ännu en tråd om kärlek...

Resare

olycklig kärlek e bland det mest ångest som finns... det e bara att bita ihop o fortsätta, eller slänga in handduken.... your choice

jo har gjort det fan
undrade bara om de var någon mer typ :P

jooo tror nog nästan alla har vart där nångång...

t.o.m jag !

Yeah. Tjejen ja föll för spendera bara en vecka i den stad
ja bodde...=( Damn! Hon va från italien... Och jävligt het.
Vi hade åtminstone en jävligt kul vecka tillsammans...;)
Men då hon måste sticka var det förjävligt. Skicka brev ett tag. Ringde å så. Ett år sen. Tänker ännu på henne ibland...

fan, italien, varför åtke dunte med ner? :P
nej men töligt

varför inte testa t a kontakten igen kan ju inte skada, vem vet kanske hon tänker på dig med ?

Resare jag har varit singel i typ 1,5 år och när jag behövde kärlek som mest så bestämde jag att jag skulle flytta från gbg till sthlm, två dagar innan flytten så visar det sig att en av mina tjejkompisar och jag är jätte kära i varandra... hahaha hon har stränga föräldrar osv så vi kan inte träffas varje helg osv... kommer vara skit svårt näst intill omöjligt...

Vi är tillsammans nu fastän det känns som att allt säger emot det, men jag vet inte känns lite som att ju svårare det är desso mer romantiskt blir det... Och om båda kämpar till 100% så kommer det alltid att funka även om sakeroch ting visar motsatsen...

Så frågan är egentligen om kärleken är ren och ömsesidig så kan man väl inte falla för fel tjej/kille...?

ja i en 6 år äldre kille när jag var ynka 13 år. alltså var han 19

och att det inte gick över, utan höll sig ända till 15 år respektiva 21 (han)

ett kaotiskt förhållande från början til lslut som jag visste var dömt att fucka sig so mdet också gjorde men som man inte kunde hålla sig ifrån

han ringer mej fortfarande varje år... :S

ung och dum som man säger.. eller barn om jag får säga det själv. alla har vi gjort våra misstag.

men som intense säger. när man har alla odds emot sig, såsom familj för min del så kämpar man extra mycket för det. det gör at tromantiken ofta kan stå på jävligt hög kurs. just för att man vet vad man har och man VET att man kan förlora det när som helst

2 av de tre killarna jag har försökt ha ett förhållande med, har jag innerst inne vetat att det aldrig skulle kunna hålla en längre tid, för att de aldrig skulle förstå mig som person, och att deras personligheter och min inte skulle funka. Men ändå så har jag gett mig in på det, och vetat att jag det är jag som kommer gå därifrån sårad, inte för att jag beter mig fel, utan för att det är de som inte kan vara det som jag behöver.
Och det är ledsamt att göra något sådant mot sig själv, verkar bara som att jag väljer sådana killar. Jag gör det kanske för att jag inte vill vara ensam, och vill ha någon att bry mig om, även om de inte ger tillbaka det som jag ger dem.
Jag har alltid prioriterat andras välmående före mitt eget, borde vänja mig av vid det där.

Och nu är jag i en helt annan situation men ändå samma.
Jag har hittat en kille som jag vet att det skulle gå med, att han skulle vara den som för en gångs skull gav tillbaka det jag ger honom. Och wtf! där blir det också fel, för han är inte redo för ett nytt förhållande då han precis avslutat ett långt för några få mån sen. Damn vilka jävla val jag gör :(

jag läste precis ut en bok som heter Lycka™ och där står följande text: varning spoiler

”Och May då? Och Edwin? Ännu viktigare: May och Edwin då?
Sorgligt nog fungerade det inte mellan dem. Och varför det? Kål. Kokt kål. Italienarna har nämligen ett uttryck för det där: cavoli riscaldati - ”att försöka värma upp kokt kål”. Det syftar på varje försök att återuppliva en gammal kärlekshistoria, vilket är lika dödsdömt som att försöka servera uppvärmd kål. Att värma upp redan kokt kål resulterar utan undantag i något sladdrigt, osmakligt och föga aptitretande. Det blir helt enkelt inte bra, och precis så var det för May och Edwin."

Jag tror det där kan stämma. Sen undrar man ju kanske var gänsen för "gammalt" går.

Corazonzita F19
: stick fort som fan. för då finns det en chans att ni kan träffas när han läkt. lyssna på honom. annars kan det bli jäkligt jobbigt. så. säg att han kan ringa dig när han är redo. men betona att ditt eget liv inte ska stå på paus. mer att om han ringer och det är fritt fram så är det bra liksom.

Sän F20

Jag vet funderar på det nu, men saken är den att han är den enda killen som fått mig att må bra, de andra har alltid dragit ner mig, eller att jag har fått anpassa mig till dem o deras problem och etc. Jag hade grova sömnproblem när jag träffade honom, han fick mig att sova normalt igen.
Jag skulle behöva honom som vän, och han vill vara det, men samtidigt vet jag att det inte är en bra idé för min del.
Jag vill liksom inte veta att han drar hem en massa tjejer till sig och vad han nu kommer ha för sig, då han inte är "redo för ett förhållande"... jag vill inte veta. Men det är väl det jag kommer att tänka på hela tiden. Aaah.

Corazonzita F19 Om han känner för dig som du känner för honom så kommer han inte bli ihop med ngn annan när han är redo för det.

Jag var i den där situationen fast tvärtom.

Känns lite som att: är det menat att vara så blir det så. Men man kanske inte vill hänga upp sitt hjärta på det liksom =/

Sän F20

Mmm, han har uttryckt sig tidigare att han känner så för mig också. Innan så ville han att vi skulle dejta varandra, och ta det riktigt långsamt... och senare bli ihop, längre fram. Men jag gillade inte idén att gå omkring och vara osäker på saker.
Och nu vet jag inte riktigt om han fortfarande känner så, jag vet att han inte vill förlora mig iallafall, det sa han. Och det skulle han göra förklarade han om han blev ihop med mig när han inte är redo, för att han skulle såra mig.
Äh får väl prata med honom om det, men jag har svårt för sånt.

Corazonzita F19

Kan förstå det. nej, mitt bästa råd (och betänk att jag kommer från "fel läger") är att lägga det på is. Svårt för att prata om känslor?

det närmaste ett förhållande jag kommit var för ca 3 år sedan.
vi skulle egentligen gått åt varsitt håll frånbörjan, destruktiviteten mellan oss var något vi märkte ganska tidigt.
men vi vägrade släppa.

Vi var bara polare från början, jag drogs till honom pga att jag kunde se delar av migsjälv i honom. Vi startade ett 'KKförhållande' efter att han känt varandra i ca 4månader. vi var väldigt fästa vid varandra, men båda för måna om vår självständighet för att erkänna att detta egentligen var mer än bara ett kkförhållande.
Efter bara en kort tid började han bli fruktansvärt svartsjuk. Ingen av oss ville vara underlägsen den andra, så han försökte hela tiden få mig svartsjuk, som bevis för att jag tyckte om honom, fast det lyckades sällan.
Vi började att tävla om vem det var som hade kontrollen i förhållandet, vilket gjorde att vi gång på gång sårade varandra.
Det blev sedan bekräftat att hans känslor för mig var mycket starkare än de känslor jag hade för honom.
Vi hatade varandra, men ville inte släppa. kort sagt: det var hatkärlek. Jag hatade honom och blev illamående över så mycket hos honom, ändå så ville jag inte vara utan honom.
Våran tävlan om vem som var överlägsen den andra, var lungt sagt barnslig. Men jag antar att vi var för lika, det kanske ska tillläggas att vi inte skildes som vänner.
Jag vet att jag sårat honom oerhört, han berättade innan vårt abrupta slut att han älskade mig, men måste lära sig att hata mig. vänskapskretsen splittrades, och han vägrade att ens se åt mitt håll när vi sågs. Vi blev främlingar.
Jag förstod, men ville inte. saknaden var outhärdlig i början.
Men det han gjorde var nog det bästa som kunnat hända.

faaan, känner att jag måste skriva av mig.. har hänt mig förr, men nu är jag glad att det inte blev nå mer seriöst mellan oss, skulle aldrig ha funkat ändå. fast är jävligt drygt när man träffar på dom igen ibland och man får höra av dom att dom fortfarande tänker/saknar än, och bla blaaa. vad fan gör man då? jag har slutat bry mig, men nog tänker jag också på dom ibland.

iaf. jag kom hem från latin amerika nu för en vecka sen, det känns jävligt tungt. allt var så jävla underbart där nere, träffade en helt underbar kille. det kändes så jävla speciellt, och det vi hade där var speciellt, var skit drygt att åka hem igen och veta att han bor på andra sidan jordklotet :/ och att han har sitt liv där och jag mitt liv här, iaf nu. fan faan faan..

men jag kommer åka tbx om några år, synd att en biljett ska vara så jävla dyr bara..ca 10 tusen :/ så man har inte råd att åka när som helst heller.

aja nu är man tbx till verkligheten..igen.

knullruffs
Jävlar va jobbigt att ha kärleken på andra sidan jordklotet, men ni håller kontakten eller?

Resare:

ah, fast vi är inte tillsammans elr nå, man får ta det som en flört..känns väll extra tungt nu i början bara. skulle aldrig ha funkat om vi blivit tillsammans ändå. men men vi hade en rolig och speciell tid tillsammans :)

stick-a-bush P20: shit det är precis vart jag är nu, har aldrig kunnat sätta ord på situationen riktigt.

gud vad deppig jag blir. =/

Sän
Varför blir du deppig?

över hur tragiskt det mesta är.

speciellt när man minns när man själv var 15 och vilket helvete det var och man trodde ju att visst blir det bättre. njäe. det blir fan bara mer komplext.

Sän F20 jag kan bara hålla med saker blir fan bara sämre...

mm. man vill bara supa sig full och beklaga sig =P

sän F20 ja synd att tiden framöver inte var en enda lång fylla bara...för jag har sån ångest

Jag älskar min Präst
Va ska jag göra P????

Mouldy_mushroom P20

10 Ave Maria :P

Om man ändå kunde dränka sina sorger i alkohol, tyvärr får jag bara mer ångest dagen efter när jag druckit, jävla ångestframkallande drog

redlinebitch. kom på whoaträffen så kan vi beklaga oss ihop =)

Sän F20 va vilken whoaträffa? nu har jag missat nåt hära

redlinebitch P22

Kolla användaren cliche
eller forumet i blandat :)

Whoaträff, hoppas de blir skojj. att ni whoaiter e trevliga. annars vettefan :P

kan sätta oss i ett hörn och deppa o grina tillsammans allihopa det e party de

Hahaha vilken hjälp :P du vet att jag inte tycker om alcohol..

men om man ska vara seriös i denna tråden så får jag lätta på hjärtat =)

Älskar min föredetta bästapolare och mitt nuvarande ex..
varit olyckligt kär nu sammanlagt 2år.. börjar bli lite drygt :P
men what a fuck jag har mat och tak så varför klaga igentligen

precis min tanke! cynism foräääver. ;)

MM
inte lätt inte
men se kärlek som en illusion ;)
Något som bara existerar i ditt huvud, men som egentligen ändå inte finns. aja du fattar ;P

btw

"kärlek är bara ett jävligt smart sätt för naturen att lura människor till att föröka sig... det handlar egentligen bara om att knulla..."

jag sa detta till min svenskalärare när jag gick i 8:nde klass och sa att jag vägrade skriva en 'novell' om min första kärlek, eftersom jag aldrig haft någon. Svenskaläraren flippade, skällde ut mig och bad mig lämna klassrummet. vad kan man förvänta sig av en 14-åring egentligen?
varför tål vissa människor inte när man förnekar kärleken?

whats the meaning of life?

eller 42 ;)

Asew_one
are you talking to me?

bara en fotnot. för jag har tråkigt

Asew_one
hahaha, missförstånd!
jag är nykter nu,
det är nog det :D läste fel :P

Även om kärlek e en såkallad "illusion" Så är den bra för mänskligheten

If love is the answer, what is the question?

frågan kan vara plåga.. frågan kan vara som nån annan sa, menningen med livet..

enligt mig så är själva frågan onödig, svaret är det du vill.
i livet finns bara de facit du själv väljer..

Kul att filosofera lite så här på kvällskvisten