Medelmåttig gammal jur stud

Har du lång tid kvar? En examen kan ju aldrig vara negativt, eller?

det är sant, men jag tänkte på detta att om jag med pissiga betyg ändå kommer att jobba på en administration som sekreterare så kan jag lika gärna söka mig till personalvetarlinjen eller socionom. I grunden är det ju också en fråga om självförtroende och jag har seriöst brustit i studieteknik och disciplin senaste tiden, varför jag undrar om det i grunden inte är något för mig. Om jag vore kristen skulle jag snacka av mig med en präst :) och just nu har Syo/psykologen inga öppettider.

Jag vet inte hur viktigt det är med betyg inom ämnet du läser. Jag flummade mig igenom min kandidatutbildningen med en hel del filosofi och andra ämnen jag tyckte var roliga (utöver mitt huvudämne då). Ingen har någonsin tittat på mina betyg. Visst finns det arbetsgivare som väljer efter betyg men jag tror att det är betydligt vanligare att de väljer efter personlighet.

Betyg är väl inte så viktigt? Har du en examen så har du. Har du lärt dig nåt och kan visa det? Dina faktiska egenskaper och vad du kan uppvisa väger tyngre än några bokstäver på ett papper.

Sen förstår jag inte vad åldern har med saken att göra. Vet många som bytt karriär totalt, ofta flera gånger efter ett par år, ända upp i 50-årsåldern. Jag själv tänker försöka skola om mig då jag nu vid 27 äntligen har fattat vad jag vill göra. Fem sex år tar det.

Starkt gjort. Jag har full respekt och beundrar er som vågat. Mest är jag väl förbannad på tiden jag låtit fortlöpa på ett ganska improduktivt sätt, men jag antar att det bara är att blicka framåt och anstränga sig.

Slöseri med tid existerar egentligen inte. Även om du så bara suttit och tittat in i en vägg i åtta år så är det en erfarenhet det med. Så här i efterhand har jag börjat anse att man ska vänta med att plugga vidare tills man är minst 25. Man behöver mer livserfarenhet än bara skolåren för att få ut max av sin utbildning. Och förmodligen även för att veta vad man vill göra. Tror det går allt för många där ute som inte vågar göra om. Men även om man klar med det nya vid 45 års ålder är det förmodligen 20 år kvar av arbetslivet. Är du färdigt med nåt vid 28 som du känner sisådär inför, är du beredd att jobba med det i ca 40 år? Det handlar alltså mer om vad du vill göra än om vilka betyg du kommer ha.

Man behöver mer livserfarenhet än bara skolåren för att få ut max av sin utbildning

Amen to that! Jag tog en paus från studier i några år och när jag kom tillbaka vid 25års åldern kändes allt mycket lättare. Jag kommer inte att vara färdig med min utbildning förrän jag är 30-31 och jag utesluter inte att jag kommer skola om mig senare i livet.

Tack för visat stöd. Och ni sätter huvudet på spiken i att det är något som man måste vara beredd på att arbeta med en längre tid framöver. Antar att det är det som jag känner en ganska stark osäkerhet för. Jag har väl kommit till insikt om att det kanske inte är det jag vill syssla med.
Ett par jobbiga fakta har blivit klarare för mig; jurister har en ganska hög arbetsbelastning. Med tanke på att jurister klagar på sin arbetsbelastning och att det är meningen att utbildningen ska vara allmänbildande mer än förberedande kan jag bara gissa hur tufft det är. De flesta arbetar övertid utan övertidsersättning, och de som inte velat ta på sig den sortens arbetsuppgifter tar på sig att jobba inom administration där det är lite ledigare men monotont och inte lika utvecklande. Detta leder mig till min andra fundering; kommer jag att känna mig samhällsnyttig i det ena eller det andra yrket? Man måste ju verkligen älska sitt jobb för att offra en del av sin fritid på det sättet. Kommer mitt sociala liv och mitt eventuella familjeliv att hamna i kläm?
Jag känner att jag dels haft orimliga ambitioner och varit oärlig inför mig själv och måste landa, men å andra sidan så är det väl poängen med hela grubblandet att komma till insikt om vad jag vill syssla med. Inte så länge sedan flög det förbi mig att jag kanske vill sadla om och bli civilingenjör istället. Jag har alltid haft en respekt för naturvetare som mer sakliga och mindre hycklande och konfliktbenägna. Tänkte ett tag efteråt att; fan jag mår ju inte riktigt bra som får sådana random idéer, som vore jag en färsk gymnasist. Och klockan tickar. Men jag mår lite bättre nu, fortfarande oviss dock.

Finns väl hur många områden som helst en jurist kan jobba inom? Det viktigaste är nog om ämnet juridik är intressant för dig. Du kan komma att ångra dig om du bara väljer att läsa något med en viss status. Kanske får du bra betalt frågan är om det är värt det. Å andra sidan kan du som sagt alltid byta bana i livet. Visst blir det nog svårare ju äldre man blir (eller ju mer stadgad man blir) men det funkar. Din utbildning kan säkert vara till nytta på annat håll också. Aldrig dåligt att kunna nåt.

Läs klart terminen och fundera fram till hösten. Du kanske skulle må bra av att göra annat ett tag. Vill du verkligen bli jurist kommer suget tillbaka. Men det är nog bra att inte hoppa nu. Det suger att att ha halvfärdiga terminer att ta igen.