|
|
|
|
|
Att växa ifrån sina vänner
Igår fikade jag med två av mina bästa tjejkompisar, eller som iaf var det för några år sen. Vi ses betydligt mindre nu, och det känns som att de två har mycket mer gemensamt än vad jag har med någon av dem. Det blev nästan bara prat om kändisar, diverse pojkvänner, dieter och kläder.
Och trots att jag tycker mycket om dem, så känns det mer och mer för varje gång - "vilka är de här människorna?"
Jag förstår inte grejen med att bara prata om ytliga grejer, säga saker som " jag bryr mig inte om vad som händer i världen" etc när det är så långt från vem jag själv är.
Alltså, jag är inte sjukt pretentiös, jag gillar att prata om kläder och killar, men absolut inte bara. Jag vill prata om nyheter, böcker, vetenskap etc också!!
En av dem sa tillochmed att hon skulle vilja ha en pälsjacka och att hon verkligen inte brydde sig om djuren som jackan består av. Jag har sett henne som en av mina närmsta i flera år, och jag fick lite av en chock när hon sa det.
Kort sagt, jag vet inte längre vilka de är och jag känner verkligen att jag behöver en ny krets. Jag har precis kommit ur ett långt förhållande och vill träffa folk som har lite mer att prata om, som bryr sig om saker och inte är lika ytliga. Jag har ganska många bekanta som jag umgås med då och då men inga självklara "bästa kompisar" som man ringer hela tiden och gör allt med. Och jag saknar det väldigt mycket.
Nu vet jag inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här, men har ni känt samma sak någon gång? Att ni ser på era vänner och undrar - vad är det här för människor jag umgås med?
Jag trodde att det var vanligast bland barndomsvänner, men de här tjejerna har jag bara känt i ca 3-4 år.
Egna erfarenheter, och vad göra åt saken, uppskattas!
|
|
|
Detta är lite reklam för att finansiera driften av whoa. Om du blir
medlemoch loggar in så slipper du denna reklam.
|
|
|
Sån där var jag oxå innan, jag krävde att mina vänner skulle vara världsvana och vilja prata om samma saker som mig, lite djupare och filosofiska saker. Nu har jag omvärderat lite. Bara för att människor är ytliga så behöver inte det betyda att dom är dåliga vänner eller personer. Det som egentligen bygger en bra vänskap är inte det man delar gemensamt, utan hur pass lojala man är mot varandra. Att man ställer frågor, bryr sig om och hjälper varandra.
Kort och gott. Om dina två tjejpolare är bra vänner, personer som du kan lita på, finns där för dig och är omtänksamma så tycker inte jag du ska döma dem så snabbt. Värdera ihop alla egenskaper. Den dagen du sitter där och behöver stöd så är inte den viktigaste egenskapen att dom kan prata vetenskap, utan att dom faktiskt finns där för dig med en hjälpande hand.
Det är vad jag tycker iallafall!
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|
|
|
jag ser det på sätt o vis som ett steg framåt. varför vet jag inte, men i mitt fall känns det som att det är i samband med att jag har byggt upp mig själv som person och stärkt min karaktär. sen vet jag inte om man kan jämföra min och din situation eftersom att majoriteten av människorna jag vuxit ifrån var dåliga influenser (alltså att dem aldrig var några att hänga med egentligen) + att det mesta hände under 16-18 års ålder när man fortfarande "utvecklas" ni vet. Jag förstår inte grejen med att bara prata om ytliga grejer, säga saker som " jag bryr mig inte om vad som händer i världen" etc när det är så långt från vem jag själv är. jag tror att anledningen till varför du vuxit ifrån dem är för att du har stärkt dina karakteristiska drag, vilket innebär att du har blivit mer dig själv. Kollar man på citatet så verkar det ju vara så :P
I'm a different kettle of fish
|
|
|
fan redigera knappen kom aldrig fram?? fick bara en "ta bort (inom 10 min)" knapp som också försvann.
I'm a different kettle of fish
|
|
|
Det du måste fråga dig själv nu är vilka intressen du har. Sedan börjar du att börja söka dig till dina intressen. För det är då du kommer att hitta de människor som får dig att växa åt det håll du vill och som möjligen är mer lika den du vill vara. Gå med i en förening, bokklubb eller vad du känner för. Är du intresserad av mänskliga rättigheter? Engagera dig i Amnesty. Bryr du dig om djur och miljö? Engagera dig i Greenpeace eller liknande.
Det går också hitta vänner i bekanta om man öppnar ögonen eller på forum. Jag har hittat några fina vänner på de sätten.
Något som du kan fråga dig själv är hur du fick tag på dina "bästa vänner". Alla vänner, har jag märkt, kan man inte matcha med hela livet. Jag kände i gymnasiet att de jag umgicks med var för ytliga och drog fram sidor i mig jag inte tyckte om. Då slutade jag att hänga med dem och hittade andra i skolan som jag trivdes bättre med. Flera av dessa har jag kontakt med än idag, många år senare. Och vi trivs bra i varandras sällskap fortfarande!
I vårt samhälle så hamnar vi ofta i situationer där vi mer eller mindre blir påtvingade att skapa relationer med människor som vi har samma sysselsättning med. Och visst är det viktigt för att fungera socialt. Men jag tror att det är viktigt att hitta vänner outside the box.
I love
|
|
|
Sen vill jag poängtera: känner du att dina vänner ändå tillfredställer någon sida hos dig, så se till att ha kvar dem även om ni är mycket olika. Däremot behöver du nog hitta vänner som du kan utveckla dina andra sidor med också. Att eftersträva skräddarsydda vänner är utopiskt :-)
I love
|
|
|
Det kanske kändes bäst att prata om kändisar, dieter och kläder eftersom det var längesen ni sågs. Det är tryggt och enkelt att vara ytlig.
Men man har också ett eget ansvar att byta ämne och bidra med lite under ytan snack. Chocka lite. Säga vad man tycker egentligen där och då istället för att bara jamsa med och sedan efteråt snacka skit om fikan man just haft.
Sen självklart kan det ju vara så att ni inte trivs ihop längre och växt ifrån varandra.
Det är jättesvårt det där men jag tycker det faktiskt börjar bli bättre ju äldre man blir att hitta nya vettiga människor.
Sen tror jag också att eftersom du har nyligen kommit ur ett långt förhållande så kommer säkert vännerna, både gamla och nya att ansluta stegvis.
Rahamadjan av GU-PA!
|
Redaktionen
2012-04-15 02:01
|
Det är jättesvårt det där men jag tycker det faktiskt börjar bli bättre ju äldre man blir att hitta nya vettiga människor. För mig är det helt tvärt om. Det med att hitta vänner "på senare tid" tycker jag är sjukt svårt. När man va i 16 - 19 år typ så anslöts det sjukt mycket folk till vårt "gäng". Och jag diggade dom flesta. Nu ser jag bara det dåliga hos folk. Ofta är det åsikter som jag inte delar och inte kan ha överseende med. Är väl inte på jakt efter ny vänner, men det var väldigt länge sen jag träffade någon ny som jag skulle kunna hänga med.
Moderator - Som en lokalvårdare, fast i cyberrymden.. http://www.martypatches.comhttp://www.danielmeyer.se
|
Hangaround
2012-04-15 07:30
|
Jag tycker också det är sjukt mycket lättare att träffa folk nu än för 5-7 år sedan. Antagligen för att människor i min ålder och över har börjat hitta sig själv och inte är så jävla retarded.
Det jag känner är typ...har dom inga andra sidor? Om inte får du nog bara acceptera hur dom är, fundera på om dom får dig att må bra eller dåligt och utgå från det. Människor kan få en att må bra trots att man inte sitter och tjötar böcker i 5 timmar. Har du inga andra kompisar som kan tillfredställa dina djupare intressen?Inga av mina vänner är den andra lik och det är jävligt gött, så länge dom alla besitter grundläggande intelligens.
|
|
|
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver.
Är i en liknande situation, där mina "söta" vänner har glivit; good girl gone bad.
De har aldrig varit såna tidigare, och plötsligt förändrades dem från ingenstans, utan någon förvarning.
Jag har i alla fall sakta men säkert brytit kontakten med dem, känner att det var det enda jag kunde göra, när jag inte har någon rätt att rätta deras fel anyway.
Hoppas du hittar några real homies! :>
"My only fear of death is coming back reincarnated"
|
|
|
Bara för att folk är ytliga på en fika betyder inte att de är ytliga annars. De kanske bara har tröttnat på dig och inte vet vad de ska prata med dig om? Du verkar ju uppenbarligen bara följa med samtalet och sådana människor är fruktansvärt outhärdliga att umgås med då det känns som man måste underhålla de hela tiden.
Jag kanske inte alltid har rätt, men jag har då fan aldrig fel!
|
|
|
kankse d läser för mycket blogg :D.. get started..
-? ? ? ? ? ?- {@L_@} -? ? ? ? ? ?-
|
|
|
På senare tid har jag börjat umgås med invandrare som knappt kan svenska eller engelska. Det är uppfriskande att slippa behöva prata djupare än the basics.
Men sen är jag 30 och har insett att prat om nyheter, vetenskap och böcker egentligen är samma sak som prat om kläder och dieter, bara att man använder andra ord och fakta i sina argument. Det är roligare att träna, spela tv-spel, kolla på film, glida runt i bilen eller dra ut på stan med sina polare än att sitta och babbla.
Redline!
|
|
|
Jag vill tacka för alla svar, utom möjligtvis Lepras som var ganska omoget.
Som svar vill jag säga att det är självklart att jag försöker byta samtalsämne då och då, och prata om sånt som intresserar mig men det faller ganska platt när de inte är intresserade.
Jag vill återigen påpeka att jag inte är en person som måååste prata om djupa saker hela tiden, jag önskar bara få prata om lite mer än bara det. Om det var vilka vänner somhelst hade jag inte reflekterat över det, men det här är två personer som brukade vara mina bästa vänner.
Jag har hursomhelst funderat över det här under veckan, och idag pratade vi alla tre ut om situationen. Vi hade ett bra, moget och ärligt samtal där vi kom fram till att vi alla tre är på väldigt olika platser i livet just nu och inte har så mycket gemensamt längre. Vi fortsätter vara vänner, men vi inser också att relationen har förändrats och vi är inte längre lika nära som förut. Det var ett mycket bra samtal, och jag kände mig mycket lättare efteråt.
Precis som många har skrivit i tråden: man har olika vänner till olika saker. För mig (oss) var problemet att bilden av oss som väldigt nära låg kvar, trots att vi hade glidit ifrån varandra.
|