Något ni är stolta över.

ær fortfarande stolt øver nær jag var typ 14-15 och skællde ut några lite yngre killar (kanske 11-13) som mobbade en tjock tjej på en badstrand.

Okej. Det var bra gjort, men det var inte riktigt sådana saker jag menade =)

Tack iallafall!

Hur vet du att det kommer hjälpa dig "längre fram i livet" ?

Blunt_Smoke: Iochmed att jag är en lat jävel och väldigt bekväm här hemma med mina föräldrar så hade det tagit ett bra tag innan jag ens börjat söka jobb. Och iochmed att jag nu har ett jobb där så känns det som att jag startar med något jag vet hade tagit längre tid här hemma. Och på det sättet hjälper det mig. Förstår du?

Jag rycker in imorgon och kommer, om jag fullgör tjänsten, vara där 11 månader. Känns sådär faktiskt, en stor del av mig vill bara skaffa ett slappt jobb och ta det lugnt.
Men jag ska göra mitt bästa och mer än så kan man väl inte begära...

dewilcious: Okej. Hur menar du med att det känns sådär? Är det att du vill göra lumpen, fast du vill vara hemma och slöjobba hellre?

Skriv ut lite anti-depresiv och börja knapra ;)

Sen har jag nog ingen väärldens ångest, bara att man misskötte skolan och sånt, men det gav ju andra vändningar ändå så jag är ganska nöjd hitills :)

Varför tror människor att det ytliga gör oss lyckliga? Att skaffa ett jobb eller att flytta utomlands är knappast saker att vara stolt över, enligt mig.

Du började dock ganska intressant:

Har ni gjort något i era liv som ni var skiträdda, stressade eller bara hade ångest för, men som sedan visade sig vara väldigt nyttigt.

Jag tror att det nyttigaste vore om man varje dag gör någonting smått man känner dig rädd/stressad över och som man helst vill undvika. Finns tusen sådana småsaker (iaf i mitt liv) som jag hellre "fixar imorn..."

Askin: Jag kan ha missförstått dig nu, men jag menar inte på att jag kommer bli lycklig på något sätt bara för att jag jobbar. Det jag säger är att iochmed att jag är en såpass lat och "fuck it all" typ av människa så hade det varit svårt för mig att stanna i Sverige.
Därför vet jag att det är bättre att dra utomlands och jobba, för det kommer ge mig erfarenhet, pengar, språkkunskaper och ett litet bättre självförtroende. Pengarna kommer sedan användas till en enkelbiljett till Amsterdam.

Därför vet jag att det är nyttigt för mig för att det kommer hjälpa mig leva det liv jag vill leva.

Varför tror människor att det ytliga gör oss lyckliga? Att skaffa ett jobb eller att flytta utomlands är knappast saker att vara stolt över, enligt mig.

Om man kämpat som ett djur för ett jobb som man verkligen vill ha, och lyckas få det - då har man all anledning att vara stolt.
Säg att du pluggat i 4-5 år, varit trainee i 1 år för att sedan få tjänsten du drömt om.
Då har DU själv tagit dig dit, lång och svår väg ...men du har tagit dig dit.

Varför i hela världen ska man inte vara stolt över en sådan prestation?

Vore kul att höra din defination av saker man skall vara stolt över.

Jag är stolt över att jag klarade att inte runka på en vecka...... det va riktigt jobbigt

jag är stolt över min utbildning. när jag satt där och ångest-ade över examensarbetet så kändes det hopplöst. men jag fixade det.

är även stolt över mitt hushåll; har lyckats bygga upp ett bra hem. samtidigt som jag kickar 2 jobb (innan var det jobb + skola)

+är jag stolt över min tid på röda korset, och allt vi gjorde för ungarna...

Över att jag är där jag är nu i livet . Hade jag gjort fel val för två år sen hade det nog slutat illa för mig .
Och att jag är så stark och kan hålla ihop efter allt skit i världen som hänt med en .

jag har Fått Mitt Pudis

Ehm förstår inte vad det är du söker, jag jobbar, pluggar etc typ, men jag är inte särskilt stolt över det...? Det är väl bra liksom men ingenting som var värsta stora steget eller beslutet precis. SÅ jag har nog ingen sån grej? Då tyckte jag det var coolare att säga till några som mobbade någon typ? Eller något att vara stolt över, trots att det inte främjade en själv på något sätt.

Btw säger inte att folk inte ska vara stolta över att dom fått ett visst jobb etc, har man mål och kämpar för att nå dom etc så kan man vara stolt med rätta om man lyckas! Jag har bara inget sånt mål typ. Jag funderar på att bli munk i Sibirien eller nått annat konstigt, då vore jag kanske stolt om jag vågade satsa på det. Men just nu skulle det kännas töntigt att göra något crazy bara för att vara anti, så det skulle jag nog ändå inte vara stolt över typ :/

Erkan: Är inte heller särskilt stolt över att jag pluggat. Skolan kan ju vara det lättaste och skönaste i livet.

Det jag undrar med tråden är om ni har tagit ett beslut, eller genomfört något tråkigt/jobbigt, och som ni vekrligen inte ville, men som ni efteråt är väldigt glada över att ni gjorde.

Kan som sagt vara att flytta till ett ställe där man ej känner någon, börja jobba med något nytt, eller vad som helst.

Mönstringen helt klart.

Ja mp blire ju juli 2008

Jag har bestämt mig för att ge mig iväg till väst-indien och leva som en luffare ett år eller två, försöka fixa nåt jobb i nån bar o bara chilla med skön reggea, sol och banka. Inte genomfört det än, men jag tror jag komemr vara stolt över mig själv som vågar ge mig iväg till en sådan oviss framtid..

såpass*

_Bajsaren: Ah, sånt är fett också. Jag planerar att göra något liknande, men jag kommer mest röra mig runt i Europa. Jag hoppas att du gör det, och att det går bra.

Att jag suttit inne känns som en jävligt "nyttig" merit enligt mig.
Det får en att förstå vad man har att förlora och värdesätter därför friheten högre !

Mycket av det jag borde vara stolt över, är enligt mig självklara saker som vilken människa som helst med lite civilkurage och ryggrad borde göra/gjort.


Så nej, jag är inte stolt... än.

mephisto
Ok. I det avseendet har jag inget att vara stolt över i så fall :)

mephisto

Tack =)

Tack för alla svaren.

Idag bär det av till Irland. Försöker se på det som en bra erfarenhet. Kanske kommer hem och har insett hur gött det är att bo hemma och ha föräldrar :P

Ha det gött som fan Whoa! Poess (F)

nej, det gjorde du inte..

Jag är stolt för att jag har pengar och en bättre livstil än någon av mina kompisar, och har varit aktivt inblandad i arbetslivet endast sedan mars månad... haha.

jag är stolt över att jag gör det jag känner för!

jag ställde upp i elevkårsvalet, att bli ordföranden. Samma dag, precis innan jag skulle upp på scen så ångrade jag mig stort, vad skulle jag säga? jag hade itne förberett ett tal eller någonting, och en annan tjej som heter Miranda hade förberett ett ganska långt tal.

Jag ställde upp ändå, Miranda började, hela talet gick skit bra, tills hon nämde att hon ville ha feministiskt självförsvar på schemat, då blev hon utbuad!

Sen var det min tur, jag sa typ tre inledande meningar, typ "Hej jag heter Cecilia.. ehhm, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, om jag blir framröstad lär jag väl inrikta mig på att göra skolpolitiken lite roligare..."

Responsen var enorm!
Jag vann med 128 röster!

Vad man än vill göra i livet, och kanske tvekar på att göra det, så gör det ändå, för även om det inte var kul eller om man kanske itne vann tävlingen om det nu handlade om det, kanske ett jobb? Gör man det så är det en win/win situation, du lär dig nånting på det, och om man någon gång hamnar i samma sits igen så kan man alltid göra bättre ifrån sig!

/C

Jag är stolt över att jag har blivit utnämnd till årets spelare 2 säsonger i rad..:! xD

det är mkt jag är stolt över. och tvärtom.

men just nu är jag i Turkiet och jobbar i 4 månader. Det är grymt.

För någon kan en handling vara verkligen stor och banbrytande medan det för någon annan ses som väldigt vardaglig.

Jag har under många år tacklats med min sociala fobi; jag har varit jävligt rädd för människor helt enkelt. Efter att ha haft väldigt dåliga erfarenheter utav människor som behandlat en som om man vore ingenting värd i yngre åldrar, så var jag på väg att bli asocial och hamna i depression (som jag ser det nu). Det som jag har gjort, och gör än idag, är att utmana mina rädslor. Att ta kontakt med nya människor utan backup, att börja på olika saker som jag är livrädd för osv. Varje dag är en kamp för mig och jag är stolt över varje sak jag gör. Jag skiter i om någon ser det som småsaker, för mig handlar det om liv eller död.

Jag var livrädd för att börja på breaking ett par år sedan. Men jag beslutade mig för att trots att jag kallsvettades bara av tanken, att börja i vilket fall som helst. Det var ett förbannat stort steg för mig, något som visade sig vara en väldigt bra erfarenhet. Jag trodde att jag skulle ses som en idiot, men hamnade bland en grupp människor som var jävligt schyssta. En av dessa är en av de första riktiga killpolarna jag har haft, faktsikt. Inte nog med det, så lärde jag mig att uttrycka mig själv via min kropp. Innan hade jag känt mig som en idiot på dansgolvet, men genom breakingen fann jag rytmen och min kropp började lyssna på mig och min klumpighet försvann.

En annan sak är att jag bröt mig loss från den trygga umgängeskrets jag hade, då jag kände att allting var för ytligt. Långt ifrån det lättaste jag gjort i mitt liv, då man alltid har varit rädd för att bli ensam. Detta visade sig leda till att jag lärde känna massor av nya, grymt sköna människor och utvecklades otroligt som människa.

Mitt nästa steg är att jag har planer på att flytta till en annan stad i vår, möjligen gbg, utan att jag känner någon där och jobba/plugga ett halvår. Jag är livrädd, men det känns som att antagligen så misslyckas jag grymt mycket och får åka hem igen eller så klarar jag av det. I vilket fall som helst så ser jag det som att det är erfarenheter som jag kommer att ha nytta av; goda eller dåliga. Ett citat som kommer tillbaka till mig då och då är: "Man ångrar inte så mycket det man har gjort, däremot så ångrar man allt man inte gjorde".

jag är stolt över att min bror kastar saker på mig, men kommer och söker tröst hos mig när han är ledsen.