Vilket språk?

Oj.. fuckade upp totalt..

inlägget:

Jag tänker på svenska, en amerikan tänker på engelska och en ryss tänker på rysska.. men fan, vilket språk tänker ett barn som ännu inte lärt sig ett språk på?

Dumförklara mig inte nu :P

Peace

Antagligen på det språk barnet hör runt sig, bara för du inte kan prata språket betyder det ju inte att du inte kan förstå det.

Att prata är inte att lära sig språket, det är att lära sig prata överhuvudtaget.

Hoppas ingen dumförklarar mig heller :P

Jag hoppas också det

Antagligen tänker språklösa i bilder och känslor. Det beror förståss på hur ung den språklösa är uncrowned har ju en stor poäng när det gäller lite äldre barn.

-Aron-

Det är väldigt vanligt att man inte har några minnen från tiden innan man är ca 4 år..


Hur som helst.. jag tänkte mest på ynge barn.. typ spädbarn.. dom måste ju tänka på nått språk, hur fan funkar det? :P

vad sägs om tänka genom bilder

Jag kopierar rakt av

Minnet, ur utvecklingspsykologisk synpunkt.

 

 Länge har man gjort åtskillnad på långtids- och korttidsminne, mellan igenkännande och återkallande minne och mellan fotografiskt (eidetiskt) minne och kronologiskt (linjärt) minne. Numer anses det allmänt att minnet är liktydigt med ett antal samverkande system, detta gäller framförallt beskrivningar av aktionsbaserade vetahur-minnet, det språksymboliska vetaatt-minnet samt det episodiska, självbiografiska berättelse-minnet och det semantiska fakta-minnet

    Vi utvecklar tidigt, som små barn, ett igenkännande minne, långt innan vi utvecklar förmågan att minnas och behålla bilder av objekt. Barnets minne är långt mer bildmässigt (eidetiskt) än vuxnas, barnets minnesprocess är också medskapande, konstruerande. Minnesprocessen förändras i vuxen ålder och detta kan förklara varför en trettioåring inte minns sitt tioåriga jag på samma sätt som en femtioåring minns sitt trettioåriga jag, trots att tidsintervallet är detsamma. Våra tidiga minnen från barndomen återkallas oftast som filmepisoder, helt bestämda i tid och rum.

     En av den dynamiska utvecklingsteorins viktigaste skillnader mellan olika funktionella system rör minnen för att göra och att benämna. Vi kan ta simning som exempel. Hos en människa som en gång lärt sig simma, kommer kroppsminnet aldrig att glömma hur man gör. Även om det går många år innan kunskapen, vid t.ex. en olycka, kommer till användning igen, minns vi hur man simmar. När vi lär oss simma aktiveras två minnesfunktioner, att göra, när vi lärt oss utförs rörelserna automatiskt i vattnet. Samtidigt kan simmaren i tanken återkalla, symboliskt föreställa sig och benämna simrörelserna, att benämna. Minnet om simningen, som aktiveras genom t.ex. olyckan, finns i kroppen och rörelsemönstret aktiveras/fungerar helt automatiskt när det behövs. Dessa två funktionella system, aktionsminnet (veta hur) och symbolminnet (veta att) har varit kända en längre tid, men det var först genom neuropsykologen Squire som begreppen procedurminne och deklarativt minne introducerades i psykologin. Eftersom det deklarativa veta att- minnet antas höra ihop med den språksymboliska utvecklingen, måste ett annat minne/minnessystem finnas innan kunnandet att använda symboler utvecklats. Procedurminnet är en typ av kropps-/perceptions- och affektminne som finns från livets början. Idag antas det att både ofödda och spädbarn tänker och abstraherar olika erfarenheter. Denna tidiga minnesrepresentation skiljs från den symboliseringsförmåga som senare mognar fram hos barnet, mellan två till fem års ålder (utvecklingen av hippocampus).