Ett problem att vara folkskygg?
Hoppas ni orkar läsa lite. Allt är inte så viktigt
Nu på sista tiden har jag blivit fruktansvärt folkskygg. Jag känner obehag när jag är bland mycket människor, känner mig uttittat liksom. Jag undviker att gå dit det är mycket folk, som i kafeterian osv. Jag kan inte prata med nytt folk, blir nervös och kommer aldrig på något bra att säga. Personen i fråga måste fråga mig saker osv, då kan jag prata på som fan. Beror på med vem och hur trygg jag känner mig med personen.
När jag går på stan med en polare som känner halva sverige blir jag nervös, mestadels för att han ska träffa på ett gäng polare på nåt fik eller nåt och han vill dit och snacka. Då tänker jag bara "åh nej".
Undviker att gå på fester där jag känner mindre än 2 personer, då jag vet att dessa personer kommer hänga med deras polare som jag inte känner. Jag är också singel, och det beror på att jag inte vågar träffa den jag tycker om utan alkohol i kroppen. Jag har då redan föreställt mig att det kommer bli en tråkig dejt eftersom jag inte verkar så spännande innan vi känner varandra bättre och jag vågar prata mer. Därför har jag tackat nej ett par gånger, trots att jag verkligen ville. Skitjobbigt.
Det är svårt att få nya kompisar eftersom man idag ska vara flummig, rolig och lite störande för att bli sedd och uppmärksammad. Jag får folk att skratta varje dag nästan, så jag är inte stel och tråkig på det viset. Verkar bara lida av social fobi helt enkelt.
Är ni eller har ni varit likadana?
Vad gjorde ni i så fall för att övervinna rädslan att kommunicera med andra?
Hur ser ni på folkskygghet, är det verkligen så illa?
Psykologisk hjälp = Uteslutet