Här kommer texten till min vers:
Fast i depression är hans vanliga envisa vardag
Instängd i kylan, varken kärlek eller vara hatad
Han själv och handleden, kniven hans allt
Hjärtat, delat på två lika dystert som kallt
Försökte inse en fördel med att kunna gå tillbaks i tiden
Blev tid till att ändra i den verklighetsdrabbande skiten
Insåg ganska snabbt att det faktiskt inte gick
Och att han skulle stå för dom misstag han nu begick
Han tänkte: Jävla gud han kan ju inte vara smart
Ge lågan till nån som skiter livet är det uppenbart?
Lågan skulle ges till någon som verkligen ville leva
Inte någon som skiter i livet och inte orkar leva mera
"Han" i denna låt är en symbol, för hur många tänker
Självmordsbenägna personer som alla hela tiden kränker
Haft sorgen så länge , att han börjar bli van
Pennan i handen pappret i andra kliver ut på sin fasan
Blickar upp mot solen, tänker, känner inget alls
Funderar på när han ska ta öglan runt hans egen hals
Om ingenting är någonting, vad händer när man dör?
Om varje sekund i livet är någonting man gör
Skulle någon minnas honom efter allt tog slut?
Skulle farsans bössa full med krut bli ett enkelt slut?
Eller börja leva igen, precis som en gång förr
Och än en gång försöka ta sig genom livets stora dörr, ah