Studier kring varför man blir nationalist

Vad är extrema åsikter?

Vad jag själv har märkt så har i princip alla människor jag mött, som är nationalistiska, någon form av trasslig barndom eller verkar gå runt och bära på extremt mycket ilska inom sig. Då börjar jag undra, dras aggressiva människor till extrema åsikter?

Jag vet inte om dem dras till extrema åsikter, men jag vet att dem dras till gemenskapen som bl a nazi-gäng har att erbjuda. gemenskapen får dem att känna sig starkare, samtidigt blir dem lätta för ledarna att manipulera. alltså är det ledarna som ligger bakom mycket av personernas åsikter. känns logiskt iaf.

sen finns det ju så klart folk som blir nazister av egna erfarenheter, som då går med i sådana grupper för att dem känner sig hemma liksom.


Om jag minns rätt så förklarar dem gemenskap-biten rätt bra i American History X förresten.

Inget av det jag skriver är annat en reflektion utifrån egna erfarenheter, och den lär säkert inte vara särskilt politiskt korrekt, och är alltså inte en studie på något sätt.

De nationalister/ rasister/ nazister som jag stött på har alla haft en trasslig bakgrund, kommit från en mindre ort (kanske för att jag själv växte upp på en mindre ort och kom i kontakt med dessa människor ofrivilligt genom t ex skola), inte haft en närvarande pappa, mamman var lågutbildad, det fanns ofta ett par syskon (mestadels halvsyskon) och en schäferkorsning i familjen.

De fem personer (alla killar) som jag tänker på som jag gick i samma grundskola som, hade fyra av dem en diagnos (adhd vet jag säkert på tre av dem, den fjärde ingen aning)

I lågstadiet var det ofta dessa killar som stökade, och bråkade mest, förmodligen redan då för att få uppmärksamhet som de inte fick hemma. Det kan inte vara helt enkelt att växa upp utan en förälder, och ha en annan som jobbar hela tiden för att få ihop månadens budget och sätta mat på bordet.


Jag tror inte de dras till "extrema åsikter" utan först och främst till den samhörigheten som verkar finnas i en grupp människor med lika åsikter.

(Nu tänker jag rationalisera igen) Precis som många unga killar i storstäderna hamnar i "gäng" (observation sedan jag flyttade till storstad, här går man med i gäng, här blir man inte nationalist/ rasist/ nazist) så känner de kanske en samhörighet, och blir sedda och viktiga, och tyr sig till dessa människor?

Många snubbar jag växte upp med som jag var helt övertygade om att de antingen skulle bli ny-nazister eller fotbollshuliganer. Och det blev de också, men även många som blev vänsterfanatiska molotovcocktail-kastare och allmänt kriminella.

Jag tror det är gemenskapheten som de söker som mest. Men jag tror också det är lättare för svenskar att hamna i främlingsfientliga grupper än att de hamnar i ett invandrargäng, då "vi och dom" känslan börjar bli alltmer utbredd i samhället.

Det är väl ingen nyhet att arbetarongar är majoritet i både vänsterled och extremhögerled?

wasteapa01 P24

extrema åsikter är för mig när man gärna skyller över problem på en viss grupp av människor och inte har någon förmåga att kunna analysera beteenden på en djupare nivå. Man använder oxå gärna våld/ aggressiva beteenden för att förändra.


conspicuous F24

Jag har faktiskt kommit fram till samma sak. Började fundera på det igår för jag träffade återigen en person som hade rasistiska åsikter, som haft en väldigt trasslig bakgrund. Hon menade verkligen att bara för att hennes pappa slått henne när hon var liten, så var hårdhandskar ett bra sätt att ta itu med problem.


BC99 P29

Metastrof P18

Ja det stämmer nog att det mycket är gemenskapen. Jag var på en föreläsning med en man som varit boss för ett av de största kriminella nätverken i USA och han sa: "Älska ungdomarna, innan fel personer kommer och gör det". Om inte en vettig person tar sig an dem, så dras dom in till sådana grupper eftersom dom får bekräftelse där.

Kom på en annan teori. Dessa människor måste ju vara extremt rädda för förändring.


http://www.slideshare.net/frankcalberg/5-reasons-why-people-resist-change

Det är väl ganska uppenbart att om man är ointelligent/oempatisk nog att inte kunna/vilja sätta sig in i andras människors situation hamnar man lätt i egoism och försvar av sina egna privilegier. Då är det klart man blir höger/extremhöger.

Sen kan man komma från en rik bakgrund och inte förstå sig på/kunna känna empati med mindre bemedlade människor över huvud och då blir man väl liberal/nyliberal/rumsren höger.

Eller så är man kanske arbetarklass/underklass och har inte tryggheten i ekonomisk status att ta till, men är för ointelligent/oempatisk för att solidarisera sig med förtryckta människor i stort. Då är det väl lätt hänt att man söker sig till olika mytologiska, påhittade gemenskaper utifrån hudfärg, språk, nationalitet, "kultur" eller "ras". Då kan man iaf värna sina privilegier som vit/"svensk"/whatever och fortsätta känna sig lite bättre än andra fast man inte är rik.

Allt detta handlar om att sparka nedåt, tyvärr en djupt rotad instinkt hos många människor. Att tillhöra arbetarklassen och bli "vänsterextrem" eller vara/definieras som kvinna och bli radikalfeminist har mer med sunt förnuft att göra skulle jag säga. Jag förstår till fullo att arbetarklass och lägre socialgrupper bär runt på ett hat mot klassamhället och dess försvarare. Jag förstår till fullo att kvinnor hatar den patriarkala ordningen. Det handlar väl om man är klarsynt nog att rikta hatet mot förtrycket eller korkad nog att rikta det mot helt påhittade "fiender".

Allt detta handlar om att sparka nedåt, tyvärr en djupt rotad instinkt hos många människor. Att tillhöra arbetarklassen och bli "vänsterextrem" eller vara/definieras som kvinna och bli radikalfeminist har mer med sunt förnuft att göra skulle jag säga. Jag förstår till fullo att arbetarklass och lägre socialgrupper bär runt på ett hat mot klassamhället och dess försvarare. Jag förstår till fullo att kvinnor hatar den patriarkala ordningen. Det handlar väl om man är klarsynt nog att rikta hatet mot förtrycket eller korkad nog att rikta det mot helt påhittade "fiender".

Hat är alltid hat och hat leder aldrig till något konstruktivt. Det finns inget "rätt sätt" att rikta hat mot ( i grund och botten så tror jag det handlar om självhat eftersom man utsätter sig själv för mer skada genom att gå runt och vara arg hela tiden ). Antingen gör man det och bidrar med negativ energi till världen, eller så gör man det inte.

Hahaha. Korkade rika människor blir nyliberaler. Korkade fattiga människor blir nazister. Det handlar om att sparka nedåt. Sounds legit.

Av det jag läser från nationalister på internet, både från Sverige och andra länder så är det just en giftig ilska och rädsla som verkar vara den röda tråden.

Hittade den här pärlan på en australensisk låt/video:

Fucking dumb cultural "diversity" pushers. Why do you want to flood? third-worlders into a rich and prospering nation? Why are you so guilty for something you didn't do? Giving millions to abo scum so they can get high at YOUR expense and import sudanese immigrants to live in houses better than many working class aussies is not a "celebration" of cultural diversity, its just an attempt to kill off the white population. Before you know it we'll be the minority, and no one will save you traitors.

Det är nästan identiskt med många inlägg på flashback etc.

Varför man blir sån här tycker jag är ganska självklart... de är inte lyckliga. Lyckliga människor uttrycker sig helt enkelt inte så här. Lyckliga människor lyssnar inte på en låt för att sen gorma om politik och hur de är omringade av fiender.

Att tillhöra arbetarklassen och bli "vänsterextrem" eller vara/definieras som kvinna och bli radikalfeminist har mer med sunt förnuft att göra skulle jag säga.

Det har enbart med populism att göra. Sunt förnuft säger att vänsterideologin enbart bygger på att lova allt till alla utan att backa upp sitt snack med reda pengar.

jag skulle nog säga att bekräftelse och uppmärksamhet är antagligen de två största omedvetna faktorerna till att en person blir nationalist. fick läsa en bok på högskolan som heter i nationalismens bakvatten, se om du kan hitta den det är studie litteratur så det är en riktigt bra bok och endast typ 100-150 sidor.

MtotheJ

tack! ska definitivt kolla upp den.

AneekDivine skrev:
Hat är alltid hat och hat leder aldrig till något konstruktivt. Det finns inget "rätt sätt" att rikta hat mot ( i grund och botten så tror jag det handlar om självhat eftersom man utsätter sig själv för mer skada genom att gå runt och vara arg hela tiden ). Antingen gör man det och bidrar med negativ energi till världen, eller så gör man det inte.

"Negativ energi"? Jag vet inte om du är buddhist eller nåt. Förlåt, men för mig är detta ett hippie-mässigt sätt att resonera på. Jag tror inte på människor som inte känner kärlek och hat. Det handlar om vad man gör med känslorna. När samhället är konstruerat så som det är idag, där allt är inordnat efter rasistiska, kapitalistiska, sexistiska strukturer anser jag det vara helt förkastligt att inte hata förtryck för at tman är rädd för "energier". Då är man antingen såpass privilegierad av systemet att man gillar det, hjärntvättad av den liberala "demokratin" eller har anammat någon sorts självförnekelsereligion menar jag. Jag tror inte det är hälsosamt i längden att inte hata kapitalismen, rasismen o.s.v. Det kan ju leda till att man hamnar i den typ av självhat som gör att man är vårdbiträde och röstar på moderaterna till exempel. Självklart hatar jag regeringen i Sverige t.ex. Sen lägger jag inte all min vakna tid på att sitta och tänka på regeringen, då skulle jag antagligen bli knäpp.

psyjunta skrev:


Det har enbart med populism att göra. Sunt förnuft säger att vänsterideologin enbart bygger på att lova allt till alla utan att backa upp sitt snack med reda pengar.

Ja, för det finns ju inte pengar/resurser till välfärd? Särskilt inte i Sverige, som ju är ett U-land? Jag har inga pengar att "backa upp" ett bättre samhälle med. Poängen är att vi inte skall ta av pengar jag inte har. Pengarna ska förstås tas från de som har alla pengarna.

"Negativ energi"? Jag vet inte om du är buddhist eller nåt. Förlåt, men för mig är detta ett hippie-mässigt sätt att resonera på. Jag tror inte på människor som inte känner kärlek och hat. Det handlar om vad man gör med känslorna. När samhället är konstruerat så som det är idag, där allt är inordnat efter rasistiska, kapitalistiska, sexistiska strukturer anser jag det vara helt förkastligt att inte hata förtryck för at tman är rädd för "energier". Då är man antingen såpass privilegierad av systemet att man gillar det, hjärntvättad av den liberala "demokratin" eller har anammat någon sorts självförnekelsereligion menar jag. Jag tror inte det är hälsosamt i längden att inte hata kapitalismen, rasismen o.s.v. Det kan ju leda till att man hamnar i den typ av självhat som gör att man är vårdbiträde och röstar på moderaterna till exempel. Självklart hatar jag regeringen i Sverige t.ex. Sen lägger jag inte all min vakna tid på att sitta och tänka på regeringen, då skulle jag antagligen bli knäpp.

Jag syftar inte på demoner om det är det du tror. Nej jag är ingen Buddhist. Däremot så tror jag inte att ilska är en konstruktiv känsla att få fram en förändring på.

Vi kan ta ett enkelt exempel. Två personer är arga på sin chef. Den första stormar in, vrålar och skriker nedlåtande saker och kräver förändring. Den andra går lugnt och sansat in, lägger fram förslag som skulle kunna göra saker bättre på företaget och för deras relation och ber om att få komma fram till en gemensam lösning. Inte med en känsla av ilska utan med en känsla av ödmjukhet och respekt.

Vem av dessa två tror du med störst sannolikhet får fram sina ideer?

Fast om du tittar på nästan alla konstruktiva samhällsförändringar som skett genom historien så har de drivits fram till stor del av människor som hatat orättvisor och känt ilska gentemot dem. Det hade inte blivit så mycket revolution i Ryssland 1917 om bolsjevikerna hade bestämt sig för att vänligt söka audiens hos tsaren för att förklara för honom varför hans envälde inte funkade.

Exemplet du beskriver handlar mer om att vinna en personlig fördel inom ett visst system. Det handlar inte om vad som uppnår politisk förändring i längden.

Se på Sverige t.ex. och hur urvattnad vår så kallade "socialdemokrati" och vårt så kallade "vänster"parti blivit sedan man valt kompromissvägen och knappt vågar prata om att man hatar klassamhället längre. Jag tror att den som tappar hatet och ilskan riskerar att sluta kämpa, nöja sig och sluta vinna framgångar.

AneekDivine skrev

Vi kan ta ett enkelt exempel. Två personer är arga på sin chef. Den första stormar in, vrålar och skriker nedlåtande saker och kräver förändring. Den andra går lugnt och sansat in, lägger fram förslag som skulle kunna göra saker bättre på företaget och för deras relation och ber om att få komma fram till en gemensam lösning. Inte med en känsla av ilska utan med en känsla av ödmjukhet och respekt.

Vem av dessa två tror du med störst sannolikhet får fram sina ideer?

Båda personerna känner samma känsla (frustration, hat) men de agerar olika.

Fast om du tittar på nästan alla konstruktiva samhällsförändringar som skett genom historien så har de drivits fram till stor del av människor som hatat orättvisor och känt ilska gentemot dem.

Är du säker på det? Tror du till exempel martin luther king drev fram förändring genom hat?

Exemplet du beskriver handlar mer om att vinna en personlig fördel inom ett visst system. Det handlar inte om vad som uppnår politisk förändring i längden.

Är du säker på det? Varför skiljer det sig på politik och personlig fördel? Det är fortfarande människor som skapar politik, och människor står för vissa politiska åsikter eftersom dom anser att det är för deras och andras fördel väl?

Jag tror att den som tappar hatet och ilskan riskerar att sluta kämpa, nöja sig och sluta vinna framgångar.

Sorry to break the news, men det där är den största lögnen människor intalar sig själv. "Om jag slutar hata, så kommer jag inte vilja kämpa längre" Det finns många som åstadkommer förändring utan hat, och som dessutom sluppit få en hjärt-attack på kuppen.


Dopeness P31


Jag syftar inte på människor som trycker ner ilskan och sätter på ett happy-face på ansiktet för att man ska se bättre ut :P I mitt fall så är den andra personen inte arg längre, utan har känt och släppt sin ilska innan den tagit upp samtalet.

Dopeness P31

Jag förstår vad du menar nu. Båda två har en känsla av ilska, men den andra har bearbetat den först och sedan agerat. Så dom har alltså agerat olika :)

Konflikter är det som historiskt sett har drivit den samhälleliga utvecklingen framåt, det behöver inte heller stå i kontrast mot en humanistisk syn på mänskligheten. Hatar sånt där peace and love hippie-bullshit... öppna ögonen, se hur världen ser ut och de bakomliggande mekanismerna.

Hatar sånt där peace and love hippie-bullshit... öppna ögonen, se hur världen ser ut och de bakomliggande mekanismerna

Det är klart du hatar det och väldigt många andra, och därav att människor aldrig lyckas lösa världskonflikter. Ni vill inte leva i en fredlig värld, utan fortsätta ha konflikter :P Förvånar mig inte alls.

vill vi inte leva i en fredlig värld?! FAN också...

Vad är det som inte förvånar dig AneekDivine?

Det handlar inte om att inte vilja leva i en fredlig värld, alla vill det.

Men så som samhället är uppbyggt så FINNS det orättvisor och den stora majoriteten ÄR relativt maktlös. Det är ofrånkomligt att när fördelning av olika typer av kapital är ojämn så uppstår det konflikt och kamp om resurserna, enligt mig är det ett sundhetstecken att folk reagerar på orättvisor snarare än att vända andra kinden till. När blev människor så rädda för konflikter egentligen? Konflikter är samhällets puls; utan den inget liv, ingen förändring.

Om vi ska försöka vrida det här någorlunda on topic igen så tror JAG att rasismen föds inom ramarna för samma snedfördelande system som i stycket ovan. Man upplever till viss del samma problem men förklaringsmodellerna ser annorlunda ut (beskylla invandrare för att sno både jobb, svenska tjejer och bidrag). Förövrigt finns det forskning som indikerar att mindre begåvade människor i högre utsträckning blir främlingsfientliga, vilket givetvis inte ska tolkas som en vedertagen sanning, men lite kul är det.

Men så som samhället är uppbyggt så FINNS det orättvisor och den stora majoriteten ÄR relativt maktlös. Det är ofrånkomligt att när fördelning av olika typer av kapital är ojämn så uppstår det konflikt och kamp om resurserna, enligt mig är det ett sundhetstecken att folk reagerar på orättvisor snarare än att vända andra kinden till. När blev människor så rädda för konflikter egentligen? Konflikter är samhällets puls; utan den inget liv, ingen förändring.

Jo fast skillnaden mellan mig och dig är att du tror att du måste vara förbannad för att åstadkomma förändring, medans jag tror ( och har upplevt ) att ilska gör att vi handlar irrationellt och att det är bättre att man bearbetar och släpper den innan man försöker åstadkomma något.

Jag blir inte förvånad för folk har i genom historien trott så som du och soul survivor, det är old news. Galenskap: att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. ( einstein )

Finns en intressant dokumentär på tuben om just detta!
Eller mer eller mindre....eller fan det var nog inte ens ämnet haha!

Men det handlar iaf om en reporter som åker landet runt och träffar dessa människor, som " Hatar invandrare " osv.

Som en vis man sa: "Kontrollera ditt sinne, så kontrollera du själva illusionen".

Vad jag menar det, är alla våra så kallade åsikter är bara rent enkelt illusion. Vi kan klaga hur mycket vi vill men om du börja kontrollera dom känslorna du har inom dig, så kan vi se genom den illusionen.

Statos: Ja vad spännande med ett gäng åsiktslösa människor...

AneekDivine: Jag tror att vi måste reda ut begreppen lite, om detta ska bli meningsfullt. Ja, min fasta övertygelse är att om en människa/grupp är förbannad åstadkommer den mer förändring än den som inte är förbannad. Nog tror jag att även Dr Kings (stay black!) kamp var sprungen ur att han var förbannad på rassegregering och diskriminering.

Har ingen aning om vad du har för erfarenheter, men jag ser ilska som en väldigt positiv drivkraft (givetvis inom vissa ramar) och den dagen människor sluta kämpa är allt hopp ute. Samtidigt är det väldigt lätt att sitta och teoretisera kring andra människors kamper som förs inom helt andra kontexter, vem har rätt att förneka någon rätten att vara förbannad på sina förtryckare?

Sen kan man ju diskutera våld som metod, men det är en helt annan diskussion!

Det du beskriver tycker jag beskriver vårt parlamentariska system ganska väl, som i hög utsträckning bygger på kompromisser men enbart genererar politisk likriktning och i förlängning lägre valdeltagande (i synnerhet bland de grupper med redan lågt deltagande). Eller en fackrörelse som helt tappat kämpaglöden och sitter i knäna på näringslivet, kompromissar fram halvmesyrer medan exempelvis undersköterskorna går på knäna (och är redigt förbannade, med all rätt!)

Jag vet inte hur många gånger jag lovat mig själv att sluta försöka diskutera i politikforumet på whoa. Det slutar alltid med att nån förnumstig DN-liberal kommer och ska berätta för mig att Martin Luther King kände minsann inget hat och lära mig en massa liberala attityder genom att säga "hate to break it to you" och föreläsa om "hur det är".

Well, såhär tycker jag det är: Hat, ilska och konflikter är naturliga och nödvändiga såsom samhället ser ut. Det betyder inte att jag eller någon annan förespråkar blint, urskiljningslöst raseri som politisk metod. Det är snarare en drivkraft som kan leda till protester, demonstrationer, strejker, aktioner o.s.v. som sedan kan ge olika typer av resultat.

Tomma satser som att "hat är fel" eller "hat skapar negativ energi" betydde något för mig när jag var i tonåren, men idag förstår jag knappt vad de är tänkta att förmedla.

Självklart kan man föra långa och ingående diskusisoner kring vilken typ av förändring som är viktig, möjlig, trolig o.s.v. samt hur man kan arbeta på olika sätt för att uppnå den. Men att stå och säga till folk som hamnat på samhällets botten eller utanför samhället att det hat de eventuellt känner mot t.ex. det kapitalistiska systemet är "fel" för att det skapar negativ energi eller för att *insert valfri historisk person här* minsann inte kände nåt hat - vad är det bra för? Det är ett vanligt sätt att debattera från medelklassliberaler i innerstan som läser DN och tror att politik och demokrati endast handlar om vem man röstar på i riksdagsvalet vart fjärde år och att alla på nåt sätt har ungefär samma gemensamma intressen och kan diskutera sig fram till en vettig politik för alla. En absurd övertro på att alla vill alla andra väl och gladeligen skulle offra sina privilegier om någon bara förklarade socialismen tillräckligt pedagogiskt för dem.

Jag råkar tro att den politik som styr Sverige idag gagnar ett litet fåtal, medan den göder klassklyftor, rasism o.s.v. Jag tror också att konflikter är nödvändiga för att få en förändring till stånd och att hat och ilska kan vara nödvändiga drivkrafter. Politik handlar om materiella förhållanden, ägande, ekonomisk fördelning, demokratiskt inflytande o.s.v. För mig handlar inte politik om moral och vem som är "snäll" eller "dum". Det blir sån jäkla dagisnivå. Medborgarrättsrörelsen i USA, liksom t.ex. rösträttsrörelsen i Sverige, fick igenom sin agenda bl.a. genom att bryta mot lagar, slåss mot polisen och göra en massa saker som ledarsidorna i dagens högertidningar skulle kalla "extremt". DN och SvD skulle antagligen hellre ha velat att MLK och Malcolm X fortsatte göra som de blev tillsagda och satte sig och försökte diskutera med de som upprätthöll det rasistiska systemet i stället. Revolutionärer som i efterhand målats om till någon sorts folkpartister för att alla ska känna sig bekväma. Den här absoluta övertron på "det goda samtalet" är något av det mest irriterande jag vet. Hur mycket man än diskuterar med en moderat kommer han i 9 fall av tio inte att plötsligt "inse" att klassklyftor är dåligt och gemensamt ägande är bra. Det finns folk som på allvar tror att privat "entreprenörsskap" och marknadsekonomi går att förena med demokrati. Där någonstans börjar världsbilden skilja sig så mycket från min att diskussioner av den här typen känns fruktlösa och jag börjar fundera på om saker och ting inte bara kommer att fortsätta bli sämre tills någon typ av väpnad revolution tar vid.

Ett sista försök att ta det till dagisnivån igen: Om Pelle plötsligt hatar Lisa för att Lisa har brunt hår och slår henne på käften och Lisa reagerar med ilska och hat och slår tillbaka tycker jag det är fruktansvärt empatilöst att dra slutsatsen att "Hat och våld är alltid fel och Pelle och Lisa har båda gjort fel". Själv skulle jag heja på Lisa och hoppas att hon fick in en bra träff.

När debattklimatet blivit så förljuget att man jämställer socialister med nationalister orkar jag inte ens mer.

Ska försöka att inte gå in i den här tråden eller politikforumet mer. Ha det fint.

En intressant artikel :)

De blev min familj

Meanwhile in France...


Franska extremhögern ett familjeföretag

Men att stå och säga till folk som hamnat på samhällets botten eller utanför samhället att det hat de eventuellt känner mot t.ex. det kapitalistiska systemet är "fel" för att det skapar negativ energi eller för att *insert valfri historisk person här* minsann inte kände nåt hat - vad är det bra för?

Du missuppfattar mig. Jag säger inte att den är fel. Jag säger att det blir mer konstruktivt om man bearbetar hatet och ilskan innan man försöker ge sig på att förändra andra människor. Jag kan till exempel inte sitta och säga till en sverigedemokrat att sluta hata och samtidigt själv sitta och hata. Det kallas hyckleri.

Jag tror också att konflikter är nödvändiga för att få en förändring till stånd och att hat och ilska kan vara nödvändiga drivkrafter.

Jag hindrar dig inte från att tycka det. Jag håller dock inte med dig.

Medborgarrättsrörelsen i USA, liksom t.ex. rösträttsrörelsen i Sverige, fick igenom sin agenda bl.a. genom att bryta mot lagar, slåss mot polisen och göra en massa saker som ledarsidorna i dagens högertidningar skulle kalla "extremt".

Frågan är ju om det var våldet i sig som gjorde att samhället förändrades, eller om det var eftersom tillräckligt många människor som kände uppgivenhet och vågade stå upp som var orsaken till förändringen. Du skulle säga att våldet var nödvändigt, jag skulle säga att det räcker att en tillräckligt stor massa människor reser sig upp och säger emot. Det kan man göra utan våld.

Ett sista försök att ta det till dagisnivån igen: Om Pelle plötsligt hatar Lisa för att Lisa har brunt hår och slår henne på käften och Lisa reagerar med ilska och hat och slår tillbaka tycker jag det är fruktansvärt empatilöst att dra slutsatsen att "Hat och våld är alltid fel och Pelle och Lisa har båda gjort fel". Själv skulle jag heja på Lisa och hoppas att hon fick in en bra träff.

Det låter väldigt opedagogiskt och väldigt omoget. Jag hoppas innerligt att du inte arbetar med barn.

stayblack

Jag diskuterar våld och aggressivitet som en metod för att förändra, så det är inte alls det en annan diskussion. Jag tror även du missuppfattar mig. Jag säger inte att ilska är fel, däremot så reagerar arga människor oftast våldsamt och odestruktivt och därför är det bättre att bearbeta det innan man försöker förändra något.

BC99 P29

Intressanta artiklar! Tack! Den sistnämnda boken vill man ju definitivt läsa.

läs boken om jackie arklöv om ingen redan tippsat om den, där står det mycket om varför man blir just nynazist inte riktigt nationalist men dom som betecknar sig som nationalister i vårat land verkar inte stå alltför långt bort från nynazister

Soul_Survivor_II


Lämna oss inte!

AneekDivine

Angående folkliga protester, nu läser man ju i tidningarna om hur land efter land inför undantagslagar osv för att kväva fredliga protester. Ska man då snällt bara lyda? Makt korrumperar som alla vet, ibland krävs det civil olydnad för att åstadkomma förändringar.

Angående folkliga protester, nu läser man ju i tidningarna om hur land efter land inför undantagslagar osv för att kväva fredliga protester. Ska man då snällt bara lyda?

Hade du läst mina inlägg ordentligt så hade du inte behövt ställa den frågan :P

Som sagt så är jag inte emot protester om de är av fredlig karaktär, det är när våld och aggressivitet kommer in i bilden som det blir odestruktivt.

Fast jag syftar inte på länder som är korrupterade. Jag syftar på sverige. Vi tar till exempel ungdomarna som började bränna bilar och göra upplopp på rosengård. Vad ledde det till egentligen? Har något blivit bättre? Har poliser börjat sammarbeta mer istället för att utöva makt? Har rasister blivit mindre rasistiska? Har politiker börjat satsa mer på ungdomar? Inget av detta har hänt, plus att man bara har gett ved i elden åt rasistiska människor. Folk som protesterat genom strejk och stannat hemma från sina jobb och druckit te har åstadkommit mer än vad ungdomarna på rosengård gjorde.

Sen hör jag några säga: "men ni borde fatta varför ungdomarna förstör saker". Men dom fattar inte, de flesta av dem är inte särskilt djupa eller intelligenta. Vad rasister behöver är att bli motbevisade med handlingar. Jag säger inte att det är ungdomarnas fel iheller. Problemet är att dom inte har redskap för att kunna förändra sin situation på ett konstruktivt sätt.

Psykopater på maktpositioner förstår ingen argumentation.

Psykopater på maktpositioner förstår ingen argumentation.

Dom förstår aggressivitet ännu mindre.

AneekDivine F27

Missförstå mig rätt... Det finns folk som vägrar ta till sig av den fredliga tonen... Samma personer som mobbar nya på arbetsplatser och klasser etc...

Ofta målas de upp som missförstådda, vilsna, att de mår dåligt osv... Visst vissa av dem, men de flesta sover nog inte dåligt om natten.

Aristoteles sa "Vem som helst kan bli arg - det är lätt. Men att bli arg på rätt person eller lagom mycket, av rätt anledning och på rätt sätt - det är inte lätt."

haha jag har hela whoa emot mig, men det struntar jag i. Våld är alltid våld, vare sig det handlar om rån, kriminalitet, rasism eller vänsteraktivism. Den enda skillnaden är att vänsteraktivister tror att det våldet dom uför är rätt och är därmed de största hycklarna av dom alla.

The first act of war starts with defense.

Byron Katie.

Ofta målas de upp som missförstådda, vilsna, att de mår dåligt osv... Visst vissa av dem, men de flesta sover nog inte dåligt om natten.

Som Breivik, den killen snarkar säkert sönder sin cell varje natt, så gott som han sover varje natt...

AneekDivine skrev:
haha jag har hela whoa emot mig, men det struntar jag i. Våld är alltid våld, vare sig det handlar om rån, kriminalitet, rasism eller vänsteraktivism. Den enda skillnaden är att vänsteraktivister tror att det våldet dom uför är rätt och är därmed de största hycklarna av dom alla.

The first act of war starts with defense.

Byron Katie.

Jag försvarar inte våld-utan ilska, vrede och frustration som drivkraft. Jag kan tillexempel jogga längre och snabbare när jag är förbannad.

Sen kan jag tycka att våld kan vara bra som försvar. Men det är en annan diskussion.

AneekDivine, en video från Egypten i vintras. Kan du se någon legitim bakomliggande orsak till varför stenar kastas mot polis/militär ca 1:30 in i klippet? Lustigt också att i just Egypten började problemen i mångt och mycket EFTER den folkliga revolutionen, när världssamfundet vände ryggen och kompromisser började göras över den stora majoritetens huvud.

Visst... att dividera med Sverigedemokrater på stan är en femma, men i ett litet större perspektiv finns det krafter som inte lyssnar till normal, hövlig samtalston. Du snackar om vänster och högerextremister, men titta på tendenserna i världen; dom revolutionära krafterna kommer varken från höger eller vänster, utan dom slår underifrån.

Jag tror att människor som lever under förtryck antingen först vidgar sina moraliska referensramar eller direkt omsätter dessa i praktiken. För vissa är våld inte onödigt, snarare ett nödvändigt ont. Men det kanske inte är så lätt att fatta om man sitter i trygghetsnarkomanernas förlovade land och debatterar på nätet. Tycker fortfarande att det är jävligt respektlöst att sitta och avfärda alla människor runt om i världen som finner sig tvungna att ta till våld.

Vi vaktar ordningsmakten är ett bra intiativ. Det började med att han var förbannad på ordningsmakten men han omvandlade ilskan till något positivt genom organisationen där dom demonstrerar fredligt, föreläser osv. Jag tror dom kommer göra stor förändring och det är en kille som kan göra något konstruktivt av sin frustration.

Dopeness:

Ilska ger jävligt bra energi om man kan använda den rätt :)

stayblack

Jag pratar som sagt fortfarande om sverige och inte om korrupterade länder. Jag har ingen åsikt om det eftersom jag inte har varit där.

stayblack: de märks ju att du kan egyptiens politiska historia..

AneekDivine skrev:

Dopeness:

Ilska ger jävligt bra energi om man kan använda den rätt :)

Varför skrev du då tidigare

"Hat är alltid hat och hat leder aldrig till något konstruktivt. Det finns inget "rätt sätt" att rikta hat mot"

?

Ja, troligtvis skrev hon det för att ilska inte är detsamma som hat.