagsfilosofi-tråden.. Hur tar jag bort den?

Frozen

Lite samma här faktiskt.. Skulle nog vara en riktig banan i mitt tånårsjags ögon. Tror dock som du också säger att en viss trygghet skulle infinna sig över hur pass bra det ändå blev.

Mitt tonårsjag skulle skratta åt min pinsamma alkoholtolerans samt mina patetiska bakfyllor som jag aldrig hade förut.

Mitt tonårs-jag skulle tycka att jag klädde mig sjukt tråkigt och osexigt. Att jag var knäpp som hade kort hår. Att mitt val att plugga till lokförare var helt galet. Att jag var pinsam som gick ut på klubb när jag var 30, för är man 30 ska man vara hemma.
Sen tror jag att mitt tonårs-jag skulle vara avundsjuk på min självkänsla och mitt inre lugn.

Han skulle tycka att jag är för cynisk och aldrig står upp för mina åsikter. Mitt svar på den kritiken är väl att jag har lärt mig att välja mina strider men att jag för all del skulle kunna engagera mig lite mer i världsförbättrande verksamheter och inte bara göra sånt jag tycker är roligt hela tiden :D Jag hoppas dock att han skulle vara nöjd med det sista.

Han skulle nog undra varför jag lagt klottret på hyllan, varför jag är tillbaka i Skåne och vad som hänt med min musiksmak. Sen skulle han nog bli glad över hur bra det går med min såkallade dj och musikkarriär och att jag klarat alla mål jag hade satt upp för mig själv.

Mitt tonårsjag hade nog blivit deprimerad :)

Han skulle undra varför jag inte är tillsammans med tjejen längre och undra vart fan TV:n har tagit vägen.

Annars skulle han nog tycka att jag är den tuffaste vuxna han träffat.

Oj vilket perspektiv! mitt tonårs jag skulle nog bli lite besviken + skämmas över de extrema bakfyllorna efter en bra kväll!

Eftersom jag officiellt har lämnat tonåren, kan jag väl posta här :p

Mitt tonårsjag, eller snarare fjortisjag, hade blivit förbannad på mig och frågat mig vad i helvete jag sysslar med. Varför jag inte går juristlinjen, varför jag inte reser mer, varför jag är så pank hela tiden, varför jag läser ekonomi när jag ogillar matte, varför jag inte har förverkligat någon dröm än, varför alla mina idéer alltid stannar hos mig och inte får se dagens ljus och varför jag lever med i huvudet än ute i verkliga livet. Främst varför jag inte har samma mål längre. Jag hade svarat att livet förändras, jag har förändrats (till viss del), man börjar prioritera andra saker och man inte alltid behöver sikta mot stjärnorna - Mount Everest går precis lika bra :). Men mitt tonårsjag har nog rätt ändå... :p

mitt tonårsjag hade älskat mig. jag är allt jag någonsin velat vara och mer. enda hon skulle ogilla är väl min MS, men i övrigt hade hon helt klart blivit överlycklig över hur jävla cool, skön, lugn, underbar och intressant hon skulle komma att bli. ^^

oh, och förmodligen skulle vi knulla. jag har the hots för mig själv så jävla hårt. förstår vem som helst som blir kär i mig on sight. ^^

Mitt tonårsjag är mitt nuvarande jag. :O Men men, en fem år yngre. Hur gammal är jag då.. *Sliter fram kalkylatorn och skickar in lite formler till NASA*... 12, om jag inte misstar mig.

Mitt tolvåriga jag skulle tycka att jag var ett fyllo. Men han skulle även tycka att jag var fett ball som var en häftig rappare. Antar jag.

Mitt tonårsjag skulle nog va jävligt stolt över vad jag blivit nu, då jag inte hade något som hopp över min framtid o tänkte att liver kommer gå åt helvete för mig.. Inte för att de e så toppen nu, men jag har fast jobb, en stadig utbildning o ännu mer på g, känns bra!

Mitt tonårsjag skulle blivit avis på att jag har en tidsmaskin men inte han. Sen skulle han bli förbannad för att jag slår honom på käften och säger åt han att sköta skolan så jag slipper göra om skiten sen istället.

han skulle nog undrat varför jag läste någonting som jag inte trivs med och varför jag inte har någon flickvän, han skulle nog gärna sett att jag målade och hade någon större hobby.
det hade nog uppskattats att jag fortfarande höll samma stil som han höll dock.

Mitt tonårsjag skulle inte vara det minsta förvånad att det mesta går åt helvete.

Mitt tonårsjag skulle förmodligen gå i taget om han fick se vilken cynisk, obrydd och tråkig jävel han har blivit. Han skulle säkert undra var kreativiteten, allt-löser-sig-attityden och den där härliga världserövringskänslan tog vägen.

Den lille rackaren skulle antagligen också fråga varför jag fortfarande inte är gift med Winona Ryder.

Mitt tonårsjag skulle antagligen tycka att jag är en rätt häftig lirare som gör sköna grejer och han skulle säkert se upp till mig. Han skulle säkert bli lite förvånad över hur många tatueringar jag har skaffat och kanske också vara lite besviken på att jag inte tror på de grejer som jag trodde att skulle vara för evigt. Jag tror att mitt tonårsjag skulle vara en perfekt lillebrorsa för mig.

Mitt tonårsjag hade antagligen öppnat med något i stil med "öhöhö, vad tighta jeans du har!" För att sedan fortsätta med att klaga på min klädstil och musiksmak. Men glädjas över att jag faktiskt har ett sexliv och äger en Xbox360.

mitt tonårsjag hade tyckt jag var en jävligt reko kille!

mitt tonårsjag skulle bara säga "ey kan jag få låna lite para, brushan!"

Vad skulle ditt tonårsjag tycka om ditt nuvarande jag om ni träffades?

Mitt tonårsjag hade nog skrattat en stund och därefter känt en viss avundsjuka som senare troligen hade lett till ett föredömme.
Nä, mitt tonårsjag hade nog endast skrattat... :(

mitt tonårs jag:

Keepsar de fett real fortfarande, Fast på ett vuxnare sett.
Klär mig lite töntigare med lite tajtare kläder nu.

mitt tonårs jag skulle nog vara avundsjuk på:
mitt jobb och tidsfördriv..

Och mina konstnärligaskills som har höjts en del sen tonårs tiden.

Att jag är lite gay.

Mitt tonårsjag hade tänkt "aha, det är så man uppnår en balans i livet". Hade vi diskuterat en stund hade han blivit irriterad över att jag hade fler frågor än svar. Speciellt eftersom frågorna hade stuckit hål på hans svar. Det är nog bäst att jag inte får träffa mitt tonårsjag, annars skulle han bara bli väldigt förvirrad.

Hakar på KaptenKrok lite grann.

Som tonåring var jag som många andra lagom förvirrad och hade många funderingar. Tankar om hur jag skulle få "blowa" så att de i min pyttelilla hemstad skulle förstå att jag hade lyckats och att de som hackat på min klädstil under högstadiet skulle känna sig som sämre människor (kan låta grymt, men jag hade verkligen problem med att acceptera trångsynta lantisar som gärna tog roller som mobbare.)

Idag är jag inte lika "hämndlysten". Hehe. Men jag kan klart och tydligt i sak se vad som blev av dessa människor kontra vad som blev av mig. Och jag känner mig mer lyckad.

Slutsats: Mitt tonårsjag hade nog brusat upp. Jag hade inte lika lätt att se världen objektivt och ta dispyter sakligt då. Men nu vet jag.

KaptenKrok: Det var inte ditt tonårsjag som kom fram till mig mumlade fram något om svamp utanför huset för en 5 år sedan?

mitt tonårs jag skulle nog inte tycka så mycket.. han skulle nog snarare måla någon sånn "grafitti tagg" på mig, vifta med någon flagga å skrika nått slagord.. jävla kommunistunge!

//Yde - tur att man växer upp

Jag skulle nog tycka att jag var för vanlig och stack ut för lite ur mängden
i övrigt skulle jag bli impad över vilken fabulös person jag blev
Jag har utvecklats ENORMT om man jämför med 14-15 åriga jag, tänker på det ganska ofta, det är skoj.

Mitt tonårsjag hade nog blivit väldigt besviken över att jag inte känner samma kärlek för hiphop längre och att jag lyssnar på bögig techno (enligt honom då). Att jag inte rappar varje dag längre. Men han hade nog blivit jävligt impad över mina proddskills och sett mig som en kung på musik ändå. Lite hiphop finns ju fortfarande kvar i mig och det skulle nog uppskattas. Rappar ju ibland. Sen så skulle han nog tycka jag hade fula och tighta kläder men jag säger till han då att han kan hålla käften, dra upp braxorna och växa upp.

Jag skulle blivit avundsjuk på mitt tonårsjag.

Skulle inte vilja påstå att det hänt överdrivet mycket i min personliga utveckling sen tonåren,.. jag har alltid varit en rätt jordnära lirare, om möjligt har jag blivit bittrare. Han skulle säkert undra varför jag inte ligger med varenda brud jag kommer över längre. Kanske fråga varför jag inte fått arslet ur vagnen och flyttat härifrån. Jag skulle ruska om grabbhalvan och säga -ta dig i kragen ungjävel!

Det enda mitt tonårsjag jag hade stält sig undrande inför är faktumet att jag fortfarande hänger på whoa.

Helt ärligt så är det en svår fråga. Jag hatade allt och alla mycket mer när jag var yngre medan jag på senare år har accepterat faktumet att de flesta individer lämnar en del att önska och att detta ärnågot man måste har överseende med för att kunna fungera i den sociala gemenskapen.

Mitt yngre jag hade tyckt att det var skitcoolt att jag arbetade som bartender fast hade jag berättat för honom att det inte hjälper supermycket på liggfronten så hade han nog blivit aningen besviken.

SpT Utanför ditt hus? Läskigt beteende isf.

Hehe "min" dotter hade nog sagt att jag bär på många livserfarenheter, att jag är en "fighter" men att hon inte kan förstå varför jag valde den " hårda" vägen..dessutom hade hon lackat för jag fick färga håret redan när jag var 12 men inte hon :P

"lever jag fortfarande!?"

nä, jag hade nog pekat och skrattat rått åt att jag dricker ännu mer och ligger ännu mindre än då. sen hade vi druckit sprit, lyssnat på splitter och dragit bajsskämt

Mitt tonårsjag skulle älska mitt nuvarande jag, eftersom gamla Th1ef är gammal nog att komma in på krogen och snart kan köpa ut åt lilla Th1ef. Jag gör i stort sett samma saker som då, suktar efter en karl som inte ser mig och sveper lakritsshots på löpande band.
Tonårsjag skulle kanske kunna klaga på min klädstil, eftersom nuvarande jag har växt ur jeanskjolarna och magtröjorna. Men tonårsjag har så mycket vett så hon inte har några förväntningar på mig.

jag skulle vilja träffa någon annans tonårsjag. typ... min pappas eller nåt.

Min tonårsjag skulle nog bli lite trött på mig då jag fortfarande inte vet vad jag ska hitta på med mitt liv. Men jag skulle nog säga att det löser sig som vanligt. Han hade nog sett att jag var glad ändå vilket antagligen skulle lugna han en smula..

Mitt tonårsjag hade nog vart rätt nöjd över vad han såg. Jag tror det ända han skulle undra över var hur jag såg ut nu, och hur min eventuella flickvän ser ut, fast hon finns dock inte. Annars hade han nog frågat varför jag gick barn och fritid på gymnasiet och varför jag inte flyttat hemifrån än. Han hade dock inte fått något vettigt svar.

Sen så hade det varit ganska fett att träffa mig själv när jag var 24 - 25.

KaptenKrok : Nej den där sunk-klubben, hette SAGA once in the time.

sån ska jag bli när jag blir stor ;)

Loser antar jag

SpT Ah då är jag med! Har dock inget minne av det, och jag gillar inte att du försöker friska upp det. Det man har lyckats glömma av fyllor ska förbli glömt.

Mitt tonårsjag skulle undra varför jag inte är så gangster längre. Han skulle tycka att jag sålt ut musikmässigt men se storögt på vad jag gör nuförtiden. Jag skulle adoptera mitt tonårsjag och visa allt han behöver veta, vi skulle leva lyckliga ihop.

Jag tror att han skulle bli väldigt förvånad över hur mitt liv ser ut. Vad han skulle tycka vet jag inte, antagligen samma som jag tycker om mig själv? :O

om vi sæger 5 år tillbaka, då var jag 16 år. jag hade nog vart rætt glad. har hunnit med mycket sen studenten och har lægenhet och fastjobb, fast egentligen samma snubbe

Mitt tonårsjag skulle säga "Ja sa ju det" och sen reta mig för att jag blev så misslyckad som mitt tonårsjag trodde att jag skulle bli.

Haha rolig fråga...har ändrats mycket (tror jag själv) sedan jag var tonåring.
Var väldigt "type a", absolutist (sXe) och väääldigt reserverad som tonåring, ingen fick veta vad jag egentligen tänkte.

Nu är jag "för" öppen, har prövat det mesta (även om det var med illa resultat) och är just nu lärare (mitt tonårsjag ville rädda världen så lärare tror jag inte var den image jag trodde jag skulle inneha at age 27), dessutom är jag halvfet, gått igenom massa skit jag tacklar numera och är lagom mör på livet.
Jag tror jag trodde jag skulle leva heeelt på räkmacka genom livet, skip 10 år och vad fan hände.

hehehe

Jag är dock EXTREMT nöjd med den jag är nu, bara borde väga lite mindre ,men jobbar på det ;-)
Gick igenom en massa, men jag behövde det

Är INGEN spoiled princess längre.
Erfarenhet.