I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Recension: Anton Kristiansson - Fred på jorden

Svensk Hiphop - Allmänt

   
Admin

2013-04-15 19:54

Recension: Anton Kristiansson - Fred på jorden

Från bloggen.

Anton Kristiansson verkar vara en artist som det inte finns särskilt många gråzoner gällande om du tycker han är bra eller inte. Debuten Och jag hyllades av många, exempelvis av mina kollegor på Whoa, men själv förstod jag inte storheten. Jag tyckte det lät gnälligt och skränigt och kändes absolut inte som hiphop. Samtidigt är kanske det poängen; Anton Kristiansson blandar stilar oerhört friskt och vågat.

Så man kan lugnt påstå att mina förväntningar på Fred på jorden var lika låga som mina förhoppningar om fred på jorden innan sommarlovet. Därför blir jag förvånad över att det börjar helt okej. Första tonerna av öppningsspåret Kometen kommer är helt klart behagliga. Antons ganska stela och mörka röst fyller förtjänstfullt på och det tar mig ungefär en minut och åtta sekunder att fundera på om det är dags att ändra uppfattning. Ungefär en halvminut senare börjar Anton tjata om London igen, och från och med nu känns det väldigt monotont och bara bitvis intressant. Jag tycker det är kul när folk försöker skapa något nytt och blandar så många stilar som Anton Kristiansson gör men just det här fungerar inte bra för mig.

Problemet är att det är för ”poppigt” för min smak. Det är inte så att jag inte kan uppskatta bra pop ibland men det finns en kategori av pop som är för gnällig som jag inte klarar av och i det facket hamnar Fred på jorden. Det är så långt ifrån ett hederligt gammalt beat. Och Anton är inte en tillräckligt bra rappare för att lyfta mitt intresse. Han saknar rätt tempo och flyt för det vilket märks på Som blommor där Timbuktu gästar och gör det bra eftersom att han är en bättre rappare.

En kollega hävdar bestämt att jag helt enkelt inte förstår mig på Anton Kristiansson. Förmodligen har han rätt och jag började leta efter en öppning in i gemenskapen. Kanske har jag hittat något i Leka leva och ovan nämnda Som blommor som faktiskt är helt okej. Fred på jorden kommer dela publiken igen, det är jag övertygad om. Om du gillade Antons debut Och jag så är det här förmodligen en grym fortsättning men gillade du den inte så lär du inte bli nyfrälst.

The president has been kidnapped by ninjas. Are you a bad enough dude to rescue the president?

2013-04-16 15:37
Jag skulle säga att den andra halva av plattan är klart starkare än första, som blommor är klart den svagaste låten på skivan följt av vi är idioter tills vi blir genier.

Det enda jag egentligen har att klaga på hos anton är att man hört väldigt många låtar innan både vid första albumet och det här (6 låtar jag hade hört innan, 7 om man räknar med en acapellavers på Och jag, 4 låtar på denna).



En ranking skulle se ut ungefär såhär för min del;


1. Leka Leva
2. Alla mina vänners ex
3. Din alltid alltid
4. Vi ska aldrig dö
5. Sen kväll, kungsladugården
6. Kometen kommer
7. Serotonin
8. Vi är idioter tills vi blir genier
9. Som blommor
"Jag var också rap när jag var fjorton år man."

2013-04-17 12:41
Jag tillhör själv inte skaran av fans från första skivan men jag måste bara säga att jag tycker att recensionen är rätt usel.

Vet inte hur erat redaktionsarbete med recensioner ser ut men jag tycker att valet av recensent känns jäkligt olämpligt. Man vill ju gärna läsa en recension som på något sätt behandlar musiken men det känns som recensenten hakar upp sig på fråga ett - Är detta hiphop? Är man i behov av att ställa en sån fråga så är svaret nej och då kanske man inte ska recensera skivan.

Hade vart kul att höra från någon som känner till Anton Kristianssons influenser för att sedan kunna recensera skivan utefter de premisserna.

Jag har lyssnat på en hel del av det Anton har lyssnat på och det hör jag. Blir det automatiskt bra för att man influeras av bra musik? (Smiths, Happy Mondays osv) Nja. Men jag tycker att om man är hiphop-puritan kanske man inte ska ta upp denna skiva.

Har man lite bredare musiksmak och kanske rentav lyssnar på pop från storbrittannien på 80-90-talet kan man gilla denna skiva som fan. För musikerna som producerat spåren på skivan är sjukt duktiga och gör antagligen jävligt bra popmusik och producerar jäkligt bra göteborgs-indie men det hade kanske vart kul att höra en annan tappning av det textinnehållsmässiga då detta är i princip direktöversatta popverser och poprefränger.

Ett bättre exempel på hur man skulle kunna förvalta ett brittpopsound och rappa över det vore att kolla in t.ex Lethal Bizzles Grindie-skivor som är förgrunden till Antons nyskapande sound. Fast på engelska och utan pop-klichéer.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2013-04-17 12:44
Trots det är Anton KRistiansson en jävligt begåvad musiker. Men det kanske är själva konceptet som faller lite för min del.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.