I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Bästa hip-hop plattorna 2004 motiverat och klart

Utländsk Hiphop - Allmänt

   

2004-12-29 17:34

Bästa hip-hop plattorna 2004 motiverat och klart

Tyvärr lite för sent för att ni bara ska kunna skriva ut listan och faxa den till tomten :) Skämt åsido, så inser jag att ingen annan här på Whoa kommer att tycka precis som jag, då vore det kul om ni skrev egna listor och motiverade varför ni tycker som ni tycker

01 Madvillain - Madvillainy
Det var aldrig spännande. Vilken skiva som skulle bli årets bästa när året summerades stod klart för mig samma dag som Madvillainy släpptes. Madlib och MF Doom måste vara bröder, separerade vid födseln och nu vid återföreningen är familjelyckan total. De kompletterar varandra bättre än kaffe och socker. Beatsen Madlib har snidad ut ur sina oräkneliga skivbackar är makalös, nyskapande och nostalgisk på samma gång. Dragspelet på "Accordion", oljefaten i "Curls" det växlande tempot i "Strange Ways". Varenda beståndsdel tillhör det bästa Madlib någonsin grävt fram, och det är STORA ord. På det verbala planet lyckas MF Doom hur omöjligt det än låter att hålla jämna steg med sina oförutsägbara rim och skruvade ordlekar. Och han levererar på ett sätt mer kopieringsäkert än Star Wars DVD:n. "Don't let me find out who tried to bite / Better off going to fly a kite in a fire fight".

02 Masta Ace - A Long Hot Summer
Det här hade kunnat vara soundtracket till en film, kanske "Do the Right Thing". Masta Ace gör iallafall allting rätt. Bilder spelas upp på min ögonlock när han rappar. Nostalgiska tillbakablickar till den egna barndomen, beska minnen om svunnen kärlek och svettiga flashbacks från personliga triumfer. Masta Ace förkroppsligar själva definitionen av en mc för mig. Och precis som så många andra hårt arbetande musiker har han aldrig fått det erkännande han förtjänar. Inte ens i år, 2004, året han väljer att avsluta sin rika karriär med sin hittills bästa skiva lyckas han roffa åt sig förstaplatsen. Jag är hemskt ledsen för det Ace, jag sympatiserar med dig. Hade du bara avslutat "The Grind" med ditt postgironummer så hade jag satt upp dig på autogiro A.S.A.P. Så mycket tycker jag om det sista kapitlet i din självbiografi. Hip-hop klimatet kommer bli ett par grader kallare utan dig.

03 The Roots - The Tipping Point
Questlove är tydligen missnöjd med hur skivan mastrats eller nåt. På Okay Players message board beskrev han besviket om hur han ser alla sina skivor som sina barn, den senaste tyvärr född missbildad. För undertecknad som inte begåvats med samma känsliga musiköra som denna gudabegåvade trummis framstår detta uttalande fullständigt obegripligt. Det enda jag hör är den mest koncentrerade, fokuserade, tightaste och svängigaste samlingen låtar The Roots gjort sen... jaaa du... Den Sly Stone inspirerade soulen i "Star". Den dansvänliga electron i "Dont Say Nuthing", den totala urladdningen i "Duck Down". The Roots är den enda gruppen i världen som kan säga -Vi ska släppa 15 skivor innan vi lägger av, och få det att låta som ett löfte och inte ett hot. Att inte addera denna, deras senaste mästerverk till skivsamlingen är ungefär lika smart som att pissa i motvind.

04 Organism 12 - Petar på döda saker med pinnar
Våldsironispåret visade sig vara en återvändsgränd. Jag blir glad som en lärka av att höra att herr Ågren hittat ut från den skuggigare sidan av stan och nu jazzar fram "i kursiverad stil" på samma trottoar som Common. Besvikelsen över att jag aldrig kommer att få höra en MBMA platta med den ursprungliga besättningen svider än. Med Organsim 12s nya skiva erbjuder rikligt med tröst för ett ledset fan. Mest imponerad är jag över hur jämn starkt detta album är. Här hittar jag inga djupa dalar som på debuten, däremot 1000 alper. Han komponerar med lätthet hysteriskt finurliga rader som skulle imponera även på Povel Ramel. Om Org 12 fortsätter måla perfekta bilder för sneda ramar så borde han vara en framtida karamellodikt-stipendiat.


2004-12-29 17:35
05 Kanye West - College Dropout
Med en vilja som kan flytta berg och stoppa kulor skapar Kanye med blödande fingrar ett näst intill klockren solodebut. Det är inte som förväntat endast beatsen som imponerar här. Numera hör jag till dem som tycker att Kanye är en stor talang även som mc. Hans rim är ofta finurliga och oväntade. Gömt mellan de allsångsvänliga refrängerna hittar man samhällskritik och även försök att analysera sin eget motsägelsefulla person. Kanye är helt enkelt mänsklig och han försöker inte gömma detta faktum. Han städar istället ut alla skelett och hjärnspöken på samma sätt som Eminem gjort tidigare. Många av terapistunderna på denna skiva är helt sönderspelade av ettriga ZTV och Voice, därför tror jag att College Dropout är en skiva som likt Foppa kan vila sig fram till en ny storform. Plocka fram den igen om några år, då lovar jag att den kommer att låta lika skön som skolans ringklocka på fredag eftermiddagen.

06 Ghostface - The Pretty Toney Album
Ghost håller Wu-Tang Clan flaggan högt trots att de övriga klanmedlemmarnas bäst före datum sedan länge tyvärr gått ut. Personligen hade jag hellre sett att fjärde skivan hetat Grimey Toney och följdaktligen endast innehållt hårda street låtar i stil med den grymma "Metal Lungies" eller den svettiga "Run". Men Ghosface den söte romantikern som ville göra ballader som "Love" och "Save Me Dear" funkar också tack vare hans entusiasmerande personlighet. Jag påstår inte att detta är "Ironman" eller "Cuban Linx" bra, men det är helt klart min favorit Wu skiva sedan Killah Priest bjöd upp till dans (hm nåja) med sin debut Heavy Mental. Och det var hela sex år sedan.

07 Mobb Deep - Americaz Nightmare
Jag älskar kompromisslösheten! Med Don Quijotes envishet kämpar Hav och P vidare mot sina egna personliga väderkvarnar. De gör åter igen den musik de själva älskar och bryr sig inte ett skit om vad som "funkar". Det var just denna naiva inställning som jag har saknat hos dem sedan "Hell on Earth" tiden. Men äntligen så verkar alltså lusten att skapa vara större än viljan att anpassa. "Americaz Nightmare" är klassisk Mobb Deep mördar musik. Bara Havoc kan få en enkel Hi-Hat att låta hotfullare än en av misstag trampad på skallerorm. Dessutom så har han utvecklats mycket som mc, om bara Prodigy hade gjort lika stora framsteg på sin kant så hade man på allvar kunnat börja snacka om en återfödelse för gruppen.

2004-12-29 17:35
08 Mos Def - The New Danger
Det ska villigt erkännas att det inte var den här skivan jag hoppades på från Mos Def. Fem års plågsam väntan på ny musik från min favorit mc resulterade i en experimentell skiva som tar tid att omfamna. Men när den värsta besvikelsen lagt sig så hör man att detta potpurri av svart musik ändå inte låter så dumt. Mos Def har förmågan att uttala varje ord så att det känns i magtrakten att han menar vad han säger. Om han sen gör det över ett hårt hip-hop beat, ömma soul stråkar, rockiga elgitarrer eller ett kantigt blues riff är endast en bagatell i samanhanget inser jag nu. För allt är gjort med utsökt fingertoppskänsla. Jag beundrar de som endast med vilja som kompass vågar söka nya vägar. Skivan är som en 74 minuter lång historielektion i den svarta musiktraditionen. Bortgångna legender som Bo Diddley, Irvine Weldon och Marvin Gaye är bara några av de inspirationskällor vars stämmor hörs eka mellan raderna.

09 De La Soul - The Grind Date
Man kan inte lära gamla gubbar att sitta still. De La Soul gör tretton år efter att de dödförklarade sig själva, musik till bristningsgränsen fylld av både hjärta och hjärna. Nya plattan är inte en död mans sista dödsryckningar. Det är ett kvitto på en nytändning som kan ge vilken ungtupp som helst prestationsångest. Att Rock Co.Kane Flow har årets fetaste trumprogrammering, att J Dilla, Madlib, Common, MF Doom, Ghostface och 9th Wonder gör suveräna gästinhopp och att omslaget är årets mest väldesignade skadar förstås inte slut produkten. En övrig titt på årets topp 10 lista bekräftar att året 2004 definitivt tillhörde veteranerna, Höj era blommiga muggar med katrinplommonjuice och låt oss skåla för pensionärerna!

10 Vordul Megallah - Revolution Of Yung Havoks
Hade någon i början av året föreslagit att Vorduls soloplatta skulle bli bättre än Cannibal Ox polaren Vast Aires så hade jag rekomenderat personen i fråga att dra ner på rökat. En soloskiva från Vordul utan Def Jux kompisarna El-P och Vast låter ungefär lika intressant som en soloskiva från Sen Dog. Men jag kan erkänna när jag har fel, och i detta fall hade jag jättefel. Regntunga trummor under vassa syntslingor skapar en melankolisk rapport från ett dystert 125th Street. Utan de tidigare nämnde kompisarna går det naturligtvis inte för Vordul att skapa en ny "Cold Vein". Stämning på detta soloäventyr är istället mer lik den som Immortal Technique målade upp på sin "Industrial Revolution" förra året, och det finns som alla vet sämre skivor att jämföras med: "Look Mom No Hands" t.ex. för att bara nämna en.

2004-12-29 18:51
__Virre__ F14

Ja... ...förstår inte riktigt vad du vill säga med det. Är fullt medveten om att många av plattorna på listan gick hem hos andra också. Kul! Fast jag nöjer mig inte med att någon annan redan har skrivit att han/hon gillar en viss skiva i en annan tråd. Här har jag MOTIVERAT vilka som var mina personliga favoriter det gångna året. Jag uppmanar dig och alla andra att göra detsamma för jag tycker sånt är kul att läsa.

2004-12-29 18:53
fina motiveringar på dem flesta skivorna, den skiva som varit nr 1 för mig detta år är din tvåa, masta ace, kunde inte sagt det bättre själv
chase the clouds away

2004-12-29 20:04
Rolig läsning, bra skrivet! Håller med dej till ganska stora delar.
Orkar inte göra en egen lista och motivera dock :p
We Love Donuts Too! - http://wldt.blogspot.com

2004-12-29 20:24
freddez P18 och LB10 P0

Jag förstår, (det tog lite tid att skriva faktiskt), det var roligt att ni tog er tid att läsa och kommentera iallafall.

2004-12-29 23:49
Pair P23

Var väldigt nära att själv låta den plattan passera, men jag är glad att jag inte gjorde det. Kul att höra att min lista kanske kan få en person att kolla upp en skiva, då var det värt tiden det tog att skriva.

2004-12-30 00:54
Jedi Mind Tricks - Legacy of Blood

Visions of Gandhi var en besvikelse med alla latinoinfluerade beats och så hade den Violent By design att leva upp till, men här är Stoupe på rätt spår igen, vissa beats är så tunga och så bra att man inte vet vart man skall ta väggen.
Vinnie Paz brölar på som aldrig förr, han hatar bögar och kristna och rappar om pistoler som aldrig förr. Det är gats, death och pain, det är även för jävla bra.
Kemin mellan producent och rappare är eminent och de har helt ett övertygande eget sound, Jedi Mind-soundet, det där apokalyptiskt vröltunga!
Vad vill du att det ska stå här?

Ring: 0730 - 39347037204752752

2004-12-30 10:58
CaUTiOn P20
Tack för tipset. Och ja Ill Bill och Q-Unique hamnade strax utanför listan men visst är de bra skivor. Har du tid och lust så skulle det vara kul att höra dig motivera varför de bör komma högre :)

ElakeEric P18
Du har fattat precis hur man gör. Skitkul läsning, träffande! Du fick mig att vilja lyssna på Legacy of Blood igen.

Broa_Fett P22
Se och lär av ElakeEric P18, jag förstår att ingen kan tycka exakt som någon annan, vore jättekul att läsa din lista över vad du tycker har varit bäst 2004

2004-12-30 13:25
Trevlig läsning Marvel och många bra skivor har faktiskt alla där förutom den sista nämnda. men den får jag ta att kolla upp.. Lock mom no hands var helt okej kanske tar ett tag att lyssna in sig på den.
Här är i alla fall min topp tre lista och nu vet du varför Masta Ace ska ligga först;)

Masta Ace - A long hot summer

Masta Ace känns jordnära och säker med det han gör och har allitd gjort. Hans röst kompletterar beatsen som faktiskt är bättre och har mer känsla än på Disposable Arts. Plus att denna platta är mycket jämnare. Jag har inte skippat någon låt för alla är otroligt bra. Men det finns vissa guldkorn som Brooklyn Masala där han träffar sin drömma kvinna från Pakistan och bjuder henne på Bio för att sen lära sig allt om "Kama Sutra". I låten Beautiful där han menar att det gäller att titta noga så ser man allt vacker som finns i livet. Men han har inte bara goda sidor utan dåliga som han visar i F.A.Y där går han lös och är trött på livet, han avslutar sin vers med If y'all could, y'all would finish me
That's why this finger here is for everybody in the industry

När jag lyssnar på A long hot summer säger jag inte att jag lyssnar på en skiva. Jag tittar på en film, varje låt följer en röd tråd och han håller den och går aldrig över gränsen. Han har ett över fett flow och rimmen får han in på ett lätt och snyggt sätt. Den här plattan har spelats konstant hela året och kommer att spelas många år framöver.

Gift of Gab - Fourth Dimensional Rocketships Going Up

Nu känns det som vi är i en annan Dimension och så är det faktiskt för ifall man blundar och lyssnar på Gift of Gab så känns det som man svävar iväg. Beatsen är verkligen något nyskapande en del har lite rymd känsla. Där han flyter på ett konstanta sätt och ligger på hela tiden fast på ett behagligt sätt. Sen så finns det låtar där han flowar lätt och med en otrolig energi får han fram ett positivt budskap. I några låtar sjunger han faktiskt själv på refrängen och han gör det riktigt bra. Som i favorit låten Way of the Light, en låt i samma känsla är Flashback där han drömmer sig bort förr i tiden då man grillade med familj och lyssnade på allt som är riktiga klassiker nu. Något som jag är säker på är att Fourth Dimensional Rocketships Going Up kommer bli en riktig klassiker.

Murs - 9Th Edition

Murs visar sina känslor på alla olika sätt och han får mig verkligen att lyssna. Många rappare snackar om hur många brudar dom har satt på, hur dom blåser folk och vilka polare som gått bort. Allt detta rappar Murs om men han gör det med mer inlevelse och känsla så det bli personligt och 1000 gånger bättre. Det sägs att inget är omöjligt, jo något som är omöjligt det är att hålla huvudet stilla till någon av låtarna. Huvudet gungar hela tiden fram och tillbaka så väl ifall jag sitter hemma i soffan eller ifall jag sitter på bussen. Det kanske inte är så konstig för att det är 9Th Wonder som har producerat hela albumet. Och han är en av min favorit producenter som verkligen sprider kärlek med sin musik. Det är bara att lyssna Little Brother - The Listening och självklar detta album.
 www.myspace.com/rififikupp

2004-12-30 16:28
Jag skrev ju om 4Th Dimensional Rocketships Going Up..
 www.myspace.com/rififikupp

2004-12-30 17:02
Dan-GerH P15

Strålande jobb! Håller med dig om att Masta Ace plattan är grym fast det visste du ju redan. Gift of Gab och Murs är också jättefeta, ska lyssna på dem igen nu bara för att du motiverade så snyggt, kanske hade jag fel när jag utelämmnade dem.

Crooked P16

Sitter och väntar på din motivering om varför Time Machine gjorde årets platta.

2004-12-30 17:53
En soloskiva från Vordul utan Def Jux kompisarna El-P och Vast låter ungefär lika intressant som en soloskiva från Sen Dog.

var tvungen o citera.. för jag skrattade fan på riktigt..
haha!

orkar inte motivera.. men själv förstår jag nog mig inte på Madlib o Doom.. för visst.. jag tyckte skivan var ok. fast jag har inte lyssant på den sen den kom, inget för mig

sen undrar jag var Ill Bill - Whats Wrong With Bill? är på allas listor!
peace
I found a cure for cancer, but it wasn't radio friendly

2004-12-30 21:26
MIN TOPPLISTA GÅR ENLIGT FÖLJANDE:

1.NAS - Streets Disciple
2.KANYE WEST - The College Dropout
3.INFAMOUS MOBB - Blood Thicker Than Water Vol 1
4.TALIB KWELI - The Beautifull Struggle
5.JIN - The Rest Is History
6.MASTA ACE - Long Hot Summer
7.JADAKISS - The Kiss of Death
8.THE ALCHEMIST - 1st INFANTRY
9.DE LA SOUL - Grind Date
10.MOBB DEEP - Amerikaz Nightmare

Orkar inte motivera, men det var en härlig blandning av "comebacks" från gamla favoriter som Mobb Deep och De La Soul och nykomlingar som Jin och Kanye West.
Allra skönast var att se Nas återvända till sina rötter och göra sin starkaste insats sedan den oförglömliga Illmatic. BRA JOBBAT NASIR!
Som helhet är jag faktiskt nöjd med 2004 inom hiphopen. Äntligen verkar musiken vara på väg upp - politisk hiphop som Talib Kweli och Mos Def har äntligen fått sin stund i rampljuset, och likaså har även kvaliteten på beatsen ökat betydligt - nästan alla rappare har feta beats nuförtiden!BIG UPS!
Hoppas bara att hiphopen fortsätter så här så kommer det återigen att vara den störtsköna musik den var en gång i tiden!
THE TALENTED MR BRAT

2004-12-31 13:32
Eccan P17

Kul att du gillade formuleringen :)

arso_nist P19

Vi sover på honom för du har inte motiverat varför den är så bra :)

MC_Joe P19

Ska kolla upp Infamous Mobb eftersom du rankar den högre än Mobb Deep, men motivering hade vart kul.

AriTenenbaum P20

Well said!

2004-12-31 16:52
Mycket bra val .. repskt till Marvel och Dan-GerH.. skivor helt i min smak
---------------------------------------- --- ------------
Detta behöver inte vara sant (men mest troligt)

2004-12-31 19:17
Bara jag som tycker The Collage Dropout är så jävla kass?
Han ska hålla sig till att prodda.

Annars så är top 3 i år;

* A Long Hot Summer
* Pretty Toney Album
* Street Disciple
 

2005-01-01 17:04
psk P22

Streets Disciple hade varit kul att läsa en motivering på, personligen tycker jag den innehåller för många fillers för att rankas så högt som topp 3. Trots att den har flera sjukt bra låtar också.

Fanfar P20
Tack!