Känslokall när jag bråkar, hjälp?

Övrigt - Blandat

   

Känslokall när jag bråkar, hjälp?

Jag har ett problem som ställer till det för mig.
När jag och min flickvän bråkar så blir ja helt känslokall.

Jag tycker verkligen om henne och allt fungerar perfekt,
men när vi bråkar så släpper min hjärna alla känslor och
jag blir helt kall och kan typ tänka
"Aja, fuck it, vi skiter i allt då".

Jag ångrar mig alltid det jag säger när vi bråkar
och jag kan inte tänka klart när vi väl pratar
under ett bråk.

Detta är inget hållbart i längden och jag vet inte varför jag
är så jävla konstig. Jag sväljer väldigt sällan min stolthet,
utan det är alltid hon som måste springa efter mig och jag märker
att hon verkligen har börjat tröttna nu.

Jag försöker att tänka på de, men varje gång jag blir
sur så är jag helt övertygad om att det är hennes fel
och att det är hon som borde ta tag i det.

Efter det gått några timmar brukar jag inse hur jävla
löjlig jag varit, och tänker att jag aldrig bli sån igen
men så blir jag samma känslokalla människa igen vid
nästa bråk..

Nu är det inte så att vi tjafsar så jävla mycket,
men dom gångerna det händer blir jag en annan människa..

Är det något fel på mig? Någon varit med om liknande?


Highfive anyone, anyone?
Användaren är inloggad Bling
Moneymaker
Detta är lite reklam för att finansiera driften av whoa. Om du blir medlemoch loggar in så slipper du denna reklam.
Är det varje gång ni bråkar eller mer på fyllan?

Vem är det som startar bråken när ni känner så?

"Jag var också rap när jag var fjorton år man."
Enda rådet, säg att du inte orkar ta det just nu... gå därifrån, samla dina tankar, framför dom på ett lugnt sätt sen när du känner dig lugn och fokuserad.
Man vinner inte diskussioner mot brudar ;D
 
De är normalt och är inget specifikt för killar. Nu har jag jobbat med mig själv och det händer mer sällan, men förut bad jag alla i min närhet att dra åt helvete när jag blev arg eller besviken, fastän jag inte menade det. För mig handlade det om en stark rädsla för att bli sårad eller lämnad.

Jag tycker du ska snacka med din flickvän och säga allt detta som du skrivit här i lugn och ro. Förklara att din känslo-kallhet inte beror på henne, och att du är rädd för att de ska fucka upp ert förhållande. Det bästa vore ju om ni kommer överens om vad ni ska göra när du går in i ett sånt mode. Typ att hon ska dra sig undan och vänta tills känslorna lagt sig.

Sen är det nog viktigt att du försöker gå till botten om varför du stänger av när du bråkar. Ofta handlar det om att man vill skydda sig själv på något sätt. Sen tror jag det kan hjälpa att du försöker lära dig att stanna kvar i den känslan och låta henne se dig vara sårbar. Kan du inte hantera det själv så finns det hjälp för sånt.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Word, använd det här som ett sätt att knyta starkare band emellan er.. säg det du sagt här, det är manligt att uttrycka sina rädslor ;d
 
Det är också manligt att bjuda henne på rädisor!
Don't!
Det är mänskligt att visa rädsla ;)
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Fellas, don't argue, you can not win! You can not beat a women in an argument, it's impossible. You will not win cause men, we are handicaped when it comes to arguments- cause we have the need to make sense!

-Chris Rock

+1 på aneek's inlägg ovan.
En kantstött pelare som inte pallar trycket
Har tankar om nåt större skiter i vad alla tycker
Poet

2012-05-21 13:25
Det är en bra bit på vägen att kunna medge sina egna misstag. Men hur du ska påminna dig själv om att du möjligen har fel mitt under en fight kan vara svårt. Din flickvän kanske kan påminna dig? Grymt gjort att du analyserat dig själv, det är sannerligen inte många som gör det.
Jag har ätit pannkaka!
Steg ett är nog att berätta för din tjej hur du fungerar. Alltså, att när det blir dispyt så stänger du av och säger saker du inte menar alltid.

Klassisk konflikthantering är att man kan hålla mönstret: när du gör sådär känner jag såhär. Och sedan låter man varandra prata till punkt. Inget om vem som har rätt eller fel. Enligt mig finns inget gått och fel egentligen, utan alla reagerar olika på olika saker och man måste alltid försöka förstå den andra. När man sedan förstår hur varandra känner och tänker tar man nästa steg: kompromissar fram en lösning eller så blir det klart vem som känner att den borde be om ursäkt.

Kan du inte hålla dig i skinnet så du håller god ton och beter dig respektfullt så kom överens om att du säger typ "pass" så tar ni det när du har lugnat ner dig och tänkt igenom det hon sagt.

Stolthet är bullcrap. I alla fall när det gäller att inte kunna erkänna att man har fel. Det är receptet bara på hur man förlorar människor i sitt liv.
I love


Du behöver ta itu med din självkänsla.. det är allt :)

Du kanske känner att det är ett misslyckande från din sida när hon inte är nöjd, du känner dig angripen ..eller att du inte duger som boowiii till henne.. då backar du undan och stänger av. Rätt normalt om du frågar mig ... "om hon nu ska klaga så lär hon ju inte va lycklig..så varför ska hon då jiddra med dig om hon bara kan gå och klaga på nån annan" ... så tänker jag. Jag brukar med stänga av.. men mest för jag känner mig förolämpad och lite besviken över att situationen var tvungen att uppstå.

Dunno... du kanske är skorpion haha :P
You are not your fucking Khakis!
AneekDivine- bra som vanligt :)
You are not your fucking Khakis!