Hur skaffar man nya vänner?

Jag har ungefär samma problem.
Går inte ut allt för ofta, kanske 1-2 gånger i månaden, beror på att jag hellre lägger pengar på annat plus att jag tränar seriöst och vill inte dricka allt för mycket alkohol. Alla vänner på facebook går ut varje helg verkar det som, jag antar att det är där man träffar folk.

När jag väl går ut har jag jättetrevligt med mina polare men pratar aldrig med nått nytt folk, skulle nog inte säga att jag är blyg direkt men är väll rätt så tystlåten.

Mina polare träffar alltid nån ute som de ska hälsa på etc precis som du säger. Så får jag sitta där bredvid och titta ner i glaset medans de pratar om nån händelse jag inte var med vid eller liknande.
Du har iallfall en flickvän, jag förstår inte hur jag ska kunna få det hahha. Antar att man måste gå ut mera.

Precis som du var jag ganska populär under högstadiet och jag ser bra ut, dock hängde jag inte ute på helgerna och drack som alla andra. Tränade mest.

Vill inte sno åt mig tråden, men har som sagt liknande problem.
Peace

Tror inte det där är så ovanligt som man kan tro, känner också igen mig i det.
Framförallt det där med att känna sig som man inte hör hemma.
Jag har ett väldigt intensivt socialt jobb, jobbar med småbarn(och har ibland workshops i ett hantverksyrke jag då lär ut), så jag får oftast min sociala dos på jobbet och känner inget behov av att träffa massa folk efteråt.

Har en väldigt nära vän som jag träffar ofta, och sen lite löst folk som jag träffar lite då och då.
Har skaffat mig många vänner tidigare under mitt liv som jag på olika sätt tappat kontakten med, och vad jag upplevt så är det så pass enkelt som att bara bestämma sig för att "den här personen verkar intressant, den vill jag lära känna" och sen helt enkelt göra vad man kan.
Ta telefonnummer och hitta på nånting med personen bara.
Det funkar inte att bara gå på en fest och vara trevlig/skratta med allas skämt, man måste göra något konkret, visa att DU av någon anledning känner du vill träffa en utav människorna igen. inte alla.
Och då menar jag inte "vi ses" utan ta nummer. ring upp, hitta på nått.. finns hur mkt som helst man kan göra med personen sen... om du bara ser till att du inte gör samma sak som personen gör med massa andra kompisar blir de nog bra, se till att hitta på något som är lite nytt för personen, men som endå kan tänkas passa dens personlighet liksom. tänk utanför boxen, och visa det.

tänk inte på vad du säger, att hela tiden ta allt man säger på så stort allvar pga hur det kan uppfattas leder bara till att man verkar förutsägbart tråkig, det är bara bra att vädra vissa "underliga" åsikter eller helt enkelt annorlunda tankesätt, då blir personen undermedvetet oftast intresserad för att han/hon inte förstår ditt sätt att tänka helt och hållet.
Du ska hålla inne på helt sjuka åsikter du kan tänkas ha däremot, det är skillnad på underliga och sjuka.

Jag är ganska blyg av mig, och har dåligt självförtroende vilket gör att jag inte får så mycket kontakt, eftersom jag inte vågar prata om jag inte blivit tillfrågad något.

Menar inte att sparka på dig när du ligger ner, men här har du lite att jobba på dig själv med. Det är svårt att skaffa nya polare om du bara kapslar in dig själv när du är en med en grupp människor. Säger inte att du alltid måste vara jolly och pratglad. Men hör du tex att en grupp människor snackar om något ämne som berör dig, hoppa gärna in i diskussionen (på ett respektfullt sätt, givetvis) och diskutera. Bli mer dynamisk liksom.

Jag har flyttat omkring en hel del i mitt liv. Och jag kan bara säga att som yngre (typ -18 år) så är det mycket lättare att skaffa vänner då man oftast går i skolan och därmed har en stor chans att hitta någon man clickar med.

När jag vid 21 års ålder flyttade till Malmö helt ensam och inte kände en själ här, så kände jag mig extremt ensam i början. Man blev lite smådesperat och började hänga med folk man egentligen inte hade så mycket gemensamt med. Men saken är den att man lär sig tillslut att bli lite mer öppen. Gradvis så kom det fler och fler människor som man gillade och blev riktigt tight med. En av mina bästa vänner idag, som jag känt nu i ca 5 år, lärde jag känna via en bekant. Och det var just för att jag inte var blyg som han och jag blev tightare. Hade han dock varit lika öppen som han är och jag inte lika tillmötesgående så hade jag förmodligen inte lämnat något särskilt stort intryck och då hade vi inte haft den relationen vi har idag.

Samma sak var det när jag senare flyttade till Toronto. Jag hamnade på arbetsplatser där det var 90% tjejer. Inget fel med att ha tjejkompisar, men man saknade ju lite manliga relationer och snack om ämnen som tjejer inte alltid kan relatera till. Samma sak här, jag var öppen, glad och självsäker. Och även i Kanada har jag goda vänner än idag. Jag vet känslan. Det är inte lätt. Och som man kan man inte riktigt bara approacha andra män och fråga om de vill hitta på något. Lätt hänt också att den man snackar med tror att man vill något annat hehe. Men mixa dig där du känner att du kan finna liksinnade människor och sedan kommer du liksom lära känna de personernas vänner osv. Själv spelade jag mycket basket i Toronto och lärde känna sköna snubbar på det sättet. I omklädningsrummet så vart det givetvis mycket basketsnack och dröjde inte länge fören de frågade mig om jag ville hänga med och se en Raptors match. Och då blir det "Yeah, sure. Hit me with your number". Sen efter basketmatchen så ville de chilla på en bar, då hakade man på där och då kom andra bekanta till de och då lärde man känna ännu fler folk. Jag lärde också känna en och annan från mina arbetsplatser. Sen har jag haft turen att jag kommit bra överens med min svåger och lärt känna hans vänner i Toronto också. Jag är faktiskt bättre polare med en av min svågers vänner, än vad jag och min svåger själva är tex.

Nu kanske det låter som om jag säger att du ska vara på ett sätt som kanske inte stämmer överens med din personlighet. Absolut inte. Snacka om det du vill snacka om och haka på det du vill haka på.

Don't be scared, homie! :)

jag har flyttat till nya ställen många gånger, när jag gått ut ibland själv så går jag fram till någon/några som ser sköna ut å bara säger tjaa... och så hänger man med dom om dom är up for it! eller sååå ah,.. man börjar med ett hej i någon form iallafall, var glad och social o oblyg så löser det sig :)

Sitter nog fan nästan i exakt samma sits som dig, hörru. Skönt att höra att man inte är ensam om det. ^^,

Fokusera på att göra någonting som du trivs med där det är människor runt om. Försök hitta någon förening idrottslag eller dylikt som intresserar dig så kan du träffa människor där. Då slipper du ofta alla jobbiga djupa frågor i början och kan istället snacka om det ni gör tillsammans för stunden. Stäng inte in dig själv när du träffar andra utan var öppen med vem du är och var ärlig. Om du är desperat kanske du ska "marknadsföra" dig själv inför andra, men det kommer verkligen inte gynna dig i längden.

gå en folkhögskola! lätt att lära känna folk där (oftast), klart det beror lite på i vilken skola man hamnar men va katten, du fattar poängen. en termin på internatboende och så lagom softa studier = många nya bekantskaper

Jag förstår inte varför det är en sån hysteri kring varför man måste ha många vänner. Precis som att man är en bättre människa om man har det. Har man en nära vän som man kan hitta på saker och kan prata om allt med och lita på tycker jag det är alldeles tillräckligt.

Ingen som sagt att man måste ha massa vänner. Så du kan ju lugna ner dig på den fronten. Men TS vill just ha fler vänner och då försöker vi hjälpa honom. Sen om du inte tycker om att ha några vänner alls, är ju helt upp dig själv. Men du behöver gnälla om att det skulle vara någon sorts press på att varje människa vill ha 1000 vänner.

Börja gå nånting som är intresserad typ nån kurs eller nått.
Eller typ börja sporta, gå på gymmet vad som helst. Det finns alltid ställen där de finns folk, och är typ själv i den sitsen.

Jag har min pojkvän och jag har min bästa kompis. Sen har jag inte så många andra, men jag är väl den som känner mig inte beroende av andra just för att jag har så många "bekanta" så om jag går ut på krogen så vet jag garanterat att jag träffar någon.

Men krogen är kanske inte de bästa stället att ba "tja whatsup.. kan man sitta här ett tag eller?" nog går det, men de kan bli jävligt drygt i längden. För de mesta så brukar man inte typ ta varandras nummer och hänga efteråt.

Du borde börja satsa på något du tycker är kul, rita, graffa,dansa,spela basket, bandy nått måste de ju finnas som du är intresserad av, kanske musik?

Det finns ju kurser i allt, det finns alltid en punkt att starta på. Det är ju lätt att klaga om man bara sitter här och typ diskuterar. Men börja tänka igenom något du tycker är förjävla roligt. Sen börjar du kolla på kurser eller hitta något i din stad som du kan börja delta i som du tycker verkar sjukt roligt.

Min pojkvän och min bästa kompis har typ alltid sagt "alltså förfan johanna skaffa fler vänner, de är så jävla plågsamt att se dig vara hemma så länge inte vi kan hänga med dig" då har jag alltid ställt frågan "hur fan då? ska jag gå på stan och skaka nån i handen, de är inte så jävla lätt att bara bli polare hur som helst. De slutar med att men bara bli bekant ändå" Men jag trivs bäst själv.

Min motivation nu är att om två veckor åker jag till Björkliden för att säsongs arbeta, med en av de bekanta jag alltid träffa på krogen som jag inte känner bra. Så det blir som helt nytt allt. Förhoppningsvis kan jag knyta många nya vänner och få mer vänner.

Jag tycker inte du ska ge upp, börja tänka efter vad du tycker hade varit sjukt roligt att göra, aktivitet osv.

Oj de va inte alls menat att låta gnälligt. Isåfall ber jag om ursäkt. Ville bara få fram att det faktiskt är tillräckligt att bara ha en vän. Att man är likabra för det lixom. Men de kanske var fel eftersom han faktiskt vill ha nya vänner hehe...

Jag själv har inte så överdrivet med vänner, men jag är mer av en ensamvarg av mig och trivs av att vara själv, och jag har hellre några få riktiga kompisar än massa "polare" man inte kan lita på som egentligen skiter i en. Men som folk redan skrivit, ta upp något intresse t.e.x sport? börja häng på nya ställen och försök ta kontakt med folk.

AneekDivine: Hehe ingen fara :) Så klart, det är upp till var och en hur många vänner man har och trivs med. Personligen är jag en social människa och ett flockdjur, så jag har en handfull goda vänner som jag litar på och hade tagit en kula för vilken dag som helst. Sen finns det andra vänner som man kanske inte snacka med varje dag, men ändå har kul tillsammans när man träffas :)

Jag tänkte skriva något liknande som BC99 P28 förutom att jag då inte flyttat utomlands.
Det är nog ändå ungefär samma sak. Man måste ut och vara öppen och nyfiken och försöka ta del av saker och se till att dela med sig av saker (fast respektfullt så klart, som BC99 också sa). Det går inget att sitta instängd och bara muttra och fundera på saker. Som alla skriver så kan man ju sporta eller "aktivera" sig med intressen och träffa folk den vägen, men mest gäller det att inte vara rädd för människor man möter och våga ta kontakt med de och inte vara rädd för att vara underlig själv.

Jag tror BC har mycket rätt i det han skriver om att man (jag) blir nyfiknare och mer intresserad av folk som inte är som alla andra eftersom de bjuder på sig själva och inte är introverta eller översittare.

Jag har aldrig svårt för att träffa människor även om jag hade det när jag gick i gymnasiet. Efter det har jag bott i flera städer och varit ensam längre perioder och man (jag) klarar sig alltid bra ändå om man bara inte är rädd och uppskruvad över sociala situationer. Det är snarare så att man har bara allt att vinna på att vara mer öppen, ärlig, känslig, trevlig och glad.

Jag gymmar dagligen och det är flera där man hälsar på och kör dom vanliga; "hur är läget, jo det är bra tack, länge sen sist, jo jag har varit förkyld" etc.
Men det är ju absolut ingen man kan ba; "Tja, ska du med ut på krogen ikväll" Då tror ju den personen att man är sjuk i huvudet.

gggg_hatt
Nä men om du går in på andra kanske mer intressanta ämnen och har ett riktigt samtal så kanske det öppnar upp fler möjligheter att göra nåt kul? Vem vet, det ena leder till det andra ;) Vips, så står ni där och hjälper varandra måla vardagsrummet som bara riktiga polare gör.

BC99

Absolut och det får man lov att ha! :) Och jag är själv sådan som tycker om att vara ensam och nöjer mig med 1-2 vänner som jag riktigt kan lita på. Men det tog mig ett tag att acceptera att jag faktiskt är sån och att det inte är något fel på mig eftersom jag har svårt för ytliga kontakter och gillar mitt eget sällskap ( mycket oxå eftersom jag måste vara ensam när jag är kreativ). Men jag har märkt att det är någon sorts press på att man måste ha många vänner och har man det så räknas man rent allmänt som mer "framgångsrik". Precis som man räknas som mer framgångsrik om man har utbildad sig, skaffat barn och volvo. Men de kanske bara är min upplevelse, who knows.

Detta har nog inte alls med den killen o göra, men jag ville bara påpeka det ifall det skulle vara så att han kanske var sån. Han verkar ju jämföra sig själv med andra rätt mycket, att andra har jättemånga vänner och folk dom känner osv, men inte han. Jag har själv varit likadan och hållt på o jämfört mig o trott sämre om mig själv eftersom jag inte är som alla andra, så det är därför. Men men. Fortsätt ge råd, de är de han vill ha :)

Joina skridskor på söndag om du bor i sthlm vettja! :)

nu har jag inte lusläst tråden men såg ingenstans att nån skrivit det allra viktigaste: att vara sig själv!
det låter klyschigt men det tåls att upprepa. som lillj var inne på: gör din grej yo, så kommer andra digga.

(om du är en sån som övertygat sig själv att du är bitter av naturen kan du förbise mitt råd. dat shit dont help nuthin)

Det viktigaste är absolut att klura ut om du faktiskt vill ha en stor bekantskapskrets överhuvudtaget. Det är lätt att må dåligt över att man inte har tusen vänner eller att man inte backpackade i Indien i ett år efter gymnasiet och sånt där, men ofta känner man press just för att man inte vill göra det. Det mesta man gjort har man ju ändå gjort för att man vill det, det kommer av sig själv och går automatiskt. Därför blir det självklart sjukt jobbigt när man hela tiden strävar efter ett mål man egentligen inte är så intresserad av att nå, om du fattar.

Men du kanske har tänkt på det och kommit fram till att du faktiskt vill ha en större bekantskapskrets och kunna springa in i folk du känner och så vidare. I så fall är tipset var dig själv faktiskt bra. I alla fall om man tolkar det så som jag gör. Att du helt enkelt skall ägna dig åt sånt du gillar, när du träffar folk genom ett intresse är det lättare att öppna sig och bonda, då vet du i alla fall att ni har något gemensamt och ofta bryts isen ganska bra av det. Sen kanske man inte passar alls bara för att man delar ett intresse men det är en öppning om du nu har svårt att börja prata med folk.