Inget "Dison The Dice" Album (Intervju med dagstidningen Kuriren)
Länk till http://www.kuriren.nu/noje/artikel.aspx?articleid=5191647
Disons låtar försvann efter kraschen
Kurirens Joni Nykänen har träffat hiphoparen tillika bodensaren
Rickard Aspemalm även känd som Dison the Dice. Hiphoparen Rickard
Aspemalm från Boden, also known as Dison the Dice, sammanfattar
sitt livs motto bäst själv på ett undergroundforum för folk som
älskar genren: "Jag siktar mot den där miljonen på kontot som alla
andra. Men det betyder inte att jag tänker göra jambahits you know",
skriver han.
Han brukade älska Promoe och Looptroop, men nej inte längre.
- De har anpassat sig lite väl mycket till marknaden, säger han.
Rickard livnär sig på att jobba som bartender. Ett passande yrke
för honom, menar han.
Musiken har han lagt ner tio år på. Men det är fortfarande givande
att hålla på trots att han tjänar ungefär noll kronor på det.
- Musiken är gratis att göra. Den enda uppoffringen är all tid
jag lägger ner, säger han.
Med tanke på att en av hans låtar heter Dead Broke kan man tänka
sig att det ibland blir svårt att få allt att gå ihop.
Gatupoet
Vi hänger i foajén på Hotell Bodensia. Rickard är en person som
talar rappt, har attityd och gärna delar med sig av sina åsikter.
Jag frågar honom om han anser sig vara poet. Och då visar han upp
sin hand som pryds av en suddig tatuering - med texten "poet".
- Ja, jag ser mig definitivt som en poet. Jag tatuerade den här
själv med dåligt bläck, skrattar han.
Budskap som han gärna förmedlar är skildringar av sin vardag och
samhällsproblem. I ung ålder bestämde han sig för att inte låta
studier prägla hans liv. Byggprogrammet intresserade honom föga
och inte måleri heller.
Det enda som betytt någonting är musiken.
- Jag har aldrig velat flyta som en död fisk genom samhället. Man
kan inte leva på halv volym hela tiden, säger han.
Han pekar på sitt huvud.
- Jag är tolv år härinne. Barn är ärliga. Det är jag också. Det är
befriande att vara som ett barn. Man kan säga exakt det som man vill
säga.
Få hiphop-klichéer
Han verkar kunna leva ett liv inom hiphopen någotsånär trovärdigt i
Boden.
Trots att det är begränsat med gangstrar, brinnande bilar och andra
hiphopklichéer.
- Jag är uppvuxen på Prästholmen här i Boden. Den multikulturella
omgivningen gav mig inspiration. Alla lyssnade på Biggie och Tupac,
säger han.
- Jag är faktiskt uppvuxen med en singelmamma. De ensamma mammorna
har präglat hiphopkulturen i hög grad.
Bekantskapskretsen består uteslutande av personer som sysslar med
hiphop. Rickard beskriver att det inte finns någon anledning för honom
att hänga med folk som inte sysslar med det som han själv helst av
allt håller på med.
Vännerna är förstås ovärderliga om man ska göra en video för så lite
pengar som möjligt eller en proffsig inspelning.
Till exempel har Rickard producerat kompisen Majisterns debutalbum
Parabol-paradiset.
Synd att han inte har en riktig datanörd som polare. Efter en
hårddiskkrasch försvann en samling på 1.200 beats som Rickard hade
samlat på sig under en lång tid. Dessa beats skulle ligga till grund
för hans nästa skiva - men nu är allt borta.
- Jag skulle behöva 10.000 kronor för att skicka iväg hårddisken till
ett ställe som kan återställa disken, säger han.
- Som tur är har jag texterna nedtecknade på papper, så det är bara
att ta nya tag, säger han.
Nu har sysslat med det här rätt länge. Vad är det som gör att du inte
slår igenom i större skala?
- Jag tror att det beror på att min musik vilar på samma grund som
90-talshiphopen. De unga hiphopfansen har svårt att ta till sig det
lägre tempot.
Joni Nykänen