tankar

tankar

All metall som skriker för att bli befriad.
I mitt huvud.
Så mycket ni har förslavat.
Imorgon smälter det.
Allt som gör livet lättare förr oss, kräver sitt eget liv.
De/det är starkt, väldigt starkt.
Jag är svag - min rygg värker trots att det finns galler-räcken i varje fångad trapp.
Fången, hon - människan.
Förstoppad i en meningslös tillvaro.
Imorgon sprängs kosmos förstoppade tarmar
Imorgon drar det ihop sig tills all alstrad energi klyver 14 atomer.
Vi eggar denna kramp, vi ligger i blindtarmen och försöker frenetiskt...
Våra otillfredsställda viljor sprider materiell smärta i idé-kosmos.
- så.... Slungas vi så ut i den oändliga rymden, det var inte tänkt så.
Vi är de förgiftade exkrementerna som skulle göras av med. Vi var i vägen för himlens änglars underbara lycka.
Men vi fann oss inte i detta enkla öde.
Vi krävde mer, men beviljades inget.
Slutligen blev repulsionen,
Universums enda revolution,
som förintade alltet och skapade en universell oordning, enligt explosionens ansättning - så som vi alltid trott det vara.
En knövlig bajskorv färdas i ljusets hastighet genom det, nya, oupptäckta universum.
Vi skapar tiden i ljusets hastighet.
Vi upptäcker våra sinnen nu när vi är befriade från kosmos fysik.
Vi kommer på våra egna skapelser med naturlagar.
Vi är det nya universums avantgard som inte lyder under några moraliska föreställningar, fysiska lagar, religiösa dogmer...
Allt detta, med allt annat är lämnat bakom oss. Det finns inget konstant. Vi kommer inte att misslyckas, för vi har inget misstag att göra om.