Missbruksproblem - fel fokus

Vem är det som påstår att missbruket är grundorsaken? Jag hoppas ingen som jobbar med de här frågorna har påstått det. Jag menar, det du säger är i grova drag samma premisser som de flesta inom de här frågorna jobbar efter. Det finns väl ingen utbildad människa som tror att "missbruk" är en sjukdom som hux flux kan drabba någon helt random?

De här ständigt glada människorna med drömjobb, bara klockrena vänner och den perfekta familjen finns det nog inte många av. De flesta människor missbrukar nånting, även de ständigt leende glidarna.

Vem är det som påstår att missbruket är grundorsaken?

Kristet högerfolk, random nötter från anti-drog sidan, men även en och annan användare här på Whoa. Och om det inte blir att skylla på drogen, så blir det givetvis att skylla på individen. Det är individen som är "svag"

De här ständigt glada människorna med drömjobb, bara klockrena vänner och den perfekta familjen finns det nog inte många av. De flesta människor missbrukar nånting, även de ständigt leende glidarna.

Co-sign. Exakt av den anledningen man aldrig ska se ner på någon annans beroende. Jag bara älskar när random idiot på fester approachar en med snus i flabben, cigg i ena handen och alkohol i den andra, samtidigt som han/hon försöker läxa upp mig om mitt cannabisbruk. Som du säger, så brukar/missbrukar ALLA människor något. Kvittar om det är en buddistmunk i Tibet som måste meditera 10 timmar varje dag för att inte gå galen, eller Knegar-John som gillar att ta en bärs efter jobbet. Eller matadoren som gillar att stångas med tjurar, snubben som simmar med hajar, hon som dricker 8 hinkar kaffe, 27 åriga nörden som fortfarande bor hemma och pundar World of Warcraft varje vaken stund.

12-stegsprogrammet behandlar ju olika sorters missbruk och där behandlar man hela människan inklusive ångest som man flyr ifrån genom missbruket.

Jag har ju länkat några klipp på whoa med en snubbe som heter benjamyn smythes och hans approach till egentligen allt lidande är att det uppstår ur "wanting". Det vill säga att vilja ha något. När vi får vad vi vill ha så mår vi tillfälligt bra ( problemet är att man alltid vill ha mer och där uppstår lidandet ) alternativ så får vi sällan vad vi vill ha och då lider vi också. Missbruk är en form av detta "wanting" där vi jämt vill ha dessa kickar, för att må tillfälligt bra och sedan vilja ha mer av det. Vi är som fem-åringar som ständigt skriker efter vad vi vill ha, och får utbrott när vi inte får det. Lösningen är då att bryta denna programmeringen ( "mogna" ) och helt enkelt bli sams med faktumet att man inte alltid får vad man vill.

Jag tror definitivt man kan missbruka det mesta. Något som jag tror att i princip alla människor är beroende av är andras bekräftelse, vilket jag också tror är en stor anledning till att väldigt många mår dåligt.

Intressant ämne föresten :)

Det har varit sedan länge konstaterat att 12 stegs program inte fungerar särskilt bra. Du har nästan lika bra chans att sluta supa om du går cold turkey. Tror det rör sig om ca 5% som faktiskt blir nyktra tack vare 12 stegs program. 5%...

Och AA är fan mig en plåga om man inte är religiös, allt handlar om Gud och Gud och Gud. Har haft många polare som velat sluta, men varit ännu mer benägna att vilja supa efter två tre AA-möten. Kan tänka mig att det är en jobbig miljö för vissa. Sen har vi ju naturliga droger som bevisats flera gånger, hjälper mot alkoholism, men även tex opiatberoende. Tex svamp, iboga, ayahuasca, LSD mm. Men sånt vill inte vissa människor kännas vid.

BC99 P30

Jasså? Jag har faktiskt mest hört bra om AA. Vart har du läst detta? Gudsbegreppet skulle jag personligen inte ha några problem med så länge det inte är nått trams om himmelen och helvetet, man kan ju bara byta ut gud mot vad som passar en; livet, verkligheten, kärleken osv.

Dr.Octagon

Vem är det som påstår att missbruket är grundorsaken? Jag hoppas ingen som jobbar med de här frågorna har påstått det.

Många outbildade och religiösa kristna/muslimska nötter påstår det, samt folk i allmänhet och även en själv ibland när det gäller vissa missbruk. "Slutar man röka cannabis, porrsurfa eller supa så löser sig allt" typ. När det i själva verket handlar om att ändra om hela sin livsstil, börja motionera etc. så man får mindre ångest att vilja fly ifrån och därmed successivt minskar behovet av det starka missbruket.

De flesta människor missbrukar nånting, även de ständigt leende glidarna.

Men är de glada och stabila för jämnan så är det inte så troligt att de har ett starkt missbruk av något. Varför skulle de känna det behovet om de ändå mår bra? Det är min poäng här.
Att känna att man måste logga in på Facebook några ggr om dan eller spela CS på kvällen är inte ett grovt missbruk. Att däremot inte kunna slita sig från det så man sitter till kl 7 på morgonen är det dock, och då är inte lösningen bara att sluta med det i sig utan snarare ändra om hela sitt liv, göra andra mer hälsosamma saker etc.
Efter ett tag finns det till slut då ingen anledning till att vilja missbruka lika hårt längre eftersom ångesten minskat så pass att man slipper fly från den.

SofiaBayo

Jag har ju länkat några klipp på whoa med en snubbe som heter benjamyn smythes och hans approach till egentligen allt lidande är att det uppstår ur "wanting". Det vill säga att vilja ha något.

Det där låter som något en kristen/buddhistisk munk eller dylikt skulle påstå och absolut inget jag vill hålla med om. Att vilja ha saker är bara positivt för det innebär ju att man lever och finner mening i vissa företeelser/saker. Hur bra är det att aldrig vilja ha något här i livet?

Den intressanta frågan är ju varför vissa inte kan slita sig från något de bara måste göra/ha hela tiden, och jag tror som sagt anledningen till det ligger i en inre oro/ångest om måste dämpas med hjälp av missbruket. Man tar då till en metod för att må bättre för tillfället men som skadar i det långa loppet.
Börjar man istället anamma en mer hälsosam livsstil så skulle man må bättre i långa loppet och missbruket skulle som sagt minska då behovet av det minskar.

Något som jag tror att i princip alla människor är beroende av är andras bekräftelse, vilket jag också tror är en stor anledning till att väldigt många mår dåligt.

Exempel på det är att vara beroende av en annan persons "kärlek" - eller attraktion snarare. Som redans nämnts i tråden om just det ämnet minskar nog det beroendet ju starkare man är i sig själv. De som bryr sig mest om att de ser bra ut och är attraktiva är sällan de starkaste individerna.

Det där låter som något en kristen/buddhistisk munk eller dylikt skulle påstå och absolut inget jag vill hålla med om. Att vilja ha saker är bara positivt för det innebär ju att man lever och finner mening i vissa företeelser/saker. Hur bra är det att aldrig vilja ha något här i livet?

Du behöver inte alls hålla med om det, det är bara nått som jag känner stämmer in på vad jag själv tänkt. Det är när vi inte får eller har vad vi vill ha som vi lider, och det är det han syftade på var själva grundproblemet. Vi lider helt enkelt fram tills att vi har det som vi tror ska göra oss lyckliga, istället för att njuta av livet just nu. Jag tolkar inte alls det som att man aldrig ska ha mål eller sikta mot något utan att bara acceptera att man inte alltid får det man vill ha och att det man inbillar sig vilja ha ( och inte har än ) ska göra en lycklig.

Den intressanta frågan är ju varför vissa inte kan slita sig från något de bara måste göra/ha hela tiden, och jag tror som sagt anledningen till det ligger i en inre oro/ångest om måste dämpas med hjälp av missbruket.

Absolut. Det är en flykt.

Exempel på det är att vara beroende av en annan persons "kärlek" - eller attraktion snarare.

Håller jag inte alls med om. Jag syftar på all form av bekräftelse. Det kan vara från dina föräldrar, dina kompisar, folk du pratar med på internet osv. Jag tänker på tex på hur människor går ut och in i olika roller beroende på vem dom är med, eftersom dom vill passa in och bli omtyckta. Många människor är sällan sig själva. Det är inget specifikt för romantiska relationer.

det är ju inte möjligt att pantentera på ett sätt som ger bra ekonomisk avkastning.

och utan ekonomisk avkastning eller att man binder sin själ till gud så kan ju ingen bli frisk, det säger sig självt.

mein gott!

Tragiskt men sant :(


Sofia: Det är visserligen sant, men en vän till mig som växte upp i ett ganska strängt, katolskt hem, började supa i samband med kyrkan. Och han hade riktigt svårt för AA-möten då det bara gav han minnen till en miljö där han som tonåring kunde dricka relativt okontrollerat. Sen tycker jag det är lite oförskämt att anse att Gud skulle vara den som kan hjälpa en med tex alkoholism. Visst, alla har sin egen definition. Men då är man tillbaks igen till att skylla på individen. Men jag försöker hålla sånt borta och förlitar mig på fakta. Och allt tyder på att AA inte fungerar. Eller ja, för 5%. Ska jag vara ärlig så är AA ett sätt att drafta nytt folk till kyrkan, likt scientologerna och deras "anti-addiction". Visst, du kanske lägger ner ditt substans missbruk, men nu är du beroende av scientologi/religion. Förr var det flaskan


Det är missbruk i en annan form helt enkelt.

Det är visserligen sant, men en vän till mig som växte upp i ett ganska strängt, katolskt hem, började supa i samband med kyrkan. Och han hade riktigt svårt för AA-möten då det bara gav han minnen till en miljö där han som tonåring kunde dricka relativt okontrollerat.

Ja, det kan jag verkligen förstå. Men då har dom varit usla på att förklara att gudsbegreppet kan innehålla väldigt mycket mer än det som religioner förespråkar, för vad jag har hört så handlar det inte om det.

Visst, alla har sin egen definition. Men då är man tillbaks igen till att skylla på individen.

Hur menar du?

Men jag försöker hålla sånt borta och förlitar mig på fakta. Och allt tyder på att AA inte fungerar. Eller ja, för 5%. Ska jag vara ärlig så är AA ett sätt att drafta nytt folk till kyrkan, likt scientologerna och deras "anti-addiction".

Men var har du hört denna faktan? Jag försökte googla det men fann inget om att det bara hjälper 5 %

Visst, du kanske lägger ner ditt substans missbruk, men nu är du beroende av scientologi/religion. Förr var det flaskan

Jag ser faktiskt inget problem med att vara "beroende" av något som inte skadar din kropp och som kanske till och med hjälper dig bli en godare och mer accepterande människa. Dom kanske går på mötena för att fylla upp energi precis som att andra går till sina vänner, partner och familj för att fylla upp energi. Alla beroenden behöver inte vara skadliga.

Sofia:

Finally, there are a large number of estimates out there that put the success rate of recovery at around 3 to 5 percent.

“After just one month in the Fellowship, 81% of the new members have already dropped out. After three months, 90% have left, and 95% have discontinued attendance inside one year.” (Kolenda, 2003, Golden Text Publishing Company).

Here’s another suggestion: find someone in AA who has multiple years of sobriety and ask them what the success rate is for AA. They will likely tell you that they don’t care. It works for them.

http://www.spiritualriver.com/what-is-the-success-rate-of-recovery-in-aa/

Folk beger sig dit för gemenskapen och all annan gosighet. Jag har känt folk som drack öl då och då, men ändå gick på regulära träffar. Finns till och med de som går till AA-möten och sedan går till puben för att ha en öl osv. Ska detta vara en miljö för en grov alkoholist som verkligen vill ändra på sitt liv?


AA is faith based, not evidence based.


Så frågan är varför inte hålla det sekulärt från början och låta folk få associera det med vad de vill?

Jag ser faktiskt inget problem med att vara "beroende" av något som inte skadar din kropp och som kanske till och med hjälper dig bli en godare och mer accepterande människa.

Håller med dig! Om du hade bara samma inställning till cannabis också, med tanke på att de fyller in alla de egenskaper du listade för ett "sunt beroende" så att kalla det :P

SofiaBayo

Det är när vi inte får eller har vad vi vill ha som vi lider, och det är det han syftade på var själva grundproblemet. Vi lider helt enkelt fram tills att vi har det som vi tror ska göra oss lyckliga, istället för att njuta av livet just nu.

Om man har abstinens för att man vill ha något man inte kan få, så kommer man lida så länge man inte inser att detta ligger utom ens kontroll. Det är när man försöker kontrollera något som ligger utanför ens makt att kontrollera som man lider.
T.ex. om någon inte känner samma sak som man själv gör för en person så kommer man lida så länge man inte inser att det inte går att kontrollera andras känslor. DET har med mognad att göra ja. Men att vilja/önska ha något är ju aldrig fel i sig utan snarare tvärtom då det innebär att man har ambitioner och finner mening med saker i livet.

Dock är det sant att många jagar efter de snabba kickarna de kan få av de senaste prylarna och den snabba bekräftelsen de kan få av att visa upp sitt senaste plagg/kamerapose på Facebook etc. Vi söker ofta den kortsiktiga tillfredsställelsen istället för att satsa på den långsiktiga lyckan man får av att t.ex. studera, motionera, meditera etc. Det i sig kanske man också kan säga är en fråga om mognad. Ju äldre man blir desto mer värderar man kanske den långsiktiga lyckan, super mindre etc. eftersom man vet vad konsekvenserna blir om man enbart satsar på kortsiktig tillfredsställelse.

Det är inget specifikt för romantiska relationer.

Det påstår jag inte heller.. sa ju att det var ett exempel. Ett vanligt exempel.

Jag är en av det som lider av alkoholmissbruk och gått hos olika stödpersoner för att hitta en balans i mitt liv att inte överdosera alkoholintaget. Men aldrig lyckats, jag var nykter 100 dagar (detta var utan hjälp, det var frivilligt) och trodde att de var de som krävdes för om jag engång har slutat, då kan jag ju sluta nästa gång också. Jag tänkte jag har kontroll över detta.. jag kan ju bara låta bli en helg , har ju varit nykter förr och de var ju inte så farligt.

Men då enkelt var det inte, efter första gången på de 100 nyktra dagar så var det nästan så att jag doserade alkoholintaget ännu mer och oftare. Jag gav upp mycket fortare att ha tro på att jag skulle klara de, för de enda jag gjorde var att försöka räkna ner de 100 dagar jag redan hade klarat, men då jag inte klarade de så gav jag upp för då hade jag ju redan "misslyckas" och därefter sket i att vara nykter.
För andra gången då jag skulle sluta så valde jag att gå hos stödperson ist för aa möte då jag bor i en VÄLDIGT liten stad och har ett jobb där mitt ansikte syns väldigt mkt utåt å vill inte att folk ska ha en bild av mig, eller att folk ska prata om mig på det sättet, även om de har tystnadsplikt så är de lätt hänt att de skulle säga "där är hon i min grupp" , Min chef sa också tänk på butikens rykte. Så jag valde gå hos stödperson vi träffades i en månad ca och jag berättade allt. Vi pratade nästan aldrig om alkoholproblemet när jag var där, utan vi pratade allmänt om mitt liv vars jag är i livet, hur min dag på jobbet har varit, om jag har funderat på resa, om jag vill byta stad, vad skulle vara bättre i den nya staden än där jag bor nu osv.

.. Det som var problemet i början av att jag sökte hjälp .. igen. De var för att jag blev väldigt aggressiv, skadade mkt folk i min omgivning, slogs hårt sparkade folk. Fick lätt snefyllor, och den personen jag var med då sa att han inte ville vara med mig pga detta så jag valde söka hjälp för hans skulle men även min. Denna person jag var med ledde också av missbruk av alkohol å var väldigt dum mot mig i fyllan, så jag tänkte den enda personen jag kan ändra på är mig själv, inte andra. Så jag valde att inte träffa han nå mer, därefter träffade jag en annan kille som jag fortfarade umgås med. Jag valde att börja dricka igen (tredje gången) har aldrig haft snefyllor eller varit aggressiv förutom 1 gång på min födelsedag, då slog jag honom skadade honom. Innan vi började träffas så berättade jag om mitt missbruk, vad som har hänt tidigare så när det hände så tog han inte lika illa upp, men han blev rädd. Jag har försökt och försökt att sluta, men just nu går det inte, jag vill inte.

Jag har läst väldigt mycket om adhd, alkohol och concerta. (mitt liv) och vad jag förstår så har en person med adhd väldigt svårt att uppfatta hur mkt man dricker egentligen, och man vill gärna ha nått och dricka hela tiden.. Jag började dricka alkohol överdrivet mycket efter jag började med concerta. För jag blev så trött på kvällarna så jag hittade ett annat medel som höll mig vaken. alkoholen. Där efter skapades det en ond cirkel, och mina aggressiva sidor skapades mer när jag är full. Jag har varit med om väldigt mkt förr, som gör att jag blir känsligare när jag är full.

Jag vill gärna sluta, men å andra sidan vill jag inte.. För jag har redan gett upp , och det är skönt att släppa vardagen med en flaska vin. Känslan av att vara full på glatt humör, har besegrat den känslan då jag är nykter. Egentligen så tror jag de inte handlar om att byta jobb, det handlar nog om att umgås med rätt umgänge. Hemma i min hemstad är jag alltid nykter och tycker inte det är så jobbigt, för jag visar respekt för dom jag är med mina vänner och familj. Men är uppmuntra folk mig att dricka alkohol och jag har blivit mkt svagare denna gång att säga nej.

har aldrig vad varit eller är inte alkolist...
men vill dela med mig av en grågande tanke.

en del personer som förstår att dom är alkolister kan uppleva att det är en förälskelse i alkoholen vid första smaken, första klunken typ.

och andra kan dricka för att fly bort från något, hjärnspöken eller livssituationer.

den tidigare anledningen känns som ett direkt sjuksymptom medans den andra liknar mer vad missbruk överlag innebär (båda är väl att se som en sjukdom....-ish)

vad jag tänker är att missbruk helt enkelt är en sjukdom i sig och därför bör behandlas som en sådan.

ett återfall inom missbruksvården brukar innebära att en person slängs ut och en annan får vård. vilket är helt absurt. en sjukdom där symptomen strålar ut brukar få prioritet inom ALLA områden förutom just "missbruk".

lägg sen till att ett missbruk i sig gör att personer med problemet är jusridiskt sätt kriminell.

vår missbruksvård dödar många. fler än länder med liberalare politik än sverige.
vet inte riktigt vad min poäng blev (är upptagen att analysera den underbara smaken av min hemgjorda pizza)

men ja, beroende och missbruk bör skiljas. missbrukar man cugg bara för att man röker? jag skulle inte säga det.
men man missbrukar enligt lag och förordningar cannabis bara för man smögar. lite hycklande faktiskt. och då tänker jag i det här inlägget inte gradera vad som är bättre/sämre än det andra.

*behöver en sekreterare*

Håll er till ämnet ffs. Sånt här privat krigande kan ni väl ta i PM eller Skype osv.?

LillJ

Egentligen så tror jag de inte handlar om att byta jobb, det handlar nog om att umgås med rätt umgänge.

Det handlar om allt från omgivning, inre psykiskt tillstånd (som i sig också påverkas av omgivningen och livsstilen), jobb, kamrater osv. osv. D.v.s. väldigt många saker samtidigt.
Vad var det som fick dig att börja dricka för mycket i första taget?

Är det inte lättare att motivera dig till att dra ner på drickandet om du nu har sett konsekvenserna av att överkonsumera alkohol? Och hur mycket satsar du på att motionera, gymma, meditera, köra yoga etc.? Vad skulle hända om du började träna fysiskt och mentalt varje dag på det viset?
Vet att det kan vara svårt att börja med nya rutiner men du är den enda som kan göra det eftersom ingen kan tvinga dig, bara ge råd.

Vet också att vi generellt sett är svaga för grupptryck, särskilt när vi vill vara våra nära vänner till lags. Men vänner som ogillar dig för att du inte tar en öl tillsammans med dem är inga riktiga vänner tänk på det också.
Ju mer man går sin egen väg, säger nej etc. desto mer respekt får man faktiskt eftersom det visar på mer pondus och ledarstil än den som bara följer andras väg hela tiden.

Nu är jag själv inte alkoholberoende så det kanske är lätt för mig att sitta här och skriva dessa saker, men jag tror som sagt det mer handlar om att lägga om hela sitt liv än att enbart fokusera på att sluta dricka, precis som jag anförde i trådens huvudinlägg.

LillJ

Du hade visserligen skrivit att:

Jag började dricka alkohol överdrivet mycket efter jag började med concerta. För jag blev så trött på kvällarna så jag hittade ett annat medel som höll mig vaken. alkoholen.

Men det låter för mig ändå inte som någon huvudorsak.

Tråden är nu upplåst.. äntligen
Kan vi hålla nivån vuxet och utan en massa krigande nu? Alla har rätt till sina åsikter om droger och annat.

Som jag anförde i trådens huvudinlägg så vore det intressant att veta era perspektiv och åsikter om olika former av missbruk. T.ex vad är det värsta missbruket ni drabbats av i era liv? och berodde det på "drogens farlighet" eller erat liv i stort?

Spelmissbruk. Det är inbillningen om snabba pengar som gör kicken så beroendeframkallande. Fuckat min ekonomi ett par gånger. Så det är nog det värsta för mig.

Men snackar vi droger så säger jag nog alkohol. Kombination av att drogen och livstilen.