Silly Season

Varit mobbad i hela grundskolan typ, det har inget gått rykten mer än att jag är en jobbig person och dum i huvudet osv, har snarare varit slag, puttar och sparkar och blivit kallad saker. Jag fick ta tag i allt själv, har bytt skola ett par gånger på grund av att skolan inte ville ta ansvar över det som skedde konstant i flera år. Mobbning är förjävligt och det enda som funkat för mig är att försöka undvika personerna eller konfrontera dem, eller bara simpelt: Jag har tre storebröder, jävlas inte.

Försök ignorera det, eller klura ut vad det är för personer och hacka ner deras svagheter till beståndsdelar tills allt som återstår är små svaga människor som ligger hulkandes på badrumsgolvet och gråter tills ögonen går sönder.

Säg att de har fula skor! That'll show them!

Köp deras kärlek med öl

Trixig-person3 skrev:
Varit mobbad i hela grundskolan typ, det har inget gått rykten mer än att jag är en jobbig person och dum i huvudet osv, har snarare varit slag, puttar och sparkar och blivit kallad saker. Jag fick ta tag i allt själv, har bytt skola ett par gånger på grund av att skolan inte ville ta ansvar över det som skedde konstant i flera år. Mobbning är förjävligt och det enda som funkat för mig är att försöka undvika personerna eller konfrontera dem, eller bara simpelt: Jag har tre storebröder, jävlas inte.

Försök ignorera det, eller klura ut vad det är för personer och hacka ner deras svagheter till beståndsdelar tills allt som återstår är små svaga människor som ligger hulkandes på badrumsgolvet och gråter tills ögonen går sönder.

Säg att de har fula skor! That'll show them!

Vet vilka det är, har frontat dem men de blir bara rädda för mig eller något och säger "Det är lugnt" och skyggar undan när jag vill diskutera problemet.

Jävla mesar, så jävla fult att inte kunna ta emot en konfrontation för saker man sagt.

Svårt att bara ge ett svar sådär på rak arm, eftersom alla situationer är olika. Om det inte går att konfrontera dem, så är det bästa att jobba med att stärka sin egen självkänsla så mycket så möjligt. Ju starkare man är i sig själv, desto mindre tar man illa upp. Vad som fungerat på mig är the work. Fyra frågor och en vänding som man gör på allt som upprör, stör och stressar en. http://www.thework.com en riktig mirakel-metod, som verkligen fungerar.

Alternativt så flyttar du någon annanstans. Du kanske kan hitta en etta eller bo som inneboende någonstans i närheten? Livet är för kort för att man ska behöva dras med en massa konflikt-rädda människor som bara drar ner ens energi och inte vågar säga vad dom känner. Särskilt i ett samboende så är sånt jätteviktigt. Kan dom inte prata med dig så kan dom antagligen inte prata med varandra, och då bäddar det för dålig stämning.


All lycka!

Äh, jag har ju levt med det här i ganska många månader och jag har ALDRIG känt mig underlägsen, har vittrat rädsla såfort jag gått ut i korridoren och någon varit där. Känner väl mer för fenomenet mobbning då jag hamnade i ganska mycket problem i grundskolan eftersom jag vill kunna stå upp för de som inte kan stå upp för sig själva och plötsligt fann mig i en situation jag kunde relatera till. Ville mer diskutera, forum style.

Aha... jag trodde du ville ha lösningar. Min åsikt är att mobbare alltid är mobbare. Går det inte att prata med dem och det inte finns nån ledare som man kan säga till som kan få stopp på det, så finns det inte mycket mer man kan göra.

Var trevlig och artig mot alla även om folk försöker retas lite. Skratta och skoja mycket och skämta likadant tillbaka mot dem. Om nån påstår det ena eller det andra så skrattar du bara och viftar bort det hela. Tror nån att du seriöst har stulit grejer och menar allvar så säger du tydligt och rakt, "nej nej, vafan, självklart inte, skulle aldrig göra något sådant". Var kamratlig och generös. Försök lära känna dem lite bättre, kanske hitta på något med dem? Bjud dem på mat och film en kväll?

Om någon sen rör dig eller hotar med våld, slå honom snabbt snett över näsbenet med ena armbågen och se honom segna ner. Det är inte farligt alls och läker fint på några veckor, bara mycket blod och gör helvetes ont. Sen när han grinar ner sig av smärtan så pratar du honom till rätta och säger att du kommer att svara på exakt samma sätt igen nästa gång han eller någon annan i gänget hotar dig med våld eller lägger hand på dig. Han kommer dock aldrig ens att tänka tanken igen så det är lugnt.

Sen är du lika artig och trevlig nästa gång du möter på dem, alltid med ett smil i ena mungipan, :)

The art of self preservation for dummies 1.0

Min åsikt är att mobbare alltid är mobbare

konstig åsikt.. jag och många med mig (är jag säker på) betedde sig illa i yngre dagar och ångrar sig djupt... (konstig mening :))

Balhoo skrev:

Min åsikt är att mobbare alltid är mobbare

konstig åsikt.. jag och många med mig (är jag säker på) betedde sig illa i yngre dagar och ångrar sig djupt... (konstig mening :))

Jag misstänkte att folk skulle tolka det fel :P Vad jag menade var att om det inte går att prata med dem eller en ledare som kan säga till dem, så finns det inte mycket mer man kan göra än att jobba med att stärka sig själv, alternativt flytta. ( eller slå till dem som machete föreslog, vilket jag inte anser vara det bästa alternativet :P ) Självklart kan mobbare förändras, men inte om dom själva inte vill förändras.

Man ska inte slå människor. Men om man blir hotad och antastad, där går gränsen.

MAN SKA ALDRIG LÅTA NÅGON LÄGGA HAND PÅ EN ELLER KOMMA MED HOT OM VÅLD, ALDRIG!

Det finns bara en sak att göra i det läget. Slå hårt och slå snabbt. Annars kanske du ligger där själv inom 5 sekunder. Folk som inte försvarar sig i ett sådant läge får fan skylla sig själva.

Jag vet om personer som har tvekat i skarpa situationer och vips så har de fått en skalle över framtänderna eller en kniv i magen.

Men fram tills dess kan man enkelt med lite charm, vifta bort spydigheter och provokationer. Ofta så härrör sådant av frustration, kanske i detta faller för att OT inte vill hänga med dem ute på stan och de stör sig på honom. Så länge man är avväpnande och trevlig i sitt kroppsspråk så har man i 999 fall av 1000 inget att frukta. Mobbare sniffar efter rädsla och visar offret ingen rädsla utan skrattar och skämtar tillbaka med samma medel, ja då dör hela poängen med mobbning.

Men så fort någon som sagt överträder den gränsen, ja då har personen sagt upp sina rättigheter till fair treatment. Då är det att snabbt och effektivt neutralisera hotet och sedan gå vidare. Man ska inte använda mer våld än vad nöden kräver.

Och om man inte klarar av att försvara sig så får man försöka tigga sig ur situationen, be om nåd och barmhärtighet. Mobbare/angripare tappar ofta intresset för stunden med sådana personer också. Är inte så kul att sparka på nån som redan ligger ned och bönar och ber, då har de uppnått sitt mål och förväntar sig göra samma sak nästa dag också. Klarar snubben sig undan den gången så bör han kanske överväga att flytta nån annanstans och börja om istället.

Springa är alltid bästa vapnet dock men det är ju inte i alla situationer att man kan göra det heller så, :)

Hmm.. Kanske lättare sagt än gjort angående det jag skrev.. Well, jag har i mina år sett allt möjligt från alla möjliga slags psykologiska aspekter och vinklar, verkligen en kaskad av olika maktyttringar och spel. Det jag skrev om att snabbt agera i en skarp situation är absolut sant (vilket säkert många andra i tråden kan intyga). Problemet är ju att alla kanske inte reagerar efter vad som BÖR göras i en viss situation. Ibland så glömmer jag att det finns många där ute som är väldigt, väldigt rädda och blir helt paralyserade. Det är tyvärr exakt sådana personer som mobbare är på jakt efter. Precis som lejonen på savannen letar efter halta gaseller. Men bor man i en stad så finns det ofta andra i närheten. Och ser man att folk håller på och trakasserar eller misshandlar en person så bör man ingripa på bästa möjliga sätt efter sin förmåga. Det värsta är folk som bara går runt och inte gör något. Jag säger inte att man ska dyka huvudstupa in i the action, men man kan ringa snuten, kanske ropa, säga till andra, ja något iaf. Har alltid haft svårt för mobbare och gjorde det ofta till en slags mission när jag var yngre, att ta ner mobbare på jorden, snacka dem till rätta eller i värsta fall ge dem en liten dos av deras egen medicin så de fattar vinken. Sticker i ögonen på mig när vissa personer beter sig som rovdjur och kalasar på andra människor som asgamar. Fan, folk kan ju ta livet av sig eller blir vrak för resten av livet pga trakasserierna, sånt läser man ju om hela tiden i tidningarna..

//

Machete

Jag gillar dig och tycker du är klok på de flesta sätt, även om våld till 99 procent oftast bara skapar mer problem <3

Verkar faktiskt som Machete har rätt. Våld verkar vara det enda raka. Tänker mig direkt våld mot näsbenet snett ovanifrån följt av vad det kvävs/om det krävs för att få ikull personen och ett par sparkar mot mjukdelar för att markera att jag inte vill ha något mer av det här. Saknar min son där hemma och mina vänner men ibland måste man nog göra vad man måste göra för att behålla sin stolthet.
Tack för alla inlägg :) U rule.

gör det inte för någon stolthet. gör det om du måste. och det kan mycket väl vara så att du måste. saker kan gå överstyr om foten inte sätts ner ordentligt.

mobbare kan vara som pirayor, en liten tugga här och en där...nacka firren så snabbt du med säkerhet ser agendan. och gör det pga självbevarelsedrift.

stolthet är en onödig del av egot som inte alltid leder folk till sunda miljöer.

Det är vid såna här tillfällen som jag vet att jag aldrig hade klarat av att födas till en man ^^ Eller jo. Själva födelsen hade jag klarat och de fem första åren, men inte resten.

du hade haft svårt för att stå å kissa?:p

Haha... nä de hade varit en rätt häftig upplevelse.

För att det förväntas av killar att dom ska slåss för att kunna lösa problem. Hade trådstartaren varit en tjej så tror jag inte samma lösningar hade föreslagits.

Jag tycker att en tjej som råkar ut för att någon tar stryptag på henne och kväver henne, eller försöker våldta henne eller drar fram en kniv och väser att hon ska få den i magen snart och tusen andra saker, ska göra exakt samma sak. En välriktad spark mot pungen, kanske en knytnäve mot adamsäpplet, peta i ögonen, allt som fungerar mer eller mindre. Är det dödligt allvar så ska man absolut inte chansa på något vis. Det går så otroligt fort och tvekar man så kanske man hamnar på sjukhus eller värre.

Sofia

Jag är inte helt säker på om du helt förstår vad jag pratar om här i tråden, :)

hillbilly

Ja väl, du kan ju gott pröva att mjuka upp dem, vara trevlig, prata med dem osv. Men som sagt, om det är som du säger att de typ går fram till dig och hotar dig och eventuellt då måttar slag mot dig och liknande. Då är det all in som gäller. De kommer att tappa intresset ganska så fort antagligen efter det. Man ska som sagt ALDRIG acceptera våld eller allvarliga hot om våld. Där går gränsen för vad man ska kunna ta. Då är det liksom snack om fara för liv och lem.

//Paz

Jag tycker att en tjej som råkar ut för att någon tar stryptag på henne och kväver henne, eller försöker våldta henne eller drar fram en kniv och väser att hon ska få den i magen snart och tusen andra saker, ska göra exakt samma sak. En välriktad spark mot pungen, kanske en knytnäve mot adamsäpplet, peta i ögonen, allt som fungerar mer eller mindre. Är det dödligt allvar så ska man absolut inte chansa på något vis. Det går så otroligt fort och tvekar man så kanske man hamnar på sjukhus eller värre.

Jo alltså sånt våld kan jag förstå. Om en kille försökt våldta mig och jag fått chansen att knäa honom i pungen så hade jag inte bangat. Men att slå till någon som mobbar en?

Nä jag förstår nog inte :P

stå naken i skogen med händerna på huvet och kissa is the shiit! :p

utdragen mental press kan nog skada väldigt mycket mer än ett slag. men ändå kan det där enda slaget hindra en lång utdragen mental press.

våld är i sig fel men ibland i trängda situationer måste man bevara sitt egna skinn.
en trängd situation kan se väldigt olika ut men i det här fallet skulle jag säga att det är en trängd situation då TR bor bland dom här plågoandarna, om man kan kalla dom så.

ett hårt slag på snoken som förespråkades skulle kunna ses som ett slag i nöd.

När jag så konfronterade om detta så började det tuppas och skulle slåss, men jag bara skrattade och förklarade att jag var sådan där vuxen och har inga som helst behov av att hävda mig.

Sedan har det bara blivit värre och värre. Har aldrig upplevt mobbning förr och för mig känns det hela.. Tja, inte så att jag gråter mig till sömns, bara jävligt overkligt.

Som jag skrev i tråden. Det bästa är att försöka agera avväpnande och trevligt. Alltid vara artig och skämta. Försöka tona ner grejer, lära känna dem bättre osv. Men om det är så att de står på hans dörr och ska "konfrontera" honom och slå ner honom. Det är något helt annat.

//

Blweria skrev:
stå naken i skogen med händerna på huvet och kissa is the shiit! :p

utdragen mental press kan nog skada väldigt mycket mer än ett slag. men ändå kan det där enda slaget hindra en lång utdragen mental press.

våld är i sig fel men ibland i trängda situationer måste man bevara sitt egna skinn.
en trängd situation kan se väldigt olika ut men i det här fallet skulle jag säga att det är en trängd situation då TR bor bland dom här plågoandarna, om man kan kalla dom så.

ett hårt slag på snoken som förespråkades skulle kunna ses som ett slag i nöd.

Absolut. I get the point. Men jag menar fortfarande att samma råd inte hade getts till en kvinna i samma situation.

Blweria

ett hårt slag på snoken som förespråkades skulle kunna ses som ett slag i nöd.

Hehe, antagligen inte enligt svenska lagen men fan, vad är det värsta som kan ske isf? Han är säkert ostraffad och får typ villkorligt och böter medan plågoanden aldrig mer kommer att trakassera någon igen, ;)

Dock så är det absolut självförsvar om de hotat honom om våld eller försökt sig med ett eller annat.

Man bör dock försöka undvika våld så långt det bara går tycker jag. Men som du sa, ibland så går det inte längre och man måste "stand your ground" innan man förgås som människa. Är inte värt att leva i ett rent helvete under lång tid trots att man inget ont har gjort.

Absolut. I get the point. Men jag menar fortfarande att samma råd inte hade getts till en kvinna i samma situation.

Jag hade gett samma råd om några tjejer tog till nävarna, knuffade tjejen nerför trappor eller liknande. Smack på nosen och åka ambulansen till akuten, :)

Man ska A L D R I G acceptera att någon lägger sina händer på en.

nej, en kvinna hade nog inte fått samma råd....oooooom det inte fanns en pöl med gyttja i närheten och solstolar bredvid med pop-corn automater :p

men ärligt...jag inbillar mig att tjejer agerar väldigt annorlunda när det kommer till mobbing och hur man hanterar sånt. mer subtilt. och kommer inget konkret så blir det svårt att motivera ett slag...

nja, nödvärn hade man inte kunnat hävda. men jag skulle kunna tänka mig att om hela historien vecklades ut i sin helhet så skulle det nog ändå finnas utrymme i domstolen att fria för ett sånt slag. det kan nog säkert krävas en rejäl dos mobbing med aningen fysisk karaktär för det dock...

men säkert blir man nog andå lagförd ...

Man ska A L D R I G acceptera att någon lägger sina händer på en.

co-sign!


även om jag börjar tänka att det blir svårt att ha sex med den tanken i huvudet :p

Fast om någon hade börjat hota med att slå mig, så hade jag personligen börjat undra vad det är jag gjort som dom tänker om mig att dom blir så arga att dom vill ta till våld. Den enda gången det faktiskt hänt mig var när jag gick på högstadiet och jag hånglade med en kille som hade en flickvän med ganska krampiga tjej-kompisar, och jag förstår faktiskt varför dom ville slå mig. Även om det egentligen var han som var svinet och inte jag, men ändå.

och jag förstår faktiskt varför dom ville slå mig.

där har du den felriktade stoltheten...det är snubben som ska ha stryk.

Därav att jag la till den sista meningen. Fast jag förstår ändå dem. Jag var kompis med hans flickvän ett tag, och jag hade kunnat låta bli. Jag tror hon blev rätt sårad faktiskt.

jag var alldeles för snabb för den korrigeringen!

asså, en väns snubbe/tjej ska man inte röra.

Blweria skrev:
jag var alldeles för snabb för den korrigeringen!

asså, en väns snubbe/tjej ska man inte röra.

Nä alltså vi var inte vänner längre när det hände. Men jaja... poängen var väl att om det är någon i min närhet ( det vill säga inte någon från gatan som inte känner mig och kommer fram och är provocerande ) så hade jag börjat fundera över vad det är som gör personen så arg att den vill slå mig. Oftast känns det som att såna grejer handlar om totala missförstånd och att den ena personen har fått för sig något om den andre som inte stämmer. Men tyvärr så är killar inte särskilt bra på att säga såna saker till varandra :P Inte tjejer i heller egentligen, vi snackar hellre skit och ignorerar varandra. Men jag kan ändå tycka att vi är lite bättre på det.

Men jag antar att jag egentligen inte vet hur jag hade reagerat på en sån situation idag.

vet man inte hur man ska reagera så är det bara att skratta. rakt ut och högt.

Hur har det gått?

MEEENE sluta upp att bråka!

Gör en ocean's 11 plan.

1. Beakta din fiende, vilka är dem? hur beter de sig? Tag god tid på dig och skriv ner ditt resultat.
2. Finn deras stora som små svagheter.
3. Fundera ut ett sätt att vända deras svagheter emot dem.
4. Bryt ner dem sakta och säker med deras egna motgångar.
5. När tiden är inne vänd deras största svagheter mot dem gärna bland folk som de själva känner.
6. Ställ dig själv över dem med klappar på huvudet och alla dessa härliga härskare tekniker.
7. Ta deras pengar!
8. Ha en twist så att du lägger den stulna summan pengar hos deras bästa vän.
9. Tag deras pengar igen.
10. Byt jobb med ett leende på läpparna!