den man aldrig glömmer

öh.

Var ihop 5 år sen o lider ännu vid tanken. Hon hade en period(har kanske ännu, jag har undvikit henne) där hon ville lära känna mig igen men fan de ble för mycket för mig. Samma problem mellan oss ännu också.

Farsan säger att man aldrig kommer glömma såna människor. han torde veta - 50+

slutsats - jag e rädd för att jag har en sån ja. men försej har jag inte haft tid att känna efter riktigt ordentligt.

oo ja det finns det verkligen i mitt. tänker på den person i flera tillfällen och det svider som fan det e ju det som är det värsta. kommer aldrig glömma henne å allt hon tog med sig =)

jo har en sådan.

hon finns på min näthinna, hör klangen i hennes röst i öronen, tänker på henne hela tiden.. så ja, det finns andra..

stick_a_bush trodde jag nog med, men fasen så fel man hade.. :)

publicus mmm. just den där biten med att man hela tiden måste jämföra nya människor med den speciella är det som är jobbigast. tror att jag just råkade ta slut på det som var mellan mig o en kille för nån timma sen, men han var ju inte hälften så bra(?!) som den där jävla killen som jag fortfarande inte kunnat släppa helt. för nu vet man ju hur det är att hitta någon på riktigt och då vill man bara ha det bästa igen plus att jag tror att man kommer ihåg det hela bättre än vad de egentligen var, att man gör sig en drömbild. nu hoppas jag att du fattar, för tror att det blev lite skumt skrivet :)

FORUMEN P17


det är en fråga om tid, men är livet tillräckligt långt för oss alla då?

vet precis vad du snackar om.. tror aldrig att det kommer försvinna.. om man själv fick bestämma allt här i världen så skulle jag inte velat träffat henne fören om 8-10år, vilket tonårsförhållande håller lixom..

Woho! Jag har skämts i flera år för att jag trodde att jag det var nåt fel på mig. Tack för att ni bevisat motsatsen :)

Jag har nog ett par såna:
Alex - En mycket god vän som tyvärr gick bort för två år sedan. Jag vet inte om det är därför jag jämför alla med honom, det kanske jag inte hade gjort om han fortfarande levde. Men idag upplever jag i alla fall att de flesta killkopisar ses ifrån perpektivet: Hur skulle Alex ha gjort?

Min syster Sara och min bästa vän Sophie, har en människa ingen av deras goda egenskaper så är det antagligen en mycket dålig människa.

Och en pojkvän som jag antagligen aldrig kommer att glömma är han som var den största, och hittills längsta, kärleken. Tyvärr var han en jävla idiot, men det fick jag förstås reda på efter. Har svårt att glömma honom och jag är bra på att jämföra förhållandena med hans och mitt.


Aja. Life sucks :)

alla har nog nån sån

ett ex här med..men efetrsom ja hittat rätt nu så bleknar j upersonen


men personen har ju spökat visst o det är inte kul alls..

terrorgirlie..jo de går emd tar en massa tid o sen ahndlar de litre om tur..att du hittar nån som tar upp din hjärnkapacitet sitället för den där som aldrig lämnar ens tankar

de går men de tar tid o ändå kanske itne eprosnen försvinner helt men han/hon komemr ha mindre betydelse..

terrorgirlie_

vissa går att gklömma sen finns det sånna där speciella som fastnar på hjärnan och alrig lossnar. dom kans itta där i åratal...

amar:

finns dom som stannar även om du har nån som fyller upp din vardag.

träffade en tjej för ett halvår sen i en tvåveckors period.. kan fan inte sluta tänka på henne.. fast hon inte var så speciell.. bara snygg typ.. irriterade som fan!

min första seriösa kille har ja fan svårt o släppa nästan två år va vi ihop.. !
de va så jävla bra alltiing... men sånt varar aldrig för evigt tyvärr !
äääh... de finns ju lixom massa andra killar ;)
I will survive !!!

jag är en sån.

oja.
9 år i år tror jag de blir....
han dyker alltid upp när jag behöver honom som mest också...typ "glöm inte bort mig nu"...alltid när de tar slut me en kille eller ngt händer så råkar man stöta på honom.....
de är mkt sjukt, o en anledning till att jag tror på ödet eller högre makter.
de slår aldrig fel.. i somras var jag upp o jobbade i sthlm. hade inte sett honom på typ 8 månader då, visst dök han upp...

men
jag glömmer aldrig honom pga att de aldrig hände ngt.
så de e ju lite bittert egentligen..men jag känner mig inte så bitter, de e en sån person som fick en o inse att man inte kan tönta sig om man är kär i ngn.

jaja...
ah...
sjukt är de iaf.

doFFa jag vet inte riktigt, jag har nog varit kär innan. men aldrig i någon som har betytt så mycket och som jag har respekterat på samma sätt.

kan inte annat än att stämma in, det finns en sån.

yepp. nog har jag råkat ut för det alltid.. om någon jag känner läser detta kommer de nog tro att de vet vem den personen är, men de har ingen aning! det var faktiskt bara en liten flört mellan oss, men nog är bilden kvar alltid! och jag hoppas att den försvinner för det börjar bli lite jobbigt.. =/

doFFa
ahaa, så du menar DEN första kärleken :D aa det stämmer nog väldigt bra!

jag har en sån :)

jag har trott det, men när jag konfronterats med personen i fråga känns det bara skumt. Tror det är sentimentet playin tricks!

typ som när man kan tycka hösten är skön ENBART pga bra minnen, regn, snålblåst och 4 grader är verkligen inte skönt när man väl står där.

Jag har också en, fast det smärtar mest... Min flickvän (eller före detta) kan bara inte försvinna ut huvudet. Jag tänker på henne dag som natt. Och det är ändå över tre veckor sedan vi gjorde slut. Och det värsta är att jag vet att jag aldrig kommer få henne tillbaka. Alla säger att sånt går över, men det här kommer att sitta i länge, otroligt länge. Man mår för jävligt.

skostorlek: 3 veckor? men då är de ju rätt normalt skulle jag tro....

själv så har jag haft den bilden på henne sen i mars... :/ pain in the ass.... jobbigast på fyllan när man kommer hem från kvällen och man får mobilen i näven....kan bara sluta i 2 saker... antingen ett mycket pinsamt samtal eller ett ännu pinsammare sms..... ondska.
och de gör inte saken bättre att hon har sagt att det SKA bli vi två igen... så man vågar aldrig riktigt gå vidare på rätt sätt...
har liksom inte ens bytt whoa bild.

Känner mig som Roky Ericsson

jag vet precis hur det känns... så jävla jobbigt. jag har ett par såna. det finns än person..vi dejtade ett tag för ca 2 år sen.. sen när jag träffa han nu igen nu i år så kändes det precis som för 2 år sen.. brukar tänka på han ganska ofta..men ändå skulle jag nog aldrig kunna va tillsammans med han. han är ju som han är.. sen finns det en annan också, han glömmer jag aldrig. jag hoppas att han aldrig kommer glömma mig heller. mitt ex, han är speciell. alltid. sen finns det en tjej, hon är som en syster, tänker alltid på henne när jag har det tufft. hon ger mig styrka.

saknar min flickvän som jag inte vet om vi är ihop längre..har haft en jävla ångerst i ca 1 månad nu saknar henne som fan hon är mitt livs största kärlek och det värkar som hon inte vill komma tillbaka:/

Men det som är jobbigt är att jag var jätteledsen precis när vi hade gjort slut. Sen kändes det bättre efter 3-4 dagar. Kort efter det började vi prata igen och då så sa vi båda att vi saknade varandra. Efter ytterligare några dagar så sa hon att hon saknade mig jättemycket och att hon ville att jag skulle vara där. Då var jag ganska säker på att vi skulle bli tillsammans igen, även om jag intalade mig själv motsatsen, för att inte bli besviken. Förra söndagen träffades vi (jag bor i Uppsala, hon i Sthlm) och pratade mycket och pussades. Sen skrev hon ett sms att hon tyckte det var jättemysigt, puss och blablabla. Då var jag helt övertygad om att vi skulle bli tillsammans igen. Jag orkade inte intala mig själv nåt annat. Dagarna efter var hon nästan okontaktbar eftersom hon sov hos en kompis. När hon kom hem på onsdagen så sa hon att hon inte ville fortsätta. Då rasade allt bara. Känns skumt att prata med okända om det här, dock skönt.

skostorlek: känner igen mig i det där. hon är obrydd om dina känslor....jag blev playad i 2 år utan att fatta det...så dum e jag.

Nu var ju ditt fall direkt efter ni gjort slut. Men jag menar...säger hon att hon saknar dig och ni träffas och myser och sådär.
självklart måste hon själv förstå att hon ger dig förhoppningar.
Jag tycker att det är att vara obrydd om andras känslor, även om man är medveten om var man gör eller inte medveten om det.

Jag hade en kompis vid namn Markus när jag var mindre, kanske 7år, han flyttade när jag var 12, jag tänker fortfarande på honom, jag vet att han fick cancer, men sen vet jag ej hur det gick, jag skulle ge allt för att få träffa honom igen! Han var min bästa vän!

befunnit mig där ett år nu... det suger totalt!...