Falska människor, dom finns ju fan överallt,
kan inte säga annat, det är tråkigt men sant,
dom lever i sin värld, med sin status och respekt,
dom lever på en lögn, medans en annan blir defekt,
på alla lögner och rykten, som sliter dig i stycken,
dom ger dig inte en chansen, utan ökar det höga trycket,
det fanns en flicka, som blev mobbad för hennes kropp,
hon blev nertryckt, för att ingen vågade säga stopp,
En morgon i klassrummet, kom den lilla flickans mor,
Tårarna i halsen, höll balansen mot en dörr,
skrek ut till klassen, säg mig va fan har ni gjort!?,
hur kan ni göra så här? ni är mördare allihop,
barnen satt tysta, dom kunde ej förstå,
dom ville bara lyssna klart och sen gå,
men de dom inte visste, var att flickan lämnat styrkans stig,
och haft tårar på kinden, när hon tog sitt eget liv,
falskheten, det finns ju överallt (överallt)
ensam är man stark, men just nu känns det kallt (så kallt)
allt är så down, man är ensam varje natt (varje natt)
utan någon kärlek, utan något skratt (något skratt)
falskheten, den finns ju överallt (överallt)
utan någon kärlek, utan något skratt
en ensam liten själ med inga underbara vänner
sitter längst bak i rummet, med tårarna på kinden han känner
vad ska han göra för att få dom att se
hur ska dom fatta att han inte klarar mer
dom andra den pekar på honom, skrattar åt hans size
han kan inte banta för att maten är hans life
maten den kom fram när den senaste vännen gick
falskheten blev den enda vännen som han fick
killen heter johan,han blir mobbad varje dag
hans mamma ber honom, snälla du, stanna kvar
men han orkar inte kämpa mer, han orkar ingenting
bladet blev hans vän, sket i allt runt omkring
han skar sig för djupt, blodet flödade på
han låg där på golvet.. och skådade sitt sår
nästa dag fanns inte johan kvar till hands
för att folket runt omkring honom, inte fanns
Klockan är tio över tio.