patetiska problem som inte går att prata om...
jag tror jag bryter ihop snart. min hjärna sprängs snart utav alla mina (patetiska?) tankar, men jag kan inte dela med mig av dem till någon för att de är just det, patetiska.
jag skulle behöva prata ut med någon som förstår. någon som inte dömer. någon som inte tycker att det är patetiskt.
jag känner alltid att jag inte kan prata med folk runt omkring mig för så rubbar jag den bild som jag har byggt upp av mig. jag vill inte att folk ska bete sig annorlunda kring mig pga mina "patetiska problem".
jag känner att om jag inte beter mig perfekt eller felfritt då jag träffar någon så hatar den personen mig. vill inte tänka så, men det gör jag.
jag känner att jag hela tiden måste jämföra mig med en av mina bästa vänner, och om hon någon gång lyckas med något eller gör något bättre än mig i olika sammanhang så känner jag mig så totally misslyckad. jag vet att det är helt stört att tänka så, jag borde ju självklart vara glad för hennes skull!
iaf, dit jag vill komma. tips på att ignorera jobbiga tankar som hjärnan vägrar att släppa? eller tips på någon man kan prata med, som kan hjälpa en i sånna här situationer?
mvh sandra