Känslor?

sätt=sett, ursäkta stavfel

undrar jag med fan.. hade varit så mycket skönare utan dom

jag har sett en fågel.
jag kan hoppa på flera olika sätt.

din stavning var helt korrekt.

är det meningslöst att vara glad, lycklig, kär, stolt, nöjd, tillfredställd?
de där kanske på olika sätt va massa synonymer haha
men dåliga känslor skulle ju va skönt att kunna bajsa i ibland

natt:

Min personliga lille teori, hur tråkig den än är lyder såhär:

Jag tror vi blivit "för" intelligenta för vårat eget bästa. Ett djur (som vi är) ska leva främst på instinkter o erfarenheter.

Våran hjärna har kommit så långt o vårat sammhälle har utvecklats till att vi lever i för nära relation med andra människor samtidigt som vi har alldeles för lite o göra.
Jämför me de flesta djur, de har en helt annan distans till sina artsfränder o deras liv går fortfarande mer eller mindre ut på att överleva.
Faktumet är att våra känslor eller kanske främst känsloyttringar mest skapar problem. Tex krig och liknande.
Likaså all förstöring av jorden kommer av att vi har känslan att vi alltid ska ha det bättre o därför alltid ser till vårat eget bästa o tar det som försvar när vi skövlar skog o utrotar/tränger undan andra arter...

man märker varför när man nyttjar lite psykadelier. its all about the vibes

Menar du rent evolutionärt?

scrfmf , nej jag använde mig av verbet, se, så jag skrev fel.
fiddy, jag skrev ju att det inte behövde vara meningslöst heller, det är beroende av vilket sammanhang. just nu är jagledsen till exempel ovh tycker att det känns grymt onödigt grej med känslor. och igår var jag glad och njöt av livet liksom. allt beror på sammanhanget. men jag tänkte mer i naturens lopp, vad är grejen med känslor? det är sjukt advanced det där.
Hagabergare, jag känner igen din tankegång helt klart

Magnus som rimmar på straffknull, Svar: Ja, bland annat.

Ställ dig en av de mest grundläggande frågorna gällande evolution, nämligen "Till vilken vinst för varelsen"?
Då bör du komma med ett svar.

Jag pratar inte om vinster. Jag pratar om nödvändighet

Kärlek finns för att vi ska hålla ihop och producera många friska barn. Därför känner vi också obehagliga känslor när vi separeras från de vi älskar.
Fruktan finns kvar i oss sedan den tid då vi inte låg högst upp i näringskedjan. Etc.

Så tror jag, vad tror ni?

Men barn blir gjorda av kättja, inte kärlek. Men mer funktionellt, visst det gör ont att ha handen på en varm spisplatta så därför gör man inte om det, men att till exempel bli utsatt för otrohet och sen tycka att allt är meningslöst. Om man bara ser till naturens gång är ju inte det till vår fördel för fem öre, så varför?

Vilka arter förutom människan tar livet av sig med flit förresten?

Det finns väl ingen som har någon exakt sanning om varför vi har känslor. Vissa skulle nog dra något evolutionärt resonemang, dvs alla våra känslor vi får kommer från evolutionen. Dvs vi behöver känslorna.
Jag tvivlar på detta.

Gramsci P18
Jomen visst, biologisk determinism är ju den enda sanningen??
Nejmen ärligt. Att bara hänvisa till evolutionen räcker inte.

Och Lynguistic, hur skulle känslor annars utvecklas om inte genom evolution?

Som Athnagzo P17 sa: Om vi inte hade känslor hade vi inte upplevt något bra eller dåligt..inte från ett egoistiskt perspektiv, utan mer att om man inte kände något skulle hela världen vara ett stort kaos.

Vissa saker ska man inte ifrågasätta.

Gramsci P18
De utvecklas slumpmässigt och har ingen nödvändig bra funktion för oss människor. Utan det är något slumpmässigt.

Evolution är inte slumpmässigt.

Känslorna kan vara icke-funktionella för oss idag, men evolution är inte slumpmässigt.

Jag menar inte heller att de skall vara av ett värde hela tiden, men någon gång så jo. Sen kan självklart saker ha utvecklats som en följd av någonting fördelaktigt osv.

Vad jag menar är att evolution inte är en slump.

Jonka:

Kärlek finns för att vi ska hålla ihop och producera många friska barn.

De flesta djurarter parar sig betydligt oftare än människan. de har dessutom inga preventivmedel. Därmed går ditt, om än poetiskt vackra, resonemang bort.
Skulle vi haft något som hade fått oss o få fler barn hade det varit en tydligare o starkare parningsinstinkt.


Angående evolution:

Ärligt talat så tror jag inte evolutionen har så mycket med våra känslor att göra, direkt vill säga. Indirekt däremot så är det ju evolutionen som skapat våran hjärna o dess kapacitet, o den mänskliga hjärnan baserar ju många av sina beslut på just känslor.
Min åsikt, rent biologiskt, blir att om evolutionen skapat våra känslor så är det mer eller mindre ett bevis på att allt som evolutionen leder till inte är av godo.
Vi hade nog levt i betydligt bättre symbios med andra arter samt med jorden/naturen om vi INTE hade haft ett invecklat känsloliv.

Gramsci P18
Du menar att alla saker som utvecklas på människor genom tiden någon gång i tiden måste ha varit "Fördelaktiga" eller "användbara" för oss?

Lynguistic
Nej.

 Xunzi
Ja, känslor kan vara orsakade av någonting annat.

Hagabergare
Utvecklingen har gått så snabbt framåt de senaste årtusendena, att människan har blivit tvugna att anpassa sig. Då jag tror på Darwins teorier så tror jag att vi har spår av vårat forna beteende kvar idag. Människan är en intelligent varelse.

Nej.. det ska vara sett!!

Gramsci P18
Då förstår jag inte din poäng.

Equilibrium - Här har du en grym film med Christian Bale som handlar om just detta.

Jonka:

Va det ett svar på mitt resonemang? Jag ser ingen poäng?
Utveckla gärna...

känslor gör fan inget annat än o ställer till...har fan mått piss i snart ett år pga skiten..

aa du undrar fan jag med verkar fan inte som om nått bra kommer ur det...men ibland kan de va bra med lite känslor..annars hade man inte kunnat vart glad eller typ nått sånt...fast det härmed kärleks känslor e juh lite knas...som o bli sårad o grejer...hade vart bättre om man inte känt nått så skulle de inte göra lika ont...ispinne power i guess

lawl kom hem från jobbet och skulle posta en likadan tråd, tji fick jag

Känslor behövs bl.a. för att vi ska bli attraherade av våra artfränder och därmed vilja föröka oss.
Kanske är det så att människan blivit ett flockdjur pga att samarbete ökar överlevnadschansen (lättare få skydd mot yttre hot, skaffa föda, man kan dra nytta av varandras egenskaper,etc, ). Sedan kan detta med känslor som leder till parbildning ur biologiskt perspektiv kanske vara för att med båda föräldrarna villighet till att vara närvarande så ökar avkommans chans till överlevnad. Och detta med otrohet kan ju kanske vara så att det instinktivt ses som ett hot mot ens möjlighet till att föröka sig (partnern kanske hinner dra innan en befruktelse) samt om man har barn så riskerar man att få ta hand om avkomman själv. Och att känslorna kan dö ut efter ett tag kan vara för att man ska kunna vilja reproducera sig med någon annan ifall man förlorar partnern. Sedan negativa känslor kanske förmedlar fara eller risk för något, försöker signalera till en att något inte står rätt till och därmed hotar ens överlevnad på något sätt. I dunno, I'm just guessing... Orkar inte tänka igenom allt jag skrivit- för distraherad av hunger! :D

"De flesta djurarter parar sig betydligt oftare än människan. de har dessutom inga preventivmedel. Därmed går ditt, om än poetiskt vackra, resonemang bort.
Skulle vi haft något som hade fått oss o få fler barn hade det varit en tydligare o starkare parningsinstinkt."

Kanske har kärleksgrejen fungerat bra evolutionärt, för att vi tex kanske verkligen tar hand om de barn vi skaffar istället för att skaffa allt för många

gorrit:
Sant det du skriver att vi förmodligen tar hand om våra barn. Men jag svarade på nedanstående:

Kärlek finns för att vi ska hålla ihop och producera många friska barn.

O ska man ta ur ren förökningssynpunkt, så är känslor inget bra. Då skulle vi bara haft en starkare parningsinstinkt. De flesta djuren lever ju mer eller mindre för att få så många avkommor som möjligt...
Men alla människor vet förmodligen att vi överbefolkar jorden. Kanske är det så att känslorna är ett sätt för evolutionen o göra så att vi lever monogamt, får färre barn men istället tar väl hand om de barn vi får så att det kan växa upp säkert. Som du skrev ungefär.

Visst, om man tänker ur ett rent förökningsynsätt så fungerar inte det Jonka sa, men om man tänker evolutionärt så fungerar det. För att fortsätta familjen att finnas och att sprida sina gener gäller det inte att ha så många barn som möjligt, utan att ha överlevande barn som också kan få barn. Det är skillnad.

Men alla människor vet förmodligen att vi överbefolkar jorden. Kanske är det så att känslorna är ett sätt för evolutionen o göra så att vi lever monogamt, får färre barn men istället tar väl hand om de barn vi får så att det kan växa upp säkert. Som du skrev ungefär.

Hur länge har vi överbefolkat jorden? 200 år? Vi har haft dom känslorna längre än det...

gorrit:
Sant det du skriver...

Shakes:
Jo, på 40-talet var vi väl runt 2 miljoner människor, så det har inte pågått länge.
Men i takt med att vi har blivit den mer och mer dominerande rasen och i takt med att läkarvetenskapen går framåt så måste det finnas något som begränsar människans framfart/förökning. Detta skulle mycket väl kunna vara ett sånt sätt...
Jag vet inte är bara en teoretiker, ingen expert :)