Går det att hitta kärleken i dagens samhälle?

Alltså, vi lever inte i något galet Philip K. Dick samhälle. Inte riktigt än i alla fall, så jag tror att du har alla förutsättningar för att bli kär i någon jättefin tjej. Leva lyckligt, skaffa barn osv osv.

I dagens samhälle så har vi tillgång till internet, alla människor är mer eller mindre ytliga just för att man vill ställa mycket krav på att sin partner skall vara perfekt eftersom man kan alltid granska saker genom internet.

Öh, va? Jag tror att det är regel snarare än undantag att inte spionera på sin partner online, och även om man nu skulle göra det så förstår jag inte hur du menar - att man av någon outgrundlig anledning skulle ha högre krav för att man kan se dennes profil, eller vad menar du?

Under 1900-talets början så var det nog tuffare, man jobbade mycket på den sociala biten och det fanns ingen blogg att uppdatera. Så ja, jag vet inte.

?

grejjen med mig är att jag ställer krav som att jag skall ha mer erfarenhet i sex innan jag blir kär

Vad i helvete människa, sex och kärlek går ju (om allt går som bäst till) hand i hand. Du kan ju inte bestämma dig för att inte bli kär i någon för att du inte har legat med - exempelvis - femton tjejer. Hela tankesättet är ju helt skadat. Eller, hur menar du?

Jag tror att om 20 år till så kommer den sociala biten att bestå av facebook i princip, tycker att facebook berättar en hel del om ens liv (antal taggar och aktiviteter som finns där, väldigt mycket kvantitet på den sidan).

Hela den här biten skrämmer mig som fan. Sen jag flyttade tillbaka till sverige för fyra månader sedan så har jag inte loggat in på facebook alls - betyder det att jag inte finns då? Eller att min flickvän tycker mindre om mig, eller att mina vänner ser ner på mig?

Men går det att finna kärlek?

Klart det gör för fan, upp med hakan :) In på kontaktannonstråden med dig och hooka med en skön whoa-brud - dom är för det mesta både snygga och smarta haha :D

Hursomhelst så är jag lite osäker på om jag uppfattar dig fel för att jag är lite smådragen och trött, eller om det är du som inte makar någon sense :)

Vad jag menar med internet är att jag har idag en möjlighet att hitta någon snyggare brud än den man först var intresserad över, låt oss säga att år 1920 i Stockholm så var den möjligheten rätt så liten. Man tog det som fanns så att säga.

Du pratar om kärlek som att det går ut på logik. Kärlek är en känsla (eller en psykos, kalla det vad du vill) som du inte kan styra över.

Vad har snyggare brudar med kärlek att göra?

jo det stämmer att det finns för många slampor och för få respektfulla brudar.

kärlek finns överallt.
det är är du slutar leta den kommer.
gräv inte ner dig i massa skit

Den som inte hittar kärlek har själv distanserat sig från den.

Kärlek är fett nice. Gå på känn lite oftare - så löser sig allt på något sätt.

Hur kommer det sig att du tror att folk var mer in love förr i tiden?

Tror det är mer tvärtom, ifall man hade det svårt och fattigt, fick man väl nöja sig med granntanten för man behövde extra hjälp hemma.

Och var man rik så lär man väl ha fått gifta sig av politiska skäl (:

Den typ av kärlek mellan man och kvinna som är verkligen äkta, baserad på vänskap snarare än ytlig attraktion tror jag är väldigt, väldigt svår att hitta i storstäder som t.ex. Stockholm.

Skulle säga att kärlek nuförtiden snarare handlar om att fullfölja sin plikt som människa. Hur många människor runt omkring sig har inte missförstått hela principen med kärlek? För mig är inte kärlek de som basunerar ut det på diverse communitysidor eller msn eller de som har sin respektive sparade som "älskling" i mobilen med hennes bild bakgrunden.

Njae, den typ av kärlek jag skulle vilja uppleva är den typ av kärlek man hittar hos gamla par uppe i småbyar i t.ex. Norrland. Felos eller feles, tror jag de gamle grekerna kallar den typ av kärlek.

"kärleken" som uppbyggs här i Stockholm är mer bekräftelsebaserad och handlar om att visa upp att man "lyckats". Folk går runt och blir kära i kärleken och fattar inte vad det egentligen är för känslor de har att göra med. Ett "brustet hjärta" är oftast inget kärleksbaserat utan ett avbräck på ens egna självkänsla och bekräftelsebehov.

Läs boken "Kärlek - en betraktelse" Av Alain de Buttom. Riktigt bra.

Fan vad skitsnack alla snackar här.
Klart man kan hitta kärlek, se på alla lyckliga par som finns. Vad fan gojar ni om?

Sluta teorisera och generallisera. Ni vet ingenting om andras positioner mer än era egna misslyckade kärlekar.

Klart man kan hitta äkta kärlek, vad snackar ni om?
dårar.

Hur lyckliga är dem EGENTLIGEN? Fucking ytlig kärlek och DU är den som snackar skit.

Vet du ens vad kärlek är?

kärlek är att älska sig själv först och främst, resten kommer naturligt.

Haha är kärlek det? Kärlek handlar om trygghetsbehov, bekräftelsbehov och havandebegär. Inget annat.

kärlek är att älska sig själv först och främst, resten kommer naturligt.

håller med.

läs en bok för fan.

För många tror att kärlek är nåt "övernaturligt" som kan vara synonymt med känslor som lycka, ilska eller nedstämdhet. Lär er vad kärlek är, vad som får en person att bli kär och vad som får samma person att efter ett tag gå och vara otrogen. Lär er om idealisering, undergräva begär och bekräftelsebehov.

Sen kan ni komma tillbaka och diskutera med mig vad kärlek är för något.

PrinsMio Skit samma vad kärlek är, så länge det känns bra är det jävligt bra.

PrinsMio P24

Hur lyckliga är dem EGENTLIGEN? Fucking ytlig kärlek och DU är den som snackar skit.

Vet du ens vad kärlek är?

Jag vet många som har lycklig kärlek..


Men förklara för mig varför det endast finns ytlig kärlek då? och förklara för mig vad kärlek är då?

Du vet ju ingenting. Jag sätter mig iaf inte på höga hästar och utgår från att jag vet hur alla personer i hela världen upplever kärlek, vilket du gör.. Så förklara för mig, vad är RIKTIG kärlek då?

Så kärleken jag och min tjej har bygger enbart på ytlighet?
Tragisk person du lär vara som inte upplevt ens nästan utav vad jag har.

PrinsMio: Kärlek kan också vara en handling, det är inte bara hormoner och kemiska processer, även om de sjkälvklart är en realitet.. äkta kärlek är den som stammar ur handlingar, riktig kärlek handlar om att göra sitt bästa för den man älskar, och i förlängningen för allt levande, och att ställa sig över det ägandebegär som fysisk kälek skapar i oss, att låta de man älskar gå den väg som är bäst för dem även om det betyder att man själv förlorar kontrollen eller personen i fråga..

sann kärlek kräver hårt arbete med sig själv och bör nå bortom fortplantning, svartsjuka o.s.v.. det är den hårdaste prövningen för ens moral och värderingar man kan genomlida, och jag tror att de hårdaste prövningaqrna är de mest lärorika även om de är farliga..

jag är självklart för ung för att veta men jag försöker och tror att man kan uppnå vilkorslös kärlek.. det behöver inte vara övernaturligt, annat än på så vis att det är en handling som inte uppstår i naturen kring oss utan ur vår fria (?) vilja, men vi är väl också naturliga om vi hårddrar det.. det kan helt enkelt vara ett helt naturligt psykologiskt tillstånd som vi människor kan uppnå..

antingen är jag naiv eller så är du cynisk men du känns lite väl bergsäker på din sak tycker jag..

med all respekt skulle jag vilja säga att du borde läsa en och annan bok själv.. din överdrivna rationalism kan kosta dig mycket, eller så kostar min naivitet mig mycket, det vbet vi inte förrän vi drar våra sista suckar :)

känns iallafall som att vi alla skulle må bättre om vi strävade efter något möjligen ouppnåeligt som sann kärlek än om vi bara konstaterar att det bara är ett kliniskt tillstånd som bara är kemikalier.. vilket som är mest sant kanske inte är så viktigt ändå..

PrinsMio; missade ditt viktigaste inlägg och tror jag missbedömde din ståndpunkt, ber om ursäkt.. håller helt med dig i ditt inlägg om de norrländska paren..

Dock håller jag också med Lepra och vill höra vad du menar att kärlek är, vilka typer av kärlek det finns.. känns faktiskt lite arrogant att påstå att det inte finns par i storstäder som bygger kärlek på sunda grunder..

Läs lite böcker, grabbar. Börja med Alain de Bottons "kärlek - en betraktelse" och jobba er därifrån.

All lycka är illusionerad lycka och ni är bara ovetande eftersom ni inte tagit reda på vad saker och ting är och vad det betyder, därför borde ni inte uttala er överhuvudtaget.

Lepra: Jag säger att den kärlek du och din tjeje troligtvis har inte bygger på ytlighet. Jag säger att den byggs på vad som finns i dig och vad för ebhov du har. Den kärleken ni har, den delar ni inte. Det är bara saker med henne och "kärleken" i sig som tillfredställer dina behov som du har. Kanske måste du veta att nån älskar dig, Kanske måste du veta att nån fins där för dig. Nån som bekräftar dig varje dag. Nån som du kan visa upp, men sanningen är att du hade kunnat känna EXAKT samma kärlek för en annan person om det hade varit en annan person som dykt upp i det tillfället du träffade henne... Det funkar lite så här...

Detta är min egen text och en förklaring till varför någon blir kär...

Förklaringen till varför du blir kär är ganska simpel och mindre glamourös och magisk än de flesta vill tro. Vad som händer är ganska lätt att förklara och efter att ha legat någon timme och sorterat tankar i brist på lust att sova har jag kommit fram till en ganska enkel och lättförklarad version av min teori som jag tänkte redogöra här.

Det första som sker är att något i din hjärna, eller vi kan kalla det ditt undermedvetna för att göra det lite mer spännande, uppstår. Så simpelt är det. Så vad är det första som sker när man skaffar någonting här i livet? Vad är det som gör att du köper någonting eller tar en tugga av maten på din tallrik och vad är det som fått dig att ens beställa in den där maten på tallriken från första början?

Jo, det första som sker är att man har ett behov.

Ingen kommer erkänna det, jag vet. Det var bara kärlek vid första ögonkastet och ödet som gjorde att ni möttes just där, just då blablabla... Bullshit! För, för att man från första början ska vilja ha något eller ens överväga att behålla någonting krävs ett behov. Det behöver inte vara ett uttalat sådant, men någonstans har det funnits och krävt mer och mer utrymme i ditt undermedvetna att det till slut exploderat och visat sig precis där och precis då.

Och precis som när vi bestämmer oss för att köpa ett par nya skor, beger vi oss ut på en shoppingrunda för att hitta ett bra par som passar perfekt med de idealet vi vill ha.

Så tiill slut står vi där vid skohyllan och hittar de där perfekta vita Nikeskorna och är nöjda till tusen procent. De är ju så söta och verkligen bekväma. Perfekta helt enkelt.

Exakt samma sak är det som händer när du träffade/träffar din partner. Du är ute på krogen, du har det här undergrävda behovet som kanske krypit fram eftersom du på nåt vis känt dig ensam en längre tid, fått vårkänslor eller saknat trygghet i ditt liv. Du dansar lite och hamnar efter många svängar med nån kille eller tjej du fattar tycke för. Han eller hon är plötsligt jättesöt och verkar verkligen trevlig. Perfekt helt enkelt.

Och där har vi kommit in i steg två i "förälskelseprocessen".

Vad sker nu? Jo, till skillnad från skorna som du lätt kan bedöma bekvämlighet och utseende på rätt lätt så fungerar människor på ett annat sätt. De har tusen olika sidor och personlighetsförändringar som kan ta år att lära känna, men det är det fina med det här som kallas kärlek, det skapas efter ett behov och ibland är behovet envist nog att ta dig på en liten runda du aldrig trodde du skulle ta.

Steg nummer två är nämligen idealisering.

Idealiseringen är egentligen den boosten i förälskelsen som gör dig mer och mer benägen att knyta till dig din partner du precis träffat. Ni har kanske inte setts sen den där kvällen på krogen och har precis avslutat er första dejt. Han/hon har gått på morgonen och kvar ligger du i sängen och tänker på hur bra, trevlig och fin han eller hon verkar vara.

Dessa tankar tar fart och ligger mycket till grund för din uppfattning om den här personen du precis håller på att kära ner dig i. För de som inte vet betyder ideal ungefär en drömbild som passar perfekt ihop med behovet man har. De flesta har ju ett behov av att ha en partner som är lojal, trevlig, charmig, snäll, snygg osv. Och ju mer tid i början du spenderar isär från din framtida partner ju mer bygger du naivt på den här idealisering av hur perfekt dinhan eller hon är. Endast för att ditt behov vill att det ska vara så och då blir allting plötsligt subjektivt istället för objektivt. Helt plötsligt har du glömt bort att du bara träffat den här personen några timmar sammanlagt och istället skapat en drömbild i huvudet om att den är killen eller tjejen är "den rätte". En analys som egentligen är helt omöjligt att göra med så lite fakta inräknat som bara några timmars umgänge.

Steg tre är väl vad som händer i ett förhållande efter en längre eller, beroende på personerna som är inblandade, kortare tid. Det är när verkligheten kommer ikapp. Då finns det två vägar att ta. Kanske var inte skorna så himla bekväma efter ett tag och kvalitén var ju inte den bästa, så det betyder att antingen kommer verkligheten inte matcha idealet och då försvinner behovet av att ha kvar den personen i det förhållandet och då tar det slut ganska snabbt eller så stämmer idealet verkligen in på personen man träffat och då finns det stora chanser att förhållandet blir långvarigt. Skorna är faktiskt riktigt sköna, precis som jag trodde och trots att jag använt dem en massa känns det som om de blir snyggae och snyggare för varje dag.

Det är alltid kul att se när folk blir tillsammans hur det utvecklas. Ni kan tänka på det nästa gång när ni hör om några som precis blivit tillsammans, hur lång tid det kommer ta innan verkligheten kommer ikapp med idealet.

Dock så finns det inga garantier för att bara för att idealet matchar verkligheten i slutändan att förhållandet kommer hålla. För precis som våra andra behov som hunger, törst och så vidare kan ändras eller mättas kan också ens behov av ens idealpartner ändras med tiden och då kanske det är dags att snöra av sig dojorna och gå barfota på stranden ett tag tills det blir kyligare, då man än en gång kanske måste ge sig av till affären för ett nytt försök att hitta sin drömskor...

PrinsMio: Du beskriver min syn på kärleken i alla fall. Jag hade ett par såna skor men de fick för sig att mina fötter luktade. Jag tror att det beror på att skorna inte hade samma syn som jag. Det roliga är alla skotjuvar som dyker upp vid såna tillfällen, haha. Det är min fotsvett ni känner lukten av nu, suckers! :D

Jag har precis beställt boken. Det känns som att den har potential till att sätta ord på saker jag känner.

Haha, galet.

Boken är galet nice faktiskt, sätter ord på saker man inte tänkt på och får en att förstå det mesta om kärlek. Jag blev frälst på den iallfall. Du måste berätta vad tyckte om den sen när du läst den :)

Jag lovar att hojta om jag bara minns :D

Nice! Ser framemot det! Lycka till framtida skoinköp hehe :)

PrinsMio: jag förstår inte hur en beskrivning, hur korrekt den en kan verka vara på ett rationellt plan, gör det hela mindre stort eller magiskt? självklart bygger allt på behov, ge och ta o.s.v, så är det i naturen från minsta byggsten upp.. ditt felslut ligger i att bara för att du konkretiserat kärleken så tror du att du vet vad den är.. och att du arrogant försöker få folk att läsa en (en!) bok på ämnet för att förstå något så stort och omfattande som kärleken är nästan bara tragiskt.. du borde tona ner arrogansen lite, du har läst en bok och svalt en idé rakt av det gör dig inte till en mer upplyst människa än andra här.. det finns saker man måste gå igenom för att förstå och har man inte det spelar det ingen roll hur många böcker man läser på ämnet.. och även om kärlek överlag ter sig som din bok beskriver så behöver det inte betyda att det ter sig likadant alltid oavsett, det är grejen med vetenskap, din käre författare har inte studerat varje fall av kärlek.. kartan är inte terrängen min vän..

håller med dig rent teoretiskt men den verkliga världen är större än några av våra rationella förklaringar kan göra rättvisa.. sanning är relativ, bara för att din bok stämmer bra så betyder det inte att en annan syn på kärleken inte är lika sann på ett annat plan.. när en person offrar allt för en annan så spelar det ingen roll vilka behov som triggade hans kärlekfrån början..

din skojämförelse är söt men att förenkla det långvariga mötet och sammanflätandet av två människoliv, två hela universum av tankar, impulser, celler, drömmar o.s.v till ett skoköp funkar bara på pappret..

för att ta ett exempel på din nivå så kan du beskriva processen i en bil hur noga som helst men det tar inte bort körglädjen för en bilfrälst, det tar inte bort funktionaliteten, det tar inte bort att den rullar eller färgen på lacken..

likadant gör inte en beskrivning av proceserna bakom kärlek kärleken mindre magisk.. det tart inte bort omtanke, självuppoffring, glädje, stöd o.s.v.. och de delarna kan ingen bok lära dig..

Jag förstår hur du menar Joel. Jag förstår också att du är en romantiker som gärna ser på saker ur en synvinkel annan än den logiska. En som förklarar saker med att det inte går att beskriva utan att det måste upplevas och det är sant. Du har rätt faktiskt. Vissa saker går inte beskriva, men måste faktiskt uppleva dem.

Tråkigt nog så är det inte jag som arrogant. Det är du.

Att jag skulle basera allt jag skrivit på att jag läst EN bok är dock inte riktigt sant. Jag är 24 år gammal. Tror du själv att jag gått igenom ett helt liv utan att förälska mig i någon? Att jag gått år efter år och aldrig träffat nån? Att jag aldrig blivit sårad, aldrig vaknat brevid någon och känt mig lyckligast i världen och aldrig torkat mina tårar efter ett alldeles för abrupt slut?

Jag är en sån människa som måste förstå saker. Varför reagerade jag så? Varför grät jag över det eller varför blev jag sån eller så. Därför gick jag tillbaka och analyserade mina egna erfarenheter med tjejer jag förälskat mig i och tänkte igenom noga varför det blev som det blev osv.

Jag behövde hjälp att förstå vad som drev mig till vansinne över tjejer jag 2 år senare kunde titta på och säga: Hon var inte ens snygg, men jag tyckte hon var vackrast i landet. Vi hade ingeting gemensamt, men jag tyckte hon var vettigast i världen. Hon var inte ens rolig, men jag log varje gång hon pratade som om hon hade mest humor i universum. Varför gjorde jag det? Där kom idealiseringen in och jag började tänka på hur processen mellan oss såg ut och vart den ledde.

Min sko-metafor var bara en enkel och lätt förståelig utläggning för att beskriva enkelt vad som ungefär händer när man blir kär. Självklart sker det individuellt, men det var snarare en generell beskrivning och vissa saker kanske svävar ut, men i regel ser det ut så för de flesta.

Ditt exempel med bilen är rätt intressant. Precis som många andra jag diskuterar det här med tror du att jag på något sätt svartmålar känslorna två kära människor har, men det gör jag inte. Jag säger inte att människorna som kör bilen inte är lyckliga jag förklarar bara vad som gör dem lyckliga och det går inte riktigt vända på ditt bil-argument för det är en helt annan sak. Det är en person som blir lycklig (har körglädje) över en bil och för att beskriva "kärleken" måste du hitta ett bättre exempel eftersom, om jag inte misstar mig, ser du på "kärleken" som något som finns mellan två personer och inte bara i var och en individuellt.

En annat exempel man kan ta är att du blir kär i en person. Du ser henne sitta i en bar och du säger till din kompis som sitter brevid: "Ser du hur vacker hon är när hon drar fingrarna genom sitt hår, hon gör det på ett så speciellt sätt". Din kompis som sitter brevid ser ingenting speciellt med det. Han ser bara en medelmåttig tjej som drar fingrarna genom sitt hår, precis som vilken annan person som helst.

Vad betyder det då? Jo, det betyder att du har hamnat i ett sinnestillstånd där du själv ser saker som speciella, som objektivt inte är särskilt speciella. Du idealiserar. Det betyder att kärleken finns inne i ditt hvuud. En kärlek som du skapat efter ditt behov. Det är egentligen inget speciellt med henne annat än det du skapat i din hjärna. Det är inget magiskt med det. Det är du som lurar dig själv. Gör det dig lycklig? Självklart. Gör det kärleken till nåt magiskt och underbart mellan er? Knappast. Det blir magiskt för att du VILL att det ska vara magiskt.

Som jag skrev tidigare är all lycka illusionerad lycka och det är ingeting fel med det. Tyvärr vill många människor inte tro på det. Alla är romantiker som bara vill se på saker utan att förstå dem. På så sätt kommer de aldrig förstå sig själva. Förstå varför det gör så ont att bli sårad. Förstå varför tjejen var otrogen eller förstå varför man älskar en annan person.

Alla väljer sin väg och jag menar inte att vara arrogant och tro mig jag har läst mer än 1 bok i ämnet och jag älskar att förstå mig själv på det sättet jag gör idag och jag är verkligen tacksam att jag gör det. Folk blir dock väldigt stötta av sånna här diskussioner och jag är ledsen om jag trampar på några tår, sanningen är bara att sen jag lärde mig mer om saker och ting har jag kommit bättre i kontakt med mina känslor och inte varit deprimerad på väldigt länge. Jag har lärt känna mig själv på ett sätt jag aldrig trodde vara möjligt och jag är verkligen glad att jag gjort.

Jag är inte cynisk eller någon motståndare till kärlek som många vill tro så snabbt min redogörelse kommer på tal, utan jag är bara väldigt glad att veta hur saker och ting fungerar här i världen.

Teorin du beskriver passar mycket bättre in på kärlek till materialistiska saker som naturligtvis är en "illusionerad lycka".

Kärlek är "magiskt" eftersom det sker utanför gränserna där energier härskar, "det man inte ser finns inte" stämmer inte. Vilket är då mer äkta än kärlek? Vi attraherar det vi tänker på. Men att gå runt och tro att det finns "den rätte" är bara stolleri, eftersom vi kan princip bli kär i vem som helst bara energierna klaffar.. och det gör dem ofta! När två människor är på samma frekvens i livet uppstår kärlek, kanske inom något år väljer man olika vägar och gör slut helt enkelt.

Kärlek handlar om att älska sig själv innan du lär dig älska alla människor. Trivs med din ensamhet lika mycket som i andras närhet.

Prinsmio: nej allt går att förklara jag sa inte att det inte gick att förklara, bara att förklaringen aldrig är detsamma som det som förklaras, en väldigt rationell slutsats, verkligheten innehåller mer än du kan få in i en beskrivning av den.. väldigt enkelt.. hade det inte varit så så hade du kunnat förklara vad kärlek är för en människa som aldrig träffat andra människor och fått den personen att förstå.. lika lite som en exakt beskrivning av hur färgen blå uppstår i oss kan få en person som aldrig sett färgen blå att förstå hur upplevelsen av en klarblå himmel är så kan du sammanfatta kärlek med ord och formler..

grejen är att jag är precis likadan, jag vill också förstå allt jag upplever, skillnaden är att jag vill förstå det på flera plan och inte endimensionellt..

hur förklarar du situationer där jag väldigt tydligt ser en partners eller en väns brister eller där en sådan bedrar mig eller ljuger för mig och jag ändå känner kärlek för personen, förlåter, går vidare eller ställer upp på de när de vill förändras?

en annan skillnad mellan oss är att jag inte ser det som att förståelsen för bakgrunderna till ett fenomen gör fenomenet mindre magiskt, snarare tvärtom.. att vansinnigt komplicerade processer i oss kan leda till att vi offrar livet för andra och kan låta oss uppleva ofantlig skönhet..

Den typ av kärlek mellan man och kvinna som är verkligen äkta, baserad på vänskap snarare än ytlig attraktion tror jag är väldigt, väldigt svår att hitta i storstäder som t.ex. Stockholm.

Skulle säga att kärlek nuförtiden snarare handlar om att fullfölja sin plikt som människa. Hur många människor runt omkring sig har inte missförstått hela principen med kärlek? För mig är inte kärlek de som basunerar ut det på diverse communitysidor eller msn eller de som har sin respektive sparade som "älskling" i mobilen med hennes bild bakgrunden.

Njae, den typ av kärlek jag skulle vilja uppleva är den typ av kärlek man hittar hos gamla par uppe i småbyar i t.ex. Norrland. Felos eller feles, tror jag de gamle grekerna kallar den typ av kärlek.


tycker du beskriver ungefär smma sak som jag här.. du säger att du faktiskt tror på en kärlek som är verkligen äkta och sedan talar du som om det absolut inte finns..

vad exakt menar du med "Den typ av kärlek mellan man och kvinna som är verkligen äkta, baserad på vänskap snarare än ytlig attraktion" vad är äkta kärlek och vart är din total rationaliserade förklaring till den?