|
|
|
|
|
Vad är en 30 års kris?
Har jag en 30 års kris?
Vad är det?
Är det när man inser att livet är en besvikelse och blir vuxen tråkig och ger upp sina ideal?
Är det bara medelklass människor som kan leva som tonåringar hela livet?
Hur fan tar man sig ur det?
Hur kan man undvika bli en Svensson (när man bor i en småstad? flytta eller?)
Alla mina vänner och gamla vänner och gamla klasskamrater har familj och barn utom en och nu kanske det är på gång där med. De som finns i bekantskapskretsen som inte har jobb och barn är alla fd missbrukare eller fd alkoholister.
(Alkoholism är sjukt vanligt bland män mellan 20-30 år och ökar bland tjejer i samma ålder).
Är det vad man har att välja mellan att bli missbrukare eller panik hitta någon att bilda familj med?
Jag känner mig konstig.
Jag vill bo i kollektiv och ha partner och barn nu eller innan jag fyller 30 år.
Jag vill inte ha något stereotypt liv jag vill bara ha trygghet men fortfarande ha ett roligt liv.
Jag hade svar på allt när jag var 16, 20, 23, visste vad jag ville med mitt liv och hur världen skulle se ut och hur man skulle rätta till allt som var fel. Hade vänner man aldrig trodde man skulle förlora. Ändrade ofta jobb eller utbildning men var alltid helt övertygad om att nu visst jag vad jag ville och hade ett mål.
Och sen där någonstans vid 25 så föll allt och jag vet inte vad jag vill bli,
vännerna man var så tjata med växte man ifrån eller växte de ifrån en.
Helt plötsligt sitter man mot alla odds isolerad i något som liknar en parrelation men ändå inte är det.
Jag som skulle ha ett yrke, barn och bo i kollektiv nu och ett stort härligt kompisgäng fortfarande.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|
|
|
Detta är lite reklam för att finansiera driften av whoa. Om du blir
medlemoch loggar in så slipper du denna reklam.
|
|
|
usch känner igen mig i en del vad du säger... som att det går inte att rymma ifrån att bli gammal och grå och ensam för alla blir så bundna i sina relationer och jobb och passa barn
att bli vuxen suger så jävla hårt
Livet är ingen dans på rosor, tjejer jag vill dra ner era trosor
|
|
|
Snapphona:
Jag tror att 30-årskris är att våndas just inför den typen av frågor du gör. Slappna av och gör det du vill göra av livet, vilken ålder du har spelar absolut ingen roll. Ta en dag i taget och om något problem uppstår så lös det.
Im the motherflippin...
|
|
|
Dagens besserwisser:
En 30 års kris är en kris som varar i 30 år.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|
|
|
sen kommer 60 års krisen, den varar livet ut..
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|
|
|
Känner igen mig i det du säger! Man vill ha lika kul som man alltid haft, men ändå tänker man på nåt vis att man runt 30 måste bli den där vuxna tråkiga människan. Och det vägrar jag. Aldrig. Så tänker man att man måste ha barn o grejer, för det vill man inte ha för sent. Men då måste man först hitta en snubbe. En maaaassa måsten. Och allt vill man hinna innan 30. Därav den småångest man har...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|
|
|
" Everyone interprets everything in terms of his own experience. If you say anything which does not touch a precisely similar spot in another man's brain, he either misunderstand you, or doesn't understand you at all. "
|
|
|
alla mina vänner är nu jursiter, arkeologer, reklam/media branchen med bra lön. jag är den ända som fortfarande inte har haft ett fast jobb eller en plan. nu börjar alla få barn kors och tvärs och även gifta sig också. det känns lite krisigt när jag tänker på att man är så långt efter. men sen när jag sankar med det få andra vänner känner det samma sak när det tänker på mig då jag har ett solit förhålande, fastboande, och något att leva för i mina intressen. medans det bor i studentrum är singlar och har ingen kraft kvar för kreatift skapande.
så alla är väl i kris när man börjar glo för mycket på sin omgivning.
Kräftor kräva dessa drycker
|
|
|
känner igen mig helt i allt du skriver snapphona.
för mig känns det som om jag hela tiden väntar på att något fantastiskt ska hända.. men det gör det aldrig... nu går det bara utför... *suck*
Wisdom is wonder
|
|
|
det är kört, vi blir gamla fula och tråkiga buuuhuuuuhuhuuu
Livet är ingen dans på rosor, tjejer jag vill dra ner era trosor
|
|
|
Tack alla som skrivit seriösa svar....
Finns det liksom inget vi kan göra åt det då?
Kan vi bojkotta parmiddagsfascismen och skaffa allierade i andra par och folk med barn som som oxå bojkottar skiten.....
Kan vi hjälpas åt att skälla ut folk som hackar på oss och de yngre för att försöka motverka "det finns bara ett sätt att leva efter 30- myten."
Det här hackandet om fast jobb och familj det började folk väl med långt för 25 men det är väl nu det verkligen börjar blöda i öronen?
Problemet är väl egentligen inte att folk lever olika inte skaffar barn, skaffar barn själva, skaffar barn med nån av samma kön utan den stora massans intolerans?
Hur kan vi skydda oss från att deras intolerans gör oss illa?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|
|
|
Alltså man måste ju kunna göra nått åt det. =)
Parmiddagar är fan det värsta som finns, blir äcklad bara jag tänker på det.
Men det är väl svårt att bryta den "ideal" familjen som alltid förmedlas. Att man ska skaffa barn o ett fast jobb osv.
Jag försöker så gått jag kan att inte skaffa ett "riktigt" jobb. Om de funkar så kan jag göra vad fan jag vill. =D
Det bästa är bara att göra vad man vill, och om det är människor som fastnar i den där 30 års krisen o fixar barn o sånt, då måste man nästan överge dom. Jag menar, det går inte att rädda dom människorna som blir svenssons.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|
|
|
Ni kommer alla att bli föräldrar. Det är oundvikligt. Parmiddagar, barnvagnar och allt annat ni avskyr är oundvikligt. Förändring är oundvikligt.
Not all alien reptilians are of a negative spiritual orientation.
|
|
|
jo,förändring är oundvikligt men man behöver ju inte ge upp utan "fight".
jag kommer ihåg det som i förmiddags - jag minns den tiden
vill sluta grubbla men det är svårt när man är inne i det
sitter du i nätet tänker du säkert på spindeln i det
|
|
|
Cynism> Precis man kan jobba för det! Skönhetsoperationer, val i livet etc.
Livet är ingen dans på rosor, tjejer jag vill dra ner era trosor
|
|
|
Rena axelryckning är allt för vanliga idag.vill nåt måste man slåss för det,likgiltighet & apati m.m. är val inte ett måste
jag kommer ihåg det som i förmiddags - jag minns den tiden
vill sluta grubbla men det är svårt när man är inne i det
sitter du i nätet tänker du säkert på spindeln i det
|
|
|
Det är en kris som jag kommer att ha om 9 månader.... Bull....
Amor Vincit Omnia
|
|
|
haha när man är ung har man för många komplex för att kunna njuta av att vara ung och då vill man bli vuxen och när man blir vuxen vill man bli barn igen och när man blir pensionär vill man dö
|
Moderator
2009-03-06 15:44
|
Det finns ingen som tvingar en att leva sitt liv på ett visst sätt även fast samhället gör sitt bästa för att alla ska följa samma väg.
Man måste faktiskt inte skaffa fast jobb med fru och barn för att ha lyckats i livet. Det finns på tok för många människor i dagens samhälle som inte klarar av att ta ansvar för sig själv och sina handlingar vilket leder till att de bara följer med strömmen. Folk som inte utvecklas ett dugg efter dagen de fyllt 18 och är nöjda med det.
To all you hunters who kill animals for food, shame on you; you ought to go to the store and buy the meat that was made there, where no animals were harmed.
|
|
|
Ni kommer alla att bli föräldrar. Det är oundvikligt. Parmiddagar, barnvagnar och allt annat ni avskyr är oundvikligt. Förändring är oundvikligt. äsch mobilstrålningen tar hand om det,kollektiv sterilisering!
|
|
|
|
|
|
Du kan ju trösta dig med att fr o m nu är livet inte lika kul för alla med barn. Friheten är som bortblåst, åtminstone den frihet du har innan barnen. Istället ska du ägna minst 20 år att försörja ungen. Längre om du får fler. Jag har sett många exempel på föräldrar som får en drömmande blick när de tänker sig ett liv utan ungar, men samtidigt är det ett val de har gjort och de flesta tycker det är värt det när de får krama om sina barn.
Min poäng är att det varken är rätt eller fel att välja familjelivet.
Personligen är jag mer och mer övertygad om att jag inte vill ha barn. Kanske ändrar jag mig om 10 år men som det ser ut idag har jag ingen önskan om barn alls. Finns för mycket annat jag kan göra i livet, dessutom är planeten överbefolkad ändå. En annan fördel är att inga barn underlättar livet ekonomiskt. Det är inte så att jag tror att livet kommer vara som det är idag för alltid. Det finns säkert vissa delar av familjelivet jag kommer avundas och fundera på hur det skulle vara. Men när jag åker hem till min lägenhet på något högt våningsplan och inte möts av ett bombnedslag av leksaker och inte behöver bry mig om några läxor, blöjor eller se till att det finns cornflakes, då kommer jag vara glad. Kanske är materiell lycka (och möjligheten att resa vart som helst när som helst) en större lycka än barn.
The president has been kidnapped by ninjas. Are you a bad enough dude to rescue the president?
|
|
|
Min kille fyllde nyligen 30 och har blivit lite nere sedan dess...vill ändra sitt liv osv...min pappa har även han världens ålderskris som resulterat i otrohet och skilsmässa...
trött på livet? svar ja..
|
|
|
ska jag vara ärlig så den "vanligaste" 30-årskrisen är nog precis tvärtom. du är runt 30 och precis insett att för att du ska kunna ta hand om din unge så blir du fast på ditt idiotjobb i som nån sa åtminstone 20 år, semestrarna blir aldrig desamma, krogrundorna blir få osv osv. som många påstått så verkar ju normen för en trettioåring vara att ha familj och fast jobb, alltså är det ni som är de konstiga och de andra som är normala. tänk på att ni lever det livet som alla krisande småbarnsföräldrar vill ha (att de sen anpassar sig fort och krisen släpper är ju en annan fråga). att fylla trettio har nog inte så mycket att bli gammal att göra som att förstå att man verkligen inte är ung längre
http://www.kommandot.se/wp/
|
|
|
tngsten P26
"Ni kommer alla att bli föräldrar. Det är oundvikligt. Parmiddagar, barnvagnar och allt annat ni avskyr är oundvikligt. Förändring är oundvikligt." - Jag som oroat mig över att jag inte kommer hinna med det där att bilda familj och sånt "i tid" då jag ligger sådär ~5år efter i livet enligt samhällets normer. Men nu vart jag lite glad, skönt att du ger mig hopp om att ha barnbarn när jag är 60+ iaf och mer eller mindre lever för att få en kram av lilla kalle eller lisa. =)
Ska väll bara tackla allt det där obligatoriska innan då, 1års utomlands studier, 3års högskolestudier, bosätta mig någonstans där jag trivs, hitta en partner & skaffa ett stabilt jobb där jag trivs... för det lär man ju liksom fixa först. Men det är lugna puckar, jag har ju hela 6år på mig nu. Gött om tid att misslyckas på!
|
|
|
Har lite småångest själv, och måste säga att Markus Krunegård sätter ord/toner på känslorna grymt bra! Ge honom en chans med låtar som "Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp" eller "Hela livet var ett disco". Tror f ö han är typ 31 år.
För mig är en av de mest påtagliga förändringarna att det känns som om jag rent fysiskt har passerat peaken. Jag orkar inte svina lika länge och ofta som förut, och går sönder lite oftare. Ingen överraskning kanske, men ändå.
Här är polisen som mitt i gatan står, niger och säger att nu är det vår
|
|
|
Tips om hur man kan hantera en 30 års kris
http://bra-att-veta.se/30-ars-kris/
|