Mina tankar
Väx upp för fan!
Okej jag kanske inte är det bästa exemplet på en "vuxen man".
Vid speciella tillfällen, i onyktert tillstånd, eller bara en deppig dag. Händer det att jag faller tillbaks i dimman av röda ögon, en pervers aptit på allt som finns att äta, och känslan av att allt runt omkring är rätt okej. Ja gott folk, det känns okej att åka runt i en pundig röd liten bil, inte prata utan bara sitta och flina, komentera hur "jäävla bra!" en speciell del, av en låt är och då och då göra ett depo stop för att käka på valfritt snabbmats ställe, eller helt enkelt att fyra på en ny lysraket.
Den 25:te känner jag "Okej, spara kvitton den här månaden, dra inte kortet. Plocka ut kontanter istället, inga "skitviktiga" impulsköp och absolut, verkligen INTE gå ut på krogen och sup/knarka upp alla cash!"
Lik förannat känner jag en kniv av misslyckan borra sig in i hjärtat på mig, när jag runt den 1:ta, 2:a loggar in på internet banken och ser att jag i mitt lilla huvud har glömt bort, eller förträngt runt 4000 spänn som omvandlats till: Öl, snabbmat, och impulsköp (ofta kläder), men väntar på att faktureras.
Men mitt upp i det här, som många andra vänner, och halva sveriges ungdomar är med om. Sköter jag mitt jobb, bor ganska hyffsat. Har en egen bil och uppsatta mål och drömmar här i livet.
Så jag tycker på något sätt att jag har rätt att ifrågasätta och undra vad fan folk gör med sina liv?
Nu pratar jag om människor som trots allt är i min ålder (22) och definitivt äldre också, beter sig som en "cool kid" i 17års åldern.
Folk som tror att brott lönar sig, visst kan det göra det. Men risken är större att du åker dit, änn att du kommer undan med fantasisummor, när du planerar att råna en person i sitt hem. Yeah right som att man, nu för tiden har sina besparingar i madrassen nu för tiden!?
Eller dumma saker man hade "råd" med när man fortfarnade var i 17års åldern. Som att sno en rostig, röd gammal mazda 323.
Att stå och försöka hoppa sönder rattlåset, väcka hela grannskapet, och i slutändan sitta i baksättet på en polisbil, instängd mellan 2 poliser.
Det är saker som är roliga för stunden, men till slut fattar man, att hey, det passar inte in i ett vuxet liv att leka "outlaw" efter några öl.
Och att vakna och inse att man är fast i en "ond" cirkel, där allt ens liv är byggt på är: Pund, komma undan med så lite jobb som möjligt, och att ständigt skylla sina problem på diverse idiotsaker, som att man inte kan jobba för man kommer fan inte upp på morgonen. Eller att man inte orkar stå på volvos bana 8 timmar per dag, det är så tråkigt. Nähä? så det är bättre att gå på soc (i bästa fall) och sitta i en inrökt lägenhet med fördragna perciener, kolla på TV dagarna ut, med 4 svettiga, halvpundiga "kompisar"
Det är då man måste inse, och orka bygga upp sig själv. Och bryta den påfrästande, deprimerande missären?
Vissa klarar det bara genom att klana till i skallen, börja göra "normala" saker, och helt enkelt, hur elakt som helst det låter: byta umgänges krets.
Jag vet själv hur svårt det är, att släppa den trygga tillvaron man har, sina assköna lättsamma kompisar, och att låta bli diverse substanser för att prioritera 8 timmars sömn, och orka stå på volvo, till en början.
Någon gång måste man börja ta ansvar för sina handlingar, och visst kan allt vara skit. Men skita inte ner det mer bara för att du inte mår bra.
Det som inte dödar det härdar, ett bra motto i livet.
Precis som du och jag, alla har sina upp och nergångar, visa svackor varar längre, visa försvinner vid nästa tanke.
Men ha tillit till dig själv och du kommer inse att du inte alls är så dålig som du känner dig, när du står och kollar dig i spegeln efter en hård helg, som du knappt minns. Eller varit vaken från fredag till fredag. Gör bara inte om samma mistag igen. Kom ihåg att du ska kunna skratta även när du är 50.
Som jag sa är jag inte den rätta personen att döma andra, det är ingen igentligen. Alla väljer sin egen väg i livet, men den deprimerande, utstötta vägen leder bara till dåligt. Sanna mina ord.
Nedskrivna tankar, ge mig feedback!