Aries Spears make's a point (Youtube clip)

De flesta hip hoppare är hypnotiserade. Många i min ålder och uppåt har ju fått för sig att hip hop måste låta som den gjorde på 90-talet för att va bra, och är alltså hypnotiserade på ett annat sätt. Om man verkligen är intresserad av musik/hip hop så vet man att det finns skitbra hip hop som varken låter som Lil Wayne eller Big L.
Jag har lyssnat på hip hop sen jag var 4 år och började verkligen älska den när jag hörde 36 Chambers, men jag skulle nog ändå kunna påstå att den bästa hip hop-musiken har gjorts på 2000-talet, och jag menar absolut inte den hip hoppen som försöker förlänga 90-talet, för det tycker jag bara är bakåtsträvande.

Men visst, han har självklart en poäng, men som musikälskare så bryr jag mig faktiskt inte om vad den hjärndöda massan tycker. Va fan, om Hitler kunde komma till makten så varför skulle inte folk få för sig att Lil Wayne var the greatest of all time?

fan jag blir bara så här blödig över dagens hiphop när jag ser Brown sugar.. haha.. men visst.. håller med till viss del då jag själv hittar max 1 album per år som jag gillar.. 2000 talet har dock bjudit på en hel del bra musik..

"Just give me a pound of weed and some time, and i guarantee you, I will come up with 16 bars that will end that young boys career"

Funkenteller: Jag kan gora det klart for mig att jag sjalv inte ar nagon packbacker, tvartom jag hatar fan backpacker hip hop. Och jag haller med om att musik maste utvecklas for att overleva. Men som Aries Spears sa "half of the time, I don't even understand what these mothafuckers are saying".

Men a andra sidan sa ar ju hip hop om nagot, en inidikation pa hur ett samhalle mar.

Jag håller med honom men samtidigt inte. Känns som man "växer" med hiphopen, de gamla artisterna och gamla plattorna är inte alls lika lockande längre tycker jag, brukar gå tillbaka o lyssna på sånt jag tokdiggade när jag var liten, det är inte alls samma känsla längre, det finns självklart undantag.

A tribe called quest, skivan Beats, Rhymes & life var kanske den mest spelade skivan hos mig när jag var typ 12 bast eller whatever, inte alls lika bra idag, känns bara gammalt. Samma med wu-tang, outcast, gravediggaz osv osv.

Däremot håller jag med att vissa som te.x. soulja boy drar ner hiphopen då folk märker att hans skit säljer så vill dom göra liknande eftersom allt handlar i slutet till störst del om pengar. Såg nått repotage om a tribe called quest back in the day, dom fick typ 10 000 dollar i record sales när allt var betalt till label osv. Idag tjänar soulja boy 200 mille på 1 singel som inte mäter sig med 1 sekund av ett ATCQ spår.

Sen är viss musik timeless dock :) Typ tupac, biggie osv. har fortfarande vissa låtar på ipodden.

YA' TRICK YA'!

Allt dog med Dilla.

Helt klart ar mycket musik "bra" pga det nostalgiska varde det har for en. En viss lat kan ge en vissa minnen, men i sjalva verket ar ju inte laten sarskilt bra.

Men som jag sagt innan, hip hop ar oftast den starkaste inidkationen pa hur ett samhalle mar. USA ar ju okant for dess korkade population, speciellt i sodern. Stader som Chicago, New York, Boston osv ar helt klart mycket battre an sodern nar det galler att scora allmanbildningspoang. Sen finns det ju alltid undantag, som Ludacris, Outkast mm.

tycker det är mer pinsamt när valfri rappare i 35 års åldern som inte har levt i "the hood" eller sålt en drog på över decenium men fortfarande rappare om det album efter album. Än en 16 åring som rappar om swagg, kyssas över mobilen och hittar på danser...

Well som Aries sa, Soulja Boy's fans kommer alltid vara Soulja Boy's fans. Han snackar om vad som ar relevant for honom, vilket ingen kan klandra han for.