Ynklighet och undergång
För mycket disovery channel och tid ledde till detta blogg-inlägg av mig. Tänkte höra lite om era tankar:
Nu ska jag, steg för steg, redogöra för hur ynkliga vi är.
De första människoliknande arterna dök upp för (mycket generöst räknat) 3 miljoner år sedan. Det är 0,07 % av den tid jorden existerat. För 200000 år sedan började den moderna människan utvecklas. Det är 0,004% av ovan nämda tid. Civilisation har existerat i 6000 år, 0,00013%.
Vi håller på att lyckas förstöra den enda planet vi har, på alla möjliga olika sätt. Vi kan spränga bort den, även om det mest populära just nu är att öka på den värmande delen av atmosfären och ta bort den skyddande. Det finns säkert massor av sätt som vi inte kommit på ännu eller inte tar tillräckligt seriöst. Överlever vi 3000 år till kommer vi upp i 0,0002% med civilisation, vilket skulle vara lite imponerande.
Som om inte det vore nog är grunden för hela vår existiens en gasboll som brinner. Alltså, den BRINNER, den håller på att förtära sig själv och förlorar as we speak hur mycket bränsle som helst. När solen går under om 4-8 miljarder år så kommer dessutom jorden att slukas som en liten mumsbit.
Vi befinner oss i en galax som heter Vintergatan, en samling av ett antal hundra miljarder stjärnor som roterar kring ett förmodat gigantiskt svart hål. Det tar oss 226 miljoner år att ta ett varv runt vintergatan, under den tid människorliknande arter har existerat har vi alltså avverkat c:a 1,1% av det varvet. För min del känns det som att vi håller på att rinner ner som om någon dragit ur proppen i ett handfat.
Vintergatan ingår i en lokal galaxhop tillsammans med ett 30-tal andra galaxer (dock ligger vi på topp 5 i storlek). Den här hopen rör sig mot varandra och vi är på kollisionskurs med den största, Andromedagalaxen. Om cirka 3 miljarder år smäller det, och då kanske vi inte behöver vänta på att solen har gett upp innan det börjar köra ihop sig. Eftersom vi är i utkanten kan det vilja sig så illa att vårt solsystem slungas ut i ingenting, helt ensamma.
Till råga på allt är vi bara i utkanten på Virgosuperhopen, en klump av c:a 100 galaxhopar eller 10000 galaxer. Här är det dock inte säkert om vi kommer att krocka eller om vi kommer åka ifrån varandra, därom tvista de lärde. Universom kommer antingen att expandera i evighet och galaxhoparna kommer försvinna från varandra, eller så dras vi ihop och trycks sönder. Har vi tur så finner universum balansen mellan de två.
Till saken hör att ingenting varar för evigt, och vi betyder ingenting. Chansen att vi kommer bli besökta av en annan intelligent art under den lilla tid (som sagt: 0,0002% vore en bedrift) vi existerar i universum är liten om det fortsätter såhär. Människan kommer förmodligen att försvinna rätt obemärkt som en liten fläck på vindrutan och ingen kommer någonsin att undra vart vi tog vägen.